![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/06\/unnamed-5.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
From The World Of John Wick: Ballerina
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 6 juni 2025
\nRegi Len Wiseman <\/p>\n
Att skapa modern och identifierbar s\u00e5 kallad franchise\/varum\u00e4rke p\u00e5 film \u00e4r idag sv\u00e5rare \u00e4n n\u00e5gonsin \u00e4ven om den v\u00e4sterl\u00e4ndska filmindustrin gjort tappra – och mindre, tappra f\u00f6rs\u00f6k. Att idag f\u00e5 fotf\u00e4ste och vara associerad med en specifik ingrediens eller vara en garant f\u00f6r kvalitet \u00e4r det m\u00e5l de flesta kommersiella filmer str\u00e4var efter. Att ocks\u00e5 kunna bygga ett helt universum, s\u00e5 som Marvel gjort, \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got av en \u00f6nskedr\u00f6m. <\/p>\n
John Wick har sedan den – enligt mig, \u00f6verskattade f\u00f6rsta filmen, lyckats bygga ett varum\u00e4rke som attraherar publiken och som genom sin relativt l\u00e5ga budget lyckats bli otroligt lukrativt ekonomiskt. N\u00e4r nu Keanu Reeves b\u00f6rjat vackla och i intervjuer sagt att hans kn\u00e4n och kropp inte klarar av mer sparkar, hopp och skottlossningar har det blivit dags att skapa den \u00f6k\u00e4nda spin-offen. Det vill s\u00e4ga en film som utspelar sig i samma universum och som inneh\u00e5ller kraftiga referenser till samt karakt\u00e4rer fr\u00e5n de ursprungliga filmerna. <\/p>\n
From The World Of John Wick: Ballerina \u00e4r – som titeln avsl\u00f6jar, inte bara n\u00e5got diskret sidosp\u00e5r. Filmen utg\u00e5r fr\u00e5n att publiken \u00e4r v\u00e4l inf\u00f6rst\u00e5dd och medveten om filmseriens alla egenheter, ingrodda sk\u00e4mt och multum av referenser som bara f\u00e5r de mest h\u00e4ngivna att ropa av gl\u00e4dje. Att det finns minimal tilltro till att filmen skulle klara sig utan det \u2019\u2019narrativa\u2019\u2019 skelettet fr\u00e5n John Wick \u00e4r inte heller f\u00f6rv\u00e5nande. Ballerina p\u00e5st\u00e5s ha gjorts om fr\u00e5n grunden i och med att seriens kreativa huvudman Chad Stahelski ska ha varit mycket missn\u00f6jd med det jobb Len Wiseman utf\u00f6rt, n\u00e5got som gjort att filmen st\u00f6pts om rej\u00e4lt och att stora doser action adderats. <\/p>\n
Ett beslut som nu efterhand m\u00e5ste ses som klokt d\u00e5 allt som inte \u00e4r skottlossningar, f\u00f6r\u00f6dande h\u00e5rda slag eller allm\u00e4n massaker m\u00e5ste kategoriseras som fullkomligt odr\u00e4gligt. John Wick har f\u00f6rvisso aldrig f\u00f6rs\u00f6kt vara n\u00e5got annat \u00e4n grandiosa uppvisningar i hur m\u00e4nniskor p\u00e5 snabbaste s\u00e4tt kan skickas till en n\u00e4rmaste kyrkog\u00e5rd. Allt d\u00e4remellan har varit dramaturgiskt tveksamma sekvenser d\u00e4r sk\u00e5despelare h\u00e4ver ur sig \u00f6desm\u00e4ttade repliker och f\u00f6rs\u00f6ker etablera en minst lika \u00f6versp\u00e4nd mytologi g\u00e4llande de olika personerna och organisationerna. Men i Ballerina n\u00e5r dessa passager en gr\u00e4nsl\u00f6st l\u00e5g niv\u00e5. Flera sekvenser menade att ge n\u00e5gon form av emotionell vikt \u00e4r miserabelt utf\u00f6rda. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r trots sin enkelhet en komplett r\u00f6ra och karakt\u00e4rsarbetet \u00e4r ungef\u00e4r lika djupt och fink\u00e4nsligt som det i en reklamfilm f\u00f6r hush\u00e5llspapper. <\/p>\n
Trots att Ballerina har en f\u00f6rh\u00e5llandevis bra ensemble med sk\u00e5despelare som kan sitt yrke kan inget \u00f6verleva d\u00e5 personregin \u00e4r apokalyptisk. Ana De Armas forts\u00e4tter att agera utan liv eller nyanser, hennes f\u00f6rs\u00f6k att skifta mellan olika k\u00e4nslol\u00e4gen \u00e4r detsamma som att se p\u00e5 en bil med en trasig v\u00e4xell\u00e5da. Den duktige Gabriel Byrne g\u00f6r en likblek roll som en f\u00f6ljd av att hans antagonist \u00e4r lika minnesv\u00e4rd som maskrosor p\u00e5 en \u00e4ng. Norman Reedus dyker upp och \u00e4r snabbt borta. Sedan har vi Keanu Reeves som \u00e5terv\u00e4nder till sin ikoniska roll, denna g\u00e5ng stelare, tr\u00f6ttare och mer d\u00f6d \u00e4n n\u00e5gonsin. Faktum \u00e4r att Reeves insats tangerar att sl\u00e5 hans horribla agerande i Francis Ford Coppolas adaption av Bram Stokers Dracula, n\u00e5got som f\u00e5r ses som otroligt. <\/p>\n
Men det finns ocks\u00e5 inslag som r\u00e4ddar Ballerina fr\u00e5n underg\u00e5ng. F\u00f6r \u00e4nnu en g\u00e5ng har vi att g\u00f6ra med actionscener som \u00e4r sv\u00e5ra att v\u00e4rja sig ifr\u00e5n. Faktum \u00e4r att det vi f\u00e5r se prov p\u00e5 h\u00e4r \u00e4r avsev\u00e4rt mer brutalt och fysiskt \u00e4n n\u00e5got fr\u00e5n John Wick-serien. H\u00e4r finns en hisnande h\u00e4nsynsl\u00f6shet som leder till obeskrivligt v\u00e5ldsamma avr\u00e4ttningar d\u00e4r kroppsdelar och ansikten leml\u00e4stas och tillintetg\u00f6rs. N\u00e5got som adderar till denna mer n\u00e4rg\u00e5ngna k\u00e4nsla \u00e4r att ljuddesignen har uppdaterats rej\u00e4lt. Det h\u00e4r \u00e4r en av de mest explosiva och imponerande ljudmixningarna p\u00e5 l\u00e4nge, varje slag k\u00e4nns som \u00e5ska och varje kn\u00e4ckt ben f\u00e5r publiken att grimasera. <\/p>\n
F\u00f6rutom den adderade brutaliteten visar serien att den har har kvar sin morbida uppfinningsrikedom vad g\u00e4ller att presentera avr\u00e4ttningar och v\u00e5ld. H\u00e4r finns ett par sansl\u00f6sa actionscener som r\u00f6r sig mellan obehag, komik och extas. Framf\u00f6rallt finalen k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng hyllning till det tyska metalbandet Rammstein, d\u00e4r vi f\u00e5r se eld, flammor och explosioner. <\/p>\n
Som film betraktat \u00e4r Ballerina n\u00e4stintill v\u00e4rdel\u00f6s, med stelt sk\u00e5despel, erbarmlig regi och noll sinne f\u00f6r humor. Men h\u00e4r finns ett underh\u00e5llningsv\u00e4rde och en potential som g\u00e4rna f\u00e5r utforskas i en uppf\u00f6ljare, tills dess kanske Ana De Armas ocks\u00e5 tagit sk\u00e5despelarlektioner … <\/p>\n