![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/wes.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Phoenician Scheme
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 30 maj 2025
\nRegi Wes Anderson <\/p>\n
D\u00e5 Wes Anderson fick fr\u00e5gan om vad han ans\u00e5g om Donald Trumps vansinnesid\u00e9 att inf\u00f6ra pennalistiska tullar p\u00e5 alla filmer som spelats in utanf\u00f6r USA, fick vi ett svar som mer eller mindre summerar Andersons filmskapande de senaste \u00e5ren: flamsigt, fnissigt och f\u00f6rvirrat d\u00e4r hopen av journalister som samlats alla inst\u00e4mde med forcerade skratt. <\/p>\n
F\u00f6r det har sannerligen inte varit n\u00e5gon dans p\u00e5 rosor f\u00f6r den bejublade regiss\u00f6ren fr\u00e5n Texas. Sedan den hyllade The Grand Budapest Hotel, som fyller otroliga elva \u00e5r 2025, har Anderson bjudit p\u00e5 en hop tafatta och rent menl\u00f6sa projekt som mer och mer b\u00f6rjar avsl\u00f6ja hans oerh\u00f6rda brister som regiss\u00f6r. Ordet auteur \u00e4r n\u00e5got som g\u00e4rna anv\u00e4nds frekvent d\u00e5 profilerade regiss\u00f6rer g\u00f6r entr\u00e9 p\u00e5 anrika filmfestivaler eller prisceremonier. Det \u00e4r ocks\u00e5 en kontroversiell term d\u00e5 filmskapande – tillskillnad mot m\u00e5leri, \u00e4r ett arbete som innefattar flertalet personer som v\u00e4ssat och f\u00f6rfinat sitt hantverk. Det \u00e4r exempelvis sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig George Lucas framg\u00e5ngar utan komposit\u00f6ren John Williams, den lika geniala konceptdesignern Ralph McQuarrie samt ljuddesignern Ben Burtt. <\/p>\n
Anderson \u00e4r en av de moderna filmmakare som associeras med denna prestigefyllda st\u00e4mpel. Att han besitter en unik visuell stil har det inte r\u00e5tt n\u00e5gon tvekan om sedan The Royal Tenenbaums. Hans komposition och scenografi \u00e4r fortfarande n\u00e4rmast unik och det r\u00e5der ingen tvekan om vem som st\u00e5r bakom filmer som The Life Aquatic eller Fantastic Mr. Fox. <\/p>\n
Men vid sidan av den patenterande estetiken har Andersons filmer ocks\u00e5 manus och personregi som \u00e4r i det n\u00e4rmaste pl\u00e5gsamma. Det \u00e4r smattrande nonsensdialog, karakt\u00e4rer som beter sig bisarrt utan anledning och en \u00f6verh\u00e4ngande k\u00e4nsla av sj\u00e4lvgodhet.
\nAndra regiss\u00f6rer med en mycket s\u00e4regen stil brukar dock regissera och producera sina verk med en behaglig sj\u00e4lvs\u00e4kerhet, d\u00e4r de olika signumen kan presenteras utan anstr\u00e4ngning. V\u00e5r egen Roy Andersson eller Terrence Malick har b\u00e5da \u00e5terkommande element i sina verk men dessa presenteras utan minsta pretention. <\/p>\n
Wes Anderson har ist\u00e4llet blivit besatt av sin egen sj\u00e4lvbild och regisserar inte l\u00e4ngre med sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Ist\u00e4llet k\u00e4nns allting som ren desperation d\u00e4r Anderson febrilt f\u00f6rs\u00f6ker pricka av de sj\u00e4lvklara ingredienserna som m\u00e5ste vara med f\u00f6r att hans film ska kunna st\u00e4mplas som ett verk han kan s\u00e4tta sitt namn p\u00e5. <\/p>\n
Detta leder till att hela The Phoenician Scheme k\u00e4nns l\u00f6jligt tuktad, stel och framf\u00f6rallt livl\u00f6s. Det finns ingen som helst inspiration eller entusiasm, allt \u00e4r gjort efter en mall d\u00e4r m\u00e5let \u00e4r att uppfylla ett f\u00e5tal krav s\u00e5 att projektet kan utm\u00e4rka sig som en typisk Wes Anderson-produktion. Alla scener ter sig d\u00e4rmed som rent industriella och helt befriade fr\u00e5n n\u00e5gon som helst genuin kreativitet. Det \u00e4r som att se ett utslitet gammalt rockband som river av gamla hits med d\u00f6d blick och vars nya material bara \u00e4r transportstr\u00e4ckor till l\u00e5tar som skapades i en b\u00e4ttre och mer vital period. <\/p>\n
Till och med det visuella k\u00e4nns s\u00f6mnigt och inte det minsta inspirerat. Det liknar ist\u00e4llet ett lappt\u00e4cke d\u00e4r Anderson saxat valfria segment ur tidigare – och b\u00e4ttre, filmer och nu \u00e5teranv\u00e4nder dem. Och d\u00e4r andra regiss\u00f6rer f\u00f6rs\u00f6ker utveckla sitt filmskapande \u00e4r Wes Anderson totalt ovillig att g\u00f6ra n\u00e5gra som helst f\u00f6r\u00e4ndringar, han \u00e4r ist\u00e4llet fast besluten om att n\u00e5gra som helst innovationer – eller ens f\u00f6rs\u00f6k till dem, \u00e4r lika farligt som att inhalera klorgas. Detta g\u00f6r att filmen k\u00e4nns repetitiv och feg, allting f\u00f6ljer menl\u00f6st tjatiga mallar och Anderson \u00e4r totalt likgiltig inf\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka attrahera eller entusiasmera en ny publik, detta \u00e4r en predikan till en redan h\u00e4ngiven k\u00f6r, alla andra ombes bryskt l\u00e4mna salongen. <\/p>\n
Inte ens den magiska ensemblen kan bidra med n\u00e5got vidare ljus, Benicio Del Toro och Mia Threapleton kraxar och utbyter f\u00e5niga repliker. Rupert Friend sitter ned p\u00e5 en stol och Bill Murray dyker upp med l\u00f6ssk\u00e4gg h\u00e4mtat fr\u00e5n n\u00e5gon \u00f6vergiven julkalender. Och d\u00e5 har vi inte ens diskuterat filmens manus och ber\u00e4ttelse som \u00e4r en gr\u00e4nsl\u00f6s soppa som saknar all form av disciplin och vision, n\u00e5got som g\u00f6r det hela urbota tr\u00e5kigt. <\/p>\n
The Phoenician Scheme \u00e4r ett skandal\u00f6st och fantasil\u00f6st navelsk\u00e5dande som \u00e4r mer angel\u00e4gen om att framst\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdig \u00e4n att faktiskt vara en dr\u00e4glig filmupplevelse. Detta \u00e4r mer eller mindre allting.<\/p>\n