{"id":195522,"date":"2025-08-05T12:45:35","date_gmt":"2025-08-05T11:45:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195522"},"modified":"2025-08-06T19:15:04","modified_gmt":"2025-08-06T18:15:04","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2025-i-celebriteter-med-varldsrykte-levererar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195522","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2025 I – Celebriteter med v\u00e4rldsrykte levererar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

30\/7 – 2\/8<\/p>\n\n\n\n

Ystad med omnejd<\/p>\n\n\n\n

Jazzfestivalen sommartid med mest resurser och sannolikt h\u00f6gst trivselfaktor i landet avslutades i helgen. Blickar tillbaka \u00f6ver \u00e5rets h\u00f6gklassiga, genrem\u00e4ssigt spretande upplaga. Konstaterar f\u00f6rbluffad att s\u00e5 gott som allt arrangemangsm\u00e4ssigt klaffade. Inga pl\u00f6tsliga avbokningar, inga f\u00f6rseningar eller miss\u00f6den samt obefintligt eller minimalt med tekniskt trassel. De 80 volont\u00e4rerna och programkommitt\u00e9n med konstn\u00e4rlige ledaren Jan Lundgren i spetsen utr\u00e4ttar i vanlig ordning stord\u00e5d. Kommer spontant fram till att ett dussintal akter var alldeles str\u00e5lande.<\/p>\n\n\n\n

Beroende p\u00e5 tidpunkt f\u00f6r vald resa som blev en annan p\u00e5 grund av tillst\u00f6tande komplikation p\u00e5 grund av olycka, missades helt smyginvigningen med Lars Danielsson & Leszek Mo’zd’zer (recenserade dem lyckligtvis utf\u00f6rligt h\u00e4rom\u00e5ret n\u00e4r de g\u00e4stade Lerum), vars konsert nu p\u00e5 Saltsj\u00f6bad omtalades som of\u00f6rgl\u00f6mlig. F\u00f6r taktfasta musiken p\u00e5 sedvanliga paraden (se bild ovan) stod NB! Brass Band fr\u00e5n Danmark. En nymodighet var att ett annat band, i detta fall Kottes kvartett, spelade p\u00e5 Stortorget f\u00f6re och efter jazzparaden t\u00e5gade f\u00f6rbi. En annan nyhet var att Next Generation h\u00f6ll till i B\u00e4ckah\u00e4stens spati\u00f6sa tr\u00e4dg\u00e5rd. Eminente Peter Asplund hade efter avslutad konsert engagerats som festival-tornv\u00e4ktare, en ansvarsfull uppgift han sj\u00e4lvfallet l\u00f6ste med ackuratess.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

KISMET beskrivs som en gemensam skapelse av engelske basisten Dave Holland och den generationen yngre amerikanske tr\u00e4bl\u00e5saren Chris Potter, vilka ocks\u00e5 spelar tillsammans i annan kvartett med samma s\u00e4ttning d\u00f6pt till Aziza. Tv\u00e5 jazzk\u00e4ndisar vars egna grupper jag h\u00f6rt live i G\u00f6teborg. Gitarristen Kevin Eubanks saknas emellertid vilket gav Potter p\u00e5 tenorsax och basklarinett mer solistutrymme. Trumslagaren heter Marcus Gilmore, \u00e4ven han med stj\u00e4rnstatus efter samarbeten vilka str\u00e4cker sig fr\u00e5n Chick Corea till Norah Jones. Haft ynnesten att f\u00e5 se honom med just Potter. Lite tillspetsat kan s\u00e4gas att trion med sina prisade medlemmar har ena foton i fri form medan den andra stadigt f\u00f6rankrad i boppig terr\u00e4ng. <\/p>\n\n\n\n

Varje \u00e5r utser YSJF en hedersg\u00e4st. I \u00e5r f\u00f6ll valet p\u00e5 78-\u00e5rige Dave Holland vars ber\u00f6mmelse som bekant tog fart i och med att han rekryterades av utforskande Miles Davis p\u00e5 ett par banbrytande album och d\u00e4refter kommit med ett trettiotal skivor i eget namn. Blev m\u00e4rkligt nog ingen ceremoni, ist\u00e4llet passade vitale basisten p\u00e5 att tacka f\u00f6r en lika hedrande som f\u00f6rtj\u00e4nstfull utm\u00e4rkelse. Naturligt nog presenterar \u00e5ldermannen trions repertoar, n\u00e4mner att spelningen avslutar p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9 och att man har med sig egen ljudtekniker. Akustiken var f\u00f6ljaktligen f\u00f6rn\u00e4mlig! Blev en uppseendev\u00e4ckande miss i kommunikationen vad betr\u00e4ffar tilldelad speltid, vilket gjorde att de h\u00f6ll p\u00e5 i cirka en timme och trekvart – \u00e4ven utrustad med cykel kom jag fram n\u00e5got f\u00f6r sent till n\u00e4sta konsert. Vi kastas r\u00e4tt in i slingrande, l\u00e5ngvarigt tonspr\u00e5k i medium-tempo med feature av inspirerad tenorist i Triple Dance<\/em> Formidabla rytmsektionen b\u00e4ddar f\u00f6r Potters h\u00e4ngivna vandringar i en r\u00e4cka chorus.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musiken \u00e4r skriven av antingen Holland eller Potter. Man f\u00e5r en uppfattning om hur etablerad den sist n\u00e4mnde \u00e4r genom att framh\u00e5lla vinster i omr\u00f6stningar, tjugosex egna alster och medverkan p\u00e5 skivor med Paul Motian och John Patitucci, dessutom g\u00e4stat genif\u00f6rklarade Steely Dan och Grammy-bel\u00f6nade Lizz Wright. P\u00e5 mysiga Ystad Teater till\u00e5ter han sig dock att bli on\u00f6digt introvert emellan\u00e5t, vilket \u00e4r enda randanm\u00e4rkning av en stimulerande tillst\u00e4llning. En kollegas rubrik betonar att kraft och k\u00e4nsla k\u00e4nnetecknar konserten. Som antytts kombineras pulserande groove med dissonanta avvikelser. I mycket v\u00e4lartikulerade basg\u00e5ngar fr\u00e5n Kismets ryggrad t\u00f6js det uppfriskande i deras melodier. I Far Away <\/em> (C. Potter) blir det premi\u00e4r f\u00f6r basklarinett som v\u00e4lkommen omv\u00e4xling, en tassande ballad som utvecklas till suggestiv p\u00e4rla d\u00e4r Gilmore anv\u00e4nder filtklubbor. Kontrabasistveteranen demonstrerar sin betydelse f\u00f6r modern jazz och ECM p\u00e5passligt i ett par belysande sekvenser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Senare levereras enast\u00e5ende extatiskt tillst\u00e5nd av mannen med ljuvliga ”chops”. Publiken lyssnar som vore den en enda kropp p\u00e5 tre samverkande enheter d\u00e4r f\u00f6rst\u00e5s fokus raffinerat skiftas. Blir en speciell intensitet med s\u00e4ttningen tr\u00e4bl\u00e5s – kontrabas – trumset. Vi lyssnar till bland annat Grand Park Steet Assembley, Quiet Fire, Lucky Seven, Okinawa <\/em>samt Good Hope<\/em>. I sistn\u00e4mnda titel f\u00e4rgad av energin i saxintrot utvinns rytmer likt virtuosa piruetter. I h\u00e4rligt avsp\u00e4nt extranummer str\u00e4cks ut utan krusiduller av en superb trio som f\u00f6rbluffar genom att spela utan noter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 tungviktare avl\u00f6ser i festivalens hj\u00e4rta f\u00f6rsta kv\u00e4llen. Drygt tv\u00e5 timmar senare \u00e4ntrar n\u00e4mligen MIKE STERN BAND samma scen, ikonisk gitarrist jag sett minst tre g\u00e5nger p\u00e5 Nef varav senaste g\u00e5ngen resulterade i b\u00e5de signering av cd och recension i OJ. En kick att som recensent sitta alldeles nedanf\u00f6r scen n\u00e4r ett all-star band med fusion i blodet tar vid. Efter\u00e5t fick jag dessutom m\u00f6jlighet att tr\u00e4ffa huvudpersonen och framf\u00f6r allt hans basist och nya saxofonist. Stern k\u00e4nd f\u00f6r sitt sound med l\u00e5nga vinande toner och drivna riffande \u00e4r p\u00e5 str\u00e5lande spelhum\u00f6r. Innan den med r\u00e4tta mycket popul\u00e4ra gitarristen blev soloartist samarbetade han f\u00f6rvisso med Blood, Sweat & Tears, Billy Cobham, Michael Brecker, Bob Berg, Jaco Pastorius med flera. Var dock obestridligen med en nystartande Miles Davis han skrev in sig i historieb\u00f6ckerna. Soundet f\u00f6rknippat med den tidens mytomspunne Miles blev genombrottet, utg\u00f6r bottenplattan i karri\u00e4ren. Stern presenteras som en av de fr\u00e4msta inom samtida (elektrifierad) jazz.<\/p>\n\n\n\n

Bandet vi besk\u00e5dar best\u00e5r av hustrun Leni Stern p\u00e5 gitarr, Jimmy Haslip p\u00e5 elbas, Dennis Chambers bakom trummorna samt den i K\u00f6penhamn boende Gabor Bolla p\u00e5 tenorsax som jag sett med Kathrine Windfeld. Ska framh\u00e5llas att ungraren g\u00f6r sitt f\u00f6rsta gig med gruppen, en utmaning han l\u00f6ser med den \u00e4ran i en stil som mixar Michael Brecker med David Sanborn. Haslip (medgrundare till Yellow Jackets) och Chambers b\u00f6r betraktas som o\u00f6vertr\u00e4ffade inom en kr\u00e4vande genre och de banade v\u00e4g f\u00f6r Ozz Noy p\u00e5 Jazzfestivalen i Stockholm (recenserade den g\u00e5ngen). Minns ocks\u00e5 avtrycket Chambers gjorde p\u00e5 North Sea Jazz Festival f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Man drar ig\u00e5ng med Like A Thief <\/em>(L. Stern) specialskriven f\u00f6r hustruns afrikanska str\u00e4nginstrument ngoni. I denna tassande start sjunger Leni p\u00e5 ett s\u00e4tt som leder tanken till melodier av Sting medan rytmsektionen interagerar fj\u00e4derl\u00e4tt. Hastigt \u00e4ndras skepnad till oemotst\u00e5ndlig, fladdrig funk-fusion fullproppad med riff. Mike nyttjar en av sina pedaler n\u00e4r avsev\u00e4rt h\u00f6gre v\u00e4xel l\u00e4ggs in. Hans medlemmar assisterar lyh\u00f6rt d\u00e5 typiska ekvilibristiska drag blottas. Somliga \u00f6siga riff k\u00e4nns igen i Connections <\/em>respektive Echoes<\/em> (tv\u00e5 paradnummer) varvid njutningen \u00f6verg\u00e5r i ren lycka n\u00e4r medryckande teman broderas ut.<\/p>\n\n\n\n

I ett rasande tempo ges utrymmen \u00e5t var och en. L\u00e5tar med enormt driv korsas med st\u00e4mningsfullt l\u00e5ngsamma kontraster, n\u00e5got som utvecklats till den \u00f6dmjuke mannens signum. Tunggung uppst\u00e5r i konversation emellan Chambers – Bolla och i sekvens d\u00e4rp\u00e5 centrerad kring rytmsnillet i clinch med bandledaren. Leni har sammanlagt ett halvdussin f\u00e4ngslande solon men avst\u00e5r fr\u00e5n att h\u00e4nga med i \u00f6vrigas h\u00f6ghastighetsaktioner. I en gladlynt, frapperande l\u00e4ttsam komposition, sjunger Mike ordl\u00f6st. Sin vana trogen tittar han ibland stor\u00f6gt p\u00e5 publiken, g\u00e5r n\u00e4rmare scenkanten och inv\u00e4ntar efter fr\u00e4cka ackordf\u00f6ljder v\u00e5r reaktion. Ett av dennes f\u00f6rsynta intron p\u00e5minner om skal\u00f6vningar, fascinerar i alla fall. Inte utan att man undrar hur mycket plats som viks \u00e5t improvisationer, \u00e4ven om Bolla sj\u00e4lvfallet beh\u00f6ver f\u00f6lja med i noterna. Stern \u00e4r ingen pedal-freak utan n\u00f6jer sig med att snyggt koppla upp sig p\u00e5 ett par av dem han f\u00f6rfogar \u00f6ver. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e4ckra licks och supertajt samspel \u00e4r byggstenar j\u00e4mte sinnrika kontraster och melodier som f\u00e4ster. I ypperlig sektion spelas det s\u00e5 varsamt det \u00e4r m\u00f6jligt, vilket genererar stor sk\u00f6nhet. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande uppst\u00e5r p\u00e5 slutet delikat publikfrieri i en minst sagt rask r\u00f6kare. Haslip firar triumfer f\u00f6ljt av en otrolig insats fr\u00e5n Chambers, vars excellerande i uppbrutna rytmer medf\u00f6r att Mike och basfantomen surfar p\u00e5 extasens v\u00e5gor. S\u00e4llsynt att f\u00e5 bluesig s\u00e5ng fr\u00e5n denne djupt respekterade musiker, n\u00e5got som sker i enda covern – Red House <\/em>(J. Hendrix). Efter Leni Sterns sista solo uppst\u00e5r en berikande gitarrduell. Publikens respons resulterar i tv\u00e5 extranummer. Rytmtillverkare Chambers \u00e4r fullkomligt fenomenal p\u00e5 slutet. Milda makter vilket furi\u00f6st tempo och kontroll man lirar med. Samtliga p\u00e5 scen uppvisar flow.i den komposition som torde vara Snakes <\/em>(B. Berg) fr\u00e5n tidigt 90-tal. En konsert som blev en oemotst\u00e5ndlig framg\u00e5ng, vilket de tycktes medvetna om sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

CATHRINE RUSSELL framtr\u00e4der vid lunchtid p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad ackompanjerad av prisade Matt Munisteri p\u00e5 halvakustisk (?) gitarr (tillika arrang\u00f6r av musiken) j\u00e4mte kontrabasisten Tal Ronen. M\u00e5ste tillst\u00e5 att s\u00e5ngerskan som v\u00e5rdar arvet efter amerikanska s\u00e5ngboken med stor \u00f6mhet och en f\u00e4bless f\u00f6r att lansera gjorda fynd, inte var n\u00e5gon jag lagt p\u00e5 minnet. Detta trots flera Grammy-nomineringar och bakgrundsst\u00e4mmor hos inga mindre \u00e4n exempelvis Steely Dan, Paul Simon, Jackson Browne och David Bowie. Varken dessa meriterande jobb eller turn\u00e9er med Bowie omn\u00e4mns av Russell, d\u00e4remot i samband med att repertoar introduceras, ber\u00e4ttas om hennes f\u00f6r\u00e4ldrars musikkarri\u00e4rer – pappa ledare f\u00f6r remarkabelt storband och sedermera konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r sj\u00e4lvaste Louis Armstrongs band medan mamma varit basist hos Ruth Brown, har examen fr\u00e5n Julliard och spelat med Wynton Marsalis. Genombrottet f\u00f6r egen del intr\u00e4ffade utanf\u00f6r jazzen p\u00e5 90-talet i och med turnerande och studiojobb med Donald Fagen, Steely Dan och Bowie.<\/p>\n\n\n\n

Sparsmakade kompet h\u00e5ller givetvis h\u00f6gsta standard. Det sv\u00e4nger ytterst raffinerat trots fr\u00e5nvaron av p\u00e5drivande trummor och piano.. Duon tar uts\u00f6kt tillvara p\u00e5 tillf\u00e4llen att uttrycka sig i stick, ser i \u00f6vrigt till att vokalisten kan skina i s\u00e5v\u00e4l sv\u00e4ngiga melodier som ber\u00f6rande ballader. Tror jag h\u00f6rt m\u00e5ngsidige Munisteri tidigare som f\u00f6rgyllt inspelningar med exempelvis ”Little” Jimmy Scott, Madeline Peyroux, Lizz Wright samt Grammy-bel\u00f6nad produktion med Loudon Wainwright och st\u00e5tt p\u00e5 scen med kollegor som Bucky Pizzarelli och Frank Vignola. Tal Ronen kommer ursprungligen fr\u00e5n Israel, studerade f\u00f6r John Pattituci, leder egen grupp och p\u00e5 80-talistens cv finns samarbeten med Jimmy Cobb, Frank Wess och Sheila Jordan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ska omg\u00e5ende framh\u00e5llas att Russells r\u00f6st var vad en entusiastisk publik i f\u00f6rsta hand tog med sig. Hon fraserar fantastiskt och textar s\u00e5 att varje stavelse n\u00e5r lyssnaren. Framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet att autenticitet \u00e4r idealet f\u00f6r en lysande interpret vars musikalitet emellan\u00e5t lider brist p\u00e5 personlighet. Afrikansk-amerikansk vintagejazz, och blues f\u00f6r\u00e4dlas av en vokalist som omd\u00f6mesgillt avst\u00e5r fr\u00e5n att brista ut i over-the-top-tolkningar. Avskalade och nyanserade inriktningen \u00f6verraskar mig, artar sig till en konstn\u00e4rlig fulltr\u00e4ff. F\u00e5 titlar anges, ist\u00e4llet fokuseras p\u00e5 upphov och vem l\u00e5ten f\u00f6rknippats med. Billie Holiday och Ray Charles f\u00f6rekommer flera g\u00e5nger i en sp\u00e4nnande repertoar fr\u00e5n en en karismatisk kvinna som g\u00e4rna framf\u00f6r rariteter, \u00e4r f\u00f6rtjust i k\u00e4rlekss\u00e5nger, texter med substans och alldeles f\u00f6rtr\u00e4ffligt sprider juveler inom swing och r& b. Flera l\u00e5tar h\u00e4mtas fr\u00e5n albumet i fjol tillsammans med pianist.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Nu blev denna del av mina rapporter fr\u00e5n YSJF mer som tre sammanf\u00f6rda recensioner \u00e4n ett svep. D\u00e4rf\u00f6r dags att avrunda genom att f\u00f6rmedla h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n den halvannan timme vi fr\u00f6jdades \u00e5t Cathrine Russell och hennes ackompanjemang. I Don\u00b4t Need No Doctor <\/em>tillh\u00f6rde konsertens definitiva utropstecken liksom bluesig balladen In The Dark<\/em> insjungen av Dinah Washington och ett Louis Armstrong-alster fr\u00e5n 1938 skrivet av hennes far golvar oss i swing med sting. Andra distinkta kr\u00f6n \u00e4r Ain\u00b4t That Love <\/em>(R. Charles) med delikat stick p\u00e5 gitarr, bas-feature som accentuerar ballad k\u00e4nd genom Nat King Cole samt h\u00e4ngivna inlevelsen i extranumret, en sugande fulltr\u00e4ff signerad Ruth Brown.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/7 – 2\/8 Ystad med omnejd Jazzfestivalen sommartid med mest resurser och sannolikt h\u00f6gst trivselfaktor i landet avslutades i helgen. Blickar tillbaka \u00f6ver \u00e5rets h\u00f6gklassiga, genrem\u00e4ssigt spretande upplaga. Konstaterar f\u00f6rbluffad att s\u00e5 gott som allt arrangemangsm\u00e4ssigt klaffade. Inga pl\u00f6tsliga avbokningar, inga f\u00f6rseningar eller miss\u00f6den samt obefintligt eller minimalt med tekniskt trassel. De 80 volont\u00e4rerna och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-195522","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195522","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=195522"}],"version-history":[{"count":32,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195522\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195683,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195522\/revisions\/195683"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=195522"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=195522"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=195522"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}