![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/unnamed-8-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Imperiet
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 25 april 2025
\nRegi Bruno Dumont<\/p>\n
Joseph Guillotin uppfann i slutet av 1700-talet sin effektiva avr\u00e4ttningsmaskin giljotinen, en apparat som numera blivit en metafor f\u00f6r b\u00e5de det ena och det andra. Tanken med uppfinningen var att effektivisera de m\u00e5nga avr\u00e4ttningar som \u00e4gde rum efter den franska revolutionen, att minska lidandet f\u00f6r den d\u00f6mde. <\/p>\n
Regiss\u00f6ren Bruno Dumont har ist\u00e4llet tagit fram ett d\u00f6dsverktyg som sj\u00e4lvmant och h\u00e5nleende g\u00f6r motsatsen. Hans nya film Imperiet \u00e4r ett tortyrredskap d\u00e4r offret – mer exakt publiken, tvingas till o\u00e4ndliga pl\u00e5gor genom en film som lyckas n\u00e5 historiska bottennoteringar om och om igen. <\/p>\n
Det spelar ingen som helst roll att Imperiet \u00e4r menad att vara oseri\u00f6s och lekfull. Antalet exempel p\u00e5 galna och skruvande – samt lyckade, filmer kan g\u00f6ras o\u00e4ndligt l\u00e5ng. Sorry To Bother You eller sydkoreanska Parasit \u00e4r bara ett par exempel n\u00e4r det g\u00e4ller att visa hur fantastisk galenskap kan vara p\u00e5 bioduken. Men dessa tv\u00e5 exempel besitter otroligt h\u00e4ngiven regi, fingertoppsk\u00e4nsla och en f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r b\u00e4cksvart humor. N\u00e5got som g\u00f6r det totala vansinnet till en njutning att bevittna. Dumont har sedan han vann juryns stora pris i Cannes \u00e5r 2006 f\u00f6r Flandern \u00e5terbetalt denna prestigefyllda \u00e4ra med att regissera – i b\u00e4sta fall, kolossalt ointressanta filmer och som v\u00e4rst totalt dravel. <\/p>\n
Men med Imperiet tar Dumont sitt mediokra filmskapande till n\u00e4sta niv\u00e5 – r\u00e4ttare sagt avgrund. Havererade projekt kan r\u00e4dda ansiktet – till viss del, genom att erk\u00e4nna sina fel och brister, se bara till A Minecraft Movie, som \u00e4r grundl\u00f6st usel men d\u00e4r det i alla fall finns en sj\u00e4lvmedvetenhet om den rekordl\u00e5ga niv\u00e5n. Men Bruno Dumont f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra en ren lekstuga till n\u00e5got seri\u00f6st, bistert och filosofiskt, n\u00e5got som g\u00f6r att filmen snart antar en form s\u00e5 pass pretenti\u00f6s, sj\u00e4lvgod och arrogant att det kv\u00e4ver tittaren. Det finns \u00f6verhuvudtaget ingen h\u00e4nsyn till n\u00e5got f\u00f6rutom att bl\u00e5sa upp egot till s\u00e5dana proportioner att det kan ses fr\u00e5n rymden. <\/p>\n
Imperiet \u00e4r mer eller mindre en bruksanvisning f\u00f6r hur film inte skall g\u00f6ras. F\u00f6rutom ett fullt dugligt foto som visar upp ett par vackra vyer \u00f6ver den franska kusten finns h\u00e4r inget som kan kallas dr\u00e4gligt. Det \u00e4r genuint sv\u00e5rt att veta om Dumont f\u00f6rs\u00f6ker d\u00f6lja det faktum att filmen \u00e4r n\u00e4rmast h\u00e4lsofarlig eller om han \u00e4r fullkomligt f\u00f6rlorad i sin egen hybris. <\/p>\n
F\u00f6r hur m\u00e5nga djupa andetag som \u00e4n tas eller ave Maria som bes under filmens g\u00e5ng g\u00e5r det inte att komma ut helskinnad. Filmen utlovar skruvad och bisarr humor men det som serveras \u00e4r ist\u00e4llet lite tamt sex, groteskt usel dialog och en sammanbitenhet som orsakar tandskador. Dumonts regi \u00e4r ocks\u00e5 lika livlig som ett studiebes\u00f6k p\u00e5 ett b\u00e5rhus, filmen stinker av sterilisering och i brist p\u00e5 egen sj\u00e4l suger Imperiet ist\u00e4llet ut tittarens.
\nTrots att allt som presenteras befinner sig n\u00e5gonstans mellan tv-serien Dr Mugg med Markoolio och ett retuscherat Bolibompa-avsnitt \u00e4r handlaget och attityden fr\u00e5n Dumont h\u00e4pnadsv\u00e4ckande surmulen och grinig. D\u00e4r andra regiss\u00f6rer agerar kaospiloter och skapar harmoni i r\u00f6ran \u00e4r Dumont fast besluten att demonstrera sina – imagin\u00e4ra, kunskaper som en sylvass dramatiker. Detta g\u00f6rs genom att f\u00f6rse filmen med ett tempo som \u00e4r s\u00e5 pass l\u00e5gt att en person som drar sitt sista andetag skulle ha inv\u00e4ndningar. Varenda scen dras ut in absurdum med dialog som skrivits d\u00e5 alla mentala funktioner st\u00e4ngts ned. \t <\/p>\n
Den p\u00e5st\u00e5dda speltiden p\u00e5 knappt tv\u00e5 timmar f\u00e5r mig snart att ifr\u00e5gas\u00e4tta min egen verklighetsuppfattning, efter ynka femton minuter tycks tio livstider ha passerat. D\u00e5 allt v\u00e4l \u00e4r klart kan man tro att ens barnbarns barn \u00e4r redo att ta k\u00f6rkort. F\u00f6r under tv\u00e5 olidliga timmar f\u00f6rekommer inte ett enda skratt, inte en enda insikt och inte den minsta tillstymmelse till respekt f\u00f6r m\u00e4nskligt lidande. <\/p>\n
Imperiet \u00e4r s\u00e5 gr\u00e4nsl\u00f6st usel att den kan klassas som ett filmiskt ofredande.<\/p>\n