{"id":194264,"date":"2025-05-21T17:30:24","date_gmt":"2025-05-21T16:30:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194264"},"modified":"2025-05-21T17:39:27","modified_gmt":"2025-05-21T16:39:27","slug":"till-spanstigt-ackompanjerad-passionerad-sang-tillfors-kul-infall-backlura-med-gaster-pa-aftonstjarnan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194264","title":{"rendered":"Till passionerad s\u00e5ng sp\u00e4nstigt ackompanjerad adderas kul verbala infall – Backlura med g\u00e4ster p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

16\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

Aftonstj\u00e4rnan P\u00e5 Hisingen<\/p>\n\n\n\n

Kreativa t\u00e4mligen f\u00e4rska jazztrion Backluras s\u00e4ttning skiljer ut sig i sin grunduppst\u00e4llning. Trion best\u00e5r n\u00e4mligen av Tobias Wiklund p\u00e5 kornett\/ trumpet, Daniel Fredriksson p\u00e5 trummor samt kontrabasisten Palle Sollinger. Under n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r har tv\u00e5 olikartade album sl\u00e4ppts och ett tredje \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng. Deras Big Bang p\u00e5g\u00e5r <\/em>vars medverkan fr\u00e5n Bob Hanson i h\u00f6gsta grad pr\u00e4glade utformningen recenserades h\u00e4r. Finns gott om slagkraftiga definitioner av deras sound, inte minst fr\u00e5n dem sj\u00e4lva. En s\u00e5dan \u00e4r ”v\u00e4rldens tystaste rockband (fast det l\u00e5ter som jazz).” Man s\u00e4ger sig ha ha jazzen i blodomloppet, poesi i sj\u00e4len och gl\u00e4dje i ryggraden. Efter att ha spelat tillsammans runt om i v\u00e4rlden i skiftande konstellationer, v\u00e4cktes lusten att musicera p\u00e5 trio n\u00e4r tid och tillf\u00e4lle uppstod under pandemin.<\/p>\n\n\n\n

Palle Sollinger som jag h\u00f6rt p\u00e5 Unity har sl\u00e4ppt tre album i eget namn och samarbetar ofta med Fredrik Hermansson. Tobias Wiklund \u00e4r k\u00e4nd fr\u00e5n flera renommerad storband, leder svensk-dansk kvartett, ing\u00e5tt i konstellation med Cenneth J\u00f6nsson & Cecilia Persson och gjort tv\u00e5 skivor i eget namn (den andra recenserades av undertecknad). Daniel Fredriksson \u00e4r och har varit med i ett otal h\u00f6gkvalitativa sammanhang, vilket fick till f\u00f6ljd att han tillh\u00f6rde de som under rubriken Groovearbetare (funkar att googla) ingick i min serie miniportr\u00e4tt publicerade i Arbetet 2011. \u00c4r med och driver LSD, medlem i Karl Olandersson dr\u00f6mkvartett, varit en omistlig del i Ludvig Berghe trio, Filip Ekestubbe trio och Carl Bagge trio etc. Vad som lockade extra denna g\u00e5ng \u00e4r att herrarna turnerat och spelat in kommande skiva p\u00e5 temat k\u00e4rlekss\u00e5nger f\u00f6rst\u00e4rkta med Lisa L\u00e5ngbacka p\u00e5 dragspel och s\u00e5ngerskan Isabella Lundgren. Vad de utr\u00e4ttat var f\u00f6r sig har haft avsev\u00e4rd dragningskraft p\u00e5 mig, n\u00e5got som resulterat i ett antal recensioner. Har haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra dem separat ganska m\u00e5nga g\u00e5nger. Ett par av mina recensioner h\u00e4nvisas till eller citeras ur p\u00e5 respektives hemsida. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Dags att dissekera konserten arrangerad av Aftonstj\u00e4rnan, som fick blodad tand efter Backluras gig featuring Bob Hansson p\u00e5 samma anrika scen. Denna kv\u00e4ll bestod publiken av ett 60-tal entusiaster vilka roades och nj\u00f6t under tv\u00e5 set. Eftersom bandets debut tog sikte p\u00e5 Jussi Bj\u00f6rling str\u00f6mmar schlager med honom ur h\u00f6gtalarna f\u00f6re livemusiken. Trion spelar inledningsvis en antik l\u00e5t karakt\u00e4ristiskt tassande sv\u00e4ng i New Orleans stil med feature p\u00e5 kornett. <\/p>\n\n\n\n

Kvinnorna v\u00e4lkomnas d\u00e4rp\u00e5 upp p\u00e5 scen av snacksalige estrad\u00f6ren Fredriksson. Lundgren \u00e4r, som borde vara allom bekant, en fantastisk interpret och framst\u00e4llare av texter. Hon kanske inte inne \u00e4ger landets vackraste st\u00e4mma, d\u00e4remot en av de vassaste, mest tons\u00e4kra med avsev\u00e4rt omf\u00e5ng och definitivt den mest passionerade, i konstant absolut kontroll som tar andan ur lyssnare. Visar sig att frapperande h\u00f6g andel av repertoaren utg\u00f6rs av annat \u00e4n amerikanska s\u00e5ngboken. N\u00e4rmare best\u00e4mt franska chansons och k\u00e4rlekssorg uttryckt p\u00e5 spanska signerad kvinna fr\u00e5n Costa Rica f\u00f6r\u00e4lskad i Frida Kahlo. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ribban l\u00e4ggs omg\u00e5ende svindlande h\u00f6gt. Lundgren triumferar direkt i True Love Will Find You In The End <\/em>fr\u00e5n 1990 (D. Johnstone) och f\u00f6ljer upp med k\u00e4rleksbrev fr\u00e5n Billie Holiday i och med P.S i Love You<\/em>, f\u00f6rvisso komponerad redan 1934. R\u00f6rande melodin f\u00f6rknippad med Lady Day inneh\u00f6ll ett snyggt stick p\u00e5 bas. Vidare tolkas Martha <\/em>vars upphovsman heter Rufus Wainwright och titeln syftar p\u00e5 hans syster, ocks\u00e5 en turnerande artist. Kan inflikas att jag sett b\u00e5da dessa singer songwriter-syskon (Rufus x 2). (Recensionen bygger fr\u00e4mst p\u00e5 h\u00e5gkomster d\u00e5 anteckningarna gjorda i m\u00f6rkret \u00e4r sv\u00e5rtydda.) <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Arrangemangen \u00e4r \u00f6verlag h\u00e4rligt avskalade, \u00f6msom med bluesig anstrykning, \u00f6msom f\u00f6rmedlas ren lycka utan att det blir gl\u00e4ttigt. Intensitet och \u00e5terh\u00e5llsamhet balanseras f\u00f6red\u00f6mligt. Den som pr\u00e4glar deras sound genomg\u00e5ende \u00e4r Tobias Wiklund p\u00e5 antingen kornett eller trumpet, inte s\u00e4llan med sordin. Wiklund bekr\u00e4ftar g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng att han \u00e4r en lysande instrumentalist som n\u00e4r tillf\u00e4lle medges utforskar sina arbetsredskaps m\u00f6jligheter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tolkningen av Edith Piafs dr\u00f6jande paradnummer La Vie En Rose<\/em>, framst\u00e5r som en stark kandidat till konsertens h\u00f6jdpunkt. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande f\u00f6rvandlas Lisa L\u00e5ngbacka h\u00e4r till en lika sj\u00e4lvklar huvudrollsinnehavare som spetsigt skicklig s\u00e5ngerska. Valsens obevekliga charm framst\u00e4lls f\u00f6rf\u00f6riskt med vispspel som anf\u00f6r. p\u00e5 anmodan \u00f6verg\u00e5r smeksamma romantiken i ordl\u00f6s alls\u00e5ng. La Vie En Rose <\/em>konkurrerar om utm\u00e4rkelsen konsertens klimax med en mexikansk ranchera betitlad Paloma Negra <\/em>vad betr\u00e4ffar graden av inlevelse, med underbart v\u00e4lljudande r\u00f6st i t\u00e4ten. P\u00e5 ”prispallen” hamnar ocks\u00e5 en omtumlande chanson s\u00e5ngerskan satt svensk text till och d\u00f6pt till Idioten.<\/em> L\u00e5ngbacka ser till att rama in melodin med svepande toner och temat broderas ut tjusigt av bandets bleckbl\u00e5sare. Antar att allt material p\u00e5 kommande album framf\u00f6rdes, i s\u00e5 fall en sp\u00e4nnande brokig bukett av uttryck och genrer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fastnar f\u00f6r bed\u00e5rande v\u00e4xlingar. Lyrisk inlevelse i romantisk anda parad med oerh\u00f6rd energi och finurlighet. Passionen de l\u00e4gger in i vad de utr\u00e4ttar g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. F\u00f6r att \u00e5terknyta till repertoaren f\u00e5r vi ocks\u00e5 tyskt klassiskt stycke (Fritz Kreisler) omst\u00f6pt, ett lyckat exempel p\u00e5 Palle Sollingers stumfilms-soundtrack, en dansant i temat vilt kr\u00e4ngande standard som It\u00b4s Magic<\/em>, hyllning till Aftonstj\u00e4rnan samt den folkmelodi Roberta Flack fick en tidig hit med – vars titel \u00e4r First Time I Saw Your Face. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

Palle Sollinger st\u00e5r f\u00f6r stadga i sitt s\u00e4tt att leverera basg\u00e5ngar. Av kollegas recension framg\u00e5r att Daniel Fredriksson agerat arrang\u00f6r, n\u00e5got han ska kreddas f\u00f6r. I de allra flesta sammanhang jag h\u00f6r honom n\u00f6jer han sig med att vara oklanderlig rytml\u00e4ggare, p\u00e5 somliga skivor h\u00e4pnar man \u00f6ver batteristens f\u00e4rdigheter. Men det bor som framskymtat en entertainer i honom, en man som nog hade \u00f6nskat pr\u00f6va sina vingar mer inom humorfacket. Daniel trivs i rollen som estrad\u00f6r i b\u00e5de LSD och Backlura. Fj\u00e4skar f\u00f6r G\u00f6teborgspubliken, framst\u00e4ller Hisingen felaktigt som en trygg \u00f6, f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 fram lokala dialekt, upptr\u00e4der som ih\u00e4rdigt lustig skivf\u00f6rs\u00e4ljare, relaterar originellt nog till Kiss och \u00f6ser ber\u00f6m \u00f6ver sina v\u00e4nner p\u00e5 scen. I likhet med jazziga improvisat\u00f6rer hade han hakar i huvudet och sp\u00e5nade resten. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

16\/5 2025 Aftonstj\u00e4rnan P\u00e5 Hisingen Kreativa t\u00e4mligen f\u00e4rska jazztrion Backluras s\u00e4ttning skiljer ut sig i sin grunduppst\u00e4llning. Trion best\u00e5r n\u00e4mligen av Tobias Wiklund p\u00e5 kornett\/ trumpet, Daniel Fredriksson p\u00e5 trummor samt kontrabasisten Palle Sollinger. Under n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r har tv\u00e5 olikartade album sl\u00e4ppts och ett tredje \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng. Deras Big Bang p\u00e5g\u00e5r vars medverkan […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194264","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194264","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194264"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194264\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194294,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194264\/revisions\/194294"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194264"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194264"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194264"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}