{"id":195181,"date":"2025-06-30T03:36:48","date_gmt":"2025-06-30T02:36:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195181"},"modified":"2025-06-30T21:30:35","modified_gmt":"2025-06-30T20:30:35","slug":"med-fortrollande-skonsang-i-intimt-format-hedras-ett-fenomen-tribut-till-eva-cassidy-med-marta-john","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195181","title":{"rendered":"Med f\u00f6rtrollande sk\u00f6ns\u00e5ng i intimt format hedras ett fenomen – Tribut till Eva Cassidy med M\u00e4rta & John"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

26\/6 2025<\/p>\n\n\n\n

Utopia i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Eva Cassidy? Antar att namnet f\u00e5r en klocka att ringa hos m\u00e5nga \u00e4ven om det \u00e4r n\u00e4stan trettio \u00e5r sedan hon l\u00e4mnade jordelivet p\u00e5 tok f\u00f6r tidigt p\u00e5 grund av cancer. Flera av hennes nio postumt utgivna inspelningar och samlingar toppade f\u00f6rs\u00e4ljningslistor n\u00e4r det begav sig. Blev kanske inte lika besatt av sopranens storhet som hennes fans vilka h\u00e4mtade gl\u00e4dje och tr\u00f6st i musiken. Minns en gripande dokument\u00e4r om avtrycket den oerh\u00f6rt m\u00e5ngfasetterade interpreten gjorde. <\/p>\n\n\n\n

Snacka om genomslag f\u00f6r en s\u00e5ngerska, ackompanjerande gitarrist och pianist tillika arrang\u00f6r, som under sin alltf\u00f6r korta karri\u00e4r tog sig an b\u00e5de, folkmusik, standards, betagande pop-ballader, soul, blues och \u00f6rh\u00e4ngen fr\u00e5n amerikanska s\u00e5ngboken. Samarbeten i skedde i ett osannolikt vidstr\u00e4ckt spektrum fr\u00e5n symfoniorkester till go- go (klubbmusik fr\u00e5n Washington D.C hetast p\u00e5 80-talet)-pionj\u00e4r. Att den makal\u00f6st beg\u00e5vade Cassidy utrustad med f\u00f6rf\u00f6riskt \u00e4nglalik st\u00e4mma, var s\u00e5 frapperande bred och dessutom tillbakadragen, gjorde henne sv\u00e5rhanterad f\u00f6r PR-ansvariga och skivbolag. Dessa omst\u00e4ndigheter omn\u00e4mns av v\u00e5r guide p\u00e5 Utopia, n\u00e4mligen utbildade musikalartisten M\u00e4rta Fransson vars vokala f\u00f6rm\u00e5ga och utseende har uppenbara likheter med sopranen som hyllas. Tv\u00e5 fullsatta krogkonserter genomf\u00f6rs med ackompanjat\u00f6r John Sarafian p\u00e5 tv\u00e5 akustiska gitarrer. Jag sitter i baren och avnjuter i perfekt akustik den andra av dem. Ska s\u00e4gas att jag i oktober i fjol fanns p\u00e5 plats efter paus n\u00e4r duon gjorde blott sin andra spelning med denna repertoar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Veronica Fransson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fast jag fick pratstund med dem var f\u00f6r sig och somliga upplysningar levereras fr\u00e5n scen, \u00e4r det inte s\u00e4rskilt mycket jag vet om duon fr\u00e5n tv\u00e5 olika generationer. Sarafian ing\u00e5r i Himlav\u00e4sen, f\u00f6rst\u00e4rker ibland husbandet i Bingolotto och spelat med Paulo Mendonca. Oftast har elf\u00f6rst\u00e4rkta varianter trakterats men p\u00e5 senare \u00e5r har han \u00e5terv\u00e4nt till klassisk gitarr och genomf\u00f6rt exempelvis flera kyrkokonserter. Han \u00e4r efter h\u00f6gskolestudier utbildad improvisationspedagog p\u00e5 elgitarr. Fransson kunde ses g\u00f6ra sin praktik p\u00e5 Balettakademin p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater i Karl Gerhard <\/em>(recenserad h\u00e4r) och \u00e5terfinns numera i Arrival, framg\u00e5ngsrika ABBA-tribut bandet som snart ska iv\u00e4g p\u00e5 turn\u00e9 i USA.<\/p>\n\n\n\n

Kuri\u00f6st nog kommer b\u00e5da fr\u00e5n sm\u00e5l\u00e4ndska orten Aneby. Lustiga anekdoten om hur duon bildades ber\u00e4ttas av mannen med de spanska gitarrerna uppkopplade till pedaler inklusive en sinnrik, men i ett par sekvenser kr\u00e5nglande loop-pedal. \u00c4ven om Sarafian enligt uppgift i intervju ocks\u00e5 komponerar, kan h\u00e4vdas att b\u00e5da har vanan inne som uttolkare. Det anm\u00e4rkningsv\u00e4rda i detta fall \u00e4r ju tillf\u00f6rseln av ett ytterligare lager i och med att unika talangen Eva Cassidy – f\u00f6r efterv\u00e4rlden en \u00e4n st\u00f6rre stj\u00e4rna i och med sin sorgliga sorti – i sin tur ju tolkade andras musik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leila Gisl\u00e9n<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Trots att det inte \u00e4r standard att i recension redovisa l\u00e5tlista kommer jag \u00e4nd\u00e5 tala om vilka melodier som kom med i programmet den kv\u00e4llen jag n\u00e4rvarade. Vill inledningsvis p\u00e5st\u00e5 att konceptet \u00e4r dj\u00e4rvt. Det \u00e4r en konst att p\u00e5 jazzklubb attrahera krogpublik, f\u00e5 den att oavbrutet lyssna. Den konsten beh\u00e4rskas till fullo av duon d\u00e5 man knappt h\u00f6r att det klirrar fr\u00e5n bestick, inget sorl. Att ut\u00f6vare och mottagare f\u00f6renas i k\u00e4rleken till svindlande vackra klanger och melodier f\u00f6rh\u00f6jer tillst\u00e4llningen som s\u00e5dan, vilket M\u00e4rta ocks\u00e5 p\u00e5pekar under konserten i tv\u00e5 set. Den enda som bryter uppkomna elektriska st\u00e4mningen ett par g\u00e5nger r\u00e5kar vara ackompanjat\u00f6ren, medan kvinnan med karisma i sina mellansnack, \u00e4gnar sig \u00e5t att introducera s\u00e5ngerna och ge oss fakta om den som p\u00e5 ett enast\u00e5ende s\u00e4tt tolkade dem p\u00e5 90-talet. F\u00f6rest\u00e4ller mig att svenska duon valt material idealiskt f\u00f6r M\u00e4rtas st\u00e4mband, \u00e4ven om de f\u00f6r en s\u00e5ngare av normalgraden skulle inneb\u00e4ra v\u00e4sentliga utmaningar. R\u00e4knar jag r\u00e4tt g\u00f6rs tio l\u00e5tar fr\u00e5n samlingsalbumet The Best Of Eva Cassidy <\/em>(2012).<\/p>\n\n\n\n

Man \u00f6ppnar med Time After Time <\/em>(C. Lauper) vars ikoniska instrumentala version av Miles Davis f\u00e5tt mig att sm\u00e4lta live. 35-\u00e5ringen g\u00e5r fr\u00e5n kraftfullt bett i r\u00f6sten till \u00f6msint smekning. Vi f\u00e5r veta att Paul Simon hade en speciell plats i Cassidys hj\u00e4rta, ett lysande prov p\u00e5 detta levereras i och med ungdomsverket Kathy\u00b4s Song <\/em>som tagits med p\u00e5 Simon And Garfunkel\u00b4s Greatest Hits (\u00e4ger den p\u00e5 vinyl). Han \u00e4r ju aktuell med omfattande dokument\u00e4r p\u00e5 SVT Play som rekommenderas. <\/p>\n\n\n\n

Melodierna framst\u00e4lls inledningsvis s\u00f6ml\u00f6st. Genom gitarrernas inkopplade effekter ges ett fylligt basregister, f\u00f6rvisso p\u00e5 en dittills diskret niv\u00e5. Uts\u00f6kt ”uppv\u00e4rmning” inf\u00f6r f\u00f6rsta av flera h\u00f6jdpunkter, n\u00e4mligen Autumn Leaves <\/em>vars franska ursprung f\u00e5tt engelsk text av Johnny Mercer. H\u00e4r uppn\u00e5s vokal magi och tolkningen h\u00e4nf\u00f6r s\u00e5lunda saliga \u00e5h\u00f6rare. M\u00e4rtas m\u00e4sterligt avv\u00e4gda teknik kompletteras galant med klanger fr\u00e5n lika omd\u00f6mesgillt h\u00e5llna bryggor och stick av John. Otroligt snyggt arr! Efter detta sofistikerade kr\u00f6n blir det emotionell resa in i blues fr\u00e5n 40-talet signerad T-Bone Walker. Djupdykningen ner i fr\u00e4mmande vatten p\u00e5 Stormy Monday<\/em> lyckas beundransv\u00e4rt v\u00e4l. Noterar l\u00e4ckert riff i introt. Kan inflikas att jag live h\u00f6rt s\u00e5v\u00e4l Louise Hoffsten som Hannah Svensson ge sig p\u00e5 samma urladdning till l\u00e5t med samma solit\u00e4ra ackompanjemang. F\u00f6rt\u00e4ljs att det endast \u00e4r tre ackord att h\u00e5lla reda p\u00e5, vilket g\u00f6r det till en grannlaga uppgift att f\u00e5 ingredienserna p\u00e5 precis r\u00e4tt plats och med exakt intensitet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lena Knutsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Route 66 <\/em>(B. Troup) tr\u00e4der instrumentalisten fram i helfigur, f\u00f6rv\u00e4ntat sv\u00e4ng uppst\u00e5r. Blir exalterad av g\u00f6rfr\u00e4ckt solo n\u00e4r looppedal anv\u00e4nds och fungerar som den ska. Associerar till gitarrhj\u00e4ltar som stilbildaren Chet Atkins, Glen Campbell och James Burton. Suggestiva klassikern f\u00f6ljs av vackra In The Early Morning Rain <\/em>(G. Lightfoot) hemmah\u00f6rande p\u00e5 folkpop-scenen i Kanada p\u00e5 60-talet. Sista melodin f\u00f6re paus blir Songbird <\/em>(C. McVie) som ocks\u00e5 \u00e4r titeln p\u00e5 en av samlingarna med Eva Cassidy-favoriter. D\u00e5 jag ber\u00f6rs p\u00e5tagligt av originalet p\u00e5 makal\u00f6sa Rumours med Fleetwood Mac m\u00e5ste musikalartistens insats kommenteras. M\u00e4rta utf\u00f6r \u00e5 ena sidan en fantastisk prestation, \u00e5 andra sidan \u00f6verarbetas leveransen. Kantrar n\u00e4ra nog i harmonikens vindlande h\u00f6ga passager, dessa ”over-the-top-tendenser” \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nda tillst\u00e5nd vilka riskerar drabba tr\u00e4nade vokalister med bakgrund i musikal-genren.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r samspelta duon \u00e5terv\u00e4nder b\u00f6rjar de med l\u00e4tt andligt gung. People Get Ready <\/em> skrevs av Curtis Mayfield f\u00f6r svarta vokalgruppen The Impressions och fick en ren\u00e4ssans p\u00e5 80-talet med firma Rod Stewart & Jeff Beck (har singeln). Denna souliga titel satt perfekt. D\u00e4rp\u00e5 infaller n\u00e4sta bed\u00e5rande h\u00f6jdpunkt, vilket visar sig vara en traditionell visa av hymnliknande karakt\u00e4r fr\u00e5n 1800-talet betitlad Wayfaring Stranger<\/em>, populariserad ocks\u00e5 av bland andra Emmylou Harris och Johnny Cash. F\u00e4ster mig vid prydligt och elegant gitarrspel och hur str\u00e5lande s\u00e5ng b\u00e4r fram texten. Vilken \u00f6vertygande tolkning! Vi har sj\u00e4lvfallet \u00f6verseende med strulande teknik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lena Knutsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fullf\u00f6ljer inslagen v\u00e4g genom att f\u00f6rs\u00f6ka ange samtliga titlar. Andl\u00f6st lyssnande publik tar emot en ljuv sak vars ackordf\u00f6ljd k\u00e4nns igen. Syftar p\u00e5 Fields Of Gold <\/em>av Sting i Eva Cassidys tappning, en version som gjorde honom f\u00f6rtjust. Den f\u00f6ljs av otroligt ljuv s\u00e5ng vars titel ska ha varit I Wandered By The Brookside <\/em>(B. Berry), en ”snyftare” laddad med oerh\u00f6rd styrka, rent av obeskrivlig magi. <\/em>N\u00e5gra k\u00e4nslostarka \u00e4lskade melodier sparas till sluttampen. I Imagine <\/em>(J. Lennon) m\u00e4rks igen att M\u00e4rta Fransson \u00e4r en musikalartist som fr\u00f6jdas n\u00e4r hon ges tillf\u00e4lle att sjunga ut. Vill aprop\u00e5 naiva utopismen i ber\u00f6mda texten addera att jag for till England f\u00f6r att studera m\u00e5naden efter John Lennon sk\u00f6ts ihj\u00e4l och har mini-pubspegel med dennes profil plus refr\u00e4ngen till \u00e4lskade balladen.<\/p>\n\n\n\n

Sista ordinarie l\u00e5t blir f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande paradnumret Over The Rainbow <\/em>vars Eva Cassidy-version skiljer sig fr\u00e5n originalet. (Freddie Wadlings nakna version \u00e4r en stor favorit hos mig). R\u00f6rd publik appl\u00e5derade ih\u00e4rdigt, f\u00f6rhoppningen om extranummer gick i uppfyllelse i vad som kan kallas gospelns tecken. Vi f\u00f6runnades romantisk klassiker fr\u00e4mst f\u00f6rknippad med Louis Armstrong. Syftar p\u00e5 What A Wonderful World<\/em>, \u00f6ppningssp\u00e5r p\u00e5 samling med EC med samma namn fr\u00e5n 2004. En alldeles utm\u00e4rkt intim konsert, finst\u00e4md och medryckande om vartannat. Den gjorde f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r hyllningen r\u00e4ttvisa, vitaliserar arvet efter en unik eklektiker och s\u00e5ngf\u00e5gel. Att s\u00e5 storstilat genomf\u00f6ra ett innerligt utformat projekt i krogmilj\u00f6 vittnar om konstn\u00e4rligt mod, kompetens och v\u00e4lgrundad tro p\u00e5 musikens f\u00f6rl\u00f6sande f\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

26\/6 2025 Utopia i G\u00f6teborg Eva Cassidy? Antar att namnet f\u00e5r en klocka att ringa hos m\u00e5nga \u00e4ven om det \u00e4r n\u00e4stan trettio \u00e5r sedan hon l\u00e4mnade jordelivet p\u00e5 tok f\u00f6r tidigt p\u00e5 grund av cancer. Flera av hennes nio postumt utgivna inspelningar och samlingar toppade f\u00f6rs\u00e4ljningslistor n\u00e4r det begav sig. Blev kanske inte lika […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-195181","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195181","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=195181"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195181\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195234,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195181\/revisions\/195234"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=195181"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=195181"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=195181"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}