{"id":195062,"date":"2025-06-24T13:54:21","date_gmt":"2025-06-24T12:54:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195062"},"modified":"2025-06-25T11:51:08","modified_gmt":"2025-06-25T10:51:08","slug":"anmarkningsvart-avspand-elegans-nar-oftast-softa-standards-delikat-tolkas-pa-duo-at-home-med-champian-fulton-klas-lindquist","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=195062","title":{"rendered":"Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt avsp\u00e4nd elegans n\u00e4r oftast softa standards delikat tolkas p\u00e5 duo – At Home med Champian Fulton & Klas Lindquist"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Champian Fulton & Klas Lindquist<\/p>\n\n\n\n

At Home<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad hos Turtle Bay Records i New York (hemma hos Scott Asen), inspelning, mix och mastring: Michael Perez-Cisneros<\/p>\n\n\n\n

Producent: Scott Asen<\/p>\n\n\n\n

Turtle Bay Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 2\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

Som jazzskribent k\u00e4nner jag v\u00e4l till Klas Lindquist, den 50-\u00e5rige altsaxofonisten och klarinettisten ursprungligen fr\u00e5n M\u00f6lndal som \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 swing och dessutom beh\u00e4rskar bebop-spr\u00e5ket och \u00e4r en fena p\u00e5 att backa upp vokalister. H\u00f6rt honom live ett tv\u00e5siffrigt antal g\u00e5nger i l\u00e5nglivade Stockholm Swing All Stars, med den Nonet han leder och ett flertal andra konstellationer, sm\u00e5grupper och storband. Han har varit solist p\u00e5 \u00f6ver fyrtio album och sl\u00e4ppt en handfull skivor i eget namn. H\u00e4rom \u00e5ret gav jag i en utf\u00f6rlig recension h\u00f6gsta betyg till senaste plattan med Klas Lindquist Nonet, vilket p\u00e5tagligt gladde honom. Fick efter konsert i Stenhammarsalen hans Handle With Care <\/em>d\u00e4r namnkunnig kvartett musicerar. Har lyssnat p\u00e5 g\u00e5van ett par g\u00e5nger med beh\u00e5llning utan att det resulterade i recension. Ska flikas in att lusten att lyssna p\u00e5 min st\u00e4ndigt \u00f6kande skivsamling avtagit, vilket f\u00e5tt konsekvenser f\u00f6r h\u00f6garna av recensions-cd:s. Trist att man varje g\u00e5ng numera m\u00e5ste k\u00e4mpa f\u00f6r att ta sig ur tillst\u00e5ndet av skrivkramp. Prestationskrav och tendensen att grotta ner sig i fakta underl\u00e4ttar inte precis.<\/p>\n\n\n\n

Vill nu f\u00f6rs\u00f6ka anstr\u00e4nga mig efter att ha absorberat ett charmerande avskalat sound p\u00e5 At Home<\/em> som inneh\u00e5ller nio standards plus ett original. Klas konverserar som v\u00e4ntat p\u00e5 altsax och klarinett med sin musikaliska partner sittandes vid pianot. I och med att den tio \u00e5r yngre Champian Fulton fr\u00e5n Oklahoma \u00e4r en alldeles utm\u00e4rkt interpret kan man j\u00e4mf\u00f6ra med en stj\u00e4rna som Diana Krall. Likheter finns, men exempelvis st\u00e4mmorna skiljer sig \u00e5t d\u00e5 det m\u00e4rks att Fulton l\u00e5tit sig influeras av svarta f\u00f6rebilder, s\u00e5 som Dinah Washington, Nat King Cole samt Sarah Vaughan. Hon \u00e4r produktiv, har sedan 2007 sl\u00e4ppt nitton album som ledare.<\/p>\n\n\n\n

Kan vara v\u00e4rt att n\u00e4mna att prisade kvinnan som undervisat p\u00e5 bland annat Lincoln Center samarbetat med trumslagaren Jimmy Cobb och mjukt spelande saxofonisten Scott Hamilton (framtr\u00e4der p\u00e5fallande ofta i Sverige), tv\u00e5 framst\u00e5ende musiker jag h\u00f6rt live. Vad betr\u00e4ffar pianistens inspirationsk\u00e4llor framh\u00e4vs tungviktare som Monk och Art Tatum j\u00e4mte storheter som ligger n\u00e4rmare hennes spel. Enligt uppgift finns i s\u00e5dan f\u00f6rteckning Red Garland, Wynton Kelly och Hampton Hawes. Ska erk\u00e4nna att jag tidigare bara vagt h\u00f6rt namnet p\u00e5 den sjungande pianisten som p\u00e5 plattan inspelad i tv\u00e5 tagningar utanf\u00f6r studio, s\u00f6ml\u00f6st interagerar med Lindquist.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Albumet \u00f6ppnar med viga utflykter p\u00e5 klarinett vilka f\u00e5r mig att associera till s\u00e5v\u00e4l ”Dompan” som i vissa tidl\u00f6sa fraser till Benny Goodman i en standard fr\u00e5n 1934. De underst\u00f6ds lika ledigt av Champian vars ljuva replik i sitt solo indikerar kalibern p\u00e5 samarbetet. Hennes nyanserade vokala reflektioner doftar Dinah Washington. The Very Thought Of You <\/em>\u00e4r precis den \u00f6nskv\u00e4rda fulltr\u00e4ff som s\u00e4tter standarden. Ang\u00e5ende repertoaren noteras att mest frekventa standards med ett par undantag undviks, ocks\u00e5 att alstren ter sig f\u00f6runderligt enhetliga fast de inte enbart h\u00e4mtats fr\u00e5n tidiga swing-epoken. Finalen utg\u00f6rs av en trogen, sofistikerad tolkning av P.S I Love You <\/em>(G Jenkins\/ J Mercer) fr\u00e5n samma \u00e5r som inledande melodi. H\u00e4lften av l\u00e5tarna dateras till 30-talet plus fr\u00e5n Broadway-musikal som hade premi\u00e4r 1924 – Tea For Two. , <\/em>Lyssnaren ges k\u00f6tt p\u00e5 benen i liner notes skrivna av chefen f\u00f6r Louis Armstrongs Museum och Forskningsinstitut. <\/p>\n\n\n\n

Sj\u00e4lva inspelningen utgick fr\u00e5n intim soar\u00e9 med litter\u00e4ra f\u00f6rtecken hos skivbolagets grundare d\u00e4r duon medverkade och gjorde bl\u00e4ndande avtryck. F\u00f6reslogs att musiken borde hamna p\u00e5 skiva, varf\u00f6r Fulton & Lindquist \u00e5terv\u00e4nde f\u00f6r att \u00e5terskapa magin. Njuter av det raffinerat s\u00f6ml\u00f6sa samspelet, likas\u00e5 av deras respektive kongeniala solon vilka storartat v\u00e5rdar traditionen samtidigt som eget temperament skiner igenom. Som troligen framskymtat saknas friktion och sp\u00e4nnande \u00f6verg\u00e5ngar. Har tidigare skrivit att enda inv\u00e4ndning m\u00f6jlig att rikta mot Lindquists magnifika musicerande och komponerande, \u00e4r att sv\u00e4rta ytterst s\u00e4llan f\u00f6rekommer. I denna v\u00e4l valda bukett av standards j\u00e4mte ett original kan \u00e4nd\u00e5 tillkortakommande och sorg anas emellan\u00e5t. Endast n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng f\u00f6rsvinner magin p\u00e5 en imponerande 4+ utg\u00e5va. Och lyckligtvis hittar mainstream-ut\u00f6varna tillbaka till den laddning som f\u00e5ngar in lyssnaren. Har varit viktigt f\u00f6r de ansvariga att uppn\u00e5 r\u00e4tt atmosf\u00e4r, spontant avslappnad s\u00e5dan. N\u00e5got man definitivt g\u00e5tt i land med i ett mycket genomarbetat projekt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Arren har en otrolig verksh\u00f6jd. Duon vet precis hur de ska variera sig, disponera noterna och inte minst pauseringar beh\u00e4rskas m\u00e4sterligt.. S\u00e4ttningen med tv\u00e5 melodiinstrument d\u00e4r Fulton f\u00e5r utvinna bastonerna fungerar utm\u00e4rkt, \u00e4ven om soundets renons p\u00e5 pulserande rytm skulle kunna ses som en brist. Under vidstr\u00e4ckt konversation h\u00f6js aldrig r\u00f6sten, inga argumenterade utfall g\u00f6rs utan man lyssnar p\u00e5 varandras utsagor, svarar med meningsfulla inl\u00e4gg vilka h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n gemensam k\u00e4lla. Till skivans stora f\u00f6rtj\u00e4nster h\u00f6r den behagliga oklanderliga s\u00e5ngen, vars sublima och emellan\u00e5t n\u00e4ra nog uppfordrande uttryck f\u00f6rh\u00f6jer v\u00e4rdet v\u00e4sentligt p\u00e5 varje tolkning. De l\u00e5ter genomg\u00e5ende superbt sm\u00e5sv\u00e4ngiga kryddade med en genuint sj\u00e4lfull aura. <\/p>\n\n\n\n

Don\u00b4t Do That To Me <\/em>\u00e4r titeln p\u00e5 en bluesig melodi som tillh\u00f6r topparna. Den visar sig \u00f6verraskande vara skriven av duon som sannerligen bevisar att hantverket beh\u00e4rskas, att de \u00e4r insatta i arvet fr\u00e5n Earl Hines och Louis Armstrong vilka finns rikligt representerade. Innerliga balladen f\u00e5r mig att para ihop Bird med Oscar Peterson, som ju samarbetade bland annat p\u00e5 skiva 1952. En kvinnlig vokalist som ackompanjerade sig sj\u00e4lv vid flygeln har inkluderats. Syftar p\u00e5 I Was Looking For You <\/em>av Blossom Dearie (recenserade tribut p\u00e5 Sthlm Jazzfestival h\u00e4rom \u00e5ret).<\/p>\n\n\n\n

Finns som antytts en uppsj\u00f6 av instrumentala h\u00f6jdpunkter p\u00e5 At Home. <\/em>I Louis Armstrong-klassikern You Can Depend On Me <\/em>skriven av bland andra Earl Hines briljerar Klas p\u00e5 altsax och d\u00e4rp\u00e5 Fulton med sitt ljuvliga anslag p\u00e5 flygeln. Sprudlande samtidigt f\u00f6runderligt samlad attityd i ett arr med n\u00e5got spetsigare profil. Deras spel p\u00e5 mexikanska \u00e4lskade boleron B\u00e9same Mucho <\/em>blir till en perfekt slipad diamant. Att Errol Garner varit en annan f\u00f6rgrundsgestalt f\u00f6r duktig pianist framg\u00e5r av suver\u00e4nt solo p\u00e5 My Monday Date<\/em> komponerad av instrumentkollegan Earl Fatah Hines 1961. Den har tydligen blivit en favorit inom dixieland. Summa Summarum mycket klokt beslut att spela in denna alldeles extraordin\u00e4ra, ledigt flytande konversation i toner som hyllar finessen i mainstream och f\u00f6rstklassigt f\u00f6rvaltar arvet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Champian Fulton & Klas Lindquist At Home 4 Inspelad hos Turtle Bay Records i New York (hemma hos Scott Asen), inspelning, mix och mastring: Michael Perez-Cisneros Producent: Scott Asen Turtle Bay Records Releasedatum: 2\/5 2025 Som jazzskribent k\u00e4nner jag v\u00e4l till Klas Lindquist, den 50-\u00e5rige altsaxofonisten och klarinettisten ursprungligen fr\u00e5n M\u00f6lndal som \u00e4r en m\u00e4stare […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-195062","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195062","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=195062"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195062\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195114,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/195062\/revisions\/195114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=195062"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=195062"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=195062"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}