{"id":194976,"date":"2025-06-21T14:28:00","date_gmt":"2025-06-21T13:28:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194976"},"modified":"2025-06-21T14:28:01","modified_gmt":"2025-06-21T13:28:01","slug":"sammansvetsade-surfrockare-triumferar-med-kreativ-konsekvent-tyngd-releasefest-med-machetes-pa-pustervik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194976","title":{"rendered":"Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd &#8211; Releasefest med Machetes p\u00e5 Pustervik"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/509710380_1197343565708649_5180461243016983537_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-194987\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/509710380_1197343565708649_5180461243016983537_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/509710380_1197343565708649_5180461243016983537_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Hanna Ullertstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>18\/6 2025<\/p>\n\n\n\n<p>Pustervik (matsalen) i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Machetes h\u00f6r personligen till kategorin &#8221;mest givande sticksp\u00e5r&#8221;. Antar att jag uppt\u00e4ckte dem genom att Erik Ivarsson, en av bandmedlemmarna, tipsade mig om en ep 2021 som jag entusiastiskt recenserade. Kvartetten v\u00e5rdar arvet efter Dick Dale med original i dennes anda i instrumentala surfrockens tecken, fast lite vildare och betydligt h\u00e5rdare De best\u00e5r av twin-gitarristerna Erik Ivarsson och Marcus Bertilsson uppbackade av Pablo Copa p\u00e5 elbas och Erik Fast\u00e9n bakom trumsetet. Nu sl\u00e4pps deras andra full\u00e4ngdare med original skrivna av n\u00e5gon i bandet. Man  f\u00f6renas i sin k\u00e4rlek till spaghetti-westerns och ett sound d\u00e4r kontinuerliga v\u00e5gr\u00f6relser framst\u00e4lls i olika hastighet, vars blomstringstid inf\u00f6ll redan f\u00f6rsta halvan av 60-talet. Stilen har kommit att influera s\u00e5v\u00e4l garagerock som punk och heavy metal, n\u00e5got Machetes tagit med sig.<\/p>\n\n\n\n<p>Bertilsson har jag bara h\u00f6rt live n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng tidigare, skrev lyriskt om digital utgivning med hans The Boo Boo Bama Orchestra medan Copa setts p\u00e5 exempelvis Storan d\u00e5 han organiserade tribut till Neil Young och p\u00e5 Kungstorget n\u00e4r han lirade med Ivarsson och Lina Horner. Fast\u00e9n har figurerat i flera sp\u00e4nnande sammanhang. Har sl\u00e4ppt skiva som singer songwriter och multiinstrumentalist, lirat med Franska trion, st\u00e5r f\u00f6r tunga rytmerna i bluesg\u00e4nget Black Cat Bone och finns numera ocks\u00e5 i traditionsbundna Second Line. Ivarsson \u00e4r den jag avgjort \u00e4r mest bekant med musikaliskt. Hos honom kombineras melodiska ackordf\u00f6ljder med att sinnrikt utforska  sound. Eggande sp\u00e4nnvidden har satt avtryck p\u00e5 egna utg\u00e5vor,  fantastiska Epidot, i Divers, Black Cat Bone och med Elina Ryd f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra tongivande konstellationer. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/ffd176bf-44fe-468b-a6e2-540cca001a46.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-194984\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/ffd176bf-44fe-468b-a6e2-540cca001a46.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/ffd176bf-44fe-468b-a6e2-540cca001a46-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e5got om yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Kvartettens f\u00f6rsta fysiska sl\u00e4pp har f\u00e5tt heta <em>Caravan<\/em> och l\u00e4mpligt nog \u00e4r titell\u00e5ten f\u00f6rst ut under cirka sjuttio minuters minst sagt potent releasespelning. Vinylen inneh\u00e5ller \u00e5tta l\u00e5tar plus en i repris och de \u00e4r oftast t\u00e4mligen korta undantaget titell\u00e5ten. Tippar p\u00e5 att de broderats ut i liveformatet n\u00e4r sammantaget femton l\u00e5tar avverkas. Efter\u00e5t fanns exklusiva vinylen med tecknat omslag i pastellf\u00e4rger till f\u00f6rs\u00e4ljning. Evenemanget sker uppe i matsalen inf\u00f6r en publik p\u00e5 uppskattningsvis 50-70 personer, skaplig uppslutning i midsommarveckan enligt Ivarsson. Recensent fr\u00e5n GP och andra borde varit p\u00e5 plats f\u00f6r att bevaka. Nu var undertecknad, en mycket sporadisk bes\u00f6kare av Pustervik, enda n\u00e4rvarande skribent, vilket f\u00f6rpliktigar.<\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e4r Fast\u00e9n kickade ig\u00e5ng tillst\u00e4llningen och fick medmusikerna att hugga in i \u00f6ppningsl\u00e5ten i samma millisekund, upplever jag en massiv ljudbang, beh\u00f6ver \u00f6ronproppar. Handlar om ovana vid intima st\u00e4llen med larmig livemusik och \u00f6ronen acklimatiserade sig snabbt. Hade turen att ha sittplats fr\u00e5n vilken jag d\u00e5 och d\u00e5 gick ut i rummet f\u00f6r att ta reda p\u00e5 vem av gitarristerna som var solist eller drivande i dueller. L\u00e5tlistan sk\u00e4nktes till mig, kan d\u00e4rf\u00f6r fastsl\u00e5s att f\u00f6rsta tre \u00f6siga d\u00e4ngorna h\u00e4mtats fr\u00e5n sprillans f\u00e4rska albumet. Vi f\u00e5r s\u00e5ledes <em>Bluffen g\u00e5r vidare <\/em>f\u00f6ljt av <em>Elden \u00e4r l\u00f6s. <\/em>Machetes g\u00e5r som v\u00e4ntat ut stenh\u00e5rt med sin konsekvent odlade linje. De h\u00e5ller sig oftast till den favoritformel som definierar genren, men byter av emellan\u00e5t f\u00f6r att uppn\u00e5 mer variation. Det l\u00e5ter fr\u00e4ckt och fr\u00e4scht n\u00e4r spelgl\u00e4dje m\u00f6ter virtuositet. Rytmsektionen ser till att soundet \u00e4r snortajt. I andra l\u00e5t noteras  kul taktomslag.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/9ca27917-f1bc-45e0-94a5-85d857cc831b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-194995\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/9ca27917-f1bc-45e0-94a5-85d857cc831b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/9ca27917-f1bc-45e0-94a5-85d857cc831b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p><em>Love Boat Requiem <\/em>urskiljer sig, tillh\u00f6r absoluta topparna. Njuter av suggestiv, kringstr\u00f6vande tema i valstakt. Inspirerad Bertilsson \u00e4r inledningsvis gl\u00f6dhet solist avl\u00f6st av Ivarsson p\u00e5 sin Gretsch i ett bluesdoftande inl\u00e4gg. Dessa distinkta utbrott, ibland laddade med viss frenesi,  tycks beundransv\u00e4rt inarbetade d\u00e5 &#8221;excesserna&#8221; hanteras med total kontroll. I vilken m\u00e5n ryms element av improvisation i vad de g\u00f6r? Hela tiden b\u00e4ddar det makal\u00f6st flexibla kompet f\u00f6r beg\u00e5vade gitarristernas bedrifter. Var fler \u00e4n jag som efter\u00e5t kom fram och ber\u00f6mde Erik Fast\u00e9n. Blir alldeles f\u00f6r futtigt att utse honom till nav eller dynamo. Superkrafter beh\u00e4rskas av turbo-trummisen i funktionen som oumb\u00e4rlig rytml\u00e4ggare. Copa utr\u00e4ttar storverk med sina exakt koordinerade basg\u00e5ngar i en mer anonym roll. Har f\u00f6r \u00f6vrigt observerat att s\u00e4ttningen hos Machetes inte \u00e4r den samma live som p\u00e5 senaste skivan. <\/p>\n\n\n\n<p> F\u00e4rska <em>Det skenande t\u00e5g\u00f6verfallet <\/em>visar sig vara en slamrig, blixtrande snabb r\u00f6kare. H\u00e4r demonstreras bandets kommunicerande k\u00e4rl idealiskt. Ivarsson gl\u00e4nser, Copa befinner sig i zonen n\u00e4r samtliga briljerar. Helt klart en hit som f\u00f6ljs upp med originellt konstruerad l\u00e5t, vars sound kan kopplas till hur ett godst\u00e5gs hastighet successivt \u00f6kar. H\u00e4r och \u00e5tskilliga andra skeden av konserten viner och gnistrar det om ackord som tas. Jublar I detta  groove \u00e5t str\u00e4ngb\u00e4ndarnas  aktioner och golvas av formidabla dialogen som f\u00f6rekommer emellan de b\u00e5da Erik.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/4b716220-63e4-48d8-a4c1-bcae9f9b7985.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-195028\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/4b716220-63e4-48d8-a4c1-bcae9f9b7985.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/4b716220-63e4-48d8-a4c1-bcae9f9b7985-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> Som framskymtat gillas skarpt att man bryter av n\u00e5gra g\u00e5nger, \u00e4ndrar tempo och inriktning radikalt. Kul att de d\u00e5 p\u00e5 bluesman\u00e9r tar ner sitt driv och sin energi, f\u00f6r att &#8221;plocka  utkristalliserade toner&#8221;. Finalen p\u00e5 aktuella albumet \u00e4r en s\u00e5dan melodi. <em>Solsken <\/em>vindlar sig l\u00e5ngsamt fram \u00e1 la Duane Eddy vilket alstrar en sk\u00f6nt inbjudande klang. En publikfriande, okomplicerad d\u00e4nga ocks\u00e5 v\u00e4rd att s\u00e4rskilt lyftas fram \u00e4r <em>Deathrace In A Machetes Benz<\/em> vars raka beat p\u00e5minner om en mer fuzzig variant av punk-rockabilly ikonerna The Cramps. I denna tappning sv\u00e4nger den runt sin stam med l\u00e4ttsamt riffande gung.  Url\u00e4ckert n\u00e4r gitarristerna gick i clinch med varandra.  <\/p>\n\n\n\n<p>Som m\u00e4rks blev jag upprymd av att \u00e4ntligen ha h\u00f6rt dem live. P\u00e5 slutet uppstod fler angen\u00e4ma riktningsf\u00f6r\u00e4ndringar. Fast\u00e9n levererade minst ett sp\u00e4nstigt trumsolo och bandet visade sig ha flera medryckande melodier p\u00e5 lager. Ett par passager l\u00e4t som covers. Enligt erh\u00e5llen l\u00e5tlista var titlarna p\u00e5 extranumren <em>Riding Carousel, Brought Knife <\/em>samt <em>Machete del Diablo<\/em>. Allra sist skojar man till det genom att drastiskt g\u00e5 ner i varv f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 stegra. Scenen l\u00e4mnas med f\u00f6rst\u00e4rkare p\u00e5slagna vilket skapar karakt\u00e4ristisk rundg\u00e5ng, kanske en blinkning i light-version till Sonic Youth (h\u00f6rde dem 1997 i Stockholm avsluta med orgie i rundg\u00e5ng n\u00e4r scenen l\u00e4mnats). Det tajta bandet med sitt framg\u00e5ngsrika originella koncept \u00e4r definitivt v\u00e4rda stora festivalgig. <\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>18\/6 2025 Pustervik (matsalen) i G\u00f6teborg Machetes h\u00f6r personligen till kategorin &#8221;mest givande sticksp\u00e5r&#8221;. Antar att jag uppt\u00e4ckte dem genom att Erik Ivarsson, en av bandmedlemmarna, tipsade mig om en ep 2021 som jag entusiastiskt recenserade. Kvartetten v\u00e5rdar arvet efter Dick Dale med original i dennes anda i instrumentala surfrockens tecken, fast lite vildare och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194976","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194976","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194976"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194976\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195029,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194976\/revisions\/195029"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194976"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194976"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194976"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}