{"id":195326,"date":"2025-07-06T00:01:47","date_gmt":"2025-07-05T23:01:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195326"},"modified":"2025-07-06T00:01:48","modified_gmt":"2025-07-05T23:01:48","slug":"kronika-oasis-i-cardiff-andra-kvallen-blev-legendarisk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195326","title":{"rendered":"Kr\u00f6nika – Oasis i Cardiff \u2013 andra kv\u00e4llen blev legendarisk"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Oasis i Cardiff den 5 juli 2025. Foto: Thomas Johansson <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e5got i \u00e5ratal kan vara riskabelt \u2013 f\u00f6rv\u00e4ntningarna hinner bli n\u00e4stan om\u00f6jliga att leva upp till. Men ibland h\u00e4nder det otroliga: verkligheten \u00f6vertr\u00e4ffar dr\u00f6mmen. F\u00f6r mig h\u00e4nde det den 5 juli 2025 i Cardiff, n\u00e4r jag \u00e4ntligen fick se Oasis live \u2013 och det blev allt jag hoppats p\u00e5 och lite till.<\/em><\/p>\n\n\n\n

L\u00e4nge leve v\u00e4ntan<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag har l\u00e4ngtat s\u00e5 l\u00e4nge efter att se Oasis. N\u00e4r de spelade under sina storhets\u00e5r gick jag knappt p\u00e5 konserter, och chansen rann liksom bara f\u00f6rbi. S\u00e5 n\u00e4r ryktet kom att bandet skulle \u00e5terf\u00f6renas f\u00f6r n\u00e5gra exklusiva spelningar, fanns det ingen tvekan: vi m\u00e5ste dit.<\/p>\n\n\n\n

Vi f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 biljetter till premi\u00e4rkv\u00e4llen den 4 juli \u2013 men gick bet. Som pl\u00e5ster p\u00e5 s\u00e5ren lyckades vi ist\u00e4llet f\u00e5 tag p\u00e5 biljetter till kv\u00e4llen efter. Det visade sig bli en ren vinstlott.<\/p>\n\n\n\n

Festen b\u00f6rjar redan p\u00e5 t\u00e5get<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Redan p\u00e5 t\u00e5get till Cardiff b\u00f6rjade k\u00e4nslan byggas upp. \u00d6verallt Oasis-tr\u00f6jor, bucket hats, \u00f6l i plastglas och f\u00f6rv\u00e4ntansfulla blickar. V\u00e5ra bordsgrannar ber\u00e4ttade att det alltid blir s\u00e5 h\u00e4r inf\u00f6r spelningar: en spontan fest p\u00e5 hjul. Mannen vid v\u00e5rt bord var p\u00e5 v\u00e4g till sin sjuttonde Oasis-spelning (!), medan hans v\u00e4n, precis som vi, skulle se dem f\u00f6r allra f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

Att kliva av t\u00e5get i Cardiff var som att g\u00e5 rakt in i en enda stor supporterklubb. Gatorna fyllda av fans, pubarna smockfulla, och musiken h\u00f6rdes fr\u00e5n varje h\u00f6rn. Ljuden av olika coverband v\u00e4ller in \u00f6ver gatan, tydligen det som det satsas mest p\u00e5. Vi g\u00e5r in p\u00e5 The Piano Works, och blir imponerade av kvalit\u00e9n p\u00e5 coverbandet. Hade inte blivit besviken om jag sett dom som en huvudakt.  Vi f\u00f6rs\u00f6kte ta oss in p\u00e5 ett annat st\u00e4lle, men tr\u00e4ngseln fick oss att ge upp snabbt. Ist\u00e4llet gick vi mot arenan \u2013 d\u00e4r festen fortsatte.. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rband och f\u00f6rv\u00e4ntan<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Utanf\u00f6r arenan ringlade k\u00f6n till merchshopen som en l\u00e5ng orm av f\u00f6rv\u00e4ntan. Vi gick in och satte oss, redo f\u00f6r timmar av v\u00e4ntan p\u00e5 det magiska klockslaget 20.15. F\u00f6rst ut var Cast, som f\u00f6r mig bara var Walkaway<\/em>, men det r\u00e4ckte gott. Sedan kom Richard Ashcroft fr\u00e5n The Verve, som skickligt byggde upp st\u00e4mningen n\u00e4r han avslutade med The Drugs Don\u2019t Work<\/em>, Lucky Man<\/em> och Bitter Sweet Symphony<\/em>. N\u00e4r han gick av scenen kokade arenan av f\u00f6rv\u00e4ntan.<\/p>\n\n\n\n

Med 30 minuter kvar b\u00f6rjade den stora rusningen till barerna \u2013 eftersom man bara fick k\u00f6pa fyra \u00f6l \u00e5t g\u00e5ngen blev det som en ritual. Folk skyndade tillbaka med armarna fulla av pint, bara f\u00f6r att snart springa vidare till toaletterna.<\/p>\n\n\n\n

This is not a drill<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Exakt 20.15 t\u00e4ndes sk\u00e4rmarna med orden This is not a drill<\/em>. Arenan exploderade. F\u00f6rsta l\u00e5ten Hello<\/em> blev precis det \u2013 ett rungande, gemensamt hej mellan band och publik.<\/p>\n\n\n\n

Setlisten var densamma som kv\u00e4llen innan, men det spelade ingen roll. Morning Glory<\/em> gav mig g\u00e5shud som inte sl\u00e4ppte p\u00e5 hela kv\u00e4llen, och Stand By Me<\/em> tr\u00e4ffade djupare \u00e4n jag trodde var m\u00f6jligt. Det k\u00e4ndes som en enda l\u00e5ng kavalkad av st\u00f6rsta hitsen, levererade med en kombination av sj\u00e4lvs\u00e4kerhet och spelgl\u00e4dje som man inte alltid f\u00e5r se fr\u00e5n band med s\u00e5 l\u00e5ng historia.<\/p>\n\n\n\n

Ett magiskt \u00f6gonblick<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Men det var n\u00e4r Don\u2019t Look Back in Anger<\/em> kom som allt stannade upp. Liam l\u00e4t publiken ta \u00f6ver, och arenan f\u00f6rvandlades till ett enda stort k\u00f6rf\u00e4lt. Plastglas h\u00f6jdes, armar str\u00e4cktes mot taket, och pl\u00f6tsligt stod tusentals fr\u00e4mlingar och sj\u00f6ng samma ord som om vi k\u00e4nt varandra hela livet.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r vi l\u00e4mnade arenan fortsatte festen p\u00e5 gatorna. Folk sj\u00f6ng fortfarande refr\u00e4ngen, n\u00e5gon skr\u00e5lade Wonderwall<\/em>, och det k\u00e4ndes n\u00e4stan sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 att det faktiskt var \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 kv\u00e4llar av magi \u2013 men andra kv\u00e4llen blev st\u00f6rre<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det blev exakt s\u00e5 magiskt som jag hade hoppats p\u00e5 \u2013 och lite till. Jag hade v\u00e4ntat i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 att f\u00e5 st\u00e5 d\u00e4r och sjunga med, och n\u00e4r chansen v\u00e4l kom var det inte bara en konsert, utan en kv\u00e4ll jag kommer b\u00e4ra med mig f\u00f6r resten av livet. N\u00e4r de sista tonerna av Champagne Supernova klingar ut, f\u00e5r jag t\u00e5rar i \u00f6gonen, \u00e4r det redan \u00f6ver. Det jag v\u00e4ntat p\u00e5 s\u00e5 l\u00e4nge, \u00e4r \u00f6ver efter tv\u00e5 timmar. <\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 kv\u00e4llar av magi i Cardiff, men den andra kv\u00e4llen\u2026 den blev n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n bara bra musik. Den blev legendarisk. Ett av \u00e5rets starkaste musikminnen<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e5got i \u00e5ratal kan vara riskabelt \u2013 f\u00f6rv\u00e4ntningarna hinner bli n\u00e4stan om\u00f6jliga att leva upp till. Men ibland h\u00e4nder det otroliga: verkligheten \u00f6vertr\u00e4ffar dr\u00f6mmen. F\u00f6r mig h\u00e4nde det den 5 juli 2025 i Cardiff, n\u00e4r jag \u00e4ntligen fick se Oasis live \u2013 och det blev allt jag hoppats p\u00e5 och lite till. […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44,7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-195326","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195326","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=195326"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195326\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195328,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195326\/revisions\/195328"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=195326"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=195326"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=195326"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}