{"id":19442,"date":"2010-04-11T07:02:50","date_gmt":"2010-04-11T06:02:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=19442"},"modified":"2010-04-11T07:02:50","modified_gmt":"2010-04-11T06:02:50","slug":"intervju-med-moto-boy","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=19442","title":{"rendered":"Intervju med Moto Boy"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nHan \u00e4r sminkad p\u00e5 scen, har skinnkl\u00e4der som en h\u00e5rdrockare eller punkare men sjunger som en \u00e4ngel och flera av konserterna \u00e4r ocks\u00e5 i kyrkor. Moto Boy, alias Oskar Humlebo, \u00e4r kontrasternas man.<\/strong><\/p>\n

– Kyrkor \u00e4r enorma som konsertlokaler, s\u00e4ger Oskar Humblebo n\u00e4r Kulturbloggen fick sitta ner och samtala med honom i ett h\u00f6rn i Dansens Hus i Stockholm.<\/p>\n

Oskar som bor i Malm\u00f6 var i Stockholm n\u00e5gra dagar i samband med en spelning p\u00e5 Debaser Medis. Senaste skivan, som sl\u00e4pptes i februari, \u00e4r mycket romantisk och Oskar avsl\u00f6jar att han i verkligheten \u00e4r \u00e4nnu mer romantisk.
\n– Jag \u00e4r \u00e4nnu mer bl\u00f6dig i verkligen. N\u00e4r jag varit ifr\u00e5n min fru i n\u00e5gra dagar blir jag alldeles stirrig. Jag \u00e4r lycklig att ha tr\u00e4ffat n\u00e5gon som henne, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Han \u00e4r verkligen kontrasternas namn.<\/p>\n

\"\"<\/a>Namnet Moto Boy<\/strong> tog han efter filmen Rumble Fish<\/a> med Mickey Rourke.
\n– Jag blev s\u00e5 tagen av romantiken i den filmen, ber\u00e4ttar han. Jag ville ge samma avtryck med mitt konstn\u00e4rskap som det filmen gett mig s\u00e5 jag snodde namnet Motorcykle Boy.<\/p>\n

Efter ett tag blev namnet f\u00f6rkortat till Moto Boy, Det var enklare att skriva p\u00e5 skivomslag och liknande.<\/p>\n

Oskar Humble har g\u00e5tt tv\u00e5 musikgymnasier.Han har b\u00e5de g\u00e5tt jazzgymnasiet i G\u00e4vle och rockmusikprogrammet p\u00e5 Fryshuset i Stockholm. Om igen ett exempel p\u00e5 kontrasternas man.
\nDet var nyttigt att g\u00e5 b\u00e5de p\u00e5 jazzgymnasiet och p\u00e5 rockgymnasiet, menar han. Det gav mycket rutin.
\n– Repar man \u00e5tta timmar om dagen blir man r\u00e4tt bra.
\nFast efter rockprogrammet blev han tr\u00f6tt p\u00e5 musik och lade helt av med musik i fem \u00e5r.<\/p>\n

De fem \u00e5ren testade han allt m\u00f6jlig<\/strong>t, jobbade som fotomodell, pluggade juridik vikarierade som musikl\u00e4rare.<\/p>\n

– Jag uppt\u00e4ckte att det fanns baksidor med allt och d\u00e5 kunde jag lika g\u00e4rna syssla med det jag \u00e4lskar mest av allt, musiken.<\/p>\n

Hur f\u00e5r han inspiration till sin musik?<\/strong>
\n– Jag lyssnar r\u00e4tt lite p\u00e5 musik och jag har d\u00e5lig koll p\u00e5 ny musik. Min inspiration kommer framf\u00f6r allt fr\u00e5n ov\u00e4ntade intryck. N\u00e4r n\u00e5got \u00f6verraskar mig. Det kan vara en bra film eller en bra konsert, men ocks\u00e5 att tr\u00e4ffa en inspirerande person. Sm\u00e5 fragment av \u00f6verraskande intryck.<\/p>\n

Film \u00e4r allts\u00e5 n\u00e5got som inspirerar honom. N\u00e4r han ska n\u00e4mna en av de b\u00e4sta filmerna han sett blev det ”Hedwig and the Angry Inch”<\/a> av John Cameron Mitchell.<\/p>\n

Oskar Humlebo har gjort musik till en finsk dokument\u00e4r om ett rugbylag som \u00e4r rankat som ett av v\u00e4rldens s\u00e4msta lag. Att skapa musik f\u00f6r film \u00e4r en av hans dr\u00f6mmar.
\n– Det skulle vara helt enormt. Att g\u00f6ra musik som inte ska framf\u00f6ras p\u00e5 scen \u00e4r det ultimata, s\u00e4ger han.<\/p>\n

En annan dr\u00f6m<\/strong> han har \u00e4r att f\u00e5 spela med en symfoniorkester.<\/p>\n

– S\u00e5 fort jag tr\u00e4ffar n\u00e5gon som har kontakt med n\u00e5gon symfoniorkester ber\u00e4ttar jag om den dr\u00f6mmen. Det skulle vara s\u00e5 stort att f\u00e5 g\u00f6ra en s\u00e5dan spelning.<\/p>\n

I v\u00e5r och sommar v\u00e4ntar turn\u00e9. Han har m\u00e5nga spelningar inbokad.<\/p>\n

– Det \u00e4r fullt \u00f6s, ut och spela. Det \u00e4r sk\u00f6nt att bara syssla med en sak i taget, f\u00f6rut var det att g\u00f6ra skivan och nu att \u00e5ka ut och spela.<\/p>\n

Ibland \u00e4r han ensam p\u00e5 scen, bara han sj\u00e4lv och en gitarr. Ibland har han n\u00e5gra musiker med p\u00e5 str\u00e5kar och ibland \u00e4r hans fru med och spelar basinstrument.<\/p>\n

En av de b\u00e4sta turn\u00e9upplevelserna var p\u00e5 S\u00f6dra Teatern:
\n– Jag hade l\u00e4nge dr\u00f6mt om att f\u00e5 spela p\u00e5 den teatern. N\u00e4r jag kom dit var det kn\u00f6kfullt och folk var som tokiga.<\/p>\n

En annan dr\u00f6mspelning var n\u00e4r han spelade i S:t Petersburg.
\n– D\u00e5 d\u00f6k det upp ett 50-tal fans som hade min t-shirt. Jag har ju inte ens n\u00e5gon distribution i Ryssland. Det blev en bra spelning.<\/p>\n

Text: Rosemari S\u00f6dergren
\nFoto: Anders L\u00f6wdin<\/strong><\/p>\n

Anders L\u00f6wdin hittar du mer fr\u00e5n p\u00e5 bloggarna p\u00e5 www.lowdin.com<\/a> och
\nwww.brommasocialdemokrater.se<\/a>
\neller ta en titta p\u00e5 hands m\u00e5nga fotografier p\u00e5 http:\/\/www.anders.lowdin.se<\/a>\/”.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Moto boy – Ride my wild heart
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

Moto boy – Hero @ Melodifestivalen 2009
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

Moto boy – A room without you @ Caroli church
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

Relaterat:
\nMoto Boys hemsida.<\/a>
\nMoto Boy p\u00e5 MySpace.<\/a>
\nIntervju i Sydsvenskan 2008.<\/a>
\nRecension av senaste albumet i Expressen.<\/a>
\nRecension i Svenska Dagbladet.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om intervju<\/a>, musik<\/a>, Moto Boy<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Han \u00e4r sminkad p\u00e5 scen, har skinnkl\u00e4der som en h\u00e5rdrockare eller punkare men sjunger som en \u00e4ngel och flera av konserterna \u00e4r ocks\u00e5 i kyrkor. Moto Boy, alias Oskar Humlebo, \u00e4r kontrasternas man. – Kyrkor \u00e4r enorma som konsertlokaler, s\u00e4ger Oskar Humblebo n\u00e4r Kulturbloggen fick sitta ner och samtala med honom i ett h\u00f6rn i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5],"tags":[12281,12282],"class_list":["post-19442","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","tag-intervju","tag-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19442","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19442"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19442\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19442"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19442"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19442"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}