{"id":194310,"date":"2025-05-22T21:44:08","date_gmt":"2025-05-22T20:44:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194310"},"modified":"2025-05-22T21:44:09","modified_gmt":"2025-05-22T20:44:09","slug":"recension-annika-norlin-och-jonas-teglund-i-vintervikens-tradgard","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194310","title":{"rendered":"Recension: Annika Norlin och Jonas Teglund i Vintervikens tr\u00e4dg\u00e5rd\u00a0"},"content":{"rendered":"\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>Gr\u00f6nt, sk\u00f6nt och varmt m\u00e4nskligt<\/strong>&nbsp;<br><strong>Betyg: 4\/5<\/strong>&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-gallery has-nested-images columns-default is-cropped wp-block-gallery-1 is-layout-flex wp-block-gallery-is-layout-flex\">\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" data-id=\"194311\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/annika_1300.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-194311\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/annika_1300.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/annika_1300-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Jonas Teglund och Annika Norlin<\/figcaption><\/figure>\n<\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En tidig sommarkv\u00e4ll i Vintervikens tr\u00e4dg\u00e5rd. Syrenerna doftade fortfarande, myggen h\u00f6ll sig undan, och temperaturen l\u00e5g stadigt p\u00e5 \u00e5tta grader \u2013 perfekt f\u00f6r ett glas vitt vin i plastmugg. P\u00e5 den lilla scenen under tr\u00e4dkronorna tog Annika Norlin och Jonas Teglund plats, och det blev snart tydligt att detta skulle bli n\u00e5got mer \u00e4n bara en konsert.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Allt f\u00f6ll p\u00e5 plats: v\u00e4dret, ljuset, ljudet, publiken. Norlin och Teglund bj\u00f6d p\u00e5 ett l\u00e5gm\u00e4lt men drabbande framtr\u00e4dande, d\u00e4r musik och mellansnack fl\u00f6t samman till ett slags f\u00f6rtroligt samtal. Det handlade om troll utan anus, om m\u00e4nniskors f\u00f6rs\u00f6k att vara goda i sv\u00e5ra tider, om sk\u00f6rhet och styrka \u2013 men aldrig med pekpinnar. Ist\u00e4llet bar allt en varm, m\u00e4nsklig klangbotten.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">St\u00e4mningen var \u2013 f\u00f6r att citera tr\u00e4dg\u00e5rdens sj\u00e4l \u2013 gr\u00f6n, sk\u00f6n och trevlig. Publiken var blandad: vi som f\u00f6ljt Annika Norlin sedan S\u00e4kert! och Hello Saferide-tiden stod sida vid sida med en yngre generation som uppt\u00e4ckt hennes unika spr\u00e5k och tonl\u00e4ge senare. Det k\u00e4ndes inte som en vanlig konsert, snarare som att f\u00e5 sitta med i n\u00e5gons tr\u00e4dg\u00e5rd n\u00e4r v\u00e4nner pratar, skrattar och sjunger. Det sa Annika sj\u00e4lv ocks\u00e5 \u2013 och hon hade r\u00e4tt.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musiken kom fr\u00e4mst fr\u00e5n Norlin och Teglunds gemensamma album, som hyllades av kritiker tidigare i \u00e5r. L\u00e5tarna framf\u00f6rdes med st\u00f6d av fyra skickliga musiker, men utan att den stillsamma, intima k\u00e4nslan gick f\u00f6rlorad. Tv\u00e4rtom \u2013 arrangemangen f\u00f6rst\u00e4rkte det n\u00e4ra, n\u00e4stan terapeutiska tilltalet.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det \u00e4r s\u00e4llsynt att ett liveframtr\u00e4dande k\u00e4nns s\u00e5&#8230; \u00f6ppet. Som om scenen var avskaffad, som om alla befann sig i samma k\u00e4nslorum. D\u00e4r fanns en slags varsam \u00f6ppenhet, en vilja att tr\u00f6sta utan att f\u00f6rminska. I en tid d\u00e4r s\u00e5 mycket kommunikation handlar om att vinna mest utrymme, valde Norlin och Teglund att viska \u2013 och publiken lyssnade.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kv\u00e4llen avslutades med en kort alls\u00e5ng. Tv\u00e5 rader:&nbsp;<br><strong>\u201cT\u00e4nk p\u00e5 de som gick f\u00f6re,<\/strong>&nbsp;<br><strong>T\u00e4nk p\u00e5 dom som kommer efter.\u201d<\/strong>&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Och sedan, tystnad. De klev l\u00e5ngsamt av scenen. Men publiken fortsatte att sjunga \u2013 mjukt, l\u00e4nge \u2013 innan appl\u00e5derna till sist v\u00e4xte fram ur gr\u00f6nskan.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>Sammanfattning:<\/strong>&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En l\u00e5gm\u00e4ld, innerlig och ink\u00e4nnande kv\u00e4ll i en av Stockholms mest stillsamma oaser. Norlin och Teglund visade att det enkla, n\u00e4r det b\u00e4rs av \u00e4kthet och n\u00e4rvaro, kan vara mer \u00e4n tillr\u00e4ckligt. En konsert som k\u00e4ndes som en kram \u2013 och som stannade kvar l\u00e4nge efter att musiken&nbsp;tystnat.&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Gr\u00f6nt, sk\u00f6nt och varmt m\u00e4nskligt&nbsp;Betyg: 4\/5&nbsp; En tidig sommarkv\u00e4ll i Vintervikens tr\u00e4dg\u00e5rd. Syrenerna doftade fortfarande, myggen h\u00f6ll sig undan, och temperaturen l\u00e5g stadigt p\u00e5 \u00e5tta grader \u2013 perfekt f\u00f6r ett glas vitt vin i plastmugg. P\u00e5 den lilla scenen under tr\u00e4dkronorna tog Annika Norlin och Jonas Teglund plats, och det blev snart tydligt att detta [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[12282,12285,13710],"class_list":["post-194310","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","tag-musik","tag-recension","tag-vinterviken","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194310","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194310"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194310\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194312,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194310\/revisions\/194312"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194310"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194310"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194310"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}