![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/07\/image002-6.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Superman
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 11 juli 2025
\nRegi James Gunn <\/p>\n
Det finns en anledning till att det f\u00f6rsta numret d\u00e4r Superman\/St\u00e5lmannen f\u00f6rekommer har s\u00e5lts f\u00f6r mer \u00e4n fyrtio miljoner svenska kronor. Karakt\u00e4ren g\u00e5r bortom simpel fanatism som framtr\u00e4der p\u00e5 m\u00e4ssor eller diskussionstr\u00e5dar p\u00e5 sociala medier. Det \u00e4r en figur vars historiska betydelse g\u00e5r bortom det mesta och det finns sk\u00e4l till att karakt\u00e4ren till och med figurerar i kurslitteratur inom amerikansk historia. <\/p>\n
Trots detta legendariska arv har karakt\u00e4ren under l\u00e5ng tid haft en oerh\u00f6rt sv\u00e5r och sn\u00e5rig resa p\u00e5 filmduken. F\u00f6r efter den historiska framg\u00e5ngen 1978 d\u00e5 karakt\u00e4ren gjorde sin stora debut p\u00e5 biograferna regisserad av Richard Donner med Christopher Reeve i huvudrollen har uppf\u00f6ljarna samt f\u00f6rs\u00f6k till omstarter resulterat i ekonomiska samt kritiska missar – ibland fiaskon. Regiss\u00f6ren James Gunn har inte direkt demonstrerat \u00f6verm\u00e4nsklig \u00f6dmjukhet d\u00e5 han diskuterat och s\u00e5lt in sin version av den kanske mest k\u00e4nda superhj\u00e4lten som n\u00e5gonsin existerat. Efter att ha sagt adj\u00f6 till Marvel Studios med den tredje Guardians Of The Galaxy har Gunn nu blivit chef \u00f6ver DC Studios som avser skapa samma framg\u00e5ngar och kulturella signifikans som konkurrenten. Gunn har i intervju efter intervju bl\u00e5st upp sitt projekt som nyskapande, genomarbetat och oerh\u00f6rt viktigt. M\u00e5nga g\u00e5nger har det k\u00e4nts som bombastisk hybris d\u00e4r Gunn f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4lja in en hysterisk dr\u00f6m. <\/p>\n
Superman (2025) \u00e4r knappast n\u00e5got nyskapande m\u00e4sterverk som skriver om genren och dess konventioner, men en solid, stark och ov\u00e4ntat emotionell resa som inger hopp i m\u00f6rka tider. Efter att den evige klanten Zack Snyder st\u00f6pt om DC\u2019s karakt\u00e4rer i kolsvart tj\u00e4ra, pretentioner och sitt hoppl\u00f6st monotona bildspr\u00e5k vill James Gunn hitta liv, energi och entusiasm. Detta g\u00f6rs genom att helt hoppa \u00f6ver den v\u00e4lk\u00e4nda sagan om planeten Kryptons underg\u00e5ng och g\u00e5 rakt in i n\u00e5got som k\u00e4nns som ber\u00e4ttelsens andra akt, d\u00e4r allting redan \u00e4r i r\u00f6relse och publiken tvingas f\u00f6lja med och acceptera Gunns diverse tolkningar. Beslutet att b\u00f6rja i stormens \u00f6ga har f\u00f6rdelar men ocks\u00e5 nackdelar, tempot \u00e4r s\u00e5 pass h\u00f6gt att det m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns anstr\u00e4ngt och p\u00e5skyndat, samtidigt sk\u00e4nker det filmen en energi och laddning som var helt fr\u00e5nvarande i Snyders gl\u00e5miga och livl\u00f6sa filmer. Att Gunn vill hinna med mycket och d\u00e4rf\u00f6r sk\u00e4r bort segment vi sett f\u00f6rut g\u00f6r dock att m\u00e5nga av karakt\u00e4rerna inte f\u00e5r den tid de f\u00f6rtj\u00e4nar. Rachel Brosnahan i rollen som Lois Lane drabbas tyv\u00e4rr h\u00e5rdast av detta. Trots en lysande insats fr\u00e5n en – fortfarande, underskattad sk\u00e5despelare, delegeras Brosnahan till scener som inte har n\u00e5gon st\u00f6rre potens, snarare utfyllnad d\u00e4r hon tvingas dela scener med \u00e4n mindre relevanta karakt\u00e4rer som i b\u00e4sta fall kan kategoriseras som fogmassa. Majoriteten av str\u00e5lkastarljuset fallet ist\u00e4llet p\u00e5 David Corenswet i huvudrollen samt Nicholas Hoult som denna g\u00e5ng f\u00e5tt \u00e4ran – eller missn\u00f6jet, att raka av sitt h\u00e5r och axla rollen som Lex Luthor. Corenswet g\u00f6r en v\u00e4lmenande, stark men ocks\u00e5 djupt os\u00e4ker Superman, faktorer som g\u00f6r karakt\u00e4ren aningen mer m\u00e4nsklig \u00e4n d\u00e5 han endast f\u00e5r vara felfri. Corenswet har dock inte alltid den charm och karisma som kr\u00e4vs vilket g\u00f6r ett par scener – framf\u00f6rallt i filmens final, aningen predikande. Hoult forts\u00e4tter att – som m\u00e5nga andra, portr\u00e4ttera antagonister i samma mall som verkliga storskurkar s\u00e5som Elon Musk eller Jeff Bezos, d\u00e4r ego, avund och ynklighet \u00e4r drivkraften bakom det illvilliga. Hoult g\u00f6r en bra insats men materialet han tilldelats kunde i m\u00e5nga fall varit mer bearbetat. Tyv\u00e4rr m\u00e5ste den beg\u00e5vade Isabela Merced som briljerat i The Last Of Us klassas som ett fiasko d\u00e5 James Gunn valt att f\u00f6rse karakt\u00e4ren med ett horribelt skri som f\u00e5r det hela att tangera en ren parodi. <\/p>\n
Gunn har under den senare delen av marknadsf\u00f6ringen talat om viljan att g\u00f6ra filmen aningen politisk – i alla fall kommentera aktuella h\u00e4ndelser. Vad som gett karakt\u00e4rer som Superman men \u00e4ven andra v\u00e4rldsk\u00e4nda hj\u00e4ltar en s\u00e5dan potens i modern tid \u00e4r kapaciteten att skapa allegoriska och djupt insiktsfulla ber\u00e4ttelser som belyser och kritiserar samh\u00e4llsproblem. I kombination med den o\u00e4ndliga eskapism som uppst\u00e5r d\u00e5 ber\u00e4ttelsen besitter karakt\u00e4rer med extraordin\u00e4ra f\u00f6rm\u00e5gor kan stord\u00e5d utr\u00e4ttas. Och h\u00e4r finns stunder d\u00e5 parallellerna till v\u00e5r egna m\u00f6rka samtid skapar en b\u00e5de komisk och obehaglig igenk\u00e4nningsfaktor, bland annat vad g\u00e4ller att f\u00f6rvr\u00e4nga sanningen samt konsten att skapa rent vulg\u00e4r projektion. Andra scener saknar tyv\u00e4rr modet att verkligen dyka ned i aktuella problem, n\u00e5got som g\u00f6r att filmen saknar ett konsekvent och beh\u00f6vligt mod. <\/p>\n
Andra grandiosa l\u00f6ften som att filmens visuella attribut skulle vara helt unika och inte kunna j\u00e4mf\u00f6ras med n\u00e5got annat i genren k\u00e4nns som rent tjafs fr\u00e5n Gunns h\u00e5ll. Det \u00e4r kompetent vad g\u00e4ller specialeffekter och foto men knappast n\u00e5got som kan skrivas in i filmhistorien. Detsamma g\u00e4ller actionscenerna som ocks\u00e5 kan beskrivas som ytterst bepr\u00f6vade, fungerande men inte makal\u00f6sa. I m\u00e5ngt och mycket \u00e4r filmen en sorts f\u00f6r\u00e4dlad version – b\u00e5de visuellt och st\u00e4mningsm\u00e4ssigt, av Superman Returns som ville bibeh\u00e5lla essensen fr\u00e5n Richard Donners film fast iscens\u00e4tta allt med modern filmteknik. Men mer \u00e4n n\u00e5got annat \u00e4r det i hoppfullheten och den helt uppriktiga naiviteten som filmen hittar en makal\u00f6s emotionell kraft. F\u00f6r trots fel och brister vad g\u00e4ller ber\u00e4ttartekniken och att flera sk\u00e5despelare och karakt\u00e4rer inte f\u00e5r tillr\u00e4ckligt med utrymme \u00e4r detta en i omg\u00e5ngar f\u00f6r\u00f6dande stark upplevelse. \u00d6gonen t\u00e5ras i de scenerna d\u00e5 hopp, tro och genuin omtanke belyses och inte f\u00f6rd\u00f6ms som svaghet, ackompanjerat av John Williams perfekta ledmotiv fr\u00e5n 1978. I de \u00f6gonblicken hittar James Gunn en k\u00e4rna d\u00e4r m\u00e4nskliga och objektivt goda v\u00e4rderingar st\u00e5r ovan pengar, makt och egoism. Just d\u00e5, n\u00e4r musiken dundrar fram, David Corensweat flinar och flyger s\u00e5 snabbt att han bryter ljudvallen \u00e4r detta en upplevelse som ber\u00f6r djupt. <\/p>\n
Superman m\u00e5 inte vara fullt s\u00e5 perfekt, genialisk och nyskapande som James Gunn lovat, ist\u00e4llet \u00e4r det en hoppfull, godhj\u00e4rtad och ov\u00e4ntat k\u00e4nslosam upplevelse som ger respit fr\u00e5n hoppl\u00f6sheten i v\u00e5r egen v\u00e4rld som mer \u00e4n n\u00e5got annat beh\u00f6ver en r\u00e4ddare utan agendor. <\/p>\n