{"id":19406,"date":"2010-04-10T10:28:35","date_gmt":"2010-04-10T09:28:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=19406"},"modified":"2010-04-10T10:28:35","modified_gmt":"2010-04-10T09:28:35","slug":"fran-premiaren-av-dodsdansen-pa-august-strindbergs-intima-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=19406","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av D\u00f6dsdansen p\u00e5 August Strindbergs Intima Teater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nD\u00f6dsdansen som skrevs av August Strindberg f\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan handlar skildrar \u00e4ktenskapet, hur det kan kv\u00e4va m\u00e4nniskor och f\u00e5 dem att g\u00f6ra de mest vidriga saker mot varandra och trots det kl\u00e4nger fast vid varandra och inte klarar att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n varandra.
\nMen pj\u00e4sen handlar ocks\u00e5 om att \u00e5ldras och om r\u00e4dslan f\u00f6r d\u00f6den. Fr\u00e5gan \u00e4r om inte de delarna med f\u00f6rdel skulle kunna lyftas fram \u00e4nnu mer n\u00e4r den s\u00e4tts upp idag.
\nEdgar, mannen i \u00e4ktenskapet, \u00e4r en kapten som aldrig lyckades bli befordrad till major. Hans fru, Alice, \u00f6vergav sin karri\u00e4r som sk\u00e5despelerska f\u00f6r att st\u00e5 vid hans sida i \u00e4ktenskapet.
\nProblematik med att kvinnan \u00f6verger sitt jobb f\u00f6r familjelivet kanske vi inte k\u00e4nner igen oss i. Det har trots allt h\u00e4nt en del sedan Strindberg skrev pj\u00e4sen som f\u00f6rst gavs ut i bokform 1901.<\/p>\n

Edgar och Alice bor p\u00e5 en sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6 och genom det sjuka spelet i familjen har tv\u00e5 av barnen d\u00f6tt och de \u00f6vriga tv\u00e5 har flytt f\u00e4ltet. Sl\u00e4kt och v\u00e4nner har de st\u00f6tt iv\u00e4g p\u00e5 olika s\u00e4tt. De lever ensamma och sliter p\u00e5 varandra, olyckliga men \u00e4nd\u00e5 fast vid varandra, utan ork att resa sig och l\u00e4mna f\u00f6rh\u00e5llandet. S\u00e5 dyker Kurt, en gammal barndomsv\u00e4n upp och spelet kan b\u00f6rja.<\/p>\n

Edgar \u00e4r en typisk mansgris, skulle jag vilja uttrycka det. Han ska best\u00e4mma allt, han domderar och allt ska ske p\u00e5 hans villkor. Mansidealet idag \u00e4r i de flesta delar av samh\u00e4llet annorlunda idag. Det spelar dock ingen roll, det \u00e4r s\u00e5 mycket ur de tre karakt\u00e4rernas beteenden som g\u00e5r att referera till idag.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen var delvis tidsl\u00f6s. N\u00e4r pj\u00e4sen skrevs fanns inte rockmusiken, inte ens jazzen var spridd d\u00e5, inga cd-spelare fanns och inte ens vinylskivor eller stenkakor. I ur-upps\u00e4ttningen spelade Alice piano f\u00f6r Edgar, men i f\u00f6rest\u00e4llningen spelar hon vinylskivor p\u00e5 en skivspelare. Alice och g\u00e4sten Kurt b\u00e4r nutida kl\u00e4der medan Edgars officerskappa kan vara fr\u00e5n 1900-talets b\u00f6rjan.<\/p>\n

I programmet till upps\u00e4ttningen ber\u00e4ttar Joakim Granberg att det finns olika spekulationer om vad som inspirerat Strindberg n\u00e4r han skrev pj\u00e4sen, men att det r\u00e5der konsensus om att den n\u00e4rmaste k\u00e4llan till hands var Strindbergs syster Anna, som levde i ett enligt honom olyckligt och hycklande \u00e4ktenskap med sin man Hugo Philp. De skulle samma \u00e5r fira silverbr\u00f6llop och m\u00e5nga andra likheter finns mellan dem och Edgar och Alice i pj\u00e4sen. Strindberg \u00e4mnade r\u00e4dda sin syster fr\u00e5n \u00e4ktenskapet.<\/em><\/p>\n

Jag tror att m\u00e5nga av oss idag kan ha sv\u00e5rt att associera till en s\u00e5 mansgrisig man som Edgar, eller s\u00e5 \u00e4r det jag som lever i fel kretsar f\u00f6r det. Men det finns annat som \u00e4r lika aktuellt idag: en relation som p\u00e5g\u00e5r mer \u00e4n tjugo \u00e5r m\u00e5ste i de flesta fall b\u00e5de ha d\u00e5liga som bra delar. Det m\u00e5ste finnas slitningar och saker som binder m\u00e4nniskor samman. Alice och Edgar hatar varandra men de \u00e4r ocks\u00e5 t\u00e4tt sammanbundna genom allt det varit med om tillsammans.<\/p>\n

G\u00e4sten Kurt, vem \u00e4r han? Han \u00e4r ensam, har skilt sig och barnen har v\u00e4nt honom ryggen. Han \u00e4r en vindfl\u00f6jel, vill inte ta st\u00e4llning, \u00e4r undanglidande och samtidigt st\u00e4ller han upp och vakar en hel natt vid den sjuke Edgars sida.<\/p>\n

Det finns mycket att fundera vidare kring efter att ha sett f\u00f6rest\u00e4llningen. \u00c4r inte det vad teater \u00e4r till f\u00f6r, eller all bra kultur: det f\u00e5r oss att reflektera sj\u00e4lva, det ger inte f\u00e4rdiga svar utan st\u00e4ller fr\u00e5gorna, spetsar till det och f\u00e5r oss att sj\u00e4lva st\u00e4lla oss fr\u00e5gor om livet, relationer och om d\u00f6den och existensen.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 August Strindbergs Intima Teater, som ligger vid Norra Bantorget i Stockholm, v\u00e4gg i v\u00e4ggen med restaurangen R\u00f6da Rummet. Nu f\u00f6r tiden drivs den teatern i samarbete med Stockholms Stadsteater.<\/p>\n

D\u00f6dsdansen \u00e4r v\u00e4l en av de Strindbergs dramer som s\u00e4tts upp oftast. Det s\u00e4gs att det \u00e4r tionde g\u00e5ngen den s\u00e4tts upp i Sverige. F\u00f6rsta g\u00e5ngen den spelades i Sverige var 1909 med premi\u00e4r 8 september och d\u00e5 hade Strindberg h\u00e5llit ett \u00f6ga p\u00e5 arbetet med pj\u00e4sen. Enligt Ture Rangstr\u00f6m, teaterchef f\u00f6r Strindbergs Intima Teater:<\/p>\n

August Falck gjorde sitt livs roll mot teaterns sj\u00e4lvlysande stj\u00e4rna Anna Flygare.
\n…
\nKritiken var totalt oenig om man tagit del av ett m\u00e4sterverk eller en ”fasansfull patologisk studie” som inte gick att bed\u00f6ma. Falck l\u00e4t dock meddela att det bara f\u00f6rekommit ett litet svimningsfall i publiken.<\/p><\/blockquote>\n

Strindbergs Intima Teater har en blogg ocks\u00e5, d\u00e4r de fortl\u00f6pande rapporterar om arbetet med f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/a><\/p>\n

Foto: Petra Hellberg
\nBildtext bilde novan: Niklas Falk och Marika Lindstr\u00f6m i D\u00f6dsdansen.
\nBildtexter bilderna nedan:
\nNiklas Falk, Ulf Eklund och Marika Lindstr\u00f6m i D\u00f6dsdansen.
\nMarika Lindstr\u00f6m och Ulf Eklund i D\u00f6dsdansen.
\n\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>
\nRelaterat:
\nIntervju med Marika Lindstr\u00f6m inf\u00f6r premi\u00e4ren av D\u00f6dsdansen.<\/a>
\nTeaterns blogg om f\u00f6rsta l\u00e4sningen.<\/a>
\nTeaterns blogg om andra publikgenrepet.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, premi\u00e4r<\/a>, recension<\/a>, D\u00f6dsdansen<\/a>, August Strindberg<\/a>, Stockholm<\/a>, Strindbergs Intima Teater<\/a>, \u00e4ktenskap<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

D\u00f6dsdansen som skrevs av August Strindberg f\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan handlar skildrar \u00e4ktenskapet, hur det kan kv\u00e4va m\u00e4nniskor och f\u00e5 dem att g\u00f6ra de mest vidriga saker mot varandra och trots det kl\u00e4nger fast vid varandra och inte klarar att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n varandra. Men pj\u00e4sen handlar ocks\u00e5 om att \u00e5ldras och om […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4457,12285,12288],"class_list":{"0":"post-19406","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-premiar","11":"tag-recension","12":"tag-teater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19406","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19406"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19406\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19406"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19406"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}