{"id":194965,"date":"2025-06-19T19:06:56","date_gmt":"2025-06-19T18:06:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194965"},"modified":"2025-06-19T19:07:44","modified_gmt":"2025-06-19T18:07:44","slug":"filmrecension-elio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194965","title":{"rendered":"Filmrecension: Elio"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/image001-3.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/><\/p>\n<p>Elio<br \/>\nBetyg 2<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 25 juni 2025<br \/>\nRegi Adrian Molina, Madeline Sharafin, Domee Shi <\/p>\n<p>Pixar m\u00e5 inte vara lika sj\u00e4lvklart konsekventa som under sina tidiga \u00e5r, d\u00e5 allt de producerade f\u00f6rvandlades till kommersiellt och kritiskt guld. Och \u00e4ven om studion inte alltid lyckats skapa tidl\u00f6sa klassiker de senaste \u00e5ren har totala misslyckanden varit s\u00e4llsynta. Endast The Good Dinosaur och Elemental kan ses som genuina klavertramp. Men med Elio lyckas Pixar g\u00f6ra sin utan tvekan s\u00e4msta film. <\/p>\n<p>Varningsflaggorna och k\u00e4nslan av olust har dock varit m\u00e4rkbar l\u00e5ngt innan. Elio har f\u00f6rsenats med \u00f6ver ett \u00e5r &#8211; d\u00e4r orsaken delvis s\u00e4gs ha berott p\u00e5 den j\u00e4ttelika sk\u00e5despelarstrejken \u00e5r 2023, men det \u00e4r uppenbart att mer \u00e4n bara detta har p\u00e5verkat filmskapandet. Faktumet att vansinniga tre personer st\u00e5r som regiss\u00f6r indikerar ocks\u00e5 stora problem. Mycket riktigt s\u00e4gs Adrian Molina &#8211; mannen bakom Coco, ha \u00f6vergett filmen eftersom han &#8211; enligt honom sj\u00e4lv, inte kunde slutf\u00f6ra projektet p\u00e5 ett tillfredsst\u00e4llande s\u00e4tt. Domee Shi fick d\u00e4rmed kallas in som r\u00e4ddningspatrull, resultatet \u00e4r precis s\u00e5 splittrat och f\u00f6rvirrat  som kunde anas med dessa former av produktionsproblem. <\/p>\n<p>Vi h\u00f6r idag om m\u00e5nga filmer som m\u00e5ste genomg\u00e5 s\u00e5 kallade reshoots och korrigeras om efter negativa testvisningar eller generella inv\u00e4ndningar fr\u00e5n h\u00f6gre ort\/filmbolagets ledning. Dock kan dessa skarvar och justeringar oftast d\u00f6ljas och resultatet kan i m\u00e5nga fall \u00e4nd\u00e5 framst\u00e5 unisont och inte det minsta splittrat. Men med Elio \u00e4r det som att se p\u00e5 en fasansfull olycka d\u00e4r alla bitarna \u00e4r limmande, tejpade och sammanfogade med v\u00e5ld. <\/p>\n<p>D\u00e4r andra Pixar-filmer sprudlar av genuin gl\u00e4dje \u00e4r Elio oinspirerad, s\u00f6mnig och &#8211; framf\u00f6rallt, skr\u00e4ckslagen. F\u00f6r trots att vi inte har att g\u00f6ra med en uppf\u00f6ljare utan en film med en originell premiss \u00e4r detta mer fantasil\u00f6st och menl\u00f6st \u00e4n uppf\u00f6ljare med skr\u00e4ckinjagande h\u00f6ga nummer. Det \u00e4r som att alla inblandade, fr\u00e5n regiss\u00f6rer till manusf\u00f6rfattare, har f\u00f6rs\u00f6kt bryta ned essensen av en Pixar-film men missf\u00f6rst\u00e5tt att komponenter och inslag inte \u00e4r v\u00e4rda mycket om det inte finns n\u00e5gon kreativitet eller vilja bakom projektet. Elio liknar en grotesk byggsats avsett att f\u00f6rest\u00e4lla n\u00e5got klassiskt &#8211; som en byggnad eller person, men d\u00e4r precis allting \u00e4r fel och snarare manifesterar sig likt ett Frankensteins monster. <\/p>\n<p>Ber\u00e4ttelsen saknar den v\u00e4rme och omsorg som kunde ses i Insidan Ut 2, allting \u00e4r efter de mest menl\u00f6sa och tr\u00f6ttsamma mallar d\u00e4r \u00f6verraskningar \u00e4r lika v\u00e4lkomna som vinterkr\u00e4ksjukan. D\u00e4r den oerh\u00f6rt problematiska Elemental i alla fall f\u00f6rs\u00f6kte ber\u00e4tta en historia om vikten av tolerans och m\u00e5ngfald v\u00e4ljer Elio att helt fly fr\u00e5n att ta tag i mer seri\u00f6s och intressant tematik. Ist\u00e4llet serveras klyscha p\u00e5 klyscha g\u00e4llande utanf\u00f6rskap och ensamhet, \u00e4mnen som kan drabba h\u00e5rt men som endast k\u00e4nns som ren lacknafta h\u00e4r. <\/p>\n<p>Inte blir det mycket b\u00e4ttre av att filmens titul\u00e4ra huvudperson saknar all form av charm, ist\u00e4llet \u00e4r den en \u00f6veraktiv, udda och urbota tr\u00e5kig figur vars tvivelaktiga beslut varken \u00e4r m\u00e5ngfacetterade, trov\u00e4rdiga eller intressanta. D\u00e4r andra Pixar-projekt innehar en gr\u00e4nsl\u00f6s energi som kan ta andan ur den mest v\u00e4ltr\u00e4nade l\u00e5ngdistansl\u00f6pare \u00e4r Elio endast anstr\u00e4ngt fl\u00e5sig och hurtig utan att n\u00e5gonsin vara genuint energisk. Allting k\u00e4nns falskt, ih\u00e5ligt och menl\u00f6st. Inte ens den ordin\u00e4rt makal\u00f6sa tekniken som studion burkar bl\u00e4nda med \u00e4r n\u00e4rvarande h\u00e4r. Elio \u00e4r en visuellt platt film vars teknik, design och komposition stinker av slentrian och ointresse. Med tanke p\u00e5 att den utomjordiska v\u00e4rlden \u00e4r t\u00e4nkt att inspirera kan man inget annat \u00e4n skratta d\u00e5 filmen &#8211; tragiskt nog, rent okul\u00e4rt ger obekv\u00e4ma associationer till den groteskt usla Spermageddon, med \u00f6verdrivna f\u00e4rger och en m\u00e4rklig fascination f\u00f6r milj\u00f6er som liknar insidan av en m\u00e4nsklig kropp. <\/p>\n<p>Den legendariska Pixar-humorn som roat b\u00e5de vuxna och barn \u00e4r nu p\u00e5 en s\u00e5 infantil niv\u00e5 att man kan fr\u00e5ga sig om det \u00e4r Bolibompa eller en film av en studio som f\u00e5tt de mest h\u00e5rdhudade m\u00e4n att gr\u00e5ta d\u00e5 den emotionella sm\u00e4llen drabbat h\u00e5rdare \u00e4n en fraktt\u00e5g.  <\/p>\n<p>Trots att intentionerna \u00e4r att skapa n\u00e5got nytt och v\u00e5gat besitter Elio inte en enda originell molekyl. Detta \u00e4r en plastig, slarvig och fantasil\u00f6s soppa som aldrig borde sl\u00e4ppts p\u00e5 bio. \u00e4n mindre producerats.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/ETVi5_cnnaE?si=-z3dKd064xM1L8Ah\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe>        <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Elio Betyg 2 Svensk biopremi\u00e4r 25 juni 2025 Regi Adrian Molina, Madeline Sharafin, Domee Shi Pixar m\u00e5 inte vara lika sj\u00e4lvklart konsekventa som under sina tidiga \u00e5r, d\u00e5 allt de producerade f\u00f6rvandlades till kommersiellt och kritiskt guld. Och \u00e4ven om studion inte alltid lyckats skapa tidl\u00f6sa klassiker de senaste \u00e5ren har totala misslyckanden varit s\u00e4llsynta. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":194969,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194965","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-filmfilm","8":"category-filmer","9":"category-recension","10":"category-film","11":"category-toppnytt","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194965","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194965"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194965\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194974,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194965\/revisions\/194974"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/194969"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194965"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194965"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194965"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}