{"id":194295,"date":"2025-05-22T11:58:18","date_gmt":"2025-05-22T10:58:18","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194295"},"modified":"2025-05-22T11:58:19","modified_gmt":"2025-05-22T10:58:19","slug":"fangslande-riktningsforskjutning-innehaller-masterverk-rigmor-pa-svenska-med-rigmor-gustafsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194295","title":{"rendered":"F\u00e4ngslande riktningsf\u00f6rskjutning inneh\u00e5ller m\u00e4sterverk &#8211; Rigmor p\u00e5 svenska med Rigmor Gustafsson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/Cover_rigmor_pa_svenska_.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-194297\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/Cover_rigmor_pa_svenska_.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/Cover_rigmor_pa_svenska_-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/Cover_rigmor_pa_svenska_-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Rigmor Gustafsson<\/p>\n\n\n\n<p>Rigmor p\u00e5 svenska<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad och mixad p\u00e5 Atlantis Studio i Stockholm<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Rigmor Gustafsson (exekutiv producent: Josef Kallerdahl)<\/p>\n\n\n\n<p>HOOB Records<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 11\/4 2025<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Har recenserat jazzs\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren Rigmor Gustafsson flera g\u00e5nger. Med undantag f\u00f6r f\u00f6rra plattan <em>Come Home <\/em>(recenserades i OJ) har det r\u00f6rt sig om bed\u00f6mningar och dokumentation av prestationer live. Har definitivt n\u00e4rvarat vid ett tv\u00e5siffrigt antal av hennes konserter, vilka har sp\u00e4nt fr\u00e5n pianotrio till storband och orkester. I h\u00f6st kommer det bli turn\u00e9 p\u00e5 duo med gitarristen Erik S\u00f6derlind. Och \u00f6dmjuka kvinnan fr\u00e5n V\u00e4rmland som f\u00e5tt medalj av kungen, Jazzkannan och Grammis, varit adjungerad professor, tillh\u00f6rt prestigefyllda skivbolaget ACT i \u00f6ver tjugo \u00e5r och r\u00e4knas som en av Europas fr\u00e4msta har intervjuats och recenserats av andra i h\u00e4r i K-bloggen.<\/p>\n\n\n\n<p> N\u00e4r jag kikar p\u00e5 f\u00f6rteckningen \u00f6ver hennes katalog visar det sig att jag inte har j\u00e4ttebra koll.  Minst tv\u00e5 tributer har gjorts. Dels en skiva med kompositioner f\u00f6rknippade med Dionne Warwick (h\u00f6rde tolkningar live p\u00e5 Nef 2005), dels ett album best\u00e5ende av kompositioner av Michel Legrand. \u00c4ger <em>Live At Mosebacke, <\/em>recensions-skivan <em>Come Home <\/em>samt samlingen <em>Signature Edition 6 <\/em>&#8211; signerad dubbel-cd k\u00f6pt efter konsert i Kungsbacka. Det har sjungits enstaka g\u00e5nger p\u00e5 svenska tidigare, b\u00e5de live och i studio, fast nu \u00e4r det premi\u00e4r vad g\u00e4ller ett helt album med s\u00e5ng p\u00e5 svenska. Samarbetet med pianisten Jonas \u00d6stholm och kontrabasisten Martin H\u00f6per uppstod 2014 cirka. Trumslagaren Chris Montgomery ansl\u00f6t n\u00e5got senare. Denna pianotrio utg\u00f6r albumets enda musiker. Enda \u00f6vriga instrument \u00e4r en tamburin p\u00e5 ett sp\u00e5r trakterad av ljudtekniker Niklas Lindstr\u00f6m. Kan flikas in att musikerna \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nda i mina kretsar och jag har njutit av deras bedrifter i flera skilda sammanhang, live och p\u00e5 skiva.  <\/p>\n\n\n\n<p>Gustafsson tycker om att producera sina alster, vilket h\u00e4r skett i samarbete med Josef Kallerdahl, en produktiv och m\u00e5ngsidig basist som samtidigt \u00e4r med och driver HOOB Records. Inte utan att man \u00e4r nyfiken p\u00e5 hur artisten g\u00e5tt till v\u00e4ga f\u00f6r att ta beslut om vilka elva favoriter som i slut\u00e4ndan kvalificerade sig till att hamna p\u00e5 albumet. H\u00e4r finns en bred palett av genrer. Fr\u00e5n visor av och med Cornelis och tons\u00e4ttningar av Birger Sj\u00f6berg och Fr\u00f6ding \u00f6ver akustisk Lundell och majest\u00e4tisk Eva Dahlgren till schlager-doftande ballad av Lasse Berghagen och standards i \u00f6vers\u00e4ttning av Anders Lundin. N\u00e5gra av originalen har jag &#8211; Akustiska <em>Diamanter<\/em> av Ulf Lundell fr\u00e5n Tolv s\u00e5nger, den i perioder \u00f6verexponerade <em>Vem t\u00e4nder stj\u00e4rnorna <\/em>av Eva Dahlgren fr\u00e5n En blekt blondins hj\u00e4rta (s\u00e5g releasekonsert i Lisebergshallen) och tv\u00e5 visor av Cornelis Vreeswijk fr\u00e5n Poem, ballader och lite blues. I de l\u00e4gena g\u00f6r man klokt i att f\u00f6rs\u00f6ka frig\u00f6ra sig fr\u00e5n hur man vant sig vid hur de l\u00e5ter.<\/p>\n\n\n\n<p> Rigmor har genom \u00e5rens lopp med framg\u00e5ng h\u00e4mtat \u00e5tskilliga slitstarka l\u00e5tar utanf\u00f6r jazzen i kvalitativ popul\u00e4rmusik, bortom standards och eget material. Att uppn\u00e5 o\u00e4ngslig \u00e4rlighet genomsyrad av spontanitet har varit m\u00e5ls\u00e4ttningen med senaste projektet. Hon h\u00f6ll sig \u00f6ppen f\u00f6r nya id\u00e9er, nya influenser. P\u00e5 hennes hemsida uttrycks f\u00f6rhoppningen att n\u00e4rvaron och gl\u00e4djen i musiken ska k\u00e4nnas, vilket uppfylls. Man har inte str\u00e4vat efter perfektion, utan mot det \u00e4kta utan filter.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"448\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/vK8oYj3.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-194300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/vK8oYj3.jpeg 448w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/vK8oYj3-207x300.jpeg 207w\" sizes=\"auto, (max-width: 448px) 100vw, 448px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoto Thron Ullberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Har h\u00f6rt henne sjunga p\u00e5 svenska live enstaka g\u00e5nger. H\u00e4r sl\u00e5s jag av att hennes v\u00e4rml\u00e4ndska dialekt ibland skiner igenom, vilket \u00e4r en lika kuri\u00f6s som charmig detalj. Detta \u00e4r artisten medveten om och har accepterat som en naturlig egenskap. Vokalt g\u00f6rs somliga covers och versioner utan krusiduller medan andra bearbetas efter eget konstn\u00e4rligt kynne. Och i minst en av de standards Anders Lundin bidragit med svensk text till blir det karakt\u00e4ristisk scats\u00e5ng. Samtliga elva titlar skrudas i mer eller mindre jazzig outfit. Saknar uppgift om vem som arrangerat f\u00f6r detta format. Kan det vara artisten sj\u00e4lv m\u00e5nntro?<\/p>\n\n\n\n<p>I j\u00e4mf\u00f6relse med Lundell och Mando Diao vars tons\u00e4ttning av delar ur diktcykeln <em>Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden <\/em>tagits med (utsedd i omr\u00f6stning till b\u00e4sta Svensktopps-l\u00e5t genom tiderna och innehar rekordet \u00f6ver l\u00e4ngst tid p\u00e5 listan), g\u00f6r den str\u00e5lande s\u00e5ngerskan mer av texters val\u00f6rer. \u00c4r ju utrustad med helt annat omf\u00e5ng, diktion och \u00f6verl\u00e4gsna st\u00e4mband. Just ovan n\u00e4mnda verser av Fr\u00f6ding tillh\u00f6r albumets m\u00e4sterverk. Visjazziga omdaningen hade s\u00e4kerligen gjort V\u00e4rmlandspoeten stolt.<\/p>\n\n\n\n<p>Jazziga sv\u00e4nget Jonas \u00d6stholm och Chris Montgomery broderar ut, eggade av huvudpersonens stretchande, g\u00e5r n\u00e4ra nog till \u00f6verdrift i Birger Sj\u00f6bergs \u00e4lskade visa <em>Den f\u00f6rsta g\u00e5ng jag s\u00e5g dig<\/em> skriven under det glada 20-tal som kommit att kallas jazz\u00e5ldern. N\u00e4r jag \u00e4r inne p\u00e5 marginella skavanker vill jag s\u00e4tta fr\u00e5getecken kring aningen banal Lasse Berghagen-schlager, vars vispspel fr\u00e5n Montgomery f\u00f6rvisso \u00e4r ett plus. Och st\u00e4ller mig hittills n\u00e5got tveksam till <em>Nostalgi<\/em>, ett original av Gustafsson som f\u00e5tt text p\u00e5 svenska av Sofia Pettersson. Nu \u00e4r det slut p\u00e5 eventuella inv\u00e4ndningar.<\/p>\n\n\n\n<p>Rytmsektionen briljerar i <em>Det finns ju faktiskt telefon <\/em>( B. Nilsson \/ C. Vreeswijk). Deras uppsluppenhet matchas f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande av s\u00e5ngstj\u00e4rnan vars k\u00e4nsla f\u00f6r rytmik m\u00e5ste betecknas som exceptionell. Ur Mig h\u00e4nde det nyss signerad Anders Lundin vars standard i original heter <em>It Could Happen To You<\/em> uppstiger sprudlande be bop. Pianotrion ges sannerligen utrymme att visa vad de f\u00f6rm\u00e5r koka ihop. Cornelis sn\u00e4rtigt sugande d\u00e4nga vecklar ut sig till ytterligare ett m\u00e4sterverk p\u00e5 skivan. Titeln \u00e4r <em>Huvudl\u00f6sen f\u00f6r aftonen<\/em>. Snacka om bl\u00e5 toner som det sv\u00e4nger om n\u00e4r \u00d6stholm vid flygeln och frontande uttolkare befinner sig i zonen. <em>Rigmor p\u00e5 svenska <\/em>avrundas med ett behagligt anslag i en \u00f6vers\u00e4ttning av Cole Porters <em>Everytime We Say Goodbye<\/em>, vars svenska titel av Anders Lundin f\u00e5tt bli <em>Varje g\u00e5ng du g\u00e5r. <\/em> Martin H\u00f6per som lite i skym undan agerar sammanh\u00e5llande kitt p\u00e5 kontrabas tr\u00e4der h\u00e4r fram i feature med sin str\u00e5ke.<\/p>\n\n\n\n<p>B\u00f6r understrykas att jag aldrig varit ens n\u00e4ra att tr\u00f6ttna p\u00e5 Rigmor Gustafssons formidabla f\u00f6rm\u00e5ga och hennes osvikliga beg\u00e5vning f\u00f6r exakt moderering av output. I det att hon plockar fr\u00e5n allehanda genrer p\u00e5minner hon om Viktoria Tolstoy, med skillnaden att den senare numera undviker att sjunga p\u00e5 svenska.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Rigmor Gustafsson Rigmor p\u00e5 svenska 4 Inspelad och mixad p\u00e5 Atlantis Studio i Stockholm Producent: Rigmor Gustafsson (exekutiv producent: Josef Kallerdahl) HOOB Records Releasedatum: 11\/4 2025 Har recenserat jazzs\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren Rigmor Gustafsson flera g\u00e5nger. Med undantag f\u00f6r f\u00f6rra plattan Come Home (recenserades i OJ) har det r\u00f6rt sig om bed\u00f6mningar och dokumentation av prestationer [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194295","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194295","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194295"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194295\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194308,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194295\/revisions\/194308"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194295"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194295"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194295"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}