{"id":194206,"date":"2025-05-19T22:51:56","date_gmt":"2025-05-19T21:51:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194206"},"modified":"2026-03-24T01:21:12","modified_gmt":"2026-03-24T00:21:12","slug":"klassisk-melodram-gors-som-engagerande-familjeforestallning-rannstensungar-av-dice-theater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194206","title":{"rendered":"Klassisk kultfilm-melodram blir engagerande familjef\u00f6rest\u00e4llning – R\u00e4nnstensungar av Dice Theater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Egen bild fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen 17\/5<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: \u00c5ke Hodell (pj\u00e4s) bearbetad f\u00f6r film 1974 Torgny Anderberg och Stig Ossian Ericson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Louis L\u00e4ttman (konstn\u00e4rlig ledare)<\/p>\n\n\n\n

Ljus & ljud, teknik: Agnes S\u00e4fdal<\/p>\n\n\n\n

Musik: Ernfrid Ahlin, Jules Sylvain, John Redland, Cornelis Vreeswijk<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Mikael Alburg, Erik Sj\u00f6sten Andersson, Linda L\u00e4ttman, Amanda Holm, Jonathan Andersson, Martin Olsson samt sex barnsk\u00e5despelare<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 16\/5 hos Dice Theater p\u00e5 Karl Johansgatan i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 25\/5<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vill till att b\u00f6rja med p\u00e5peka att s\u00e5ngen har underordnad betydelse i R\u00e4nnstensungar, <\/em>vilket i praktiken inneb\u00e4r att jag hade f\u00e5tt klassificeringen om bakfoten. All\u00e5ldersf\u00f6rest\u00e4llningen lanseras inte heller som musikal. Hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig? Den f\u00f6rmodligen mest ambiti\u00f6sa satsningen p\u00e5 Dice Theater hittills, baseras p\u00e5 en film fr\u00e5n 1974 med uttalat barnperspektiv, med bland andra Cornelis, Monica Z och Anita Lindblom i rollistan. Sedel\u00e4rande filmen om busiga barn, en lam f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s flicka och hennes k\u00e4mpande v\u00e5rdnadshavare utspelas 1936. I den sj\u00f6ngs ett knippe samtida svenska schlagers j\u00e4mte ett par visor signerade Cornelis.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta filmen kom redan 1944. Den bygger p\u00e5 en pj\u00e4s av \u00c5ke Hodell, annars mest k\u00e4nd som avant garde-konstn\u00e4r (poet, dramatiker, prosaist, grafiker, text- & ljudkomposit\u00f6r) och vars skildring enligt honom var social satir. Hodell v\u00e4jer inte f\u00f6r starka k\u00e4nslor, tar upp or\u00e4ttvisor och hedersbegrepp genom en omaka relation och en spirande f\u00f6r\u00e4lskelse \u00f6ver klassgr\u00e4nser. Manus har sentimentala drag samtidigt som det v\u00e5gar utmana. H\u00e4r finns inte bara en \u00e4nglalik, rullstolsburen flicka i 10-\u00e5rs \u00e5ldern – upplyses i \u00f6ppningsscenen att hennes sjukliga mamma ”rest bort” f\u00f6r gott – utan ocks\u00e5 ohederliga g\u00e5rdsmusikanter, en ilsk portvakt, en kallhamrad kapitalist, l\u00e4tt f\u00f6rvildad barnaskara som regerar sitt omr\u00e5de samt en befogat r\u00e4dd rikemansdotter utrustad med kniv. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Till\u00e5t mig presentera Dice Theater grundad av Louis och Linda L\u00e4ttman i februari i fjol, vars dr\u00f6m om en teater med ett tilltal som intresserar publiken blev verklighet efter m\u00f6dosamt fixande Jag bj\u00f6ds in till invigningen som gick i alls\u00e5ngen och improvisationskonstens tecken. H\u00e4r erbjuds bland annat kurser, musikalshower, live-quiz och improvisationsteater. Paret tr\u00e4ffades p\u00e5 Wendelsbergs skolscen d\u00e4r de examinerades. Linda \u00e5kte till London f\u00f6r att skaffa sig gedigen musikalutbildning medan Louis begav sig till Chicago f\u00f6r att f\u00f6rkovra sig i improvisationsteater hos v\u00e4rldsber\u00f6mda Second City. P\u00e5 Lindas meritlista hittas Sound of Music <\/em>p\u00e5 Lisebergsteatern och genom att tillh\u00f6ra Septemberteatern medverkan i Fru Lojal <\/em>och Musikalen om Frigga <\/em>(b\u00e5da framg\u00e5ngarna recenserade av undertecknad).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
f\u00f6rest\u00e4llningsfoton Fredrik Aremyr<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den barnanpassade upps\u00e4ttningens l\u00e4ngd \u00e4r 1 \u00bd timme inklusive paus. Ska p\u00e5pekas att sitter man l\u00e4ngst ut finns risk f\u00f6r att ena pelaren st\u00e5r i ens synf\u00e4lt, att sikten \u00e4r n\u00e5got skymd. I ensemblen finns sympatiskt nog lika m\u00e5nga vuxna som duktiga barn. De unga sk\u00e5despelarna uppvisar en in\u00f6vad frejdighet som smittar av sig n\u00e4r makt busigt demonstreras. Skaran har repat in ett fysiskt drivet samspel helt i synk och \u00e4r f\u00f6red\u00f6mligt tydliga i leveransen av repliker. Kan i sammanhanget str\u00f6 ber\u00f6m ocks\u00e5 \u00f6ver vuxna akt\u00f6rerna vilka utan problem n\u00e5r ut till publiken trots avsaknad av myggor. Upps\u00e4ttningen \u00e4r sev\u00e4rd genom sin fartfyllda dramatik, f\u00f6rmedlade insikter om ett annat Sverige och genom missionerandet om vikten av goda g\u00e4rningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att jag emellan\u00e5t saknar f\u00f6rdjupande scener och trodde att jag skulle bli \u00e4n mer ber\u00f6rd, berodde sannolikt p\u00e5 barnperspektivet vilket inte uppmuntrar nyanser, plus ett sentimentalt str\u00e5k gr\u00e4nsande till sagober\u00e4ttande. Scenografin och rekvisitan \u00e4r \u00e5sk\u00e5dlig, p\u00e5visar att viktigaste h\u00e4ndelserna sker utomhus eller n\u00e4r landskapsm\u00e5laren m\u00f6ter konsthandlare eller hyresv\u00e4rd. Scenkl\u00e4derna \u00e4r f\u00f6red\u00f6mligt kongeniala, speglar hur olika klasser var kl\u00e4dda i det bristsamh\u00e4lle som r\u00e5dde 1936. Upps\u00e4ttningen lanseras med formuleringen ”en svensk klassiker \u00e4r tillbaka – fr\u00e5n hustak till hj\u00e4rtev\u00e4rme.” En v\u00e4lg\u00e4rning att nya generationer f\u00e5r l\u00e4ra sig vilka knapra levnadsomst\u00e4ndigheter som r\u00e5dde f\u00f6r flertalet f\u00f6rr. Och \u00e5ren f\u00f6re andra v\u00e4rldskriget hade ytterst f\u00e5 medborgare tillg\u00e5ng till ett dr\u00e4gligt liv. M\u00e4sterliga Kvarteret Korpen <\/em>och \u00c5ke och hans v\u00e4rld <\/em>tangerar handlingens yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar. T\u00e4nk att frukt som \u00e4pplen och ballonger kunde ses som fest, att det regnar manna fr\u00e5n himlen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r inte l\u00e4tt att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n Cornelis Vreeswijks godmodiga strid och den truliga naivism hans gestaltning ger uttryck f\u00f6r i kultfilmen fr\u00e5n 70-talet. Med den minnesbilden p\u00e5 n\u00e4thinnan ska framh\u00e5llas att Erik Sj\u00f6sten Andersson (medverkat i succ\u00e9 hos Dice Theater och ing\u00e5tt i ensemble hos GEST) grejar att axla den kr\u00e4vande rollen riktigt bra. Hans frustrerade Fahl\u00e9n tar plats, vill som bekant inte bara kunna f\u00f6rs\u00f6rja sig \u00e4rligen p\u00e5 vad han \u00e4gnar sig \u00e5t, \u00e4r d\u00e4rtill filantrop som brinner f\u00f6r att ge stackars Ninni en operation som g\u00f6r f\u00f6rhoppningsvis att hon kan g\u00e5 och planerar en resa till landet f\u00f6r tajta g\u00e4nget h\u00e4nvisade till hyss p\u00e5 g\u00e5rden. Det str\u00e5lar om Mikaela Alburg som den f\u00f6rlamade flickan sittandes i sin primitiva rullstol, med exakt den tontr\u00e4ff man hade f\u00f6rutsett, en beundransv\u00e4rd prestation. Hon \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r ovan n\u00e4mnda Septemberteatern.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att s\u00f6ta schlagermelodier ing\u00e5r i f\u00f6rest\u00e4llningen, g\u00f6r att den bistra verkligheten fram tills den osannolika v\u00e4ndningen framst\u00e5r med skarpare konturer. Ett genialt ironiskt drag av Hodell att sockra med d\u00e5tida hits som I min lilla v\u00e4rld av blommor. <\/em> Budskapet om att h\u00e5lla ihop, dela med sig och tro p\u00e5 att villkor kan f\u00f6r\u00e4ndras till det b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e4rks. Alburg och \u00f6vriga i ensemblen sjunger \u00f6msom n\u00e4pet, \u00f6msom med energiskt schwung. Ett par f\u00f6rtjusande duetter blir det. <\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren har f\u00e5tt till en f\u00f6r den yngsta publiken (vad det verkar) idealisk rytm i upps\u00e4ttningen och sett till att resterande roller g\u00f6rs med den barska myndighet eller v\u00e4nliga framtoning som ligger i respektive roll. Vi har p\u00e5 ena kanten Amanda Holm med meriter fr\u00e5n Varbergs Teater som \u00f6vervakande och f\u00f6rsm\u00e5dd portvakt och ett \u00f6vertygande portr\u00e4tt av principfast fastighets\u00e4gare fr\u00e5n rutinerade filmsk\u00e5despelaren Jonathan Andersson. I det motsatta l\u00e4gret , f\u00f6renklat uttryckt humanismens h\u00f6gborg, besk\u00e5das Linda L\u00e4ttman vars rollfigur representerar Barnav\u00e5rdsn\u00e4mnden och Martin Olsson (ocks\u00e5 bakgrund i improvisationsteater och Wendelsberg) i roller som frukthandlare och l\u00e4kare\/ spelat i samma fotbollslag som Fahl\u00e9n samt (om jag minns r\u00e4tt) agerandes konsthandlaren – den betydelsefulla person som uppt\u00e4cker den fattige Fahl\u00e9ns beg\u00e5vning. Interaktionen dem emellan och gentemot huvudrollsinnehavarna samt med framfusiga kollektivet av barn, sker s\u00f6ml\u00f6st i tydligt utformade scener. Ett par typer vilka visar sig vara l\u00f6mska \u00e4r f\u00f6rresten tv\u00e5 manliga p\u00e5vra gatumusikanter, vilka tecknas grovt av L\u00e4ttman och Andersson som ett lustigt inslag. Vilka \u00e4r n\u00e4r det kommer till kritan de goda och vilka hycklar i den tuffa hierarkiska milj\u00f6n? <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

\u00c5 ena sidan gjorde kanske inte upps\u00e4ttningen det omv\u00e4lvande intryck jag bespetsat mig p\u00e5. \u00c5 andra sidan, vilket v\u00e4ger tyngst, kan h\u00e4vdas att R\u00e4nnstensungar <\/em>och vad den problematiserar inklusive Ninnis r\u00f6rande \u00f6de och hennes v\u00e4lg\u00f6rare, sammantaget \u00e4r en rapp och t\u00e4nkv\u00e4rd teaterupplevelse kryddad med musik, idealisk f\u00f6r familj med barn i 10-\u00e5rs \u00e5ldern och f\u00f6r klasser i mellanstadiet. H\u00e4r finns mycket att utvinna. Om v\u00e5dan av att ha f\u00f6rutfattade meningar, om gemenskap och om \u00f6nskan om medicinska mirakel. Klassklyftor speglas och ifr\u00e5gas\u00e4tts. Ett t\u00e4mligen lyckligt slut h\u00f6r till genren. Ensemblen f\u00f6renas f\u00f6rst\u00e5s charmigt i kl\u00e4mmig final genom att brista ut i gl\u00e4djefylld s\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

FOTON: Fredrik Aremyr<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: \u00c5ke Hodell (pj\u00e4s) bearbetad f\u00f6r film 1974 Torgny Anderberg och Stig Ossian Ericson Regi: Louis L\u00e4ttman (konstn\u00e4rlig ledare) Ljus & ljud, teknik: Agnes S\u00e4fdal Musik: Ernfrid Ahlin, Jules Sylvain, John Redland, Cornelis Vreeswijk I rollerna: Mikael Alburg, Erik Sj\u00f6sten Andersson, Linda L\u00e4ttman, Amanda Holm, Jonathan Andersson, Martin Olsson samt sex barnsk\u00e5despelare Premi\u00e4r: 16\/5 hos […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[],"class_list":["post-194206","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194206","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194206"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194206\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":203456,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194206\/revisions\/203456"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194206"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194206"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194206"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}