{"id":194823,"date":"2025-06-16T21:08:42","date_gmt":"2025-06-16T20:08:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194823"},"modified":"2025-06-17T14:07:19","modified_gmt":"2025-06-17T13:07:19","slug":"som-att-kliva-in-i-en-exotisk-varld-av-latin-rytmer-och-beslojad-romantik-hilde-louise-asbjornsen-nordic-noir-pa-unity","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194823","title":{"rendered":"Som att kliva in i en exotisk v\u00e4rld av latin-rytmer och besl\u00f6jad romantik – Hilde Louise Asbj\u00f6rnsen & Nordic Noir p\u00e5 Unity"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

13\/6 2025<\/p>\n\n\n\n

Jazzkrogen Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ska erk\u00e4nna att denna norska konstellation inte funnits i mitt kretslopp. Uppt\u00e4ckten skedde ist\u00e4llet via ett recensionsuppdrag jag villigt \u00e5tog mig utan minimal f\u00f6rhandskunskap. Skummade arrang\u00f6rens marknadsf\u00f6ring och lyssnade p\u00e5 senaste singeln fr\u00e5n den 49-\u00e5riga jazzs\u00e5ngerskan, l\u00e5tskrivaren och kabar\u00e9artisten. Kompar Hilde Louise Asbj\u00f6rnsen g\u00f6r Anders Aarum och hans synnerligen f\u00f6rn\u00e4mliga trio vars rytmsektion best\u00e5r av Jens Fossum p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte vikarierande trumslagare Amund Kleppan Os\u00e4ker p\u00e5 hur l\u00e4nge s\u00e5ngerskan och trions fruktbara samarbete p\u00e5g\u00e5tt. De tycks ha ing\u00e5tt i Hilde Louise Orchestra i 15-20 \u00e5r. Aarum producerade den s\u00e4llsamma norskans fj\u00e4rde album redan 2008. Asbj\u00f6rnsen har m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra. S\u00e5ngen och komponerandet dokumenteras elegant p\u00e5 elva album i eget namn.<\/p>\n\n\n\n

Att kalla spelningen de genomf\u00f6r under 65 minuter f\u00f6r Nordic Noir ter sig lustigt f\u00f6rvirrande, d\u00e5 mina \u00f6ron uppfattar att de \u00f6verlag \u00e4gnar sig \u00e5t helt andra sorters sound. Om de yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningarna kan f\u00f6rt\u00e4ljas att det kan ha varit premi\u00e4r f\u00f6r professionellt bes\u00f6k i G\u00f6teborg. Och p\u00e5 en helg med sansl\u00f6s H\u00e5kan Hellstr\u00f6m-hysteri, uppladdning f\u00f6r West Pride och skolavslutningstider stod man sig sl\u00e4tt i konkurrensen. Det j\u00e4mf\u00f6relsevis tr\u00e5nga musikrummet borde f\u00f6rst\u00e5s fyllts till bristningsgr\u00e4nsen. Sittandes cirka fem meter fr\u00e5n scen blir volymen i starkaste laget, vilket inneb\u00e4r att \u00f6ronproppar kan beh\u00f6vas. Man k\u00e4nner sig invirad i och verkligen omsluten av vitala livemusiken p\u00e5 Unity, en krog och scen som f\u00e5tt mycket positiv press till och med fr\u00e5n tidningar i USA. Jag och kollegan Leif Wivatt n\u00e4rvarade p\u00e5 kv\u00e4llens andra konsert, andra sittningen p\u00e5 Unity vars aktiviteter p\u00e5 scen b\u00f6rjade strax f\u00f6re 21:30. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kan vara p\u00e5 sin plats att ge en liten introduktion till en m\u00e5ngfasetterad karri\u00e4r. Till ovan n\u00e4mnda talanger ska visitkortet fyllas p\u00e5 med f\u00f6rfattare och sk\u00e5despelare, enligt info fr\u00e5n hemsida. Ett kort axplock ur hennes cv: Studerat dramatik i Oslo och bildade d\u00e4rp\u00e5 duo som gjorde scenkonst, varit producent p\u00e5 tv och grundat eget produktionsbolag, vunnit t\u00e4vling i kapellm\u00e4steri\/ konstn\u00e4rlig ledning, bildade Hilde Louise Orchestra, erh\u00e5llit utm\u00e4rkelser f\u00f6r b\u00e4sta kvinnliga artist i kategorin cabaret och komedi, lovordats f\u00f6r solocabar\u00e9 Lulu Show <\/em>och f\u00f6r upps\u00e4ttning p\u00e5 Edinburgh Fringe, spelat in tribut-platta till Monica Z producerad av Georg Wadenius, haft Karin Krog som medproducent, haft huvudroller i \u00e5tskilliga musikaler, bildat skivbolag samt upptr\u00e4der som vokalist i olika formationer. Och f\u00f6r fyra \u00e5r sedan skedde f\u00f6rfattardebuten med Stardust <\/em>– d\u00e4r \u00e5tta f\u00f6rebilder hyllas.<\/p>\n\n\n\n

Breda penseldrag bekr\u00e4ftar mina antaganden, \u00e4r vad jag associerar till i s\u00e5ng och mellansnack och n\u00e4r jag ser Asbj\u00f6rnsen dansa salsa barfota. Teatralisk gestik och melodramatisk karisma ligger i linje med hennes artistiska v\u00e4sen. Undrar om Unity \u00f6verhuvudtaget haft n\u00e5gon bokning som kan j\u00e4mf\u00f6ras med denna. Trist d\u00e5 att s\u00e5 f\u00e5 hittade hit. Albumet Movies And Stories Like This<\/em> p\u00e5 duo med Aarum som ackompanjat\u00f6r fr\u00e5n 2022 som jag fick med mig hem p\u00e5 vinyl, \u00e4r ett alldeles utm\u00e4rkt exempel p\u00e5 hennes avskalade dr\u00f6mska estetik med f\u00f6rst\u00e4lld r\u00f6st. Hon och pianisten skriver eget material som l\u00e4gger sig s\u00e5 t\u00e4tt intill romantiska f\u00f6rlagor fr\u00e5n en annan epok, att man h\u00f6geligen f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver att det inte \u00e4r fr\u00e5gan om tolkningar. S\u00e4ttet att forma st\u00e4mbanden som uppenbarligen faller sig naturligt f\u00f6r norskan, skulle kunna beskrivas som en mix av Ellen Andersson och Melody Gardot.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Anders Aarum trio har funnits i tjugofem \u00e5r med skiftande rytmsektion. Han sj\u00e4lv har varit ytterst produktiv under 2000-talet med olika samarbeten s\u00e5som Jazzmob, Funky Butt och Sonny Simmons. Att konserten trots n\u00e4mnda f\u00f6rh\u00e5llanden blir en s\u00e5dan framg\u00e5ng ska i minst lika stor utstr\u00e4ckning tillskrivas hans trio. De inleder som traditionen p\u00e5bjuder p\u00e5 egen hand. Med n\u00e5got enstaka undantag offentligg\u00f6rs inte repertoaren av frontande kvinnan. Vet genom l\u00e5tlista jag f\u00e5tt att det uppsluppna original d\u00e4r det varvas upp successivt f\u00e5tt titeln Saigon Flower<\/em>. Trummisen f\u00f6rn\u00f6jer oss med sitt f\u00f6rsta break. (Aprop\u00e5 trion som ocks\u00e5 blev en ny uppt\u00e4ckt rekommenderas skarpt deras dynamiska och anm\u00e4rkningsv\u00e4rt diskret pulserande fulltr\u00e4ff Oslo Puzzle<\/em>, vars musik f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande skrivits av ledaren vid flygeln; en man jag f\u00e5r m\u00f6jlighet att tr\u00e4ffa efter\u00e5t och som visar sig ha haft professor Anders Jormin som l\u00e4rare.)<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4refter \u00e4ntrar stj\u00e4rnan scen. Nordic Noir s\u00e4gs spegla essensen i klassisk swing med tonvikt p\u00e5 synkoperade rytmer och vibrerande solon. Under konserten k\u00e4nner man sig lika f\u00f6rvissad som p\u00e5 ovan n\u00e4mnd duoplatta att ett antal standards tolkas. Men n\u00e4r jag l\u00e4st facit f\u00f6rbluffas jag \u00f6ver att det r\u00f6r sig om original i snarlik utlevande alternativt romantiska anda. D\u00e4rut\u00f6ver f\u00e5r vi Cornelis med norsk text av Edvard Hoem, musikalmelodin Lazy Afternoon<\/em> fr\u00e5n 1954 och de tv\u00e5 st\u00f6rsta hits vi f\u00f6rknippar med Marilyn Monroe. Hajade till n\u00e4r Julie London lyftes fram, utgick d\u00e5 fr\u00e5n att l\u00e5t fr\u00e5n hennes repertoar skulle framf\u00f6ras. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad b\u00f6r framh\u00e5llas fr\u00e5n impulsivt nedtecknade intryck? Till att b\u00f6rja med att Come Summer <\/em>sinnrikt vrider sig runt sin suggestiva rot. N\u00e4r kvinnan med utstr\u00e5lning \u00e4ntrar scen etableras omg\u00e5ende en karibisk touch i en refr\u00e4ng som lyder ”We Could Be So Great”. Goodbye Lonesome<\/em> f\u00f6rklaras vara fr\u00e5n sofistikerade s\u00e5ngerskans debut och influerad av resa till Mexiko. Takter marinerade i landets musikkultur tr\u00e4der fram p\u00e5 ett f\u00f6rf\u00f6riskt dansant vis spetsade med en dos calypso. Pianotrion och en h\u00e4r besl\u00f6jad r\u00f6st uppvisar uts\u00f6kt k\u00e4nsla f\u00f6r rytmik \u00e1 la temat i Fever. <\/em> I The Hours <\/em>vars musik \u00e4r signerad Jens Fossum utg\u00f6r den samme och kn\u00e4pp med fingrar enda ackompanjemang. Basisten fr\u00e5n Trondheim som spelat med bland andra Knut Risnaes och Sigurd K\u00f6hn och sl\u00e4ppt solo-platta str\u00e4ckte skickligt ut i melodiskt broderi. Asbj\u00f6rnsen medger den f\u00f6r nordbor s\u00e4llsynta lusten att bejaka ett hj\u00e4rta som klappar extra f\u00f6r latinska rytmer.<\/p>\n\n\n\n

Enligt musikern David B\u00e4ck p\u00e5 plats i publiken accentuerar v\u00e5ra grannar i v\u00e4st groove mer explicit \u00e4n svenska jazzmusiker. N\u00e4mner i den vevan Sidsel Endresen och Radka Toneff. Blir f\u00f6rtjust i Call Back, <\/em>en romantisk d\u00e4nga som valsar runt. Sk\u00f6nt sl\u00e4pig sak invirad i nattklubbsmystik och en air av l\u00e4ngtan. I en distinkt fast samtidigt gungande samba sjungs Cornelis p\u00e5 norska. Sent 70-tal gjorde ju Cornelis en ambiti\u00f6s inspelning med norska musiker. Hur som helst tar trion sannerligen ut sv\u00e4ngarna, triumferar i sticket.<\/p>\n\n\n\n

En annan h\u00f6jdpunkt \u00e4r Diamonds Are A Girls Best<\/em> Friend<\/em> i vilken vokalist och uppbackande jazziga instrumentalister \u00e4r i total harmoni. Trumslagaren Amund Kleppans bedrifter har skamligt nog inte uppm\u00e4rksammats i recensionen. Han f\u00f6rtj\u00e4nar faktiskt stora lass av ber\u00f6m f\u00f6r sin tajming och flexibla spelstil. Han har en egen kvintett och Aloft Quartet som han turnerar med och debuterade i eget namn 2019. Han har spelat med storheter som Arild Andersen, Marius Neset, Trygve Seim, Lage Lund och Ellen Andrea Wang. Vad betr\u00e4ffar senaste lyckade singeln My Heart Belongs To Daddy <\/em>markeras i deras version rytmen i h\u00f6gre grad \u00e4n melodin. Basisten anf\u00f6r n\u00e4r det idkas h\u00e5rdk\u00f6rning i hit av Cole Porter som od\u00f6dliggjordes av Asbj\u00f6rnsens idol. \u00d6ppna spj\u00e4ll praktiseras och livek\u00e4nslan \u00e4r intensiv. Sj\u00e4lvklart f\u00e5r vi trumsolo. Under dr\u00f6mska extranumret Lazy Afternoon <\/em>uppst\u00e5r flow n\u00e4r enormt inspirerad pianist uppr\u00e4ttar dialog med osvikligt tajt rytmsektion. Musikernas magnifika interaktion med den f\u00e4ngslande artisten och vad de tillf\u00f6rde i mellanrummet, var vad som gav mig allra st\u00f6rst beh\u00e5llning. F\u00f6r att illustrera hur ov\u00e4ntat Nordic Noir-konceptet exekverades, framh\u00f6ll jag efter\u00e5t f\u00f6r dem att jag associerade deras sv\u00e4ng och suggestiva sound till det som ofta Nina Simone och Cassandra Wilson omgav sig med. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

13\/6 2025 Jazzkrogen Unity i G\u00f6teborg Ska erk\u00e4nna att denna norska konstellation inte funnits i mitt kretslopp. Uppt\u00e4ckten skedde ist\u00e4llet via ett recensionsuppdrag jag villigt \u00e5tog mig utan minimal f\u00f6rhandskunskap. Skummade arrang\u00f6rens marknadsf\u00f6ring och lyssnade p\u00e5 senaste singeln fr\u00e5n den 49-\u00e5riga jazzs\u00e5ngerskan, l\u00e5tskrivaren och kabar\u00e9artisten. Kompar Hilde Louise Asbj\u00f6rnsen g\u00f6r Anders Aarum och hans synnerligen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194823","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194823","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194823"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194823\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194859,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194823\/revisions\/194859"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194823"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194823"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194823"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}