{"id":194254,"date":"2025-05-20T19:33:50","date_gmt":"2025-05-20T18:33:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194254"},"modified":"2025-05-20T19:35:34","modified_gmt":"2025-05-20T18:35:34","slug":"filmrecension-lilo-stitch-passerar-originalet-med-rage","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194254","title":{"rendered":"Filmrecension: Lilo &#038; Stitch &#8211; passerar originalet med r\u00e5ge"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/lilostich.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/><\/p>\n<p>Lilo &#038; Stitch<br \/>\nBetyg 4<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 21 maj 2025<br \/>\nRegi Dean Fleischer Camp<\/p>\n<p>Disneys mest ov\u00e5rdade, st\u00f6kigaste och styggaste karakt\u00e4r visar sig ocks\u00e5 vara den b\u00e4sta spelfilmsversionen studion bjudit p\u00e5 det senaste \u00e5rtiondet. Disneys f\u00f6rs\u00f6k att omvandla sina mest \u00e4lskade och klassiska filmer fr\u00e5n animation till traditionell spelfilm har inte gett det magiska resultat som studion &#8211; samt publiken, hade hoppats p\u00e5. Filmerna har &#8211; trots j\u00e4ttelik budget, inte heller k\u00e4nts vidare lyxiga eller exklusiva, se bara till Guy Ritchies Aladdin som var ett skr\u00e4ckexempel p\u00e5 detta. Nu senast fick vi Sn\u00f6vit som inte heller var n\u00e5gon st\u00f6rre succ\u00e9, varken hos kritiker eller publik. <\/p>\n<p>Men skam den som ger sig, f\u00f6r med Lilo &#038; Stitch lyckas Disney \u00e4ntligen att skapa ett genuint existensber\u00e4ttigande vad g\u00e4ller sina nyversioner. Originalfilmen har inte heller  samma legendariska status som n\u00e4mnda Sn\u00f6vit eller Den Lilla Sj\u00f6jungfrun. Tv\u00e4rtom \u00e4r ursprungsfilmen en oj\u00e4mn historia med ett ber\u00e4ttande som haltar och vars karakt\u00e4rer inte \u00e4r v\u00e4rda att vistas i samma legendariska rum som andra \u00e4lskade Disney skapelser. <\/p>\n<p>D\u00e4rmed finns det utrymme f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring och innovation, n\u00e5got som regiss\u00f6ren Dean Fleischer Camp \u00e4mnar att ta tag i. F\u00f6r efter introduktionen, som \u00e4r i det n\u00e4rmaste identisk med originalet, utf\u00f6rs en snillrik men samtidigt v\u00f6rdnadsfull adaption som beh\u00e5ller de viktigaste elementen men som inte heller \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att f\u00f6rnya och f\u00f6r\u00e4ndra. Ett f\u00e5tal regiss\u00f6rer besitter en f\u00f6rm\u00e5ga att djupdyka i filmer med en historik, f\u00f6rst\u00e5 vilka de viktigaste och mest \u00e4lskade stunderna \u00e4r &#8211; stora som sm\u00e5, och bevara dem i sin version. Fleischer Camp \u00e4r en av dessa och de mest minnesv\u00e4rda momenten \u00e4r fortfarande h\u00e4r som de klassiska Elvis-l\u00e5tarna samt de hysteriska uppt\u00e5gen fr\u00e5n Disneys minst sk\u00f6tsamma figur. <\/p>\n<p>Allt har dock en ov\u00e4ntad tyngd f\u00f6r att inte s\u00e4ga sv\u00e4rta, h\u00e4r finns n\u00e4mligen en genuin k\u00e4nsla f\u00f6r dramatik. Detta manifesterar sig fr\u00e4mst genom relationen mellan Lilo och hennes syster Nani, en relation som var b\u00e5de underutvecklad och ytlig i originalet men som nu blir filmens k\u00e4rna. Det ursprungliga patoset om att finna sin egen familj och att stark v\u00e4nskap mellan individer \u00e4r oskiljaktig mot traditionella familjeband \u00e4r centralt \u00e4ven h\u00e4r men betydligt mer drabbande. Detta \u00f6verraskande resultat uppn\u00e5s framf\u00f6rallt genom ett par snillrika justeringar vad g\u00e4ller Lilo och hennes personlighet. D\u00e4r den animerade f\u00f6rlagan \u00e4r uppnosig och i m\u00e5nga fall irriterande \u00e4r hon h\u00e4r en betydligt mer sympatisk figur som k\u00e4mpar mot utanf\u00f6rskap. Sk\u00e5despelet fr\u00e5n den unga debutanten Maia Kealoha i huvudrollen \u00e4r imponerande och hon ger Lilo en emotionell intelligens som tidigare var helt fr\u00e5nvarande. Men den b\u00e4sta insatsen kommer fr\u00e5n Sydney Agudong i rollen som Kealohas syster. D\u00e4r Nani endast var ett bihang f\u00f6rut \u00e4r hon nu central f\u00f6r att g\u00f6ra systerrelationen trov\u00e4rdig men framf\u00f6rallt intressant. Det finns en uppenbar kemi mellan Kealoha och Agudong som g\u00f6r att scenerna mellan dem k\u00e4nns som mer \u00e4n bara utfyllnad. <\/p>\n<p>Att vi slipper alltf\u00f6r k\u00e4nda ansikten bidrar ocks\u00e5 till att ber\u00e4ttelsen och dess karakt\u00e4rer kan st\u00e5 i centrum, f\u00f6r d\u00e4r andra adaptioner valt att befolka sin ensemble med stj\u00e4rnor som Emma Watson och Angelina Jolie v\u00e4ljer Lilo &#038; Stitch ist\u00e4llet en rad ok\u00e4nda ansikten som \u00e4r hungriga och redo att ge sig i kast med filmens vision. D\u00e4rmed k\u00e4nns filmen ocks\u00e5 sammanh\u00e5llen och m\u00e5lmedveten, n\u00e5got som var helt fr\u00e5nvarande i exempelvis Sn\u00f6vit. <\/p>\n<p>Men filmens sanna stj\u00e4rna \u00e4r givetvis den kaotiska br\u00e5kstaken Stitch. Nu animerad till perfektion skapas den ultimata inkarnationen av den skojfriske krabaten. Och d\u00e5 kaoset drar ig\u00e5ng erbjuds lysande slapstick, komik och str\u00e5lande komisk tajming. F\u00f6r trots sin \u2019\u2019strama budget\u2019\u2019 p\u00e5 p\u00e5st\u00e5dda 100 miljoner dollar \u00e4r Lilo &#038; Stitch otroligt v\u00e4lgjord, detta genom en superb blandning av faktiska milj\u00f6er och koncentrerade doser digitala specialeffekter som \u00e4r b\u00e5de \u00f6vertygande och stiliga. <\/p>\n<p>Lilo &#038; Stitch \u00e4r tvekl\u00f6st den b\u00e4sta adaptionen av en animerad f\u00f6rlaga som Disney n\u00e5gonsin bjudit p\u00e5. Den \u00e4r till och med s\u00e5 pass lyckad att den passerar sitt original med r\u00e5ge. Detta \u00e4r en v\u00e4rmande, v\u00e4lgjord och dedikerad film som inte g\u00e5r att v\u00e4rja sig ifr\u00e5n. <\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/VWqJifMMgZE?si=BVO-3SL44dZELXkr\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Lilo &#038; Stitch Betyg 4 Svensk biopremi\u00e4r 21 maj 2025 Regi Dean Fleischer Camp Disneys mest ov\u00e5rdade, st\u00f6kigaste och styggaste karakt\u00e4r visar sig ocks\u00e5 vara den b\u00e4sta spelfilmsversionen studion bjudit p\u00e5 det senaste \u00e5rtiondet. Disneys f\u00f6rs\u00f6k att omvandla sina mest \u00e4lskade och klassiska filmer fr\u00e5n animation till traditionell spelfilm har inte gett det magiska resultat [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":194257,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194254","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-filmfilm","8":"category-filmer","9":"category-recension","10":"category-film","11":"category-toppnytt","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194254","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194254"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194254\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194263,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194254\/revisions\/194263"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/194257"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194254"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194254"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194254"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}