{"id":194069,"date":"2025-06-02T10:36:08","date_gmt":"2025-06-02T09:36:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194069"},"modified":"2025-06-02T10:36:09","modified_gmt":"2025-06-02T09:36:09","slug":"meditativ-japanskklingande-brygd-renons-pa-melodier-sou-makuri-med-shinken-shobu","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=194069","title":{"rendered":"Meditativ japanskklingande brygd renons p\u00e5 melodier – Sou Makuri med Shinken Shobu"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Shinken Shobu<\/p>\n\n\n\n

Sou Makuri<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i G\u00e4vle 21\/2 2023 och p\u00e5 Katalins Jazzbar i Uppsala 9\/10 2024<\/p>\n\n\n\n

Mix och mastring: G\u00f6ran Stegborn<\/p>\n\n\n\n

Kokoro No Ko (med st\u00f6d av Kostn\u00e4rsn\u00e4mnden)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 23\/5 2025<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

I \u00e5r har jag lyssnat p\u00e5 harpisten Stina Hellberg Agback med Mariam The Believer i Kungsbacka och i fjol ingick hon i lika sp\u00e4nnande Mattias Risbergs Mining XL n\u00e4r de g\u00e4stade jazzf\u00f6reningen som h\u00e5ller till p\u00e5 Valand i G\u00f6teborg. Har d\u00e4rtill h\u00f6rt p\u00e5 n\u00e5gon eller ett par skivor, exempelvis aktuella The Standard Is The Standard<\/em> utgiven i eget namn. Den jazzigt experimenterande musikern driver flera projekt: SHA3K, Hexabit, Namna och nu den f\u00f6rsta ensemblen hon leder vars musik best\u00e5r av hennes egna kompositioner. Gruppens namn h\u00e4mtas fr\u00e5n Japan, uttrycker duell med skarpt sv\u00e4rd och har kommit att beteckna en gravallvarlig person. Och titeln p\u00e5 albumet kan i sin tur \u00f6vers\u00e4ttas ungef\u00e4r till termen komplett l\u00f6sning, vilket speglar viljan att samla alla aspekter i hennes konstn\u00e4rskap. Enligt pressrelease ska albumet paradoxalt nog ses som en spirituell lekplats f\u00f6r musikerna hon v\u00e4rvat. Kompositionerna ger utrymme f\u00f6r inte bara interaktion utan intrikat och frisinnat spel. Risktagandet \u00e4r ett uttryck n\u00e4mnt i denna kontext. <\/p>\n\n\n\n

Jazzharpisten har s\u00e5ledes valt helt annan inriktning \u00e4n instrumentkollegan Brandee Younger, vars konsert p\u00e5 Nef i fjol jag recenserade. Hellberg Agback har formerat en udda s\u00e4ttning best\u00e5ende av violin, trummor, tr\u00e4bl\u00e5s och kontrabas. Violinist \u00e4r Eva Lindal, basist Filip Augustsson, batterist Jon F\u00e4lt medan Alberto Pinton trakterar tr\u00e4bl\u00e5s (f\u00f6rmodligen fl\u00f6jt, barytonsax och klarinett). Musikerna \u00e4r i egenskap av improvisat\u00f6rer och medlemmar i sm\u00e5grupper, storband och ensembler v\u00e4lk\u00e4nda namn i svenskt musikliv. Kuri\u00f6st nog har Lindal en bakgrund inom kammarmusik och tillh\u00f6rt Sveriges Radios Symfoniorkester. Pinton \u00e4r v\u00e4ldigt produktiv med bland annat uppemot femton album i eget namn och anst\u00e4llning i Bohusl\u00e4n Big Band. Rytmsektionen \u00e4r var f\u00f6r sig bland de mest anlitade i landet, F\u00e4lt sedan l\u00e5ngt tid medlem i prisade Bobo Stenson trio. Filip Augustsson har varit drivande kraft i esoteriskt utforskande Viva Black (h\u00f6rts p\u00e5 Gmlstn Jazz Festival) i samarbete med Lindal och annan trumslagare.<\/p>\n\n\n\n

Albumet inneh\u00e5ller nio kompositioner varav ett par sannolikt spelats in live. Jag som f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6st lyssnat i h\u00f6rlurar en natt vill dock snarare beteckna de nio titlarna f\u00f6r skisser eller utkast. Genomg\u00e5ende saknas melodier med f\u00f6rm\u00e5ga att haka tag i en, Komponisten har haft andra m\u00e5l i sikte och ist\u00e4llet f\u00e5r man l\u00e4ra sig att ta sig in i ett inte s\u00e4llan dissonant sound av vindlande toner. Tonspr\u00e5ket \u00e4r fr\u00e4mmande, \u00f6sterl\u00e4ndskt pr\u00f6vande och i synnerhet japanskt. Tonerna i diskantens register fordrar t\u00e5lmodiga, receptiva och vana lyssnare. Somligt kan te sig som en ing\u00e5ng i eller f\u00f6rst\u00e4rkning av ett andligt klimat. I avsaknad av tydligt urskiljbara melodier fokuseras ist\u00e4llet p\u00e5 att m\u00e5la upp l\u00f6sliga strukturer. Abstrakta soundet p\u00e5minner om ganska ofta f\u00f6rekommande, mest stillast\u00e5ende ECM-produktioner. Introverta drag premieras p\u00e5 bekostnad av det expressivt kommunicerande. Jon F\u00e4lts s\u00e4reget rasslande och suggestiva f universum, s\u00e5 som f\u00f6rgrundsgestalten p\u00e5 ECM uppmanat honom att l\u00e5ta, bryter igenom och s\u00e4tter sin intressanta pr\u00e4gel p\u00e5 delar av musiken. <\/p>\n\n\n\n

Fokus skiftas kontinuerligt, antingen subtilt eller drastiskt. Vill p\u00e5st\u00e5 att musiken stilm\u00e4ssigt mer liknar minimalism rotad i nutida konstmusik \u00e4n jazz. Konsekventa h\u00e5llningen vittnar om konstn\u00e4rligt mod och somliga initierade h\u00e4lsar det nog som ett f\u00e4ngslande formexperiment. Jag hade beh\u00f6vt melodier f\u00f6r att f\u00e5ngas av skissartade m\u00f6nstren. Sockiplast <\/em>f\u00f6r att lyfta ut en titel uppvisar en extremt l\u00f6s konstruktion, d\u00e4r man v\u00e4ntar p\u00e5 att best\u00e5ndsdelar ska fogas samman. S\u00f6kande och b\u00f6ljande inslag prioriteras p\u00e5 bekostnad av best\u00e5ende melodier. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett st\u00e4lle h\u00f6rs appl\u00e5der. Kan tyckas remarkabelt att somligt av dissonanta materialet presenteras f\u00f6r publik. \u00c4ven om det framg\u00e5r att betyget inte var sj\u00e4lvklart eftersom jag fick k\u00e4mpa mer \u00e4n jag var inst\u00e4lld p\u00e5, \u00e4r det inte ot\u00e4nkbart att albumet skulle kunna v\u00e4xa f\u00f6r mig. Och finalen Leva om sitt liv <\/em>\u00e4r kul, ett livligt stycke som kontinuerligt utvecklas och toppas av ett hypnotiskt outro.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Shinken Shobu Sou Makuri 3 Inspelad i G\u00e4vle 21\/2 2023 och p\u00e5 Katalins Jazzbar i Uppsala 9\/10 2024 Mix och mastring: G\u00f6ran Stegborn Kokoro No Ko (med st\u00f6d av Kostn\u00e4rsn\u00e4mnden) Releasedatum: 23\/5 2025 I \u00e5r har jag lyssnat p\u00e5 harpisten Stina Hellberg Agback med Mariam The Believer i Kungsbacka och i fjol ingick hon i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-194069","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194069","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=194069"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194069\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194481,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/194069\/revisions\/194481"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=194069"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=194069"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=194069"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}