![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/image002-6.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Freakier Friday
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 8 augusti 2025
\nRegi Nisha Ganatra <\/p>\n
Att se uppf\u00f6ljaren till den numera tjugotv\u00e5 \u00e5r gamla Freaky Friday \u00e4r en enda l\u00e5ng p\u00e5minnelse om att vissa saker aldrig f\u00f6r\u00e4ndras, detta p\u00e5 gott och ont. Fr\u00e5gan om det ens var n\u00f6dv\u00e4ndigt att erbjuda en del tv\u00e5 till en film – som b\u00e4st kan beskrivs som en charmig bagatell, kan st\u00e4llas b\u00e5de en eller tv\u00e5 g\u00e5nger. Med tanke p\u00e5 att Freaky Friday filmatiserades redan 1976 – d\u00e5 med Jodie Foster i rollen som den upproriska dottern, har id\u00e9n med ett kroppsbyte mellan tv\u00e5 vitt skilda personer utforskats i otaliga ber\u00e4ttelser. <\/p>\n
Att se tillbaka, gr\u00e4va fram saker ur det f\u00f6rflutna har varit en \u00e5terkommande filmtrend i \u00e5rtionden. De senaste \u00e5ren har dock uppf\u00f6ljare eller rena nyversioner kunnat delats upp i tv\u00e5 l\u00e4ger, framf\u00f6rallt de som Disney st\u00e5tt bakom. Antingen i det katastrofala och monstru\u00f6sa, d\u00e4r inspiration och omtanke \u00e4r obefintlig – se Marc Webbs Sn\u00f6vit fr\u00e5n i \u00e5r. Alternativ tv\u00e5 \u00e4r dock n\u00e5got mer imponerande och uppmuntrande, detta exemplifieras b\u00e4st genom monstersucc\u00e9n Lilo Och Stitch, d\u00e4r regiss\u00f6ren Dean Fleischer Camp tycktes ha studerat men ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4lskat sig i originalfilmen till den graden att han hade modet och f\u00f6rst\u00e5ndet att f\u00f6r\u00e4ndra ett par nyckelelement och d\u00e4rmed skapa en film som \u00f6vertr\u00e4ffade sitt original. <\/p>\n
Freakier Friday ligger – tack och lov, n\u00e4rmare Lilo Och Stitch vad g\u00e4ller existensber\u00e4ttigande \u00e4n Sn\u00f6vit, \u00e4ven om den inte n\u00e5r samma sprudlande toppar som Fleischer Camps kioskv\u00e4ltare. Nisha Ganatra som tar \u00f6ver regiss\u00f6rsstolen fr\u00e5n Mark Waters visar sig vara r\u00e4tt person f\u00f6r jobbet d\u00e5 det \u00e4r uppenbart att det finns entusiasm och gl\u00e4dje f\u00f6r k\u00e4llmaterialet. Originalets glada och pillemariska attityd finner vi \u00e4ven h\u00e4r och mer eller mindre allt som var minnesv\u00e4rt av sekvenser och karakt\u00e4rer fr\u00e5n 2003 \u00e5terkommer. <\/p>\n
Dock g\u00e5r det inte att undkomma det faktum att hela Freakier Friday ocks\u00e5 ger en seri\u00f6s p\u00e5minnelse kring problemet med favoriter i repris. F\u00f6r precis som med en akt som The Rolling Stones \u00e4r det uppenbart att de b\u00e4sta redan \u00e4r l\u00e5ngt bak i historien. Allt som presenteras h\u00e4r \u00e4r snarare en trevlig p\u00e5minnelse och inte en uppenbarelse om vad vi varit utan under tv\u00e5 \u00e5rtionden. F\u00f6rv\u00e4xlingskomiken \u00e4r fortfarande lika kaotiskt h\u00e4rlig och hysterisk som d\u00e5, \u00e4ven om den nu \u00e4r aningen f\u00f6r r\u00f6rig f\u00f6r sitt eget b\u00e4sta, detta d\u00e5 tv\u00e5 ytterligare karakt\u00e4rer adderats. Detta \u00e4r – f\u00f6r att forts\u00e4tta associationerna med gamla musikakter, som de g\u00e5nger d\u00e5 nytt material ska presenteras f\u00f6r sakens skull och majoriteten av publiken best\u00e4mmer sig f\u00f6r att upps\u00f6ka toaletten. Andra \u2019\u2019nya\u2019\u2019 till\u00e4gg \u00e4r inte heller n\u00e5got som kommer att skriva in sig i filmhistorien. De karakt\u00e4rsf\u00f6r\u00e4ndringar som skett \u00e4r lika traditionella som de \u00e4r klyschiga, d\u00e4r den tidigare rebelliska dottern Anna i vuxen \u00e5lder blivit alltmer lik sin mor vad g\u00e4ller ett mer strikt och \u00e5terh\u00e5llsamt beteende. I m\u00e5ngt och mycket \u00e4r det hela en k\u00e4rleksfull men ofta – feg, upprepning. <\/p>\n
Detta inneb\u00e4r dock att Jamie Lee Curtis – precis som d\u00e5, \u00e4r fullkomligt lyssnade. \u00c4nnu en g\u00e5ng \u00e4r Curtis energi, hysteriska mimik och outt\u00f6mliga karisma om\u00f6jlig att inte appl\u00e5dera. F\u00f6r det \u00e4r i Curtis som repetitionen och f\u00f6ruts\u00e4gbarheten tappar sina negativa attribut, just d\u00e5 \u00e4r det precis lika komiskt lysande som f\u00f6r mer \u00e4n tv\u00e5 \u00e5rtionden sedan. Men d\u00e4r Curtis inte har tappat ett enda steg \u00e4r motspelaren Lindsay Lohan – om m\u00f6jligt, \u00e4n s\u00e4mre \u00e4n sist med ett sk\u00e5despel lika stelt och pinsamt som hennes grundl\u00f6st pinsamma privata eskapader. Nytillskotten Sophia Hammons och Julia Butters \u00e4r dock b\u00e5da ytterst kompetenta och erbjuder b\u00e5da ett sk\u00e5despel som – i kontrast till Lohans, kan beskrivas som talangfullt. <\/p>\n
Freakier Friday \u00e4r farligt n\u00e4ra att vara menl\u00f6st nostalgisk men det oerh\u00f6rda tidsrummet g\u00f6r att repetitionen blir mer acceptabel. Originalets charmerande och varma k\u00e4rna \u00e4r sv\u00e5r att v\u00e4rja sig ifr\u00e5n \u00e4ven om den inte har samma vitalitet som d\u00e5. Och d\u00e5 Jamie Lee Curtis lever loss och bjuder p\u00e5 en snillrik fysisk komik som f\u00e5r desperata st\u00e5 upp-komiker att framst\u00e5 som totala f\u00e5n, g\u00e5r det att urs\u00e4kta bristen p\u00e5 fantasi och n\u00e5gon egentlig kreativitet.<\/p>\n