![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/unnamed-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Kevlarsj\u00e4l
\nBetyg 4
\nVisas under Way Out West 2025, ordinarie biopremi\u00e4r 22 augusti 2025
\nRegi Maria Eriksson-Hecht<\/p>\n
Baserad p\u00e5 den sm\u00e5tt kultf\u00f6rklarade Hagnesta Hill-l\u00e5ten Kevlarsj\u00e4l av Kent, en favorit b\u00e5de p\u00e5 album och live, d\u00e4r en poetisk omskrivning beskriver hur livets h\u00e5rda kanter l\u00e4ngs v\u00e4gen ibland f\u00e5r oss att beh\u00f6va gardera v\u00e5ra sk\u00f6ra sj\u00e4lar med t\u00e5lig kevlarv\u00e4st f\u00f6r att klara av livets utmaningar. Skriven i samarbete med pojkv\u00e4nnen Pelle R\u00e5dstr\u00f6m som tidigare gjort Skolstartssorg tillsammans – en kortfilm som \u00e4ven den handlar om unga br\u00f6der som tvingas agera vuxna och ta hand om varandra och bli varandras f\u00f6r\u00e4lder. N\u00e4r vi nu landar i Eskilstuna-f\u00f6rorten \u00e5ker br\u00f6derna Alex och Robin moped och den senare har s\u00e5rat huvud och tappar n\u00e4stan medvetandet. De f\u00e5r tag p\u00e5 en ambulans och tar honom till sjukhus. D\u00e4r tr\u00e4ffar de fentanyl-testaren Ines som Robin fattar tycke f\u00f6r i ett v\u00e4ldigt kort m\u00f6te. De tre kommer senare bygga relationer till varandra, men inte p\u00e5 ett s\u00e4tt som n\u00e5gon av dem, eller publiken, riktigt kan ana. Det \u00e4r smart skrivet och testar gr\u00e4nserna f\u00f6r hur ungdomlig k\u00e4rlek kan starta – och urarta – p\u00e5 film. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 inte den relationen som testar br\u00f6derna mest, utan det \u00e4r fadern Bo (spelad av veteranen inom svensk film Torkel Petersson) som \u00e4r alkoholiserad och misslyckad hemmasittare som i blandning av berusning och bitterhet hur hans liv urartat och inte alls blivit som han hoppats skadar och sl\u00e5r sina barn. N\u00e4r han \u00e4r nykter minns han ingenting utan \u00e4r v\u00e4ldigt empatisk och omh\u00e4ndertagande. Det \u00e4r n\u00e5gonting vackert i att karakt\u00e4rerna b\u00e4r p\u00e5 sm\u00e4rta, inte \u00e4r perfekta p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, men aldrig portr\u00e4tteras som antingen genomgoda eller helt devil on Earth. Men att han s\u00e4ljer av familje\u00e4godelar f\u00f6r att finansiera sin alkoholism g\u00f6r att mycket talar emot honom – vilket senare v\u00e4gs upp av redeemande stunder av \u00f6mhet, uppgivenhet och f\u00f6rs\u00f6k till att g\u00e5 vidare och i n\u00e5gon slags nostalgisk rit av att minnas tillbaka sin tid i det milit\u00e4ra d\u00e5 han hade ordning p\u00e5 sitt liv och sig sj\u00e4lv. Men innan dess m\u00e5ste Alex mycket noggrant navigera sin kommunikation med pappan och v\u00e4ga varje ord p\u00e5 ett h\u00f6gst diplomatiskt vis – men Robin som redan r\u00e5kat ut f\u00f6r faderns ilska piskar p\u00e5 och provocerar ist\u00e4llet. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det Alex som f\u00e5r ta p\u00e5 sig b\u00e5de mamma- och pappa-rollen och st\u00e4ndigt se till att Robin har det bra och klarar sig. Vilket visar sig vara uttr\u00f6ttande d\u00e5 han \u00e4r v\u00e4ldigt impulsiv och ofta handlar l\u00e5ngt innan han t\u00e4nker efter. Han har helt enkelt en skjut f\u00f6rst fr\u00e5ga sen-orienterad livssyn, vilket st\u00e4ller till det f\u00f6r dem b\u00e5da och Alex f\u00e5r st\u00e4da upp. Oftast. <\/p>\n
Ines, spelad av Adja Sise i sin f\u00f6rsta stora roll (\u00e4ven om hon har en credit i SVT-serien Eagles ocks\u00e5), blev \u00f6vergiven som barn p\u00e5 ett t\u00e5g – en besvikelse hon tar ut b\u00e5de p\u00e5 sig sj\u00e4lv och sina adoptivf\u00f6r\u00e4ldrar som hon lever helvete f\u00f6r. Hon \u00e4r brokig och impulsiv, men tar \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rdel av de ekonomiska och materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna de medf\u00f6r f\u00f6r att g\u00f6ra livet sp\u00e4nnande och uth\u00e4rdligt. Hon stj\u00e4l f\u00f6r att finansiera resor och bryr sig inte n\u00e4mnv\u00e4rt av materiell f\u00f6rst\u00f6relse trots personlig koppling och affektivt v\u00e4rde. Helt enkelt en ungdom som vet priset p\u00e5 det mesta men inte riktigt v\u00e4rdet av n\u00e5gonting. Men n\u00e4r Alex har det sv\u00e5rt och hon lyfter ur honom sin situation med en resa blir det \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gonting vackert och n\u00e5gonting som bygger band dem emellan – \u00e4nda tills Robin \u00e4r i knipa och beh\u00f6ver \u201dr\u00e4ddas\u201d igen – eller bara Alex f\u00e5r k\u00e4nslan av att det \u00e4r s\u00e5. D\u00e5 kommer han till unds\u00e4ttning, oavsett var i v\u00e4rlden han befinner sig. Det kan tyckas impulsivt och irrationellt men som uppv\u00e4xt under knapra f\u00f6rh\u00e5llanden och st\u00e4ndigt beh\u00f6va babysitta sin broder ist\u00e4llet f\u00f6r att bara v\u00e4xa upp j\u00e4mte hen under tv\u00e5 n\u00e4rvarande f\u00f6r\u00e4ldrar s\u00e5 blir det deras normala och vad som styr dem s\u00e5v\u00e4l intellektuellt som impulsivt. Och som uppv\u00e4xt i fosterfamilj sj\u00e4lv d\u00e4r jag sett m\u00e5nga unga i liknande situationer s\u00e5 har jag v\u00e4ldigt god f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r dem \u00e4nd\u00e5. <\/p>\n
Som om det inte vore kaos-aktigt nog har vi \u00e4ven en annan akt\u00f6r mitt bland allt detta; Dennis, spelad av den som av de unga kanske har mest erfarenhet i bagaget i s\u00e5v\u00e4l serierna Ruset och Vinterviken som Taelgia, Jonay Pineda Skallak, en v\u00e4ldigt h\u00e5rd och v\u00e5ldsam person som inte tycks ha n\u00e5gra andra intressen \u00e4n att sl\u00e5ss och bedriva dogfights d\u00e4r han har sin hund och andras som eggas mot varandra in i det sista. Robin \u00e4r inte lika h\u00e5rdh\u00e4nt utan vill leka och ta hand om hunden som Dennis mest ser som ett verktyg att leva ut sina v\u00e5ldsamma fantasier med. Det \u00e4r tufft i hans \u00f6gon att skada och d\u00f6da. \u00c4nda tills de f\u00f6rs\u00f6ker g\u00e5 p\u00e5 fest men blir nekade intr\u00e4de och ist\u00e4llet st\u00e4ller till med f\u00f6r\u00f6dande skadeg\u00f6relse. Vi f\u00e5r se dem g\u00e5 ned genom spiraltrappor ned ut ur huset men det ser ut som en metafor f\u00f6r en spiral ned i Dantes helvetesringar. Vackert och orov\u00e4ckande allts\u00e5. Han f\u00f6rs\u00f6ker rationalisera sina h\u00e4ndelser och vad han tvingat Robin att g\u00f6ra. Robin g\u00e5r s\u00f6nder. D\u00e5 f\u00e5r \u00e4ven Dennis ett moment av k\u00e4nslighet n\u00e4r han tar hand om sin kompis utan att d\u00f6ma. \u00c5terigen \u00e4r det d\u00e4r paret skiner som manusf\u00f6rfattare; i det allm\u00e4nm\u00e4nskliga och personligt sk\u00f6ra, d\u00e4r ingenting \u00e4r enkelt eller endimensionellt. Eller som Jocke Berg sjunger i titell\u00e5ten \u201dI socialstyrelsens folder \u00e4r allting svart, eller vitt\u201d vilket tycks ha inspirerat det raka motsatta i s\u00e5v\u00e4l manusf\u00f6rfattande som regisserandet. Resultatet \u00e4r inte bara en av \u00e5rets b\u00e4sta svenska filmer (antagligen DEN b\u00e4sta!) utan \u00e4ven den b\u00e4sta svenska regidebuten sedan \u201dFucking \u00c5m\u00e5l\u201d av Lukas Modysson. Att b\u00e5da \u00e4r coming-of-age I svensk sm\u00e5stad \u00e4r kanske ingen tillf\u00e4llighet. De b\u00e5da erbjuder skratt och k\u00e4nslighet, men jag tror faktiskt Kevlarsj\u00e4l f\u00f6r mig n\u00e4rmare till t\u00e4nkandet och t\u00e5rarna, som n\u00e4r Alex av skam och skuld f\u00f6r n\u00e5gonting han egentligen inte gjort inte vill g\u00e5 in i kyrkan under begravning, utan inv\u00e4ntar att alla andra l\u00e4mnar innan han vill g\u00e5 in och l\u00e4mna sin blomma till sin avlidna v\u00e4n. Det k\u00e4nns i hela kroppen och skakar om en, som m\u00e5nga andra scener ocks\u00e5 g\u00f6r. Det \u00e4r s\u00e5 vackert och hj\u00e4rtsk\u00e4rande att det v\u00e4rker i hela kroppen, l\u00e5ngt under min kevlarsj\u00e4l jag ocks\u00e5 byggt upp under livets alla motg\u00e5ngar och utmaningar. D\u00e4rf\u00f6r blir jag s\u00e5 glad n\u00e4r filmen avrundas med titell\u00e5ten s\u00e5 jag i smyg kan torka t\u00e5rarna och f\u00f6rbereda mig att \u00e5terg\u00e5 till regntunga verkligheten utan att n\u00e5gon annan beh\u00f6vas ta notis.<\/p>\n