![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/unnamed-9.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Death of a Unicorn
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 9 maj 2025
\nRegi Alex Scharfman <\/p>\n
Filmbolaget A24 kan enkelt st\u00e4mplas som finsmakarnas egen Marvel Studios. Under de senare \u00e5ren har studion gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r att producera och distribuera filmer som m\u00f6tt oerh\u00f6rda framg\u00e5ngar hos recensenter och som alltid haft en signifikant n\u00e4rvaro vid diverse prisceremonier. Framg\u00e5ngarna \u00e4r m\u00e5nga, med filmer som Everything Everywhere All at Once, Past Lives och nu senast Brutalisten. Studion har skapat ett unikt signum med sm\u00e5, dramatiska och ytterst prestigefyllda projekt som n\u00e4mnda titlar, en A24-film \u00e4r numera del av en sorts institution d\u00e4r studions anspr\u00e5ksl\u00f6sa logotyp blivit en garant f\u00f6r kvalitet. <\/p>\n
Dock finns det en annan sida av A24, en som studion sj\u00e4lv inte vill stoltsera med. F\u00f6r bredvid dessa hyllade produktioner hittar vi ocks\u00e5 filmer som verkar vara skapade efter den mest artificiella av mallar. D\u00e4ribland fjol\u00e5rets Dream Scenario med Nicolas Cage som trots sitt underh\u00e5llningsv\u00e4rde k\u00e4ndes som en sorts independent pudding som kombinerade de mest tr\u00f6ttsamma tendenserna fr\u00e5n moderna independentfilmer, med alltf\u00f6r lite sj\u00e4lvs\u00e4kerhet och egen identitet. Detta m\u00e4rktes fr\u00e4mst genom bisarr humor, en djup ironi och ett stort m\u00e5tt sj\u00e4lvgod cynism. <\/p>\n
Dessa inslag kan i r\u00e4tta h\u00e4nder vara utm\u00e4rkta men kan – d\u00e5 det sk\u00e4r fel, vara lika utmattande och menl\u00f6sa som evighetsl\u00e5nga digitala massf\u00f6rst\u00f6relse-scener. Death Of A Unicorn k\u00e4nns som en hoppl\u00f6s och \u00e4n mer outh\u00e4rdlig sl\u00e4kting till Dream Scenario, det \u00e4r en film som utstr\u00e5lar \u00f6vermod, nonchalans och en allm\u00e4n likgiltighet. Hela filmen kan \u00f6verlag b\u00e4st beskrivas som ointresserad och larvig ned till minsta best\u00e5ndsdel. D\u00e4r andra regiss\u00f6rer med mer erfarenhet \u00e4n Alex Scharfman – som l\u00e5ngfilmsdebuterar h\u00e4r, kan tygla vitt skilda genrer och element, f\u00f6ra samman dem till en udda men \u00e4nd\u00e5 \u00f6vertygande helhet, \u00e4r detta ett kaos som k\u00e4nns som en ren lekstuga d\u00e4r ingen med sunt f\u00f6rnuft v\u00e5gat s\u00e4tta ned foten. <\/p>\n
Ambitionen \u00e4r att g\u00f6ra en personlig, allegorisk och m\u00f6rk skr\u00e4ckkomedi som stor\u00f6gt ser till Jordan Peele och dennes Get Out, d\u00e4r \u00f6verklassen och samh\u00e4lleliga fel f\u00e5r sig b\u00e5de en och annan k\u00e4nga. Men detta f\u00f6rblir bara embryon, vad publiken ist\u00e4llet f\u00e5r \u00e4r en provocerande slarvig film som stirrigt och ofokuserat f\u00f6rs\u00f6ker balansera tematik och inslag alltf\u00f6r komplexa och sv\u00e5ra f\u00f6r dess ytterst l\u00e5ga intellektuella kapacitet. <\/p>\n
Att det f\u00f6rekommer ett stort m\u00e5tt av oerfarenhet, kombinerat med inkompetens, g\u00e5r inte att undkomma. Alex Scharfman vill sikta h\u00f6gt men klarar inte ens av att n\u00e5 upp till h\u00f6jdgr\u00e4nsen f\u00f6r de sn\u00e4llaste attraktionerna p\u00e5 Gr\u00f6na Lund. F\u00f6rs\u00f6ken att skapa en hj\u00e4rtev\u00e4rmande relation mellan Paul Rudd och Jenna Ortega faller platt d\u00e5 kemin mellan de b\u00e5da – samt personregin, \u00e4r urusel. Samma okunskap drabbar skr\u00e4ckmomenten som \u00e4r utan den beh\u00f6vliga ironiska komiken eller n\u00e5got genuint skr\u00e4ckv\u00e4rde. <\/p>\n
Den helt absurda premissen till trots \u00e4r filmen l\u00f6jligt tillkn\u00e4ppt, humorn som \u00e4r essentiell i ett projekt som \u00f6nskar blanda det groteska med det vansinniga, \u00e4r enklast uttryckt kass. Det faktum att kompetenta och vanligtvis goda sk\u00e5despelare som n\u00e4mnda Rudd men ocks\u00e5 den fantastiska Richard E. Grant l\u00e4mnas vind f\u00f6r v\u00e5g \u00e4r inget annat \u00e4n skandal\u00f6st. Enligt uppgift s\u00e4gs Jenna Ortega skrivit p\u00e5 sitt kontrakt f\u00f6r filmen innan hennes stora genombrott med Netflix-serien Wednesday, n\u00e5got som kanske f\u00f6rklarar varf\u00f6r Ortega bjuder p\u00e5 sitt s\u00e4msta sk\u00e5despel hittills. Detta \u00e4r en hiskeligt apatisk insats d\u00e4r Ortega tittar ut i en ful barrskog med d\u00f6d blick och k\u00f6r in en e-cigarrett i ena mungipan. Det \u00e4r precis lika trist och h\u00e5gl\u00f6st som det l\u00e5ter. <\/p>\n
Det enda som r\u00e4ddar Death Of A Unicron fr\u00e5n totalt underg\u00e5ng \u00e4r Will Poulter som trots den ruttna regin lyckas hitta r\u00e4tt i sitt sk\u00e5despel. Poulter verkar vara den enda som haft ork och uth\u00e5llighet nog att \u00f6verleva inkompetensen och bjuder p\u00e5 filmens enda fungerade komik. Tur det f\u00f6r annars hade detta beh\u00f6vt disponeras lika brutalt som filmen g\u00f6r med flera av sina intet ont anande offer. <\/p>\n