![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/07\/image001-4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Fantastic Four: First Steps
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 23 juli 2025
\nRegi Matt Shakman <\/p>\n
Det fanns bara ett s\u00e4tt att en g\u00e5ng f\u00f6r alla sudda bort oron att Marvels mest k\u00e4nda kvartett inte kunde g\u00f6ra sig p\u00e5 film. Detta genom att fullkomligt briljera och bl\u00e4nda likt en supernova. Med hj\u00e4lp av regiss\u00f6ren Matt Shakman samt fyra geniala sk\u00e5despelare uppn\u00e5s ett himmelskt resultat som tydligg\u00f6r kraften och styrkan i att skapa gr\u00e4nsl\u00f6st v\u00e4lgjord underh\u00e5llning. <\/p>\n
Historien om Fantastic Four p\u00e5 film \u00e4r lika fascinerande som den \u00e4r deprimerande. Att g\u00e5 igenom antalet kalkoner och platta fall \u00e4r en artikel i sig, kort och gott har Marvels s\u00e5 kallade f\u00f6rsta familj inte att haft det vidare l\u00e4tt p\u00e5 vita duken.
\nAllt det d\u00e4r \u00e4r numera f\u00f6r\u00e4ndrat, f\u00f6r det som sker h\u00e4r och nu \u00e4r inte bara \u00e5teruppr\u00e4ttelse, det \u00e4r en ny v\u00e5gad v\u00e4g som modigt och sj\u00e4lvs\u00e4kert inte \u00f6nskar vara en actionfilm, utan ett svepande \u00e4ventyr d\u00e4r de fyra huvudrollsinnehavarna gl\u00e4nser med n\u00e4rmast perfekt kemi och ett \u00e4n b\u00e4ttre sk\u00e5despel. <\/p>\n
Tanken att binda sin tematik till familjeband och v\u00e4nskap \u00e4r lika gammalt som det \u00e4r klyschigt, framf\u00f6rallt efter Vin Diesel och dennes Fast & Furious-filmer d\u00e4r ordet familj spottas fram i samma takt som valfritt vr\u00e5l\u00e5k fr\u00e5n samma filmer. Shakman och filmens manusf\u00f6rfattare beh\u00f6ver inte ens p\u00e5minna publiken om tematiken, ist\u00e4llet arbetar de efter en metod d\u00e4r handling har st\u00f6rre kraft \u00e4n ord. Det finns goda anledningar till att filmen b\u00f6rjar l\u00e5gm\u00e4lt och n\u00e4rmast underd\u00e5nigt, allt f\u00f6r att s\u00e4tta ljuset p\u00e5 kemin mellan Vanessa Kirby och Pedro Pascal. <\/p>\n
F\u00f6r \u00e4ven om Marvel Studios filmer alltid inneh\u00e5llit underskattat agerande och karakt\u00e4riseringar, har f\u00e5 av deras filmer inneh\u00e5llit s\u00e5h\u00e4r makal\u00f6s kemi mellan sk\u00e5despelarna, i alla fall inte utan att det har getts tillf\u00e4llen att agera sina roller i ett antal projekt. Pascal och Kirby \u00e4r fullkomligt magiska att bevittna, Pascal agerar med varsamhet men ocks\u00e5 en neuros som manifesterar sig i ett extremt logiskt och d\u00e4rmed k\u00e4nslokallt tankes\u00e4tt som \u00e4r minst lika problematiskt som filmens intergalaktiska hot. Kirby \u00e4r \u00e5 andra sidan varm, emotionell men oerh\u00f6rt stark, hennes Sue Storm \u00e4r en fr\u00f6jd att se, detta genom fantastiska nyanser och karisma. Ebon Moss-Bachrach i rollen som den alltid p\u00e5litlige Ben Grimm lyckas minst lika bra med en karakt\u00e4r som \u00e4r om\u00f6jlig att inte \u00e4lska. Joseph Quinn \u00e4r den enda av de fyra som inte tilldelats ett lika solitt manus, hans Johnny Storm k\u00e4nns ofta som ett femte hjul men Quinn lyckas \u00e4nd\u00e5 demonstrera en perfekt mix mellan arrogans och omtanke. Scenerna som \u00e4r helt befriade fr\u00e5n explosioner och v\u00e4rldens underg\u00e5ng \u00e4r – makal\u00f6st nog, mer f\u00e4ngslande \u00e4n d\u00e5 filmen vill demonstrera sin r\u00e5styrka. De tysta men hj\u00e4rtev\u00e4rmande momenten – mellan gruppens medlemmar, \u00e4r of\u00f6rgl\u00f6mliga och kan vara bland de finaste vi kan se i p\u00e5 en bioduk denna sommar. <\/p>\n
Men det vore inte en sann Marvel-film utan action, och givetvis \u00e4r det inte bara tal om relationer. I och med att Marvel Studios nu n\u00e5tt osannolika 36 filmer har vissa trender och inslag \u00e5terkommit. Vissa mindre omtyckta, som det st\u00e4ndiga digitala ursinnet som alltid tycks sl\u00e4ppas l\u00f6s i filmens klimax samt evighetsl\u00e5nga koreograferade slagsm\u00e5l som kan vara gastkramande, men som numera blivit vardagsmat efter filmer som exempelvis John Wick. I och med den magiska Thunderbolts valde studion en annan v\u00e4g vad g\u00e4llde sitt klimax genom ett av de mer \u00f6verraskande s\u00e4tten n\u00e4mligen d\u00e4r filmen helt och h\u00e5llet lade emfas p\u00e5 det emotionella. Riktigt s\u00e5 l\u00e5ngt g\u00e5r inte First Steps, men ist\u00e4llet f\u00f6r slagsm\u00e5l vill Matt Shakman f\u00e5 oss att engageras och f\u00f6rundras av vyer, detta genom att l\u00e5ta \u00e4ventyret och det ok\u00e4nda spela en central roll.<\/p>\n
Och det \u00e4r h\u00e4r det snillrika beslutet att l\u00e5ta filmen utspela sig i ett alternativt 1960-tal verkligen f\u00e5r luft under vingarna. F\u00f6rutom att ge filmen en unik visuell identitet bygger Shakman mycket av filmens energi p\u00e5 den framtidstro och hoppfullhet som var 1960-talets fascination f\u00f6r rymdresor och m\u00e4nniskans gr\u00e4nsl\u00f6shet vad g\u00e4ller teknologi. Detta g\u00f6r att en raketuppskjutning blir en nagelbitare, d\u00e4r eufori och hopp st\u00e5r i centrum. Detsamma kan s\u00e4gas om sekvenserna d\u00e5 rymden utforskas och filmen hyllar Ridley Scotts Alien eller Stanley Kubricks \u00c5r 2001: Ett Rymd\u00e4ventyr. Visuellt lyckas det gryniga fotot faktiskt addera till att separera filmen visuellt fr\u00e5n andra MCU-filmer, och den estetiska anakronism som drabbade Captain America: The First Avenger \u00e4r det inte tal om h\u00e4r. Scenografi och rekvisita \u00e4r ocks\u00e5 av f\u00f6rsta klass d\u00e4r flera prylar och pinaler k\u00e4nns som h\u00e4mtade ur ett projekt av den brittiska animationsstudion Aardman. Bildkompositionen \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rd en grandios eloge, d\u00e4r andra filmskapare och fotografer vill imponera vad g\u00e4ller ljuss\u00e4ttning och f\u00e4rgschema, vill filmens fotograf Jess Hall ist\u00e4llet fokusera p\u00e5 att \u00e5terskapa vinklar direkt fr\u00e5n serietidningarna. Detta bidrar till att filmen k\u00e4nns lekfull vilket f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av \u00e4ventyrlighet. <\/p>\n
Filmens final m\u00e5 inte vara lika imponerande eller kolossal som Marvel b\u00e4sta stunder, ist\u00e4llet \u00e4r tanken att skapa en mer koncis och \u00e5terh\u00e5llsam \u00e4ndpunkt och inte g\u00e5 till \u00f6verdrift vad g\u00e4ller digitala specialeffekter och massf\u00f6rst\u00f6relse. H\u00e4r \u00e4r ambitionen mer imponerande \u00e4n slutresultatet, f\u00f6r \u00e4ven om avslutet inte kan kategoriseras som misslyckat lovar filmen lite mer \u00e4n det vi faktiskt f\u00e5r. D\u00e4remot lyckas Shakman bibeh\u00e5lla ett emotionellt grepp om publiken vilket g\u00f6r att moment som kunde uppfattats som klich\u00e9er ist\u00e4llet drabbar h\u00e5rt p\u00e5 ett emotionellt plan, detta genom det helt uts\u00f6kta sk\u00e5despelet. <\/p>\n
Detta snedsteg \u00e4r dock irrelevant sett till \u00f6vriga filmen som aldrig slutar bjuda p\u00e5 v\u00e4rme, makal\u00f6s visuell komposition och sk\u00e5despel i v\u00e4rldsklass. Speltiden p\u00e5 tv\u00e5 timmar flyger f\u00f6rbi och extrascenen som erbjuds i eftertexterna f\u00e5r det att vattnas i munnen. Fantastic Four First Steps \u00e4r en lekfull, engagerande, perfekt agerad och k\u00e4rleksfull film som tillsammans med James Gunns Superman visar varf\u00f6r sommarfilmer med superkrafter \u00e4r oemotst\u00e5ndliga. <\/p>\n