{"id":194448,"date":"2025-06-01T02:05:42","date_gmt":"2025-06-01T01:05:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194448"},"modified":"2025-06-01T17:12:49","modified_gmt":"2025-06-01T16:12:49","slug":"svangig-svante-thuresson-tribut-infor-entusiastisk-krogpublik-en-hip-kvall-med-werner-borgs-orkester","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194448","title":{"rendered":"Sv\u00e4ngig Svante Thuresson-tribut inf\u00f6r entusiastisk krogpublik – En hip kv\u00e4ll med Werner Borgs Orkester"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Fredrik Zetterberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

29\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

Utopia nedanf\u00f6r Stigbergstorget i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Konstaterar till min f\u00f6rv\u00e5ning att det \u00e4r \u00f6ver ett \u00e5r sedan bokning p\u00e5 Utopia resulterade i recension h\u00e4r. I h\u00f6stas publicerades p\u00e5 Orkesterjournalens hemsida den text jag skrev efter konsert med Lars Jansson \/ Erik S\u00f6derlind kvartett. N\u00e5gra g\u00e5nger har det blivit bild(er) och formuleringar direkt p\u00e5 facebook. Har inte frekventerat Utopia lika ofta senaste halv\u00e5ret som tidigare. Dock, st\u00e4mningen, utbudet avseende livemusik och meny, personalens bem\u00f6tande och \u00e4garens generositet g\u00f6r det alltid m\u00f6dan v\u00e4rt att ta sig hit.<\/p>\n\n\n\n

Av de konserter jag lyssnat p\u00e5 i sin helhet eller haft m\u00f6jlighet att h\u00f6ra ett set av under den perioden kan framh\u00e5llas Jo Mi – tribut till Joni Mitchell av nuvarande eller forna elever p\u00e5 Skurups Folkh\u00f6gskola, succ\u00e9artad comeback f\u00f6r folkrockiga Den fule, B\u00e4ck Brothers Jazz Tivoli x 2 varav den ena hade Dizzy & Bird tema och den andra g\u00e4stades av Johanna Hjort, Sam Vesterberg All Stars vilka ocks\u00e5 g\u00e5r under beteckningen \u00c4ntligen-bandet (syftar p\u00e5 platta av Nynningen), vitalt boppiga Erik Tengholm Quintet, lysande Vivian Buczek med utomordentlig pianotrio, trixigt spelande Kasper Agnas trio, Juke Jointers covers p\u00e5 Stones, Van The Man, r & b mm, Mauritz Gullbransson Quintet med ledaren p\u00e5 jazzgitarr featuring uttrycksfulle Karl-Martin Almqvist samt inte att f\u00f6rgl\u00f6mma 3-\u00e5rs jubil\u00e9et p\u00e5 vars event jag vann krogens vita fina t-shirt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Svante Thuresson (1937-2021) beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen presenteras. Han fick ett f\u00f6rsta genombrott redan 1963 genom att bli medlem i vokalgruppen Gals and Pals och tre \u00e5r senare representerade han Sverige i Eurovision med Lill Lindfors. The rest is history passar in p\u00e5 en s\u00e5ngare som erh\u00f6ll extra status efter skivan 1995 (\u00e4ger cd:n), vars titel delvis fick s\u00e4tta rubriken f\u00f6r programmet och som sina sista tio aktiva \u00e5r fick n\u00e5got av en nyt\u00e4ndning, Jag s\u00e5g honom ett antal g\u00e5nger p\u00e5 festivaler, p\u00e5 Liseberg samt i Falkenberg p\u00e5 deras Jazzdagar. Utdelade h\u00f6gsta betyg 2019 till det Beppe-tema (l\u00e4sta och sjungna formuleringar) han turnerade med uppbackad av Claes Crona trio. Svensktoppsplaceringar och krogshower varvades med att fronta jazzkvartetter och storband. Det blev Grammis, Monica Z- och Cornelis stipendium f\u00f6r artisten, vars m\u00e5ngsidigheten speglades f\u00f6red\u00f6mligt av Werner Borgs orkester p\u00e5 Utopia. Rytmiken i fraserandet grundlade Thuresson i ungdomen genom att ha varit trumslagare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Fredrik Zetterberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Werner Borgs Orkester \u00e4r ett samlingsnamn f\u00f6r olika projekt initierade av dess kapellm\u00e4stare gitarristen Stefan Wernborg. Tonvikten f\u00f6r i \u00e5r ligger p\u00e5 ”En hip kv\u00e4ll” vars premi\u00e4r skedde p\u00e5 Utopia, med hela \u00e5tta personer som fick samsas om begr\u00e4nsade utrymmet p\u00e5 scen. N\u00e5gra av dem k\u00e4nde jag till v\u00e4l medan andra var nya ansikten. Flera huserar i lokala storband (s\u00e4rskilt det hemmah\u00f6rande i M\u00f6lnlycke) och coverband. Ingelssons st\u00e4mma har h\u00f6rts hos bland andra M\u00f6lnlycke Storband, k\u00f6ren Rabalder och Loud n Proud. <\/p>\n\n\n\n

Upprinnelsen ska ha varit att Wernborg sp\u00e5nade f\u00f6r ett tag sedan med s\u00e5ngaren Patrick Ingelsten om att s\u00e4tta samman ett projekt f\u00f6r att hylla en manlig jazzs\u00e5ngare, en svensk s\u00e5dan. Id\u00e9n k\u00f6rde fast tills Ingelsson f\u00f6reslog vad som borde tett sig sj\u00e4lvklart fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan i processen. Man ville ha klassisk s\u00e4ttning inklusive bl\u00e5s plus duettpartner. Innan medlemmarna till nya konstellationen rekryterades \u00e5terstod ett slitsamt arbete. Syftar p\u00e5 att kapellm\u00e4staren saknade tillg\u00e5ng till noter varf\u00f6r han p\u00e5 eget bev\u00e5g fixat fram arr. Av tjugotv\u00e5 arr anv\u00e4ndes sjutton till den testballong som spelningen innebar, ett test som gav blodad tand. Enligt egen utsago \u00e4r det s\u00e4llan kapellm\u00e4staren investerat med liknande energi och m\u00f6da.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Fredrik Zetterberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rutom Wernborg p\u00e5 gitarr och hans samarbetspartner i rollen som uttolkare av Svante Thuressons idiom utg\u00f6r duktige trumslagaren Johan Almqvist och stabile Magnus Eliasson p\u00e5 elbas ryggraden. P\u00e5 ena ytterflanken vid flygeln sk\u00e5das meriterade Stefan Wingefors (ing\u00e5r i \u00e5tskilliga kvalificerade sm\u00e5grupper och med ett f\u00f6rflutet i Bohusl\u00e4n Big Band) medan bl\u00e5sarna h\u00e5ller till i andra \u00e4nden av scen. De \u00e4r f\u00f6rste trumpetaren fr\u00e5n M\u00f6lnlycke storband Stefan Kolmberger j\u00e4mte Michael H\u00f6gdahl som lirat med b\u00e5de Roffe Wikstr\u00f6m och sj\u00e4lvaste Svante T. Till lycka f\u00f6r dem har rutinerade Johanna Hjort tid och lust att komplettera formationen. Duettpartnern som bland annat ber\u00f6mts av undertecknad f\u00f6r hur hon frontar Sweet Little Angels, ber\u00e4ttar att hon i gymnasie\u00e5ldern f\u00e5tt sjunga med hyllningsobjektet.<\/p>\n\n\n\n

Av Ingelsson f\u00e5r vi reda p\u00e5 viktig info om Svante Thuressons karri\u00e4r n\u00e4r l\u00e5tar introduceras. Dock, p\u00e5 detta omr\u00e5de finns potential till utveckling, i likhet med vad jazzarkeologen Samuel Olsson \u00e4gnar sig \u00e5t eller mer spontant David B\u00e4ck. F\u00f6r egen del roas jag av att g\u00f6ra research i efterhand. R\u00e4knar jag r\u00e4tt \u00e4r \u00e5tta l\u00e5tar p\u00e5 repertoaren h\u00e4mtade fr\u00e5n dubbel-cd:n vars omslag syns ovan. Om det putsas lite h\u00e4r och var och kanske repas en v\u00e4nda till har projektet mycket goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar framledes. Att det var premi\u00e4r m\u00e4rktes ibland. Mycket satt som det skulle medan vissa sekvenser svajade. Noterar skapligt balanserat ljud \u00e4ven om vi ber\u00f6vades pianospelets fina nyanser n\u00e4r orkesterns \u00f6ste p\u00e5 f\u00f6r \u00f6ppna spj\u00e4ll. Inte fel att s\u00e4ga att krogen vars sittplatser var upptagna n\u00e4r det var helgdag en torsdag omsl\u00f6ts av styrkan i ljudv\u00e5gorna fr\u00e5n scen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Fredrik Zetterberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Snyggt synkat sv\u00e4ng med fett bl\u00e5s inleder. Visar sig vara en ordl\u00f6s variant p\u00e5 In The Mood<\/em>, samma variant ska ha gjorts till orkester p\u00e5 krog i Masthugget f\u00f6r s\u00e5 d\u00e4r femtio \u00e5r sedan av den som f\u00e5r sin tribut. F\u00f6rsta avdelningen p\u00e5g\u00e5r i cirka fyrtio minuter. Under den tiden h\u00e4nder \u00e5tskilligt av stimulerande art. Beppe Wolgers geniala f\u00f6rsvenkning av Take Five <\/em>(P. Desmond\/ I. Brubeck) avverkas omg\u00e5ende. Patricks riviga r\u00f6st s\u00e4tter st\u00e4mningen i detta sugande, smittsamma groove om\u00f6jligt att inte falla f\u00f6r. (Melodin i femtakt blev f\u00f6r \u00f6vrigt en oslagbar succ\u00e9 s\u00e5v\u00e4l kommersiellt som konstn\u00e4rligt.) Vi bjuds p\u00e5 distinkt trumpetsolo och gl\u00e4nsande inpass p\u00e5 flygeln. <\/p>\n\n\n\n

En annan varsamt anpassad standard \u00e4r titell\u00e5ten Du ser en man <\/em>(This Guy\u00b4s In Love With You<\/em> av Burt Bacharach) som blev popul\u00e4r p\u00e5 nytt n\u00e4r den tolkades av Anne-Lie Ryd\u00e9. H\u00e4r str\u00e4cker Johanna Hjort ut souligt passionerad. Hon briljerar ocks\u00e5 i en av alla de covers jag inte k\u00e4nde till att Svante Thuresson gett sig p\u00e5. T\u00e4nker p\u00e5 lite udda N\u00e4ra mig <\/em>som i originalet fr\u00e5n 1961 n\u00e4ra nog blev till en one-hit-wonder av Ben E. King och hans producenter och som fick en revival i och med filmen med samma namn fr\u00e5n 80-talet. En ballad pr\u00e4glad av ikoniskt basg\u00e5ng och bl\u00e5sets f\u00f6rtr\u00e4ffliga fraserande och vars gospelk\u00e4nsla Hjort g\u00f6r r\u00e4ttvisa. Ljuvligt nedtonat outro! Aprop\u00e5 soundtrack idkas ”h\u00e5rdk\u00f6rning” direkt efter paus. Blir rafflande duett h\u00e4mtad fr\u00e5n ber\u00f6md duett i The Wiz fr\u00e5n 1978 mellan Michael Jackson & Diana Ross som ska ha f\u00e5tt svensk text av Pugh med titeln Jag vill komma som jag \u00e4r<\/em>. Svante g\u00e4stade p\u00e5 platta med Lill Lindfors. Denna supersnabba sn\u00e4rtiga hit ges extra skjuts av Mikael H\u00f6gdahls l\u00f6digt utbroderade tema. Vilken knock out-start efter paus. M\u00e4rks att orkestern blivit varma i kl\u00e4derna, avslappnade inf\u00f6r uppgiften.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta set avrundas underh\u00e5llande genom en kul d\u00e4nga fr\u00e5n 30-tals soundtrack signerat George Formby. N\u00e4r jag putsar f\u00f6nster <\/em>ingick med sitt shuffle-beat, om jag uppfattade r\u00e4tt, i en musikal och k\u00e4nnetecknas av vispspel och tendenser till ragtime. En av h\u00f6jdpunkterna vad betr\u00e4ffar duetter \u00e4r ytterligare en standard Beppe Wolgers od\u00f6dliggjort, n\u00e4mligen Va e\u00b4de\u00b4d\u00e4r? <\/em>(B. Timmons – O. Brown \/ B. Wolgers). En tungtvrickande text d\u00e4r betoningarna m\u00e5ste vara exakt inprickade, vilket fixas galant av firma Ingelsten & Hjort. Kr\u00e4ngande kompositionen k\u00e4nnetecknas av stompigt r\u00f6j d\u00e4r gitarristen hakar p\u00e5, rockigt solo levereras. Stor variationsrikedom av stilar s\u00e5ledes!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

M\u00e4rker nu att det blir og\u00f6rligt att f\u00f6rdjupa sig alltf\u00f6r mycket i den repertoar kapellm\u00e4staren beslutade sig f\u00f6r. Konstaterar att det finns massvis av intressant material i Svantes katalog som han aldrig framf\u00f6rde live under 2000-talet. Ett par av dessa \u00e4r samarbeten med Peter Le Marc, bland annat Lita aldrig p\u00e5 en man.<\/em>, kl\u00e4mmig bit man frestas kalla f\u00f6r schlager-rock d\u00e4r Wernborg ansluter i refr\u00e4ngen. Den Le Marc- komposition som liras efter paus, Pojken p\u00e5 vulkanen,<\/em> k\u00e4nns d\u00e4remot sk\u00f6r, lite of\u00e4rdig. Antar att den tillh\u00f6r de knepigaste att till\u00e4gna sig. <\/p>\n\n\n\n

Men f\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till den m\u00e4sterlige Beppe f\u00f6rekommer han titt som t\u00e4tt i denna tribut ( i f\u00f6rfjol hyllade ett antal av Svantes eminenta medarbetare honom i gala i Stockholm). Vi f\u00f6runnas Jag har n\u00e4ra nog n\u00e4stan allt <\/em>vars original f\u00f6rknippas med Tony Bennett och inte minst Svante Thuresson <\/em>(jag \u00e4r hip) <\/em>med intrikata taktbyten j\u00e4mte inskjutna monologer och musik av C-A Dominique. En hit d\u00e4r det rimmas innovativt p\u00e5 cool och inspr\u00e4ngda break accentuerar verserna. Denna publikfriande tolkning liksom Va e\u00b4de\u00b4d\u00e4r? <\/em>tillh\u00f6r konsertens kr\u00f6n. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Fredrik Zetterberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bl\u00e5ssektionen ska ha en stor eloge f\u00f6r vad de tillf\u00f6r. Mikael H\u00f6gdahl \u00e4r mer sysselsatt \u00e4n Stefan Kolmberger, demonstrerar beundransv\u00e4rd tajming och energigivande gl\u00f6d. Tenorsaxofonist och trumpetare g\u00f6r storartade insatser n\u00e4r melodin f\u00e4rgas i spralliga turer i schlager-duetten Nygammal vals<\/em>, p\u00e5 Bl\u00e5st<\/em>, i en calypso p\u00e5 slutet och i soulindr\u00e4nkta Plocka ner en stj\u00e4rna <\/em>skriven av Dan Sundquist f\u00f6r att n\u00e4mna fler exempel. Just Bl\u00e5st<\/em>, ett av f\u00e5 original fr\u00e5n hyllningsobjektet, med sitt fram\u00e5tlutade 70-tals beat riffas det l\u00e4ckert. En rytmisk friskt doftande p\u00e4rla vars \u00f6verg\u00e5ngar det bara \u00e4r att \u00e5ka med i. Rytmsektionen firar triumfer. Angen\u00e4m attack i text och melodi! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Fredrik Zetterberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stefan Wingefors kommer b\u00e4st till sin r\u00e4tt n\u00e4r volymen tas ner. D\u00e5 urskiljs hans sv\u00e4ngiga l\u00f6pningar och lyriska anlaget p\u00e5 pianot f\u00e5r fullt genomslag. En \u00f6msint stund uppst\u00e5r n\u00e4r musik av Gunnar Svensson spelas fr\u00e5n klassiska Tage Danielsson-sagan Karl-Bertil Jonssons julafton. Hade inte h\u00f6rt den reflekterande text som Johanna r\u00f6rande \u00e5terger tidigare. Charmig bagatell med italiensk f\u00f6rlaga som toppade Svensktoppen 1971, d\u00e4r s\u00e5ng och komp frejdigt ut\u00f6var call and response-teknik, utg\u00f6r uppsluppen final p\u00e5 ett fylligt program. F\u00f6r att vara premi\u00e4r g\u00e5r det inte att anse n\u00e5got annat \u00e4n att en hip kv\u00e4ll i Svante Thuressons anda gav mersmak. <\/p>\n\n\n\n

ps Ha \u00f6verseende med den kanske on\u00f6diga researchen som delvis lade beslag p\u00e5 utrymme f\u00f6r (bed\u00f6mning och ber\u00f6m) av Werner Borgs orkester. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

29\/5 2025 Utopia nedanf\u00f6r Stigbergstorget i G\u00f6teborg Konstaterar till min f\u00f6rv\u00e5ning att det \u00e4r \u00f6ver ett \u00e5r sedan bokning p\u00e5 Utopia resulterade i recension h\u00e4r. I h\u00f6stas publicerades p\u00e5 Orkesterjournalens hemsida den text jag skrev efter konsert med Lars Jansson \/ Erik S\u00f6derlind kvartett. N\u00e5gra g\u00e5nger har det blivit bild(er) och formuleringar direkt p\u00e5 facebook. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194448","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194448","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194448"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194448\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194480,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194448\/revisions\/194480"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194448"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194448"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194448"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}