{"id":193730,"date":"2025-05-08T22:45:46","date_gmt":"2025-05-08T21:45:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193730"},"modified":"2025-05-09T12:05:14","modified_gmt":"2025-05-09T11:05:14","slug":"mote-som-motsvarar-hogt-stallda-forhoppningar-goteborg-jazz-orchestra-karl-olandersson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193730","title":{"rendered":"M\u00f6te som motsvarar h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rhoppningar &#8211; G\u00f6teborg Jazz Orchestra &amp; Karl Olandersson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/d6acd9c1-c418-4859-9856-fff4178d503b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193731\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/d6acd9c1-c418-4859-9856-fff4178d503b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/d6acd9c1-c418-4859-9856-fff4178d503b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>5\/5 2025<\/p>\n\n\n\n<p>Park Lane i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Som ni kanske vet har jag utf\u00f6rligt recenserat s\u00e5v\u00e4l G\u00f6teborg Jazz Orchestra som Karl Olandersson, trumpetaren och l\u00e5tskrivaren b\u00e5de live och p\u00e5 skiva. Ambitionen denna g\u00e5ng \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka skriva kortare \u00e4n normalt om premi\u00e4ren f\u00f6r deras f\u00f6rening, f\u00f6rsta g\u00e5ngen de delar scen. Min kollegas entusiastiska text i Orkesterjournalen har redan publicerats, vilket ju inneb\u00e4r att denna betraktelse kan ses som ett komplement. Sedan GJO i fjol flyttade sina m\u00e5natliga m\u00e5ndagsspelningar fr\u00e5n Contrast i Linn\u00e9 till fashionabla nattklubben n\u00e4ra G\u00f6taplatsen, har man kuri\u00f6st nog g\u00e4stats av flera av v\u00e5ra mest respekterade trumpetare, vokalister och komposit\u00f6rer: Peter Asplund x 2, Bj\u00f6rn Ingelstam och Karl Olandersson. N\u00e4sta m\u00e5nad kommer norska trumpetaren Hildegunn \u00d6iseth.<\/p>\n\n\n\n<p>Karl Olanderssons karri\u00e4r str\u00e4cker sig drygt tjugo \u00e5r tillbaka. Den skicklige trumpetaren f\u00f6rekommer i n\u00e5gra av landets mest renommerade storband.  F\u00f6r en av plattorna i eget namn skapade han ett eget storband i tidl\u00f6s  <em>Smoke Rings &#8211; <\/em>anda.  2017 bildade han sin dr\u00f6mkvartett vilka sl\u00e4ppt tre album, blev betagen av hur de l\u00e4t live i Lerum och Ystad, deras svindlande internationella standard.  46-\u00e5ringen har anm\u00e4rkningsv\u00e4rt m\u00e5nga bollar i luften. Ing\u00e5r som anonym kugge i flera tv-orkestrar. Men jag har kunnat njuta av hans spel desto mer i exempelvis Stockholm Swing All Stars, orgeljazztrion Trinity, Beat Funktion och Klas Lindquist Nonet. Vidare hos Ronnie Gardiner, Martin Sj\u00f6stedt, SJO, ASJO och s\u00e4kert \u00e4nnu fler konstellationer. N\u00e4r vi tr\u00e4ffades efter konserten p\u00e5 Park Lane gl\u00f6mde jag fr\u00e5ga hur imponerad han var \u00f6ver niv\u00e5n p\u00e5 GJO och vem som f\u00f6rmedlade kontakten. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/62bdb005-0f92-42d2-bd88-bf51cfef8bb1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193735\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/62bdb005-0f92-42d2-bd88-bf51cfef8bb1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/62bdb005-0f92-42d2-bd88-bf51cfef8bb1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Olandersson tillsammans med Adam Ross efter spelningen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Dagen f\u00f6re konsert hade trumpetaren repat in ett tiotal nummer med denna vassa uppstickare p\u00e5 landets storbandsscen. Mestadels framf\u00f6rs Karl Olanderssons original, vilka han sj\u00e4lv eller v\u00e4nner arrangerat f\u00f6r storband. Vid det h\u00e4r laget har jag upph\u00f6rt att f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver vilken avsev\u00e4rd kvalitet som GJO h\u00e4rb\u00e4rgerar och den tar sig uttryck med anlitade g\u00e4ster och olika teman. Mitt spontana utl\u00e5tande till dem p\u00e5 facebook var att de definitivt borde bjudas in till landets jazzfestivaler.<\/p>\n\n\n\n<p>Hedemorasonen \u00e4r en hejare p\u00e5 att tolka standards fr\u00e5n be bop och swing-eran. Ofta \u00e4r det befogat att kalla det han g\u00f6r d\u00e5 f\u00f6r fenomenalt.  Egna kompositionerna h\u00e5ller genomg\u00e5ende f\u00f6runderligt h\u00f6g klass, utg\u00e5r fr\u00e5n attraktiva melodier utan att det blir inst\u00e4llsamt eller ytligt. Att redan b\u00e4rkraftiga l\u00e5tar funkar utomordentligt i storbandstappning ska f\u00f6rst\u00e5s tillskrivas yrkeskunskapen hos anlitade arrang\u00f6rer. Olandersson introducerar sympatiskt nog varje titel och bem\u00f6dar sig lika sympatiskt om att namnge \u00f6vriga solister.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"374\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/492532201_1299181722213375_294140058032852166_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193746\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/492532201_1299181722213375_294140058032852166_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/492532201_1299181722213375_294140058032852166_n-300x173.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/492532201_1299181722213375_294140058032852166_n-332x190.jpg 332w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mediagymnasiet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>I f\u00f6rsta set levereras fyra original j\u00e4mte tv\u00e5 klassiker ur olika epoker.  allra sist aviseras en r\u00f6kare. Visar sig vara rytmiskt vildsinta <em>Donna Lee, <\/em>ett pionj\u00e4rverk inom revolutionerande be bop Dizzy och Bird lanserade andra halvan av 40-talet. \u00c4r bara att \u00e5ka med i intrikata strukturer in och ur temat. Ny fas i vilken inbjuden stj\u00e4rna briljerar, initieras av walking bass fr\u00e5n Olli Rantala och drivs p\u00e5 av batterist Adam Ross. <em>Groove Merchant <\/em>av Jerome Richardson fr\u00e5n 1968 har jag h\u00f6rt sjungas med ackuratess av Monica Z och Svante Thuresson. Denna instrumentala tolkning arrad av Daniel Tilling \u00e4r originellt nog konstruerad i tretakt. M\u00e4rks att GJO lyser av ber\u00e4ttigat sj\u00e4lvf\u00f6rtroende, avsp\u00e4nd fokusering. Solister \u00e4r fr\u00e4mst stora framtidsl\u00f6ftet Ludvig Broman, gitarrist Erik Weissglas och trombonist Sebastian Petersson. Arren till Olanderssons original har skrivits av Klas Lindquist, Per Ekdahl, Magnus Hjorth och honom sj\u00e4lv. Titlarna som valt ut \u00e4r <em>Simple As That, Romantic<\/em> och fr\u00e5n senaste albumet <em>Another One<\/em> och <em>Ongoing<\/em>. Sammantaget var sannolikt utomordentlige Bj\u00f6rn Cedergren p\u00e5 tenor musikern med l\u00e4ngst tid i en solistroll.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/494315045_1299181965546684_4510300611031225176_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193745\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/494315045_1299181965546684_4510300611031225176_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/494315045_1299181965546684_4510300611031225176_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mediagymnasiet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Klas Lindquist \u00e5terkommer i rollen som arrang\u00f6r efter paus ett par g\u00e5nger. Han f\u00e5r s\u00e4llskap av bland andra Mikael R\u00e5berg (trombonist med eget delikat storband p\u00e5 90-talet). H\u00e4nryckta publiken &#8211; skapligt med folk p\u00e5 Park Lane men l\u00e5ngt ifr\u00e5n uts\u00e5lt &#8211; begeistras av soundet i <em>The Flu, Blow <\/em>och <em>Colors. <\/em>Tre distinkta kompositioner signerade Olandersson med utrymme f\u00f6r \u00e4ventyrliga eskapader. F\u00f6rst n\u00e4mnda spralliga sak bekr\u00e4ftar hur tajt det spelglada g\u00e4nget \u00e4r. I en annan fulltr\u00e4ff sl\u00e5s man av dynamiken, tycker mig kunna urskilja Miles-fraser fr\u00e5n g\u00e4sten. Sista ordinarie l\u00e5t p\u00e5 repertoaren sv\u00e4nger kopi\u00f6st efter ett bluesigt vidunderligt intro. L\u00e5ten formas till en lekfull uppvisning i simulerad konst att reng\u00f6ra en trumpet, medelst lungkapacitet, oklanderlig teknik och ambis (l\u00e4ppar r\u00e4tt formade kring instrumentets munstycke).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/8a0aca10-bfc6-42ba-beaf-d3daa728ce08.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193748\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/8a0aca10-bfc6-42ba-beaf-d3daa728ce08.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/05\/8a0aca10-bfc6-42ba-beaf-d3daa728ce08-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Den beg\u00e5vade och originella vokalsextetten fr\u00e5n Hvitfeldtska gymnasiet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>F\u00f6r att inte alltf\u00f6r uppenbart bryta mot m\u00e5ls\u00e4ttningen om l\u00e4ngd \u00e4r det h\u00f6g tid att knyta ihop s\u00e4cken och att redovisa vilka standards som f\u00f6rekom i andra halvan. Den str\u00e5lande trumpetaren meddelar att <em>Stardust <\/em>tillh\u00f6r absoluta favoriterna. Han har h\u00f6gst sannolikt spelat den med bland andra Klas Lindquist i Stockholm Swing All Stars. Den sist n\u00e4mndes arr f\u00f6rmedlar med sin dr\u00f6jande konstruktion en doft av Smoke Rings mysigt svepande sound. Olandersson liksom bl\u00e5ssektionerna imponerar i det h\u00f6ga registret. <em>Darn That Dream <\/em>med g\u00e4startisten p\u00e5 s\u00e5ng utg\u00f6r inplanerat extranummer. Tippar p\u00e5 att den spr\u00f6da  musikalmelodin sjungits hos swingstj\u00e4rnorna fr\u00e5n huvudstaden. Inte utan att stilen och k\u00e4nsliga framf\u00f6randet f\u00f6rknippas med Chet Baker, vars g\u00e4rning GJO ju fokuserade p\u00e5 f\u00f6rra m\u00e5naden. Att  det slog gnistor om utbytet emellan Karl Olandersson och GJO,  spreds lyckligtvis ocks\u00e5 till l\u00e4sekretsen av Sveriges jazzmagasin genom entusiastisk recension av kollega. Storbands\u00e4lskare i V\u00e4stsverige har numera minst ett fullgott alternativ till Bohusl\u00e4n Big Band (flera medlemmar ur GJO har f\u00f6r \u00f6vrigt spelat i produktioner med BBB).  <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>5\/5 2025 Park Lane i G\u00f6teborg Som ni kanske vet har jag utf\u00f6rligt recenserat s\u00e5v\u00e4l G\u00f6teborg Jazz Orchestra som Karl Olandersson, trumpetaren och l\u00e5tskrivaren b\u00e5de live och p\u00e5 skiva. Ambitionen denna g\u00e5ng \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka skriva kortare \u00e4n normalt om premi\u00e4ren f\u00f6r deras f\u00f6rening, f\u00f6rsta g\u00e5ngen de delar scen. Min kollegas entusiastiska text i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-193730","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193730","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=193730"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193730\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":193750,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193730\/revisions\/193750"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=193730"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=193730"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=193730"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}