{"id":193954,"date":"2025-05-12T23:51:11","date_gmt":"2025-05-12T22:51:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193954"},"modified":"2025-05-13T15:57:26","modified_gmt":"2025-05-13T14:57:26","slug":"kuvandet-av-pubertetens-hormoner-skildras-skrammande-i-maxad-musikalutlevelse-spring-awakening-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193954","title":{"rendered":"Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus och s\u00e5ngtexter: Steven Sater (baserat p\u00e5 pj\u00e4s av Frank Wedekind)<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Fredrik Fischer, Lena Sjunnesson<\/p>\n\n\n\n

Musik: Duncan Sheik<\/p>\n\n\n\n

Kapellm\u00e4stare: Daniel Lind\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Regi: AnnaKarin Hirdwall<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Frida Wernersson<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Mike Gamble<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Frida Fredriksson<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Gunilla Bjerthin<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Anders Johansson<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Tommy Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Daniel Lind\u00e9n (piano), Olle Ackerud (trummor), Rebecca B\u00e4ckman (bas), Hampus Samuelsson (gitarr), Live Bergstr\u00f6m (viola), Liva Cavanna (viola), Malin Fransson (violin), Jilda Linander (violin), Agnes Persson (cello) = studenter fr\u00e5n musikerutbildningen p\u00e5 HSM i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

I rollerna, Ashkan Ghods, Michaela Thors\u00e9n och studenter fr\u00e5n musikalprogrammet p\u00e5 HSM i G\u00f6teborg: Nora Aurdal, Karin Gj\u00f6rv R\u00f6raas, Axel Birgander, Martin Hopland Dyngeland, Josefine Johansson, Jesper Larsson, Bobbi Lindahl, Filip Lundin, Lukas L\u00f6nnbro, Karoline Nilsen Lindland, Alva Palm och Samuel R\u00f6rstr\u00f6m (n\u00e5gra v\u00e4xlar roller och n\u00e5gra agerar ers\u00e4ttare).<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 9\/5 2025 p\u00e5 Lilla scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 24\/5<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Ska en elevproduktion alls recenseras? Om det \u00e4r en slutproduktion p\u00e5 en h\u00f6gskoleutbildning som f\u00e5tt f\u00f6rtroendet att avsluta v\u00e5rs\u00e4songen p\u00e5 landets n\u00e4st st\u00f6rsta stadsteater \u00e4r det tydligen helt i sin ordning. S\u00e5g att GP i sin rubrik kallade den succ\u00e9 medan Svd tog fasta p\u00e5 frenesin. Prisbel\u00f6nta Broadway-musikalens tankegods och drabbande utformning f\u00f6rtj\u00e4nar att belysas, liksom unga ensemblens och teamets anstr\u00e4ngningar \u00e4r v\u00e4rda att lyftas fram. Musikalen \u00e4r drygt tv\u00e5 en halv timme l\u00e5ng inklusive paus. F\u00f6rmodar att ensemblens medel\u00e5lder \u00e4r fem-tio \u00e5r h\u00f6gre \u00e4n \u00e5ldern p\u00e5 de hormonstinna ungdomar de portr\u00e4tterar.<\/p>\n\n\n\n

Manus bygger p\u00e5 pj\u00e4sen Fr\u00fclich Erwachen <\/em>fr\u00e5n 1891 av tyske pionj\u00e4ren Frank Wedekind, vars kontroversiella inneh\u00e5ll medf\u00f6rde att urpremi\u00e4ren intr\u00e4ffade f\u00f6rst 1906, d\u00e5 med underrubriken (ung.) en tragedi kring barn. I den ryms sj\u00e4lvmord, spirande k\u00e4rlekshistoria med v\u00e5dliga konsekvenser, homosexualitet och akter eller antydningar vilka ventilerar erotikens spektra inklusive \u00f6vergrepp. Eftersom repressiv h\u00e5llning fr\u00e5n auktoriteter som kyrka, skola och f\u00f6r\u00e4ldrar problematiseras har pj\u00e4sen inte s\u00e4llan varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r censur. \u00c5tskilliga bearbetningar har skett, vilket resulterat i exempelvis stumfilm, ny \u00f6vers\u00e4ttning till engelska f\u00f6r Royal Shakespeare Company av Ted Hughes och Jonathan Franzen har gjort en uppdaterad \u00f6vers\u00e4ttning. Vidare har Spring Awakening <\/em>bearbetats f\u00f6r tv i USA och Australien och modigt nog moderniserats till irl\u00e4ndska f\u00f6rh\u00e5llanden och d\u00e5 framflyttad i tid n\u00e4rmare sextio \u00e5r. Versionen vi ser l\u00e4ngst ner p\u00e5 renoverade G\u00f6teborgs Stadsteater i regi av rutinerade AnnaKarin Hirdwall, h\u00e4mtas fr\u00e5n den framg\u00e5ng p\u00e5 Broadway som 2007 tog hem hela \u00e5tta Tony Awards. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Stora doser dramatik utspelas under musikalens tre akter. Att utg\u00e5 fr\u00e5n pubertetens k\u00e4nslostormar \u00e4r snillrikt. Okontrollerade hormoner vars konsekvenser f\u00f6r somliga blir fatala i ett repressivt klimat d\u00e4r drifter ska tuktas, underkastelse \u00e4r norm och styrka hyllas. Vuxenv\u00e4rldens hysch-hysch om hur barn blir till och uttalade f\u00f6rbud mot sex utanf\u00f6r \u00e4ktenskapet har genom historien f\u00e5tt f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser f\u00f6r unga, deras drivkraft och beg\u00e4r. Bet\u00e4nk att tysk h\u00f6gkultur s\u00e5gs som ett ideal i svensk borgerlighet och intellektuella kretsar fram till den ariska ideologi som utl\u00f6ste andra v\u00e4rldskriget. F\u00f6reb\u00e5dade Wedekinds pj\u00e4s lanserandet av nazismen och hyllandet av konformism och styrka? Denna dragkamp mellan helvetes kval och eufori belyses oerh\u00f6rt \u00f6vertygande i ord och ton. Elva elever i puberteten (sex pojkar – fem flickor) i skoluniform gestaltar med medvetet v\u00e4ldigt h\u00f6g ansp\u00e4nning, genrens fundament. Har s\u00e4llan exemplifierats med s\u00e5dan h\u00e4r emfas att musikaler bygger p\u00e5 drastiska sv\u00e4ngningar, att st\u00e5 p\u00e5 toppen av berget f\u00f6r att n\u00e4sta scen sprattla hj\u00e4lpl\u00f6st p\u00e5 botten av dyig \u00e5ngest.<\/p>\n\n\n\n

Inte utan att det m\u00e4rks i varje aktion hur den snart f\u00e4rdigutbildade ensemblen st\u00e5r f\u00f6r en hundraprocentig satsning. n\u00e4r skaran p\u00e5 premi\u00e4ren visar de upp sig f\u00f6r v\u00e4nner, familjer, l\u00e4rare och klasskamrater. Ett antal scener, solon och kollektiva s\u00e5ng- och dansnummer, bel\u00f6nas r\u00e4ttm\u00e4tigt med spontana appl\u00e5der, mest i f\u00f6rsta halvan. F\u00e5r intrycket av att studenterna g\u00e5r in i sina roller som om talangscouter vore p\u00e5 plats och, betraktar intensiteten i prestationer, som en indirekt audition inf\u00f6r kritiska \u00f6gon. Sj\u00e4lv t\u00e4nker jag att det vore or\u00e4ttvist att bed\u00f6ma dem p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt som en erfaren ensemble. Att f\u00e5 till r\u00e4tt rytm i ber\u00e4ttandet j\u00e4mte vettig avv\u00e4gning mellan s\u00e5ng\/ musik och dramatik \u00e4r viktiga aspekter som regiss\u00f6ren ska kreddas f\u00f6r, hon som har vana fr\u00e5n fler slutproduktioner i G\u00f6teborg och Stockholm och som satt upp verk p\u00e5 exempelvis Dramaten, Klara, Angered och senast Tallinoperan. Att de d\u00e4r f\u00f6rh\u00f6jda \u00f6gonblicken man str\u00e4var mot endast intr\u00e4ffar tv\u00e5-tre g\u00e5nger, b\u00f6r ses som fullst\u00e4ndigt naturligt d\u00e5 ensemblens karri\u00e4rer inte tagit fart \u00e4n. Att det \u00e4nd\u00e5 br\u00e4nner till i ett par sekvenser \u00e4r beundransv\u00e4rt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det sjungs oklanderligt i s\u00e5v\u00e4l solon som duetter, om m\u00f6jligt \u00e4n mer passionerat n\u00e4r k\u00f6ren ”krutar p\u00e5”. Samtliga beh\u00e4rskar sina uppgifter. Koreografin \u00e4r fyndig och verkst\u00e4lls med bravur av synkad ensemble med minst sagt energiska man\u00f6vrar. Energin g\u00e5r inta att ta miste p\u00e5. Om n\u00e5gra av dem framledes kommer uppn\u00e5 stj\u00e4rnstatus kunde d\u00e4remot inte avg\u00f6ras. Lukas L\u00f6nnbro och Alva Palm axlar sensibelt f\u00f6rtroendet att agera k\u00e4rlekspar. I n\u00e5gra r\u00f6rande moment f\u00f6rm\u00e5r de ta fram en renhet i uttrycken, som g\u00f6r att man verkligen k\u00e4nner deras varelsers innersta behov och l\u00e4ngtan. Den f\u00f6rre framst\u00e5r som klokare \u00e4n \u00f6vriga j\u00e4mn\u00e5riga i rollen som ateisten Melchior. En av andra konstellationer som tragiskt nog aldrig blir av \u00e4r den emellan dubbelt traumatiserade Moritz och frihetst\u00f6rstande naturkraften Ilse vilka gestaltas med engagerande hetta.<\/p>\n\n\n\n

Askan Ghods, n\u00e5got av en expert p\u00e5 motbjudande typer, och Michaela Thors\u00e9n utmejslar med skissartade penseldrag de vuxna i persongalleriet. F\u00f6rest\u00e4ller mig att blixtportr\u00e4tten p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar, pr\u00e4st, l\u00e4kare, l\u00e4rare, rektor, pr\u00e4st etc. k\u00e4nts som tacksamma utmaningar. De bli i sin auktorit\u00e4ra skepnad osympatiska karikatyrer, i s\u00e4ttet att kuva upproriska dr\u00f6mmar hos det uppv\u00e4xande sl\u00e4ktet d\u00e4r blodet svallar. <\/p>\n\n\n\n

Tidsbunden scenografi och kostymdesign g\u00e5r i brunt respektive vitt. I b\u00f6rjan och slutet sker ombyte, vilka signalerar att man g\u00e5 in i och ur respektive roll. En \u00e5terkommande ritual var den d\u00e4r ungdomar tr\u00e4dde p\u00e5 sorgband p\u00e5 varandras armar, vilket gav musikalen dess ofr\u00e5nkomligt dystra inramning. L\u00e5ga l\u00e5ngsmala b\u00e4nkar i tr\u00e4 flyttas runt varvid de ges flera funktioner. K\u00f6nsmixade orkestern \u00e4r placerad i mitten l\u00e4ngst bak p\u00e5 scen. Alla syns inte i det disiga ljuset, \u00e4ven om det blir uppenbart vem som styr genom dirigerande r\u00f6relser. Att str\u00e5kar f\u00e5r f\u00f6rdjupa ballader och komplettera melodier i up tempo beat \u00e4r ett lyckat drag. S\u00e5ngtexterna f\u00f6rtj\u00e4nar ber\u00f6m, de moderna tonerna engagerar och det l\u00e5ter obestridligt kompetent om musikerna. S\u00e5ngerna som helhet f\u00e5ngar mer \u00e4n enskilda nummer. Bristen p\u00e5 medryckande musikalhits uppv\u00e4gs av ett halvdussin energibomber n\u00e4r ensemblen bildar r\u00f6ststark k\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som n\u00e4mnts bekr\u00e4ftas ideligen de kontraster vilka genren utg\u00e5r fr\u00e5n. Och f\u00f6ljaktligen kan man bli l\u00e4tt tr\u00f6tt p\u00e5 de alltf\u00f6r stora gester som musikaler h\u00e4rb\u00e4rgerar. Lyckligtvis har regiss\u00f6r och dramaturg skapat en fruktbar rytm och god balans mellan repliker och s\u00e5nger. Dessutom symboliserar den omskakande storyn alldeles f\u00f6rtr\u00e4ffligt vad maktut\u00f6vning kan resultera i, v\u00e5dan av rigid struktur byggd p\u00e5 disciplin och kontroll ist\u00e4llet f\u00f6r \u00e4kta v\u00e4gledning och bejakelse av unga generationens exalterade livsvilja . Sedan tillkommer skalan av sexuella varianter som inneburit att pj\u00e4sen lockat i lika h\u00f6g grad som den st\u00f6tt p\u00e5 motst\u00e5nd. Ensemblen lyser av spelgl\u00e4dje, frustande sj\u00e4lvklar scenn\u00e4rvaro och lustfyllt anammande av budskapet om att st\u00f6tta varandra. Vill du se n\u00e5gon av resterande f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00e5r du hoppas p\u00e5 \u00e5terbud. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus och s\u00e5ngtexter: Steven Sater (baserat p\u00e5 pj\u00e4s av Frank Wedekind) \u00d6vers\u00e4ttning: Fredrik Fischer, Lena Sjunnesson Musik: Duncan Sheik Kapellm\u00e4stare: Daniel Lind\u00e9n Regi: AnnaKarin Hirdwall Scenografi: Frida Wernersson Koreografi: Mike Gamble Kostymdesign: Frida Fredriksson Maskdesign: Gunilla Bjerthin Ljusdesign: Anders Johansson Ljuddesign: Tommy Carlsson Musiker: Daniel Lind\u00e9n (piano), Olle Ackerud (trummor), Rebecca B\u00e4ckman (bas), Hampus Samuelsson […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[15020,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-193954","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musikal","7":"category-film","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193954","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=193954"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193954\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":194004,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193954\/revisions\/194004"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=193954"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=193954"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=193954"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}