{"id":195828,"date":"2025-08-08T12:05:18","date_gmt":"2025-08-08T11:05:18","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195828"},"modified":"2025-08-11T13:31:15","modified_gmt":"2025-08-11T12:31:15","slug":"way-out-west-2025-mavis-staples","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195828","title":{"rendered":"Way Out West 2025 – Mavis Staples"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

7\/8 2025<\/p>\n\n\n\n

Flamingoscenen i Slottsskogen<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Jag hyser extra varma k\u00e4nslor f\u00f6r svarta epokg\u00f6rande artister som f\u00f6rmedlar den soul de har i sig, s\u00e5 att man r\u00f6rs p\u00e5 ett s\u00e4tt sv\u00e5rt att formulera i ord. Mavi Staples \u00e4r och har varit en s\u00e5dan gospelinriktad artist sedan 60-talet i, f\u00f6r att bruka en klich\u00e9, ikoniska Staple Singers under ledning av gitarristen och s\u00e5ngaren Pops Staples. Hon f\u00f6rfogar dessutom \u00f6ver tillr\u00e4ckligt mycket eget uttryck och egen f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6r att turnera och spela in soloplattor. Jag s\u00e5g SS p\u00e5 90-talet p\u00e5 Lollipop utan att det kanske gjorde det best\u00e5ende intryck jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. \u00c4ger soundtrack och ytterligare n\u00e5gon vinyl med gruppen som hade sin storhetstid f\u00f6rsta halvan av 70-talet. Av Mavis finns i samlingen Time Waits For Noone <\/em>fr\u00e5n 1989. Denna 86-\u00e5ring(!) kort i rocken som i perioder beh\u00f6vde sitta, var det enda stora namn jag riktigt s\u00e5g fram emot att uppleva och mina f\u00f6rhoppningar om minnesv\u00e4rd konsert infriades. En PR-kvinna som jobbat med flera av pop-Sveriges ledande namn deklarerade efter\u00e5t att hon och flera runt henne var helt tagna. F\u00f6r mig blev det ocks\u00e5 emotionellt p\u00e5 slutet. St\u00f6rre delen av konserten var jag helt inkapslad i musiken och dess vibe, gav mig h\u00e4n genom att bejaka och f\u00f6lja med. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgertam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi fick andligt, frihetligt mellansnack fyllt av orubblig k\u00e4mpagl\u00f6d, fast typiskt nog ingen presentation av vilka hon omgav sig med eller titlar. Tippar p\u00e5 att l\u00e5tlistan n\u00e4stan var identisk med den i Nederl\u00e4nderna tv\u00e5 dagar tidigare. Blev av en kollega tipsad om gitarristen Rick Holmstroms f\u00f6rm\u00e5ga, lovord han sannerligen motsvarade. Rytmsektionen var \u00e4ven den magnifik med f\u00f6r mig obekanta ansikten bakom trumset respektive med basgitarr. Kompletterade p\u00e5 k\u00f6r gjorde tv\u00e5 kompetenta kvinnor vilka ett par g\u00e5nger tilldelats tid i rampljuset, som omv\u00e4xling och avlastning f\u00f6r soulstj\u00e4rnan. Basisten hade ett l\u00e4ckert intro och satte varje basg\u00e5ng exemplariskt medan trumslagaren sofistikerat v\u00e4xlade emellan att vara p\u00e5drivande och diskret med vispar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Enda man skulle kunna erinra mot handlade om r\u00f6sten. L\u00e4t som om de raspiga st\u00e4mbanden blivit h\u00e5rt anstr\u00e4ngda. I en inlevelsefull ballad upph\u00f6rde det raspiga, som delvis ocks\u00e5 kan vara ett medvetet grepp f\u00f6r att frammana extasen i gospelk\u00e4nslan hon vill dela med lycklig publik. Vi jublade \u00e5t vad som f\u00f6rmedlades, vi som g\u00e5r ig\u00e5ng p\u00e5 urkraften i denna tidl\u00f6sa genre. Ska framh\u00e5llas att ljudet var ypperligt ocks\u00e5 om man stod n\u00e4ra scen under den timma konserten varade (hade g\u00e4rna f\u00e5tt p\u00e5g\u00e5 en halvtimme till). <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 repertoaren fanns till \u00f6verv\u00e4gande del alster fr\u00e5n Staple Singers inklusive en av deras fr\u00e4msta klassiker, n\u00e4mligen Respect Yourself<\/em>, som jag har p\u00e5 STAX-samling. Hemstaden Chicago hyllas genom en cover med samma titel vars komposit\u00f6r ov\u00e4ntat nog \u00e4r Tom Waits. B\u00e5da dessa l\u00e5tar g\u00f6r succ\u00e9, liksom en handfull solon p\u00e5 mer eller mindre distad gitarr. I\u00b4m Just Another Soldier, Handwriting On The Wall <\/em>samt Got To Be Some Changes Made <\/em>fick under f\u00f6rsta konserthalvan representera Staple Singers l\u00e5tskatt. Det blir sv\u00e4ngigt och gripande i bluesiga eller gospelinfluerade sektioner. N\u00e4r tillf\u00e4lle uppst\u00e5r f\u00e4rgar Holmstrom delikat med riff och inspirerade solon.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Publiken uppmanas att ”let it loose” med m\u00e5let att vi ska m\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e4r vi kom, h\u00f6gt uppsatt m\u00e5ls\u00e4ttning hon och omgivning g\u00e5r i land med. Who Told You <\/em>utvecklas till en av konsertens kr\u00f6n n\u00e4r musikerna bereder v\u00e4g f\u00f6r legendaren med medryckande intro av basist och p\u00e5 toppen snyggt solo av Mavis n\u00e4rmsta samarbetspartner p\u00e5 gura. I n\u00e4mnda Respect Yourself <\/em>imiteras Pops med bravur och fler vokala insatser f\u00f6rekommer fr\u00e5n honom. ”I feel so good the band has to calm me down kommenterar stj\u00e4rnan. Konserten kryddas ocks\u00e5 av funkigt avsp\u00e4nd intensitet genom att cover p\u00e5 Funkadelic g\u00f6rs, enligt nu publicerad l\u00e5tlista. \u00d6verraskande fast det f\u00f6rvisso sv\u00e4ngde oemotst\u00e5ndligt fr\u00e5n Staple Singers n\u00e4r det begav sig. <\/p>\n\n\n\n

I Freedom Highway <\/em>vars text betyder mycket f\u00f6r henne, vilket framg\u00e5r med emfas, piskas tempot upp. En soft ballad om brustna dr\u00f6mmer bryter m\u00f6nstret medan Mavis sitter ner i den mest poppiga l\u00e5ten. H\u00e4r r\u00f6jer Holmstrom runt s\u00e5 det st\u00e5r h\u00e4rliga till efter att ha sjungit sin del. Mavis g\u00e5r f\u00f6rst\u00e5s av och p\u00e5 medan \u00f6vriga befinner sig p\u00e5 scen. G\u00e5shud infinner sig n\u00e4r hon g\u00f6r sorti efter att storstilat i symbios med bandet gett oss Everybody Needs Love <\/em>(E. Hinton). Viktigt k\u00e4rleksbudskap i dessa tider! Kanske kommer jag i efterhand konstatera att jag blev ”carried away”. Men 4+ k\u00e4ndes i skrivande stund en aning futtigt.<\/p>\n\n\n\n

Kopierar den l\u00e5tlista som nu publicerats p\u00e5 Selist f.m. 1. City In The Sky 2. I\u00b4m Just Another Soldier 3. Handwriting On the Wall 4. Who Told You That 5. Can You Get To That 6. Chicago 7. Respect Yourself 8. Freedom Highway 9. You Are Not Alone 10. Far Celestial Shore 11. Heavy Makes You Happy ( Sha-Na-Boom Boom) 12. Everybody Needs Love<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

7\/8 2025 Flamingoscenen i Slottsskogen 5 Jag hyser extra varma k\u00e4nslor f\u00f6r svarta epokg\u00f6rande artister som f\u00f6rmedlar den soul de har i sig, s\u00e5 att man r\u00f6rs p\u00e5 ett s\u00e4tt sv\u00e5rt att formulera i ord. Mavi Staples \u00e4r och har varit en s\u00e5dan gospelinriktad artist sedan 60-talet i, f\u00f6r att bruka en klich\u00e9, ikoniska Staple […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-195828","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195828","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=195828"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195828\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":196134,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195828\/revisions\/196134"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=195828"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=195828"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=195828"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}