{"id":194738,"date":"2025-06-11T22:57:36","date_gmt":"2025-06-11T21:57:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194738"},"modified":"2025-06-24T13:02:50","modified_gmt":"2025-06-24T12:02:50","slug":"omsint-och-boljande-sang-pa-svenska-till-fantastiskt-komp-katten-ocksa-med-ulla-fluur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194738","title":{"rendered":"\u00d6msint och b\u00f6ljande s\u00e5ng p\u00e5 svenska till fantastiskt komp – Katten ocks\u00e5 med Ulla Fluur"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ulla Fluur<\/p>\n\n\n\n

Katten ocks\u00e5<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 15\/1 o 20\/8 2024 i Atlantis Studio av Niclas Lindstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Mixning och mastering: Alar Suurna<\/p>\n\n\n\n

Producent: Ulla Fluur<\/p>\n\n\n\n

At Last Music Sweden (egen utgivning)<\/p>\n\n\n\n

Releeasedatum: 9\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

Har blivit osedvanligt m\u00e5nga lyssningar innan jag f\u00f6rm\u00e5tt samla ihop intrycken till en recension, minst ett halvdussin g\u00e5nger har jag vistats i musiken. Kan vankelmodet bero p\u00e5 att jag k\u00e4nner pressen p\u00e5 att g\u00f6ra Ulla Fluur r\u00e4ttvisa efter att ha skrivit om tv\u00e5 tidigare full\u00e4ngdare? Uppt\u00e4cker p\u00e5 hennes hemsida att f\u00f6rutom mina recensioner (\u00e4ven min text om spelning f\u00f6r SWEJS p\u00e5 Nef finns publicerad) l\u00e4nkas endast till LIRA. Katten ocks\u00e5 <\/em>\u00e4r s\u00e5ledes tredje skivan sedan jazzs\u00e5ngerskan Ulla Fluur debuterade 2021 f\u00f6rh\u00e5llandevis sent i livet.<\/p>\n\n\n\n

Fluur sj\u00f6ng och spelade piano i ungdomen, kom dock att jobba med helt andra saker s\u00e5som dramaproduktioner inom film och tv. Det var f\u00f6rst efter att hennes make, trumslagaren Christer Jansson, dog i cancer som hon best\u00e4mde sig f\u00f6r att vilja ta upp s\u00e5ngen p\u00e5 allvar. Blev en tr\u00f6st som kunde p\u00e5minna om terapi enligt intervju. Fluur gick hos en l\u00e4rare, anm\u00e4lde sig till jazzkurs och fick blodad tand. En av de musiker som nappade n\u00e4r hon ringde runt var basisten Martin H\u00f6per. I egenskap av b\u00e5de musiker och producent utgjorde han p\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ngarna jag str\u00f6dde ber\u00f6m \u00f6ver i OJ, sammanl\u00e4nkande kraft f\u00f6r Fllur och ett antal eminenta instrumentalister. H\u00f6per \u00e4r kvar liksom klaviatursnillet Leo Lindberg medan nye batteristen heter Henrik J\u00e4derberg.<\/p>\n\n\n\n

Saknar denna g\u00e5ng tillg\u00e5ng till presstext vilket g\u00f6r att jag inte vet vilka id\u00e9er som legat till grund f\u00f6r aktuella albumet, d\u00e4r Tystnad <\/em>av Niklas Gabrielsson Lind sl\u00e4pptes p\u00e5 singel i b\u00f6rjan av \u00e5ret. Vi f\u00e5r totalt \u00e5tta melodier vilka samtliga framf\u00f6rs p\u00e5 svenska. Tv\u00e5 av dem \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nda, rent av s\u00e5 intimt f\u00f6rknippade med sina original att jag inte \u00e4r j\u00e4ttef\u00f6rtjust i att de valts ut. T\u00e4nker p\u00e5 Jag vill n\u00e5 dig <\/em>(l\u00e4ngtans samba) <\/em>vars eldigt passionerade \u00f6nskan varit symtomatisk f\u00f6r Lill Lindfors of\u00f6rlikneliga scenpersonlighet, j\u00e4mte Robban Brobergs underfundigt gungande och v\u00e4rmande ballad B\u00e5tl\u00e5t. <\/em>Ska framh\u00e5llas att Fluur och den som arrat tolkar dessa klassiker (s\u00e4rskilt Lills samba) i avskalad sm\u00e5jazzig tappning. Med tanke p\u00e5 att jag nyligen skrev om en tribut live till Svante Thuresson, ligger det n\u00e4ra till hands att dra parallell till hur cool denna och flera andra melodier\/ jazzvisor l\u00e5ter. Fluur lyfter fram texter genom v\u00e4l avv\u00e4gda betoningar och adekvat temperament. Hennes mjukt inlindande st\u00e4mma \u00f6vertygar, har en ibland bevekande och d\u00e5 extra stark ton av uppriktighet. Kan f\u00f6rst\u00e5 att LIRA j\u00e4mf\u00f6rde s\u00e4ttet att sjunga med bland andra nyligen avlidna Nannie Porres. I n\u00e5gon enstaka sekvens kan f\u00f6rvisso fraseringen bli aningen osmidig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Sophie Garcia<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett antal l\u00e5tar \u00e4r om inte standards, \u00e5tminstone signerade mer eller mindre ber\u00f6mda komposit\u00f6rer eller jazzmusiker. Dom som fanns <\/em>\u00e4r i original titelsp\u00e5r p\u00e5 platta med den legendariske basisten Nils-Henning \u00d6rsted Pedersen fr\u00e5n 1996. Texten Those Who Were<\/em> av Liza Freeman (finns \u00e5tergiven inuti cd-omslaget) sj\u00f6ngs d\u00e5 bitterljuvt av Lisa Nilsson. I Janne Lindvalls \u00f6vers\u00e4ttning har orden f\u00e5tt en extra laddning i och med att de \u00e5terh\u00e5llsamt framf\u00f6rda verserna till\u00e4gnats Fluurs f\u00f6r\u00e4ldrar, tv\u00e5 v\u00e4ninnor och givetvis maken vars d\u00f6d var hennes livs stora sorg.<\/p>\n\n\n\n

Vidare ligger som sista sp\u00e5r Du som stack eller den svenska gymnastikens betydelse<\/em> vars stolt karska text h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n Tage Danielssons penna och kom p\u00e5 skiva med Monica Z i mitten p\u00e5 70-talet. I original heter den You Have Lived In The Autumn <\/em>(B. Dearie\/ M. Connor). En bitterljuv p\u00e4rla har av Hans Widmark f\u00e5tt titeln Det g\u00e5r \u00f6ver.<\/em> L\u00e5ten \u00e4r skriven av en singer songwriter f\u00f6rknippad med Swamp-rock som fanns med p\u00e5 ett h\u00f6rn i ”The Last Waltz”. Hans artistnamn var Bobby Charles. Titelsp\u00e5ret p\u00e5 Ulla Fluurs brokiga fast soundm\u00e4ssigt enhetliga album har h\u00e4mtats fr\u00e5n standard av H Warren\/ J. Mercer. Upphovsman till texten \u00e4r Claes Andersson,. Antar att det \u00e4r den finlandssvenske m\u00e5ngsysslande poeten vars t\u00e4nkv\u00e4rda dikter rekommenderas. Slutligen inleds skivan av \u00e4nnu en Mello-raritet (merparten material p\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rra albumet var att betrakta som \u00e4del-schlagers, t\u00e4vlingsbidrag fr\u00e5n 60-talet) i form av sk\u00f6nt kr\u00e4ngande Svart-Olas polska <\/em>av \u00c5ke Hallgren som framf\u00f6rdes i svenska uttagningen 1967 av Sten Nilsson (han som frontade Sten & Stanley).<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att understryka vad rubriken sl\u00e5r fast. N\u00e4mligen hur gener\u00f6st det ges utrymme \u00e5t musikerna att betagande f\u00e4rga melodierna i bryggor och utf\u00f6rliga stick. Och som de tar vara p\u00e5 sina chanser! Leo Lindbergs bidrag till slutprodukten \u00e4r av allra h\u00f6gsta klass oavsett om han sitter vid flygeln eller trakterar orgel. Vilket enormt raffinemang! Han st\u00e5r f\u00f6r \u00f6vrigt f\u00f6r arrangemanget till Tystnad.<\/em> H\u00f6rt honom mycket live och h\u00e4r bekr\u00e4ftar han ideligen f\u00f6rm\u00e5gan, sin status.. \u00c4r d\u00e4rf\u00f6r egentligen mest \u00f6verraskad \u00f6ver hur mycket plats han fick. Var d\u00e4remot inte lika f\u00f6rberedd p\u00e5 hur str\u00e5lande rytml\u00e4ggaren Henrik J\u00e4derberg huserar bakom sitt trumset, \u00f6vertygar mer \u00e4n n\u00e5gonsin i detta format. Klaviaturspelarande geniets ”f\u00f6rehavanden” gifter sig kontinuerligt med en lika elastisk rytmsektion. I akustiskt h\u00e4nseende blev inspelningen enast\u00e5ende vilket framg\u00e5r vid lyssnandet i bra h\u00f6rlurar. Niclas Lindstr\u00f6m p\u00e5 Atlantis ska harangeras stort f\u00f6r sin insats.<\/p>\n\n\n\n

Vissa g\u00e5nger jag lyssnar har jag kommit fram till att det l\u00e5ter oantastligt, finns helt enkelt inget direkt att anm\u00e4rka p\u00e5. Vid andra tillf\u00e4llen har en fundering uppst\u00e5tt huruvida albumet \u00e4r n\u00e5got av en mellanplatta. B\u00e5da h\u00e5llningarna \u00e4r rimliga, fast betyget har v\u00e4xt fram som sj\u00e4lvklart. En annan viktig reflektion avser sj\u00e4lva soundet. Jazziga trion g\u00e5r bortom sin hemmaplan genom att lira en hel del beatbaserade melodier – visor, blues, lite avig polska, doft av samba, tretakt, ballader etcetera -, ett konstn\u00e4rligt lyckat f\u00f6rfarande som forts\u00e4tter p\u00e5 inslagna v\u00e4gen i s\u00e5ngerskans utgivning.<\/p>\n\n\n\n

Vilka h\u00f6jdpunkter vill jag peka p\u00e5? Jo, hur sj\u00e4lvklart 66-\u00e5ringen bottnar i vad hon sjunger, vilket verserna p\u00e5 Det g\u00e5r \u00f6ver <\/em>respektive skickligt utf\u00f6rda betoningar i titell\u00e5t exemplifierar p\u00e5 ett n\u00e4rmast emblematiskt vis. Fluur har framg\u00e5ngsrikt hittat sin r\u00f6st, sin stil. Och man kan inte f\u00f6rutse vilka s\u00e5nger hon kommer ta sig an, hur paletten av djupsinniga bidrag blandas. Just titelsp\u00e5ret f\u00f6rtj\u00e4nar att lyftas fram p\u00e5 musikaliska grunder j\u00e4mte ett knippe magiska solon fr\u00e5n Lindberg. B\u00f6r n\u00e4mnas att Martin H\u00f6per fungerar galant som en solid mittpunkt. Den f\u00f6r basister obligatoriska feature-stunden tas till vara optimalt. Snacka om att samspelet mellan rytmsektion och inspirerad organist firar triumfer. Det f\u00f6ljs av \u00f6msint anslag och varsamt vispspel i Dom som fanns. <\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ulla Fluur Katten ocks\u00e5 4 Inspelad 15\/1 o 20\/8 2024 i Atlantis Studio av Niclas Lindstr\u00f6m Mixning och mastering: Alar Suurna Producent: Ulla Fluur At Last Music Sweden (egen utgivning) Releeasedatum: 9\/5 2025 Har blivit osedvanligt m\u00e5nga lyssningar innan jag f\u00f6rm\u00e5tt samla ihop intrycken till en recension, minst ett halvdussin g\u00e5nger har jag vistats i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-194738","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194738"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194738\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":195087,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194738\/revisions\/195087"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}