{"id":194142,"date":"2025-05-18T20:56:41","date_gmt":"2025-05-18T19:56:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194142"},"modified":"2025-05-18T20:56:41","modified_gmt":"2025-05-18T19:56:41","slug":"hanryckt-av-ekvilibristik-och-dromska-sekvenser-fran-kultband-soft-machine-hos-playhouse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194142","title":{"rendered":"H\u00e4nryckt av ekvilibristik och dr\u00f6mska sekvenser fr\u00e5n kultband – Soft Machine hos Playhouse"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

15\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arr: Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Soft Machine var ett nav i mytomspunna psykedeliskt pr\u00e4glade Canterbury-scenen under 60-talet andra h\u00e4lft. Att gruppen bildades av n\u00e5gra musiker som i flera fall gjort djupa avtryck p\u00e5 brittiskt musikliv bidrog till statusen. Syftar p\u00e5 exempelvis Robert Wyatt, Kevin Ayers och Daevid Allen (den sist n\u00e4mnde tillh\u00f6rde de som gick vidare, grundade Gong). Kan tyckas anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att en resursstark jazzf\u00f6rening arrangerar konsert med en progressiv kvartett, vilka fr\u00e4mst associerats till varianter av rock: progessive, psykedelia art rock och inslag av avant garde.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4ttningen har i princip varit den samma hela tiden \u00e4ven efter att f\u00f6rsta upplagan uppl\u00f6stes omkring 1980. Rytmsektion med trummis och elbasist fyller i det sound driven gitarrist skapar tillsammans med p\u00e5 scen dubbelarbetande musiker vars instrument \u00e4r tr\u00e4bl\u00e5s och klaviaturer. Mellan 1978-2015 har alternativa konstellationer med Soft i namnet existerat. Och 1981 producerades en platta rotad i expansiv jazzrock-tradition med en formation p\u00e5 tio man (Jack Bruce, Alan Holsworth med flera). Fr\u00e5n nuvarande upplagas talesperson delges publiken en hel del fakta och kuriosa om gruppens sn\u00e5riga historik. John Marshall (dog 2023) och Mike Ratledge (l\u00e4mnade gruppen 1976) ges extra utrymme i genomg\u00e5ngen, liksom Elton Dean tack vare att Elton John tog sitt artistnamn delvis fr\u00e5n honom. Efter tio studioalbum blev det ett exceptionellt l\u00e5ngt uppeh\u00e5ll. F\u00f6rst 2018 kom n\u00e4sta skiva och uppf\u00f6ljaren fem \u00e5r senare, b\u00e5da producerade av tv\u00e5 bandmedlemmar. Flera live- och samlingsplattor har ocks\u00e5 sl\u00e4ppts.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Idag best\u00e5r SM av deras historieskrivare gitarristen John Etheridge ( funnits i bandet n\u00e4r det varit aktivt under ett femtio\u00e5rigt f\u00f6rlopp), Theo Travis med meriter fr\u00e5n Gong p\u00e5 tenor- och sopransax, tv\u00e4rfl\u00f6jt och keyboard, Fred Thelonious Baker fr\u00e5n Cahoots p\u00e5 elbas samt sedan 2022 israeliske trumslagaren Sarif Sarkis vars cv och flit imponerar kolossalt. Enheten fungerade som jag bespetsar mig p\u00e5, det vill s\u00e4ga l\u00e5ngt \u00f6ver rimlig f\u00f6rv\u00e4ntan. Kan till\u00e4ggas att denna inkarnation av SM drogs enligt Etheridge samman 2004.<\/p>\n\n\n\n

Kvartetten \u00e4r remarkabelt trogen det sound som varit gruppens signum \u00e4ven i l\u00e5tarna man komponerat p\u00e5 senare \u00e5r, vilket m\u00e5ste betecknas som beundransv\u00e4rd konstn\u00e4rlig konsekvens. Udda takter, ackordf\u00f6ljder och abrupta skiftningar definierar dem som om tiden st\u00e5tt still i drygt femtio \u00e5r. Etheridge avsl\u00f6jar merparten av l\u00e5tlistan f\u00f6r entusiastisk publik och i f\u00f6rsta mellansnacket ber\u00e4ttas om en svensk flickv\u00e4n och n\u00e4r han gjordes uppm\u00e4rksam p\u00e5 Tommy K\u00f6rberg och Amanda Ooms under spelperioden med Chess<\/em> p\u00e5 West End. N\u00e4r han \u00e4r i f\u00e4rd med att signera efter\u00e5t tackar jag f\u00f6r spelningen och ber\u00e4ttar att jag kommer recensera, talar om att jag har 7 <\/em>p\u00e5 vinyl liksom en n\u00e4stan bortgl\u00f6md raritet med Wolf k\u00f6pt f\u00f6r drygt femtio \u00e5r sedan, ett tajt lite obskyrt band Etheridge var medlem i n\u00e5gra \u00e5r. Numer\u00e4ren fans och nyfikna \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt hyfsad, fast det \u00e4r gott om st\u00e5plats. Jag h\u00e5ller mestadels till i soffgruppen l\u00e4ngst bak. Ljudet \u00e4r starkt, omsluter, lyckligtvis utm\u00e4rkt balanserat \u00e4ven om trummisens lust att vara en ”hard hitter” p\u00e5verkar mixen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta set varar i cirka en timma, inneh\u00e5ller typiska f\u00f6r genren stimulerande kontraster. Efter \u00f6desm\u00e4ttad pampig \u00f6ppning kastar sig kvartetten rakt in i ett medryckande beat vars feature levereras l\u00f6digt p\u00e5 tenorsax. Detta b\u00f6r ha varit Burden Of Proof <\/em>fr\u00e5n 2013. F\u00e4ster mig d\u00e4rp\u00e5 vid olikartade upphetsande inslag : kringstr\u00f6vande solo p\u00e5 gitarr, spejsigt intro, jazzrockigt larmig sekvens och det pulserande beat som k\u00e4nnetecknar titell\u00e5ten fr\u00e5n senaste skivan, f\u00f6r att skilja ut n\u00e5gra belysande segment. T\u00e4nker att Other Doors <\/em>i och med sitt medryckande groove frambesv\u00e4rjt av pumpande basg\u00e5ng \u00e4r en av f\u00e5 potentiella hits. ett intrikat feature fr\u00e5n inspirerad gitarrist avl\u00f6ses av vacker slinga p\u00e5 tv\u00e4rfl\u00f6jt varp\u00e5 rytmsektionen elegant fyller i. <\/p>\n\n\n\n

Ett par l\u00e5tar fr\u00e5n debuten avverkas. Det ska p\u00e5pekas att nyinspelningar gjorts av somliga av de betydelsefulla tidiga kompositionerna. Suggestivt sv\u00e4vande Fourteen Hour Dream <\/em>skriven av Theo Travis, vars tv\u00e4rfl\u00f6jt f\u00e4rgar l\u00e5ten, avrundar en fyllig och mycket varierad f\u00f6rsta halva. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pausen tar slut i och med f\u00f6rsta tonerna i sprillans f\u00e4rsk l\u00e5t. Open Up Road<\/em>(?) baseras p\u00e5 sp\u00e4nnande repetitiva klanger vilka leder tanken till stundtals n\u00e4rbesl\u00e4ktade akter s\u00e5som Camel, Supertramp och Gong. Det \u00e4r omtumlande och energiskt, vackert och omv\u00e4xlande. H\u00f6g tid att uppm\u00e4rksamma gruppens senaste nytillskott, den fantastiske Asaf Sirkis. Han som undervisar i Leeds har i eget namn eller i samarbeten sl\u00e4ppt tolv album, varav ett par erh\u00e5llit fina utm\u00e4rkelser. P\u00e5drivande rytml\u00e4ggaren f\u00f6rekommer p\u00e5 \u00f6ver nittio(!) album och har spelat med stora namn som Kenny Wheeler, Norma Winstone, Dave Holland, John Abercrombie, Gary Husband, Jeff Berlin, Dave Liebman, Natacha Atlas och Larry Coryell. F\u00f6rsta singeln f\u00f6r lansering i USA framf\u00f6rs. Joy Of A Toy <\/em>fr\u00e5n 1968 best\u00e5r av trixig harmonik och sugande bas vilket resulterar i f\u00f6rf\u00f6risk dynamik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Tale Of Taliesin <\/em>av Karl Jenkins fr\u00e5n -76 utg\u00f6r otvetydigt konsertens kulmen. Sansl\u00f6st teknik och s\u00f6ml\u00f6st samspel uppvisas. Denna sinnesutvidgande h\u00f6jdpunkt bl\u00e4ndar n\u00e4r den \u00f6verg\u00e5r i h\u00f6ghastighets-tempo, vars euforiska utlevelse f\u00f6rmodligen golvar samtliga p\u00e5 Valand. Gitarrist och trummis anf\u00f6r med enast\u00e5ende kontroll i ett galet uppdrivet beat. Det tassas tjusigt i komposition till\u00e4gnad Robert Wyatt. L\u00e5ter subtilt och stillsamt i en symtomatiskt spr\u00f6d melodi. F\u00e5ngas av basg\u00e5ngen och cymbalspel. Snacka om effektfull kontrast. Out Bloody Rageous <\/em>av originalmedlemmen Ratledge \u00e4r till att b\u00f6rja med dr\u00f6mskt flummig. Dess framv\u00e4llande kantiga rytmik och i f\u00f6rgrunden glimrande spel p\u00e5 sopransax f\u00e5r mig att associera till Gentle Giant. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mot slutet sker f\u00f6rv\u00e4ntad uppvisning av den profilerade trumslagaren. Vi f\u00f6runnas tunga, smattrande ”slagserier” l\u00e4ngs hela registret. S\u00e5ledes ursinnig urladdning p\u00e5 upploppet. Sp\u00e4nstiga fraser p\u00e5 tenorsaxofon samspr\u00e5kar med minst sagt alert rytmsektion, blir \u00e4n mer exalterad av n\u00e4sta solo, d\u00e5 ackord formligen sprutar ur m\u00e5ngsidige gitarristens instrument. Denna otroligt \u00f6siga virtuositet utg\u00e5r fr\u00e5n albumet Backwards. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Sammanfattningsvis kan det inte nog betonas vilken h\u00e4rlig tripp konserten utvecklades till. Kv\u00e4llen f\u00f6re var jag p\u00e5 Konserthuset och nj\u00f6t av musik signerad Chopin och Tjajkovskij och kv\u00e4llen efter blev det lekfullt jazziga k\u00e4rlekss\u00e5nger med ett f\u00f6rst\u00e4rkt Backlura featuring Isabella Lundgren & Lisa L\u00e5ngbacka. Tre totalt v\u00e4sensskilda tillst\u00e4llningar vilka gjorde mig upprymd. Kontentan \u00e4r att veckan efter jag missade Robert Plant och hans musiker hade jag f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 till\u00e4gna mig inte minst supertaggade traditionsb\u00e4rarna Soft Machine. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

15\/5 2025 Valand i G\u00f6teborg (arr: Jazzf\u00f6reningen Playhouse) Soft Machine var ett nav i mytomspunna psykedeliskt pr\u00e4glade Canterbury-scenen under 60-talet andra h\u00e4lft. Att gruppen bildades av n\u00e5gra musiker som i flera fall gjort djupa avtryck p\u00e5 brittiskt musikliv bidrog till statusen. Syftar p\u00e5 exempelvis Robert Wyatt, Kevin Ayers och Daevid Allen (den sist n\u00e4mnde tillh\u00f6rde […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-194142","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194142","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194142"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194142\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194205,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194142\/revisions\/194205"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194142"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194142"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194142"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}