![\"Foto](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/68761bd0273ab_thumbnail.jpg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Bring Her Back
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 augusti 2025
\nRegi Danny Philippou, Michael Philippou<\/p>\n
Filmstudion A24 har \u00e4ntligen f\u00e5tt den spirituella uppf\u00f6ljare till Ari Asters Hereditary som de dr\u00f6mt om i sju \u00e5r. Efter att ha gjort succ\u00e9 med Talk To Me har br\u00f6derna Philippou tagit n\u00e4sta steg vad g\u00e4ller konsten att dramatisera men ocks\u00e5 att chockera. Den mer \u00e5terh\u00e5llsamma – pretenti\u00f6st uttryckt, konstn\u00e4rliga, skr\u00e4ckfilmen \u00e4r – om m\u00f6jligt, \u00e4n sv\u00e5rare att framst\u00e4lla \u00e4n den som grundar sig att emulera ett rent slakthus. F\u00f6r d\u00e4r bestialiska mord och ren massaker idag mest anv\u00e4nds f\u00f6r tv\u00e5ngsm\u00e4ssig chockeffekt \u00e4r det minst lika menl\u00f6st d\u00e5 filmskapare f\u00f6rs\u00f6ker nyttja mediet till maximal \u2019\u2019artistisk effekt\u2019\u2019, d\u00e4r sp\u00e4nningen och obehaget helt \u00e5sidos\u00e4tts f\u00f6r m\u00e4rkliga och navelsk\u00e5dande utsv\u00e4vningar, n\u00e5got Aster var skyldig till i den urusla Beau Is Afraid. <\/p>\n
Med Bring Her Back faller alla pusselbitarna p\u00e5 plats f\u00f6r att skapa en skr\u00e4ckfilm som inneh\u00e5ller allt f\u00f6r att vara klassisk, medryckande och intressant. Nyckeln till framg\u00e5ngen ligger i ensemblen samt personregin. Sally Hawkins medverkan sk\u00e4nker allt en s\u00e4regen udd och pondus, Hawkins \u00e4r en av f\u00e5 akt\u00f6rer som v\u00e4ljer att helt \u00e5sidos\u00e4tta sitt ego och som genom sin artistiska \u00f6dmjukhet – d\u00e4r hon \u00e4r villig att ge utrymme till sina medagerande, skapar en milj\u00f6 d\u00e4r hon leder men samtidigt lyfter andra medverkande. Hawkins har sannerligen ingen l\u00e4tt uppgift, hennes karakt\u00e4r har flera sekvenser som – i fel h\u00e4nder, skulle kunna uppfattas som \u00f6verdrivna men som h\u00e4r ageras med oerh\u00f6rd f\u00f6rst\u00e5else och precision. F\u00f6r Bring Her Back \u00e4r i grund och botten inte en film som utg\u00e5r fr\u00e5n det makabra utan trauma, saknad och psykisk oh\u00e4lsa. Detta \u00e4r dramatiska inslag som g\u00e5r hand i hand med chockerande och motbjudande stunder av brutalitet. <\/p>\n
Genom filmens andra tv\u00e5 nyckelspelare, debutanten Sora Wong och den unga Billy Barratt skapar br\u00f6derna Philippou karakt\u00e4r som faktiskt har substans och vars relation ger momenten av terror ett genuint allvar d\u00e5 det finns ett engagemang f\u00f6r personerna p\u00e5 duken. Ut\u00f6ver det \u00e4r Bring Her Back ocks\u00e5 oerh\u00f6rt stilfull, med ett elegant foto som leker med filter och d\u00e4r v\u00e4dret och ljuss\u00e4ttningen anv\u00e4nds till fantastiskt elegant effekt, milj\u00f6er som f\u00f6rst verkar vara inbjudande blir snart v\u00e4rre \u00e4n de v\u00e4rsta av mardr\u00f6mmar d\u00e5 natten infaller eller d\u00e5 f\u00f6nstren t\u00e4cks av regnvatten. <\/p>\n
De goda visuella attributen spelar ocks\u00e5 en stor roll i hur tryckande och st\u00e4mningsfull hela filmen \u00e4r. F\u00f6r d\u00e4r andra hungrar efter att chockera omedelbart v\u00e4ljer br\u00f6derna Philippou att l\u00e5ngsamt bygga upp till de moment d\u00e5 publiken \u00e4r menad att tappa andan och f\u00f6rlora medvetandet. Att filmen ocks\u00e5 undviker alla former av menl\u00f6sa \u2019\u2019hoppa till effekter\u2019\u2019 \u00e4r en triumf i sig, obehaget hittas ist\u00e4llet i den oerh\u00f6rda laddningen. Men d\u00e5 det v\u00e4l blir dags att n\u00e5 chockklimax \u00e4r det ingen brist p\u00e5 blod och scener som \u00e4cklar, skr\u00e4mmer och g\u00f6r blodet till is, men eftersom det implementeras i ett narrativt syfte ter det sig aldrig provocerande eller motbjudande exhibitionistiskt. Skr\u00e4cken \u00e4r minst lika stark i det manipulativa spel som bedrivs genom filmen, hur trauma och k\u00e4nslom\u00e4ssiga brister exploateras och utnyttjas. Och det \u00e4r h\u00e4r den ypperliga personregin och sk\u00e5despelet adderar bortom rena superlativ, s\u00e4ttet Sally Hawkins balanserar mellan isande kyla men ocks\u00e5 medk\u00e4nsla \u00e4r superbt, och h\u00e4r kan en enda v\u00e4lplacerad kommentar vara mer h\u00e5rresande \u00e4n allt blod i v\u00e4rlden. <\/p>\n
Det enda faktiska felet \u00e4r en tredje akt som saknar komplexitet och det fina subtila handlag fr\u00e5n filmens tv\u00e5 andra delar. Finalen k\u00e4nns ist\u00e4llet aningen f\u00f6r enkel och det patos som skall levereras k\u00e4nns ist\u00e4llet aningen banalt. Men f\u00f6rutom detta snedsteg \u00e4r Bring Her Back en av de b\u00e4sta och mest v\u00e4larbetade skr\u00e4ckfilmerna p\u00e5 l\u00e4nge. <\/p>\n