{"id":193117,"date":"2025-04-30T00:33:27","date_gmt":"2025-04-29T23:33:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193117"},"modified":"2025-05-02T12:21:55","modified_gmt":"2025-05-02T11:21:55","slug":"burleskens-banerforare-bjuder-pa-statlig-sang-och-berorande-biografi-den-sista-primadonnan-pa-lunchteatern-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=193117","title":{"rendered":"Burleskens banerf\u00f6rare bjuder p\u00e5 st\u00e5tlig s\u00e5ng och ber\u00f6rande biografi &#8211; Den sista Primadonnan p\u00e5 Lunchteatern G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490994615_667695765669038_2617279740234109548_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193119\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490994615_667695765669038_2617279740234109548_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490994615_667695765669038_2617279740234109548_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">v 16 2025<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Foaj\u00e9baren G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: Carl Ewerth\/ Dan Yin<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Sonja Gube<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Pianist: Lars Sundqvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Teknik (ljus &amp; ljud): Arctur Hern\u00e1ndez Ch\u00e1rraga <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Denna betraktelse borde ha skrivit f\u00f6r cirka tio dagar sedan. D\u00e5 var ber\u00e4ttandet som ramades in av ett knippe mer eller mindre livsavg\u00f6rande s\u00e5nger i betydligt f\u00e4rskare minne. F\u00f6r att inga oklarheter ska r\u00e5da om tidpunkt ska s\u00e4gas att jag valde att bevista p\u00e5skveckans final p\u00e5 Sk\u00e4rtorsdagen. D\u00e5 serverades l\u00e4mpligt nog en god p\u00e5sktallrik. Vad ska jag skylla p\u00e5? Lathet, skrivkramp igen eller f\u00f6ga framg\u00e5ngsrika f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 fram uppgifter om Carl Ewerths cv. Regiss\u00f6r Sonja Gube meddelar efter\u00e5t att estrad\u00f6ren och imitat\u00f6ren ska fylla sjuttiofem \u00e5r. Jag har definitivt sett honom i show om Zarah Leander p\u00e5 SVT, men kan ha varit premi\u00e4r f\u00f6r min del live. Jag bj\u00f6ds in av Lunchteaterns tekniskt ansvarige som blev f\u00f6rtrollad, tillstod att han under alla sina \u00e5r inte upplevt n\u00e5gon j\u00e4mf\u00f6rbar f\u00f6rest\u00e4llning. K\u00e4nns s\u00e5 klart udda att <em>Den sista primadonnan <\/em>s\u00e4tts upp i denna omgivning d\u00e4r han ackompanjeras av, f\u00e5r man f\u00f6rmoda, sin vapendragare Lars Sundqvist vid flygeln.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Med tanke p\u00e5 att jag ig\u00e5r fick en dos sk\u00f6nlitteratur pr\u00e4glad av V\u00e4rmland &#8211; mer specifikt vindlande expertutl\u00e5tanden om <em>Juloratoriet <\/em>av f\u00f6rfattaren Lars Andersson &#8211; kan det betecknas som slumpens sk\u00f6nhet att Carl Ewerths historia \u00e4ven den utg\u00e5r fr\u00e5n landets kanske fr\u00e4msta litter\u00e4ra landskap. Vi reser in i skogiga landskapets hj\u00e4rta och ut ur det med en klarsynt, tillbakablicka ciceron. Enligt egen utsago l\u00e4rde Selma Lagerl\u00f6f honom att fly till fantasin medan <em>Kejsaren av Portugallien <\/em>och Fr\u00f6ding inympade galenskapens \u00e5dra.  Mormor med sin starka tro p\u00e5 Jesus fanns mitt i denna saliga r\u00f6ra. En v\u00e4rml\u00e4ndsk skr\u00f6na fr\u00e5n urskogen bland pr\u00e4ster och kossor som f\u00f6runderligt nog \u00e4r sann, hur otrolig den \u00e4n verkar. Uppv\u00e4xten var strikt, Missionshuset en knutpunkt. Mamma fastnade dock f\u00f6r Karl Gerhard som h\u00f6rdes p\u00e5 radion. Ewerth tycks i barndomen varrit en orolig s\u00f6kare, i vars tolv\u00e5riga jag en aldrig slocknande gnista ant\u00e4ndes n\u00e4r han upplevde divan Zarah i Karlstad. K\u00f6ns\u00f6verskridande artister lockade.  Monologerna om vilsenheten i barndomen bland j\u00e4gare, skid\u00e5kare och fotbollsspelare \u00e4r sorglustigt komiska, fast han i samma veva hos psykologen yppar suicidala tankar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d9773e02-6c17-4b9b-b428-6fd6a96d454f.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193459\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d9773e02-6c17-4b9b-b428-6fd6a96d454f.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d9773e02-6c17-4b9b-b428-6fd6a96d454f-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad som tr\u00e4ffar mottagarna i hj\u00e4rtat \u00e4r h\u00e4ngivenheten parat med Sonja Gubes effektfulla regi. Antar att det \u00e4r hon som lanserat uppl\u00e4gget. Ta i och bre p\u00e5 s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt utan \u00f6verslag n\u00e4r od\u00f6dliga melodier tolkas, stycken ur operetter, chanson eller kupletter vilka blivit till signaturer f\u00f6r Edith Piaf, Karl Gerhard och n\u00e4mnda sj\u00e4lvupptagna stj\u00e4rna. Vi ges grandiost utlevande versioner av exempelvis <em>Padam, Padam<\/em>, <em>Jazzgossen <\/em>j\u00e4mte hits skrivna f\u00f6r Zarah Leander. Sundqvists avm\u00e4tta anslag till vilken ibland en kongenial nerv adderas, vittnar om tonvis med rutin.  En  vana vid att befinna sig i skuggan av den pomp\u00f6sa persona Ewerth antar, j\u00e4mte f\u00f6rm\u00e5gan att  framh\u00e4va slagkraftiga \u00f6rh\u00e4ngen. En enda g\u00e5ng beh\u00f6ver den flexible pianisten hj\u00e4lpa huvudpersonen p\u00e5 traven. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Kontrasten till ber\u00e4ttandet ur den egna biografin kunde inte vara st\u00f6rre. F\u00f6r monologens grundackord \u00e4r \u00e5terh\u00e5llsamt, fast inneh\u00e5llet \u00e4r mustigt och drastiskt. Ibland \u00f6verg\u00e5r fl\u00f6det i gestaltande ber\u00e4ttande, med drag l\u00e5nade fr\u00e5n estrad\u00f6ren Ewerth.  N\u00e4r skillnaden mellan honom och de andra i klassen eller i samh\u00e4llet p\u00e5visas blir det b\u00e5de drabbande och roande. En passage br\u00e4nner till med en sjus\u00e4rdeles kraft. Mammas sladdbarn k\u00f6r han stolt omkring i barnvagn, misstas f\u00f6r att vara fadern. Evas liv \u00e4ndar n\u00e4r hon i ton\u00e5ren en svarttaxi.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d7d39da9-0acb-4e0b-a4ab-d78d88e22d8b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193461\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d7d39da9-0acb-4e0b-a4ab-d78d88e22d8b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/d7d39da9-0acb-4e0b-a4ab-d78d88e22d8b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   Flera kl\u00e4dbyten ing\u00e5r i f\u00f6rest\u00e4llningen. Carl Ewerth tycks trivas lika lika mycket att ekipera sig i skinnkostym som i pr\u00e5lig p\u00e4ls och boa.  Valet av kl\u00e4desplagg beror  p\u00e5 vem han ska f\u00f6rest\u00e4lla sig, sig sj\u00e4lv eller n\u00e5gon stj\u00e4rna fr\u00e5n en svunnen epok.  Det \u00e4r inte osannolikt att denne galjonsfigur inom burlesk-scenen \u00e5terkommer p\u00e5 beg\u00e4ran. Till viss del kan hans g\u00e4rning associeras till Rikard Wollfs, en artist jag s\u00e5g   retrospektiv show av p\u00e5 Lorensbergsteatern f\u00f6r kanske tolv \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Med full satsning genom avsiktligt \u00f6verdrivet uttryck, avsev\u00e4rda r\u00f6stresurser och en hudl\u00f6s ber\u00f6rande historia framst\u00e4lld med helt andra tonfall, f\u00e5ngas publiken, oavsett om de kan k\u00e4nna igen sig i utanf\u00f6rskapet. Det \u00e4r dr\u00e5pligt och musikaliskt full\u00e4ndat, ibland sorgligt och genomg\u00e5ende storslaget.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">OBS Beklagar osk\u00e4rpan i mobilbilderna tagna p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>v 16 2025 Foaj\u00e9baren G\u00f6teborgs Stadsteater Manus: Carl Ewerth\/ Dan Yin Regi: Sonja Gube Pianist: Lars Sundqvist Teknik (ljus &amp; ljud): Arctur Hern\u00e1ndez Ch\u00e1rraga Denna betraktelse borde ha skrivit f\u00f6r cirka tio dagar sedan. D\u00e5 var ber\u00e4ttandet som ramades in av ett knippe mer eller mindre livsavg\u00f6rande s\u00e5nger i betydligt f\u00e4rskare minne. F\u00f6r att inga [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-193117","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193117","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=193117"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193117\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":193462,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193117\/revisions\/193462"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=193117"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=193117"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=193117"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}