{"id":194353,"date":"2025-05-27T19:29:58","date_gmt":"2025-05-27T18:29:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194353"},"modified":"2025-06-01T03:17:56","modified_gmt":"2025-06-01T02:17:56","slug":"oemotstandligt-snortajt-fusionfyrverkeri-med-funkigt-svang-hiromi-sonicwonderland-pa-storan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194353","title":{"rendered":"Oemotst\u00e5ndligt snortajt fusionfyrverkeri med funkigt sv\u00e4ng – Hiromi\u00b4s Sonicwonder p\u00e5 Storan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

25\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Kom mig inte f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka ta anteckningar i m\u00f6rkret n\u00e4r jag fr\u00e5n femte rad fascinerad f\u00f6ljde utvecklingen p\u00e5 scen under en och en halv timme en s\u00f6ndagskv\u00e4ll. D\u00e4rf\u00f6r borde denna recension ha goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli v\u00e4sentligt kortare \u00e4n mina texter brukar bli. Till saken h\u00f6r att min ans\u00f6kan om recensionsbiljett var en impuls grundad i en wow-upplevelse p\u00e5 Ystad Jazzfestival 2017. N\u00e4rmare best\u00e4mt en of\u00f6rgl\u00f6mlig konsert p\u00e5 duo med Hiromi Uehara fr\u00e5n Japan p\u00e5 flygel tillsammans med Edgar Castaneda fr\u00e5n Colombia p\u00e5 harpa.<\/p>\n\n\n\n

46-\u00e5rige klaviaturspelaren och komposit\u00f6ren var ett underbarn som studerade p\u00e5 Berklee f\u00f6r Ahmad Jamal och under tiden som student erh\u00f6ll ett skivkontrakt. Hon har sl\u00e4ppt fjorton studioalbum, varav n\u00e5gra under namnet The Trio Project tillsammans med Simon Philips och Anthony Jackson. Som medlem i band under ledning av Stanley Clarke har hon erh\u00e5llit en Grammy. Man kan l\u00e4tt f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Hiromi med sin energiska utstr\u00e5lning och anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kreativitet blivit en publikdragande attraktion p\u00e5 jazzfestivaler runt om i v\u00e4rlden. Enligt producent p\u00e5 Stora Teatern hade man jobbat l\u00e4nge f\u00f6r att f\u00e5 till en spelning med hennes kvartett. St\u00e4mningen p\u00e5 v\u00e4lfyllda, vackra Storan var p\u00e5tagligt hj\u00e4rtligt p\u00e5 den konsert som genomf\u00f6rdes utan paus och med minst tv\u00e5 extranummer efter st\u00e5ende ovationer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hiromi\u00b4s Sonicwonder har p\u00e5 kort tid gett ut tv\u00e5 plattor vilka b\u00e5da komponerats och producerats av kvinnan vars musikaliska s\u00e4llskap \u00e4r tre minst sagt duktiga instrumentalister. De \u00e4r prisade Adam O\u00b4Farrill fr\u00e5n Brooklyn p\u00e5 trumpet och pedalboard som spelat med bland andra Mary Halvorson, trumslagaren Gene Coye fr\u00e5n Chicago vars meritlista imponerar (eget band j\u00e4mte samarbeten med bland andra Larry Carlton, SEAL, Richard Bona, Robben Ford, Stanley Clarke, Terence Blanchard, Pharoah Sanders och f\u00e5tt Grammy som medlem i storband.) samt Hadrian Feraud fr\u00e5n Frankrike p\u00e5 elbas, vars \u00f6de beseglades vid tolv \u00e5rs \u00e5lder efter att ha blivit f\u00f6rh\u00e4xad av postumt utgiven liveplatta med Jaco Pastorious. Fransmannens cv innefattar soloalbum, producent-uppdrag och samarbeten med storheter som John McLaughlin, Chick Corea, Bireli Lagrene och Lee Ritenour. Med tanke p\u00e5 respektive meritlista kan tyckas att jag borde k\u00e4nt till dem, fast f\u00e5r erk\u00e4nna att de var nya ansikten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Med \u00f6ronproppar instoppade var ljudet tillfredsst\u00e4llande, starkt utan att befinna sig p\u00e5 sm\u00e4rtsamt h\u00f6g volym. Att basen aldrig tog \u00f6ver vilket annars \u00e4r mer regel \u00e4n undantag p\u00e5 fusionorienterade konserter ska framh\u00e5llas. Varje instrument kom till sin r\u00e4tt vilket f\u00f6rtj\u00e4nar att p\u00e5pekas. Hiromi presenterade merparten av sina kompositioner, men jag lyckades s\u00e4llan l\u00e4gga titlar p\u00e5 minnet. Charmigt nog hade tangenternas trollkarl l\u00e4rt sig skapligt uttal av ”tack s\u00e5 mycket”. <\/p>\n\n\n\n

Efter\u00e5t \u00e4r jag avgjort mer n\u00f6jd \u00e4n den rutinerade livemusik-konsument jag kommer i samspr\u00e5k med n\u00e4r denne fr\u00e5gar hur det gick f\u00f6r mig. Min analys handlar om att det var osedvanligt mycket sv\u00e4ng i upphetsande funkfusionskepnad. Sl\u00e5s av att soundet genomg\u00e5ende inte alls var lika originellt som den fabul\u00f6sa konserten p\u00e5 duo i Ystad. P\u00e5minner ist\u00e4llet om sv\u00e4nget som definierade Brecker Brothers, Word of Mouth och ibland kan det kopplas ihop med Yellow Jackets eller Weather Report, \u00e4ven om trumpetare inte ing\u00e5r i dessa stilbildande formationer. Hon skiljer sig dock fr\u00e5n sina influenser genom att inf\u00f6rliva exotiska klanger fr\u00e5n hemlandet vid flera tillf\u00e4llen p\u00e5 sluttampen vilket f\u00f6rh\u00f6jer beh\u00e5llningen. Det originella best\u00e5r dels i att det \u00e4r en kvinna fr\u00e5n Japan som skrivit den musik som s\u00e5 virtuost och s\u00f6ml\u00f6st framf\u00f6rs, dels att virtuost drivna kvartetten \u00f6verlag \u00e4gnar sig \u00e5t att stretcha raka beats stundtals \u00f6verg\u00e5ende i uppbrutna rytmer. Efter\u00e5t tr\u00e4ffar jag den i jazzkretsar djupt respekterade Tommy Kotter ( personlig favorit) som satt l\u00e4ngst fram med en pianoelev. Han f\u00f6rt\u00e4ljde mig en reflektion han gjort. Aldrig tidigare hade han n\u00e4mligen lyssnat p\u00e5 konsert s\u00e5 sp\u00e4ckad p\u00e5 toner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rutom flygel trakterar den charmerande stj\u00e4rnan kl\u00e4dd i f\u00e4rggrann kl\u00e4nning tv\u00e5 elektroniska instrument. Tippar p\u00e5 att synt modell mini KORG placerats ovanp\u00e5 pianot medan det keyboard som st\u00e5r bredvid synes vara av m\u00e4rket Nord\/ Clavia. Oerh\u00f6rt skickligt v\u00e4xlas emellan dessa enheter. Frapperande ofta l\u00e5ter hon var sin hand samtidigt spela p\u00e5 tv\u00e5 olika klaviaturer. F\u00f6rbluffas \u00f6ver att kvartetten lirar med makal\u00f6s precision utan noter, verkar r\u00e4cka med att de som memorerat in melodierna ibland tittar p\u00e5 hennes r\u00f6relseschema eller att de direkt f\u00e5ngar upp forts\u00e4ttningen p\u00e5 varje intro. <\/p>\n\n\n\n

Av titlar minns jag Pendulum <\/em>inspelad i b\u00e5de i vokal och instrumental version. Framf\u00f6rs h\u00e4r solo i f\u00f6rsta extranummer p\u00e5 flygel, en v\u00e4ldigt vacker och suggestivt upplagd slinga. Sprillans f\u00e4rska albumets inledning XYZ \u00e4r en bitvis h\u00e4rligt uppsluppen hetsig l\u00e5t. En medryckande l\u00e5t tycks vara deras hit och h\u00f6r jag r\u00e4tt \u00e5terkommer den i extraavdelningen. Har f\u00f6r att en sp\u00e4nnande komposition som hette Polaris.<\/em> Mest tid \u00e4gnas \u00e5t en svit i fyra delar som f\u00e5tt samma gemensamma titel som skivan Out There<\/em>. De \u00e4r indelade i Takin\u00b4Off – Strolling – Orion <\/em>samt The Quest. <\/em> O\u00b4Farrill sysslade mest med att framst\u00e4lla utstr\u00e4ckta svepande fraser. Han besatt sk\u00e4rpa och var tekniskt briljant, men emellan\u00e5t kunde jag sakna nyanser och emotionellt djup. Min v\u00e4n, den vane konsertbes\u00f6karen, ans\u00e5g att denne musiker i omg\u00e5ngar blev f\u00f6r dominant. En st\u00e5ndpunkt jag inte delar fullt ut.<\/p>\n\n\n\n

Rytmsektion var uts\u00f6kt, s\u00e5g till att beat och intensitet skiftade elegant, p\u00e5 det s\u00e4tt Hiromi avsett. Bortsett fr\u00e5n hennes solostycke hade ocks\u00e5 de ett par features, solon och stimulerande internt samspel. Minst ett basintro f\u00f6rekom och kvartettens komposit\u00f6r hade en handfull intron. Hennes innovativa f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6rf\u00f6r och man noterar hur hon leende befinner sig gl\u00e4djestr\u00e5lande i nuet. Men f\u00f6r att vara en konsert som i n\u00e5gon mening tillh\u00f6r vidstr\u00e4ckt jazzgenre, ska betonas att Hiromi inte hade lagt in l\u00e4ngre sekvenser f\u00f6r solon. \u00c4r glad att jag erbj\u00f6ds m\u00f6jligheten att bevaka denna h\u00f6gkvalitativa tillst\u00e4llning fylld av energi, passion och tilltalande sp\u00e4nnvidd och h\u00f6g sv\u00e4ngfaktor. Om den ledande tidningen missade att recensera framst\u00e5r det som desto viktigare att jag som visserligen f\u00e5r kallas novis vad g\u00e4ller Hiromi och hennes nya projekt, \u00e4nd\u00e5 anstr\u00e4ngde mig f\u00f6r att subjektivt dokumentera. <\/p>\n\n\n\n

ps Nu blev texten till slut lite l\u00e4ngre \u00e4n jag hade f\u00f6r avsikt. H\u00e5ll till godo! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

25\/5 2025 Stora Teatern i G\u00f6teborg Kom mig inte f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka ta anteckningar i m\u00f6rkret n\u00e4r jag fr\u00e5n femte rad fascinerad f\u00f6ljde utvecklingen p\u00e5 scen under en och en halv timme en s\u00f6ndagskv\u00e4ll. D\u00e4rf\u00f6r borde denna recension ha goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli v\u00e4sentligt kortare \u00e4n mina texter brukar bli. Till saken h\u00f6r att min […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-194353","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194353","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194353"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194353\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194478,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194353\/revisions\/194478"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194353"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194353"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194353"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}