![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/07\/ds2_other0309-articles.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Death Stranding 2: On the Beach
\nFormat Playstation 5
\nSkriven och producerad av Hideo Kojima
\nBetyg 5<\/p>\n
Efter \u00e5ratal av samarbete mellan Konami och den kultf\u00f6rklarade spelproducenten Hideo Kojima (Metal Gear Solid, Zone of the Enders) b\u00f6rjade det pl\u00f6tsligt knaka i fogarna mellan de tv\u00e5 livsl\u00e5nga samarbetspartnerna och storf\u00f6retaget skulle pl\u00f6tsligt plocka bort hans namn ur storspel, inte l\u00e5ta honom n\u00e4rvaro p\u00e5 spelgalor d\u00e4r han vunnit pris och l\u00e4gga ned det skr\u00e4ckspel som f\u00f6rst sl\u00e4pptes som en P.T – playable teaser – och sedan bekr\u00e4ftades vara ett nytt Silent Hill-spel som skulle ha skapats i samarbete med den legendariska filmregiss\u00f6ren Guillermo del Toro men som avbr\u00f6ts innan det ens gick in i full produktion. Kort d\u00e4refter bekr\u00e4ftade Konami att de st\u00e4ngt ner Kojima Studios helt och fullt och d\u00e4rmed avbrutit deras samarbete helt. Men Kojima s\u00f6rjde inte, utan gick ist\u00e4llet direkt till Sony och b\u00f6rjade ist\u00e4llet sin egna studio under samma namn d\u00e4r och med hj\u00e4lp av den Holl\u00e4ndska spelstudion Guerilla Games (Killzone, Horizon) och den egenskapade grafikmotorn de av respekt f\u00f6r spelskaparen sk\u00e4nkte honom f\u00f6r att hj\u00e4lpa till d\u00e5 han inte l\u00e4ngre hade tillg\u00e5ng till sin egenskapade Fox Engine som var l\u00e5st till Konami – Decima, en grafikmotor som drivit de b\u00e5da Horizon-spelen till Playstation 4 och 5 och de b\u00e5da Death Stranding-spelen till samma format. Motorn skapar inte bara vackra v\u00e4rldar och karakt\u00e4rer, utan n\u00e4rmar sig ocks\u00e5 i senare verk en haktappande fotorealism som n\u00e4rmar sig film mer \u00e4n tv-spel. Och n\u00e4r vi introduceras till den mexikanska naturen i inledningen av detta nya spelet ser det ut som ett filmklipp, alldeles f\u00f6r vackert och naturtroget f\u00f6r att vara spelbart, men som snabbt visar sig vara det. Det \u00e4r sv\u00e5rt, f\u00f6r att inte s\u00e4ga direkt om\u00f6jligt, att inte bli h\u00e4nf\u00f6rd och bl\u00e4ndad av tekniska niv\u00e5n och vad de lyckats \u00e5stadkomma i denna uppf\u00f6ljaren till det kritikerrosade Death Stranding.<\/p>\n
Som livsl\u00e5ng \u00e4lskare av s\u00e5v\u00e4l litteratur som film har Hideo h\u00e4r h\u00e4mtat b\u00e5de titel och inspiration fr\u00e5n den klassiska Stanley Kramer-filmen On the Beach fr\u00e5n 1959 d\u00e4r australienare lever under faktum att v\u00e4rlden har krossats under atomkrig och allt liv snart upph\u00f6r. Det \u00e4r allts\u00e5 ingen slump att merparten av spelet utspelar sig i Australien, i en postapokalyptisk version d\u00e4r jordb\u00e4vningar, \u00f6versv\u00e4mningar samt b\u00e5de sandstormar som sn\u00f6stormar g\u00f6r livet sv\u00e5rt f\u00f6r de som \u00f6verlevt invasionen av de d\u00f6da och k\u00e4mpar f\u00f6r att \u00e5terigen koppla samman m\u00e4nskligheten i hopp om att kunna r\u00e4dda den fr\u00e5n underg\u00e5ng. Om originalet var en allegori \u00f6ver k\u00e4rnvapenhot och klimatf\u00f6r\u00e4ndringar bygger denna uppf\u00f6ljare vidare p\u00e5 dessa teman med s\u00e5v\u00e4l sm\u00e4ltande isar och brinnande omv\u00e4rld, men ocks\u00e5 med introduktionen av hj\u00e4lpande av djur som beh\u00f6ver r\u00e4ddas och forskas p\u00e5 f\u00f6r att kunna l\u00e5ta dem leva vidare j\u00e4mte m\u00e4nniskan. Men d\u00e4r en springer runt i den stora \u00f6ppna v\u00e4rlden med tunn linje mellan levande och d\u00f6da, d\u00e4r hotet fr\u00e5n de senare till och fr\u00e5n ger spelet en mer skr\u00e4ckinriktning i klass med Silent Hill ut\u00f6ver spelets action\u00e4ventyr, st\u00e4ller spelet ocks\u00e5 fr\u00e5gan om det verkligen \u00e4r i v\u00e5rt b\u00e4sta intresse att h\u00e5lla oss sammankopplad – en id\u00e9 som b\u00f6rjade v\u00e4xa inom Kojima under Covid-pandemin och den internationella lockdown som f\u00f6ljde d\u00e4r m\u00e5ngas psyken blev lidande ut\u00f6ver kulturell och finansiell krasch. Spelet \u00e4r s\u00e5ledes en produkt av sin samtid, samtidigt som det bygger vidare p\u00e5 f\u00f6rsta spelet men ocks\u00e5 introducerar flera vidareutvecklade inslag som g\u00f6r det till otroligt mycket mer \u00e4n bara en rak uppf\u00f6ljare.<\/p>\n
Ber\u00e4ttarm\u00e4ssigt \u00e4r Kojima i h\u00f6gform, och nyttjar sk\u00e5despelare som Norman Reedus (som precis som originalet spelar Sam – den karakt\u00e4r du spelar som) L\u00e9a Seydoux och Troy Baker men ocks\u00e5 nya karakt\u00e4rer som Elle Fannings Tomorrow – en karakt\u00e4r som g\u00f6r en v\u00e4ldig personlig resa och utvecklas b\u00e5de emotionellt och som m\u00e4nniska p\u00e5 s\u00e4tt som k\u00e4nns v\u00e4ldigt kreativt och of\u00f6ruts\u00e4gbart – men ocks\u00e5 regiss\u00f6rerna Del Toro och Nicolas Winding Refn (samt hans fru i en specialroll) och nu \u00e4ven George Miller (vars Mad Max-filmer kan k\u00e4nnas igen i DS-spelen) som alla g\u00f6r unika och personliga rolltolkningar precis som p\u00e5 film. \u00c4ven musiken kan precis som i originalet s\u00e4gas spela en nyckelroll i den emotionella resan som g\u00f6rs b\u00e5de psykiskt och fysiskt. Den trallv\u00e4nliga B.J Thomas-l\u00e5ten Randrops Keep Falling on my Head intar en speciell plats I spelet och kopplas samman till s\u00e5v\u00e4l spelv\u00e4rlden och personers utveckling. <\/p>\n
Trots att spelet \u00e4r v\u00e4ldigt allvarligt i s\u00e5v\u00e4l tema som presentation \u00e4r den ocks\u00e5 varm av karakt\u00e4rers personliga kemi och alldagliga upptinade n\u00f6rdhumor som tar udden av allt allvar och l\u00e5ter spelaren koppla av lite. Sin vana trogen l\u00e5ter Kojima ocks\u00e5 sin satiriska sida gl\u00e4nsa igenom n\u00e4r han river den s\u00e5 kallade fj\u00e4rde v\u00e4ggen d\u00e4r en kultledare tittar ut mot spelaren n\u00e4r han pratar om hur on\u00f6digt det vore med ytterligare en bossfight, som han l\u00e5ter g\u00f6ra upp med traditionell speldesign som ofta f\u00f6rlitar sig p\u00e5 oinspirerade bossfighter. Dock faller det lite p\u00e5 sig sj\u00e4lvt eftersom spelet b\u00e5de f\u00f6re och efter g\u00f6r det sj\u00e4lv. Men \u00e4ven d\u00e4r delar av spelet p\u00e5minner om tidigare delar av f\u00f6rsta spelet \u00e4r det aldrig oinspirerat upprepande utan drivs hela tiden till sin spets och aldrig l\u00e5ter spelaren k\u00e4nna sig s\u00e4ker i vad som ska ske d\u00e4r n\u00e4st. S\u00e5 \u00e4ven om moment kan k\u00e4nnas igen handlar det aldrig om tr\u00f6tt \u00e5terupprepning utan snarare om perfektion av moment och teman auteuren vill utforska och samtala kring. S\u00e5 \u00e4ven om bossfight f\u00f6ljer \u00e4r det i situationer och i haktappande briljerande milj\u00f6er som f\u00e5r ens hj\u00e4rna att b\u00f6rja brinna n\u00e5got. Och att g\u00f6ra upp med gitarrspelande \u00e4r lika humoristiskt som designm\u00e4ssigt perfektionistiskt. Och det \u00e4r sm\u00e5tt om\u00f6jligt att veta vart allt leder till och vad som faktiskt upplevs och vad som bara \u00e4r representation av det m\u00e4nskliga psyket, lidande och k\u00e4nnande. Men det \u00e4r ocks\u00e5 en del av upplevelsen, att inte vara s\u00e5 s\u00e4ker p\u00e5 vad som faktiskt h\u00e4nder. Precis som riktiga livet kan k\u00e4nnas som ibland. <\/p>\n