![\"Thunderbolts\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/thunder.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Thunderbolts
\nBetyg: 4
\nSvensk biopremi\u00e4r: 30 april
\nRegi: Jake Schreier<\/p>\n
Det m\u00e5 vara den trettiosj\u00e4tte Marvel Studios-produktionen, en siffra som borde signalera katastrof. Men trots detta visar Thunderbolts varf\u00f6r receptet som nyttjats av Marvel lett till de otaliga framg\u00e5ngarna. Efter det ofantliga antal filmer i det alltmer v\u00e4xande MCU finns det tv\u00e5 s\u00e4tt att ta sig vidare f\u00f6r filmskapare. Antingen att nyttja maskineriet till att skapa mer eller mindre personliga projekt, f\u00f6rkl\u00e4dda som kolosser. Detta exemplifieras kanske b\u00e4st av Taika Waititi som gjorde den senaste Thor-filmen Love And Thunder till en sorts hysterisk explosion av alla sina exentriska kvalit\u00e9er, n\u00e5got som ledde till en uppsj\u00f6 av frustrerade fans som ans\u00e5g att regiss\u00f6ren tagit sin hysteriska komik ett steg f\u00f6r l\u00e5ngt. Alternativ tv\u00e5 \u00e4r att f\u00f6lja den formula som etablerats under studions guld\u00e5r fr\u00e5n 2012-2019 d\u00e5 varenda film tycktes sl\u00e5 alla t\u00e4nkbara ekonomiska rekord. <\/p>\n
Regiss\u00f6ren Jake Schreier v\u00e4ljer att ta sig an formulan, d\u00e4r komik, action och superkrafter mixas, fast med en gr\u00e4nsl\u00f6s energi som leder till en film s\u00e5 inspirerad att man kan tro att studions sanna guld\u00e5lder \u00e4r tillbaka. Thunderbolts kan liknas vid en pizza, det \u00e4r en r\u00e4tt som f\u00f6rt\u00e4rts or\u00e4kneliga g\u00e5nger, fast med passion – f\u00f6r att inte s\u00e4ga inspiration, kan den lyftas och imponera djupt. Alla delar m\u00e5 ha setts f\u00f6rut men d\u00e5 de serveras i ett s\u00e5h\u00e4r f\u00f6rstklassigt paket \u00e4r det sv\u00e5rt att inte fyllas av eufori. Alla de klassiska elementen tas h\u00e4r till sin spets utan att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00f6veranv\u00e4ndas, tv\u00e4rtom s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r Schreier ocks\u00e5 vilka f\u00f6r\u00e4ndringar som kr\u00e4vs f\u00f6r att g\u00f6ra den klassiska formulan maximalt effektiv. <\/p>\n
Detta sker framf\u00f6rallt genom att man f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan det gamla gardet av legendariska hj\u00e4ltar – Captain America och Iron Man bland annat, \u00e4ntligen f\u00e5tt en s\u00e4ttning d\u00e4r studion men ocks\u00e5 ber\u00e4ttandet \u00e4r redo att ta n\u00e4sta steg. Resan att bygga upp en ny trupp som kan ta upp stafettpinnen har varit sn\u00e5rig men i Thunderbolts uppn\u00e5r man \u00e4ntligen dr\u00f6mmen att l\u00e4nka samman det gamla med det nya. Detta genom element som k\u00e4nns igen fast med en ny ensemble som \u00e4r hungrig men ocks\u00e5 best\u00e4md att g\u00f6ra sitt unika avtryck i detta enorma universum. <\/p>\n
F\u00f6r den stora styrkan i Thunderbolts \u00e4r just karakt\u00e4rerna, n\u00e5got som oftast underskattas. Marvel p\u00e5 film m\u00e5 ha varit en f\u00f6reteelse i \u00f6ver tjugo \u00e5r – om vi r\u00e4knar med Sam Raimis Spider-Man, men i serietidningsform har karakt\u00e4rerna levt ett liv som f\u00e5r flera \u00e5ldringar att verka unga. \u00c4ventyren har r\u00f6rt sig mellan h\u00f6gt, l\u00e5gt, magiskt och uruselt, men det finns en inneboende kraft och potens i karakt\u00e4rsarketyperna. Marvels skapare Stan Lee avs\u00e5g att skapa m\u00e4nniskor med extraordin\u00e4ra f\u00f6rm\u00e5gor, inte bara sagofigurer som konkurrenten DC och deras St\u00e5lmannen. Den m\u00e4nskliga kvalit\u00e9n manifesterar sig med oerh\u00f6rd kraft i Thunderbolts, och trots att ensemblen av antihj\u00e4ltar inte kan m\u00e4ta sig med storprofiler som Spider-Man eller Wolverine, \u00e4r deras anonymitet en styrka. Detta g\u00f6r att Schreier samt manusf\u00f6rfattarna Eric Pearson och Joanna Calo kan expandera och g\u00f6ra f\u00f6r\u00e4ndringar utan att k\u00e4nna sig alltf\u00f6r bundna till k\u00e4llmaterialet. <\/p>\n
Detta resulterar i den kanske mest brokiga men ocks\u00e5 sympatiska skara figurer sedan Guardians Of The Galaxy. Framf\u00f6rallt \u00e4r det f\u00f6runderligt hur bihang som Hanna John-Kamens Ghost fr\u00e5n Ant-Man And The Wasp nu blir en genuin storstj\u00e4rna som visar p\u00e5 b\u00e5de karisma och utstr\u00e5lning. Detsamma g\u00e4ller Julia Louis-Dreyfus som \u00e4ntligen kommer till sin r\u00e4tt i en diabolisk roll som skulle g\u00f6ra sig utm\u00e4rkt som en ers\u00e4ttare till den smilande och \u00e4n mer dj\u00e4vulska amerikanska justitieministern Pam Bondi. Men den sanna triumfen – vad g\u00e4ller akt\u00f6rerna, \u00e4r Florence Pugh och David Harbour. Fr\u00e5n att ha visat upp ypperlig kemi i den underskattade Black Widow f\u00e5r duon nu \u00e4ntligen komma tillbaka och vara b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin. Pugh och Harbour \u00e4r essensen av hela filmen, med extraordin\u00e4r komisk timing, energiskt sk\u00e5despel samt en genuin v\u00e4rme. <\/p>\n
F\u00f6r d\u00e4r andra filmer v\u00e4ljer att n\u00e5 till underh\u00e5llningshimlen – d\u00e4ribland m\u00e5nga Marvel-filmer, med enorm action eller vyer som f\u00e5r publiken att dra efter andan, vill Schreier ist\u00e4llet v\u00e4rna om v\u00e4rdet i att bevittna god kemi mellan personer. Detta g\u00f6r att Thunderbolts f\u00f6rlitar sig p\u00e5 kemin och energin som bildas i en ensemble. Actionscenerna m\u00e5 vara b\u00e5de v\u00e4lgjorda och p\u00e5kostade, men det \u00e4r de mer triviala strapatserna, d\u00e5 John-Kamens syrliga brittiska humor kommer fram eller d\u00e5 David Harbour lever r\u00f6vare, som verkligen stannar kvar. Dessutom har Thunderbolts kanske den mest originella och v\u00e5gade finalen som sk\u00e5dats i en Marvel-film, en final som i m\u00e5ngt och mycket bygger p\u00e5 karakt\u00e4rsutveckling och inte fullskaligt krig mellan rymdvarelser och superhj\u00e4ltar. Men det \u00e4r i denna final som filmens prim\u00e4ra brist g\u00f6r sig p\u00e5mind, f\u00f6r \u00e4ven om det nyttjas m\u00f6rk tematik som psykisk oh\u00e4lsa, f\u00f6rtvivlan och medial manipulation s\u00e5 blir dessa \u00e4mnen aldrig s\u00e5 omfattande och essentiella som de kunde ha varit. \u00c4ven de allegorier till v\u00e5r faktiska v\u00e4rld som Marvel alltid velat inkludera \u00e4r aningen f\u00f6r nedtonade, trots att det finns gott om m\u00f6jligheter att s\u00e4ga b\u00e5de det ena och det andra om dagens samh\u00e4lle. <\/p>\n
Detta \u00e4r dock det enda som h\u00e5ller Thunderbolts fr\u00e5n att klassas som en felfri triumf. F\u00f6r vad som erbjuds \u00e4r en underh\u00e5llningseufori som s\u00e4llan g\u00e5r att uppleva. V\u00e4rmen, gl\u00e4djen och entusiasmen \u00e4r i det n\u00e4rmaste beroendeframkallande och d\u00e5 allt \u00e4r avslutat uppst\u00e5r ett h\u00e5l, f\u00f6r det finns inte en enda attraktion p\u00e5 n\u00e5got n\u00f6jesf\u00e4lt som kan m\u00e4ta sig med detta. <\/p>\n