{"id":193214,"date":"2025-04-26T10:35:11","date_gmt":"2025-04-26T09:35:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193214"},"modified":"2025-04-26T10:57:28","modified_gmt":"2025-04-26T09:57:28","slug":"teaterkritik-pensionat-oskar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193214","title":{"rendered":"Teaterkritik: Pensionat Oskar – komisk och ger mycket att t\u00e4nka p\u00e5 efter dramaturgi a la Gardell"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n

Pensionat Oskar<\/strong>
\nAv Jonas Gardell
\nRegi Jakob H\u00f6glund
\nScenografi och kostym Sven Haraldsson
\nLjus Mikael Kratt
\nMask Patricia Svajger
\nKomposition Eeva Kontu
\nPremi\u00e4r 25 april 2025 p\u00e5 Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm<\/p>\n

En rolig, l\u00e4ttsam f\u00f6rest\u00e4llning om en man i medel\u00e5ldern som mer och mer k\u00e4nner att han fastnat i ett liv han inte trivs med och p\u00e5 en semester i en stugby hittar han en v\u00e4g att bli sig sj\u00e4lv igen, i dramaturgi a la Jonas Gardell. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en \u00f6verf\u00f6ring till scen av filmen Pensionat Oskar (i regi av den danska regiss\u00f6ren Susanne Bier) som gick upp p\u00e5 bio 1995 och bland annat gav tv\u00e5 guldbaggar: B\u00e4sta manuskript (Jonas Gardell) och B\u00e4sta manliga huvudroll (Loa Falkman) och blev nominerad till ytterligare tv\u00e5 baggar f\u00f6r B\u00e4sta film och B\u00e4sta kvinnliga huvudroll (Stina Ekblad). <\/p>\n

Filosofi eller dramaturgi a la Gardell betyder en handling utan gr\u00e5zoner och d\u00e4r det \u00e4r tydligt vilken karakt\u00e4r som \u00e4r ond och vem som \u00e4r god.
\nDen ofria m\u00e4nniskan,<\/strong> som ocks\u00e5 kan kallas den onde: bor i radhus, arbetar med teknik eller i varje inte med n\u00e5got kreativt arbete, \u00e4r emot socialdemokratin och \u00e4r rasist, fr\u00e4mlingsfientlig och homofob.
\nDen fria m\u00e4nniskan,<\/strong> som ocks\u00e5 kan kallas den goda: har ett fritt yrke utan anst\u00e4llning, \u00e4r g\u00e4rna sk\u00e5despelare, trollkarl eller konstn\u00e4r och anser att den egna k\u00e4nslan av frihet \u00e4r viktigare \u00e4n n\u00e5got annat, till och med viktigare \u00e4n att finnas till f\u00f6r sina barn.<\/p>\n

N\u00e5gra f\u00f6rdjupade karakt\u00e4rer eller n\u00e5got som s\u00e4gs under ytan finns inte. Men om vi sl\u00e4pper f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 djup i karakt\u00e4rer \u00e4r det en underh\u00e5llande och tankev\u00e4ckande f\u00f6rest\u00e4llning om att hitta sig sj\u00e4lv. Huvudpersonen Rune Runeberg (spelas enast\u00e5ende bra av Henrik Norl\u00e9n, som jag hittills aldrig sett g\u00f6ra medioker ifr\u00e5n sig i n\u00e5gon roll) och hans fru Gunnel (spelas av duktiga Helena af Sandeberg) bor i radhus och har bokat semester i en stugby, Pensionat Oskar. De har en f\u00f6rhoppning om att semestern ska ge dem tillf\u00e4lle att hitta tillbaka till varandra och v\u00e4cka mer liv i deras relation och kunna ta itu med situationer som skaver. Pensionat Oskar \u00e4r en vanlig stugby med en liten butik, en radda stamg\u00e4ster och sm\u00e5 slitna hus ganska n\u00e4ra havet.<\/p>\n

I stugbyn m\u00f6ter de olika karakt\u00e4rer, som grannparet i stugan intill som \u00e4r symbolen f\u00f6r en riktig usel relation d\u00e4r mannen f\u00f6rtrycker kvinnan p\u00e5 alla s\u00e4tt det g\u00e5r. Men i stugbyn finns ocks\u00e5 ett fint \u00e4ldre par, tv\u00e5 \u00e4ldre lesbiska kvinnor som \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens clowner.
\nIngen kvinna skildras med n\u00e5got djup i denna upps\u00e4ttning. Ton\u00e5rsdottern \u00e4r bara sur och tycker att familjen \u00e4r det tristaste som finns. Runes fru Gunnel klamrar sig bara fast vid \u00e4ktenskapet, kan inte ens bli arg, eller v\u00e5gar inte ens bli arg och st\u00e5r inte upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv, vilket \u00e4r ganska ologiskt i sammanhanget.<\/p>\n

I stugbyn m\u00f6ter familjen Runeberg den unge sommararbetaren Petrus som dr\u00f6mmer om att resa runt i Europa och f\u00f6rs\u00f6rja sig som trollkarl p\u00e5 gatorna. N\u00e4r Rune en kv\u00e4ll f\u00e5r se Petrus bada naken h\u00e4nder n\u00e5got, en gnista i Runes hj\u00e4rta sl\u00e5r rot. Rune dras till Petrus och tillbringar mer och mer tid med honom. Vad \u00e4r det som h\u00e4nder mellan dem? En k\u00e4rleksrelation? En sommarpassion? Eller \u00e4r det sitt yngre jag och de dr\u00f6mmar han hade d\u00e5 som v\u00e4cks till liv inom Rune? Det \u00e4r upp till betraktaren att tolka.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r duktiga och lyfter en stor del av f\u00f6rest\u00e4llningen, Henrik Norl\u00e9n som jag redan n\u00e4mnt och Hampus Hallberg som Petrus och Helena af Sandeberg som Gunnel. \u00d6vriga roller \u00e4r mer lustiga figurer, klich\u00e9artat skissade som specifika typer.<\/p>\n

Ett extra stort plus f\u00f6r scenografin, ljud och ljus som samverkar till de magiska scenerna d\u00e4r Rune och Petrus badar i m\u00e5nens scen och de lustiga scenerna d\u00e4r de letar efter sin stuga i stugbyn d\u00e4r stugorna \u00e4r i miniformat och kan st\u00e4llas p\u00e5 bordet. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens tema beskrivs i ett pressmeddelande:
\nPensionat Oskar handlar om att vilja men inte v\u00e5ga f\u00f6lja sina dr\u00f6mmar och passioner. Och vad som kan h\u00e4nda om en sl\u00e4pper taget och ger sig h\u00e4n.<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r ett \u00e4mne som jag skulle kunna vidareutveckla i timmar: Att m\u00e4nniskan blir lycklig f\u00f6rst d\u00e5 den helt f\u00f6ljer sin passion upplever jag \u00e4r ett budskap som \u00e4r v\u00e4l etablerat i dagens individ-baserade samh\u00e4lle d\u00e4r individen alltid ska ha valm\u00f6jlighet och st\u00e5 i centrum. Men \u00e4r inte det en illusion? Blir m\u00e4nniskan verkligen lycklig \u00f6ver att alltid s\u00e4tta sig sj\u00e4lv och sina egna intressen i fr\u00e4msta rummet? \u00c4r vi inga sociala varelser? Jag \u00e4r lite fr\u00e5gande till att m\u00e4nniskan blir lycklig av att alltid s\u00e4tta sig sj\u00e4lv i centrum. Men det \u00e4r en stor diskussion som inte f\u00e5r plats i en reflektion \u00f6ver en teaterpremi\u00e4r. Hur som helst \u00e4r det f\u00f6rest\u00e4llningens tema och budskap: Hitta sig sj\u00e4lv och bli den man ville vara som tjugo\u00e5ring. Och det kan s\u00e4tta ig\u00e5ng m\u00e5nga olika funderingar hos publiken.<\/p>\n

\"\"
\nOm regiss\u00f6ren:<\/strong>
\nRegiss\u00f6ren Jakob H\u00f6glund \u00e4r en finlandssvensk koreograf och regiss\u00f6r som sedan 2019 \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Lilla Teatern i Helsingfors. D\u00e4r har han bland annat satt upp Kris och katastrof i Mumindalen (2023) och Dancer in the dark (2024). P\u00e5 Helsingfors Stadsteater har han satt upp f\u00f6rest\u00e4llningar som S\u00e5som i himmelen (2022) och Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta (2024). Han tilldelades Svenska Kulturfondens stora kulturpris i Finland 2020 f\u00f6r sitt genre\u00f6verskridande scenspr\u00e5k. P\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern satte han upp Sommarboken (2023).<\/p>\n

\"\"
\nRegiss\u00f6ren Jakob H\u00f6glund ber\u00e4ttar:
\n\u2013 Filmen Pensionat Oskar var livsviktig f\u00f6r mig som ton\u00e5ring p\u00e5 nittiotalet, i min egen komma-ut process. Jag bandade filmen och s\u00e5g den om och om igen, med lika delar total fascination och stor \u00e5ngest. Det var en av de f\u00f6rsta filmerna med homosexuell tematik p\u00e5 den tiden. N\u00e4r jag ser den idag, som fyrtio\u00e5ring, \u00e4r det ur ett nytt perspektiv. Nu ser jag tiden som flytt, dr\u00f6mmarna som g\u00e5tt f\u00f6rlorade och v\u00e4gvalen i livet, fr\u00e5gor som jag tar med mig in i arbetet med Pensionat Oskar.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6ljer filmens handling och manus ganska strikt och har en komik som bygger p\u00e5 schabloner och f\u00f6renklade karakt\u00e4rer, samtidigt speglar den mycket som m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig eller andra i och b\u00e5de skratta och gr\u00e5ta \u00f6ver. Visst \u00e4r karakt\u00e4rerna utan n\u00e5got st\u00f6rre djup men en teaterf\u00f6rest\u00e4llning m\u00e5ste inte alltid ha flera djup i sig. Jag tror denna upps\u00e4ttning kommer att locka m\u00e5nga som vill skratta en stund, fundera kring frihet och relationer och uppleva en nostalgi fr\u00e5n livet p\u00e5 1990-talet. <\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto S\u00f6ren Vilks Pensionat Oskar Av Jonas Gardell Regi Jakob H\u00f6glund Scenografi och kostym Sven Haraldsson Ljus Mikael Kratt Mask Patricia Svajger Komposition Eeva Kontu Premi\u00e4r 25 april 2025 p\u00e5 Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm En rolig, l\u00e4ttsam f\u00f6rest\u00e4llning om en man i medel\u00e5ldern som mer och mer k\u00e4nner att han fastnat i ett liv […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":193228,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[15278,7503,15277,7643,12289],"class_list":{"0":"post-193214","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-henrik-norlen","13":"tag-jonas-gardell","14":"tag-pensionat-oskar","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193214","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=193214"}],"version-history":[{"count":82,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193214\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":193304,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193214\/revisions\/193304"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/193228"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=193214"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=193214"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=193214"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}