{"id":193305,"date":"2025-04-26T22:33:26","date_gmt":"2025-04-26T21:33:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193305"},"modified":"2025-04-26T22:33:27","modified_gmt":"2025-04-26T21:33:27","slug":"ypperliga-jazzvisor-snyggt-och-spanstigt-skrudade-iris-bergcrantz-pa-playhouse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193305","title":{"rendered":"Ypperliga jazzvisor snyggt och sp\u00e4nstigt skrudade &#8211; Iris Bergcrantz p\u00e5 Playhouse"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/c7d1f221-2018-42dc-ae3f-06279ac65011.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193306\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/c7d1f221-2018-42dc-ae3f-06279ac65011.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/c7d1f221-2018-42dc-ae3f-06279ac65011-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>25\/4 2025<\/p>\n\n\n\n<p>Valand i G\u00f6teborg   (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>De yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningarna var inte optimala, tv\u00e4rtom. Tidig kv\u00e4llssol lockar inte m\u00e4nniskor inomhus. Och trots fyra v\u00e4lklingande sp\u00e4nnande skivor, varav tre recenserats av undertecknad, \u00e4r inte Iris Bergcrantz fr\u00e5n Malm\u00f6 k\u00e4nd i vidare kretsar h\u00e4r. Tv\u00e5 arrang\u00f6rer hade dessutom bokat in sig p\u00e5 Valand samma kv\u00e4ll, vilket fick till f\u00f6ljd att Jazzf\u00f6reningen tvingades tidigarel\u00e4gga sin konsert. Fast flera scener finns att tillg\u00e5 p\u00e5 \u00f6vre v\u00e5ningar hade det enligt artistv\u00e4rden kostat f\u00f6r mycket att flytta flygeln. Och \u00e4ven om mejl skickats ut om \u00e4ndrad starttid publicerades korrekt info p\u00e5 hemsidan alldeles f\u00f6r t\u00e4tt inp\u00e5. Sammantaget medf\u00f6rde dessa omst\u00e4ndigheter att det var v\u00e4ldigt tunns\u00e5tt med publik.<\/p>\n\n\n\n<p>Vi som kommit blev \u00e4ndock f\u00f6rtjusta \u00f6ver en konsert som genomf\u00f6rdes i ett svep. N\u00e4r jag lyssnade p\u00e5 Iris Bergcrantz live f\u00f6rsta g\u00e5ngen (Ljungskile 2016) frontade hon ett familjeband. Internationellt etablerade tons\u00e4ttaren Anna Lena Laurin, hennes mamma, spelade klaviaturer medan hennes pappa Anders (recenserat tv\u00e5 av hans senaste album), den lika prisade trumpetaren och l\u00e5tskrivaren som turnerar globalt, h\u00f6rdes p\u00e5 trumpet och flygelhorn. Ett par av s\u00e5ngerskan, komposit\u00f6ren och textf\u00f6rfattarens plattor \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt utgivna p\u00e5 familjens skivbolag. Ackompanjerar p\u00e5 scenen p\u00e5 Valand g\u00f6r Calle Brickman vid flygeln, Anders Fjeldsted p\u00e5 kontrabas samt trumslagaren Andreas Svends\u00e9n. Rytmsektionen \u00e4r av dansk h\u00e4rkomst. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d962cad7-4e7a-4b8c-9146-b48815f8cc4b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193307\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d962cad7-4e7a-4b8c-9146-b48815f8cc4b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d962cad7-4e7a-4b8c-9146-b48815f8cc4b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Iris har \u00f6verg\u00e5tt till att i princip uteslutande sjunga p\u00e5 svenska, med en profil som kan j\u00e4mf\u00f6ras med exempelvis Amanda Ginsburg och Dina Grundberg. Ska framh\u00e5llas att duktiga sk\u00e5nskan besitter egenart i sitt uttryck. I texterna premieras den personliga erfarenheten och s\u00e5dant hon snappat upp ist\u00e4llet f\u00f6r omv\u00e4rldsanalys, vilket kan k\u00e4nnas befriande. Ibland p\u00e5minner ljusa r\u00f6stl\u00e4get om att hon ing\u00e5r i kvinnliga vokalkvartetten \u00c5kervinda vilka bes\u00f6kt den Jazzf\u00f6rening som numera h\u00e5ller till p\u00e5 Valand. Behaglig, l\u00e4tt vemodig visrepertoar i jazzig utstyrsel inleds med <em>Martyren<\/em>. En vacker melodi till dyster text. Avl\u00f6ses av <em>Att tycka r\u00e4tt <\/em>och titelsp\u00e5ret fr\u00e5n nya albumet <em>Vi fanns f\u00f6rut<\/em>, vars musik skrivits i samarbete med Anders Fjeldsted.<\/p>\n\n\n\n<p>Stiligt spelande pianotrio ackompanjerar sk\u00f6ns\u00e5ngen. D\u00e4rut\u00f6ver tillf\u00f6r m\u00e4nnen egna id\u00e9er i uppiggande improvisationer. <em>Att tycka r\u00e4tt<\/em> har en melodi som hakar tag i en. Jazziga visorna med sin oavvisliga substans draperas i ett sound, vars k\u00e4nsliga framtoning drabbar mottagarna. F\u00e4ster mig vid  vispspel och fint broderande p\u00e5 pianot. Pregnanta basg\u00e5ngarna ligger ganska l\u00e5gt i mixen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/828dbb0c-b7cd-4e5c-8383-aa4ef15aa34d.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193311\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/828dbb0c-b7cd-4e5c-8383-aa4ef15aa34d.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/828dbb0c-b7cd-4e5c-8383-aa4ef15aa34d-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Titlar och h\u00e4rkomst p\u00e5 inneh\u00e5ll i verser f\u00f6rklaras. Titelsp\u00e5rets softa, ber\u00f6rande ballad visar sig exempelvis handla om hennes farmor. Och <em>Hoppet <\/em>avsl\u00f6jas vara en negativ betraktelse \u00f6ver skivindustrin. Iris framh\u00e4ver textens val\u00f6rer i utstuderade betoningar. Vad betr\u00e4ffar arrangering sker ofta en superb interaktion pianist &#8211; rytmsektion. Kan skjuta in att prisade pianist, som ocks\u00e5 bor i Danmark och varit huspianist p\u00e5 Montmartre, har jag tr\u00e4ffat p\u00e5 Unity. P\u00e5 jazzkrogen i G\u00f6teborg och annorst\u00e4des har jag ocks\u00e5 m\u00f6tt den l\u00e5nge basisten.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/64ed7552-af44-411c-9cea-8356ecffdf91.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193314\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/64ed7552-af44-411c-9cea-8356ecffdf91.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/64ed7552-af44-411c-9cea-8356ecffdf91-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Efter finst\u00e4mda <em>Det skulle aldrig bli<\/em>, \u00f6ppningssp\u00e5r p\u00e5 aktuella albumet, sker en tempo\u00f6kning. Bossa-takten i <em>Vad t\u00e4nker han p\u00e5 <\/em>h\u00e4mtad fr\u00e5n Iris tribut till Olle Adolphson p\u00e5 hennes f\u00f6reg\u00e5ende skiva, leder tanken till Monica Z vars vinyl med tolkningar av vism\u00e4staren jag v\u00e4rderar h\u00f6gt. Gl\u00e4ds \u00e5t pianotrions attraktiva stick. Brickman briljerar varp\u00e5 fokus vandrar \u00f6ver och vi f\u00f6runnas b\u00e5de bas- och trumsolo. Efter denna h\u00f6jdpunkt v\u00e4xlas \u00f6ver till l\u00e5ngsamt framskridande ballad. En \u00f6msint fulltr\u00e4ff som vecklar ut sig, str\u00e4cker p\u00e5 sig. Den hittas som sista visa p\u00e5 <em>Vi fanns f\u00f6rut. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Publiken f\u00e5r en underh\u00e5llande utl\u00e4ggning om systrars drastiska br\u00e5k som introduktion till ett f\u00f6rmodligen traumatiskt barndomsminne betitlat <em>Oenigheter om mat<\/em>. Noterar originell text \u00f6ver en b\u00e5gnande och pigg melodi. \u00c5nyo gener\u00f6st med utrymme f\u00f6r instrumentalister vilka tr\u00e4der fram i helfigur. Fett utropstecken f\u00f6r pianistens l\u00f6pningar<strong>!<\/strong> Medveten om att jag betar av l\u00e5tlistan som om om texten vore ett referat. Men forts\u00e4tter p\u00e5 inslagna v\u00e4gen. Komposition signerad Olle Adolphson dyker upp igen. Nu i form av suggestiv valsrytm i <em>Eva<\/em>.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/89feec39-57d1-412a-8560-9ff2b3c3960d.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193317\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/89feec39-57d1-412a-8560-9ff2b3c3960d.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/89feec39-57d1-412a-8560-9ff2b3c3960d-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>En vokal h\u00f6jdpunkt intr\u00e4ffar n\u00e4r traditionella <em>Min ros, min lilja <\/em>tolkas. Folkmelodin innefattas i ett intressant arr med dovt sound framst\u00e4llt av filtklubbor och kongenial basg\u00e5ng. Innerliga tilltalet rymmer drillartad, sv\u00e4vande st\u00e4mma i h\u00f6gt register. Tycker mig h\u00f6ra h\u00f6ra antydan till polska i temat. Berikande konserten som hade f\u00f6rtj\u00e4nat en betydligt skara \u00e5h\u00f6rare avslutas sm\u00e5sv\u00e4ngigt med ett beatbaserat alster. Om of\u00f6rdelaktiga yttre faktorerna v\u00e4gs in, m\u00e5ste understrykas vilken str\u00e5lande spelning man genomf\u00f6rde. Frontande 90-talisten har funnit en konstn\u00e4rligt b\u00e4rkraftig stil, anv\u00e4nder ansenligt r\u00f6stomf\u00e5ng och omger sig med f\u00f6rtr\u00e4ffliga musiker.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>25\/4 2025 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse) De yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningarna var inte optimala, tv\u00e4rtom. Tidig kv\u00e4llssol lockar inte m\u00e4nniskor inomhus. Och trots fyra v\u00e4lklingande sp\u00e4nnande skivor, varav tre recenserats av undertecknad, \u00e4r inte Iris Bergcrantz fr\u00e5n Malm\u00f6 k\u00e4nd i vidare kretsar h\u00e4r. Tv\u00e5 arrang\u00f6rer hade dessutom bokat in sig p\u00e5 Valand samma kv\u00e4ll, vilket [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-193305","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193305","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=193305"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193305\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":193323,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193305\/revisions\/193323"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=193305"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=193305"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=193305"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}