{"id":192981,"date":"2025-04-19T14:29:42","date_gmt":"2025-04-19T13:29:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192981"},"modified":"2025-04-20T10:12:45","modified_gmt":"2025-04-20T09:12:45","slug":"stralande-sangerska-backas-upp-av-inspirerade-storheter-viktoria-tolstoy-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192981","title":{"rendered":"Str\u00e5lande s\u00e5ng backas upp av inspirerade storheter &#8211; Viktoria Tolstoy p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490178985_1200757254257836_3179790504645626138_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-192983\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490178985_1200757254257836_3179790504645626138_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490178985_1200757254257836_3179790504645626138_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">11\/4 2025<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Viktoria Tolstoy beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen n\u00e5gon ing\u00e5ende presentation. Efter en 30-\u00e5rig karri\u00e4r med tretton album (varav \u00e5tskilliga p\u00e5 ACT) i bagaget och ett or\u00e4kneligt antal gig i Sverige och utomlands, p\u00e5 scener och i tv-studios \u00e4r hon ett namn p\u00e5 m\u00e5nga musik\u00e4lskares l\u00e4ppar. Redan som nykomling tilldelades hon Jazzkatten. Jag h\u00f6rde henne tillsammans med Putte Wickman p\u00e5 Liseberg i mitten p\u00e5 90-talet. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den aktade interpretens signum har varit att blanda standards med f\u00f6rstklassiga l\u00e5tar h\u00e4mtade fr\u00e5n beatbaserade melodier. Kan r\u00f6ra sig om sv\u00e4ngig soul och soundtrack ( <em>Meet Me At The Movies <\/em>\u00e4r f\u00f6rmodligen ett av hennes b\u00e4sta album), rockr\u00f6j, blues, gospel, funkiga rytmer eller ber\u00f6rande popballader. Om vi blickar bak\u00e5t ett decennium har jag nog h\u00f6rt Tolstoy live ett tiotal g\u00e5nger och flera recensioner har skrivits. Senaste g\u00e5ngen i november med gitarristen Krister Jonsson och Blue Heaven Big Band p\u00e5 stipendiekonsert i Lerum. Jonsson finns vid gl\u00e4djespridande s\u00e5ngerskans sida ocks\u00e5 p\u00e5 anrika Nef. Han har s\u00e4llskap av Martin Sj\u00f6stedt vid flygeln, Mattias Svensson p\u00e5 kontrabas samt Rasmus Kihlberg bakom sitt trumset. Vi snackar topprankade jazzmusiker vilka jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att ofta lyssna p\u00e5, inte minst live.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986433_1873245330116699_1718884958615833348_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-192987\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986433_1873245330116699_1718884958615833348_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986433_1873245330116699_1718884958615833348_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lokalen vars anrika historik Tolstoy p\u00e5talar \u00e4r v\u00e4lfylld av st\u00e5ende och sittande publik. Som brukligt genomf\u00f6rs konserten i tv\u00e5 set.  \u00d6ppnar med l\u00e5t fr\u00e5n nya skivan <em>Stealing Moments <\/em>skriven av pianisten Iiro Rantala, en sk\u00f6nt sl\u00e4pig melodi. Efter Jonsson gett sig av p\u00e5 ett publikfriande soul-bluesigt \u00e4ventyr \u00f6kar frontande kvinna och hennes komp trycket. Avl\u00f6ses av <em>What Should I Do, <\/em>skriven \u00e5t Tolstoy av Ida Sand. Vi f\u00e5r soul-poppigt beat med Kihlberg som obestridlig anf\u00f6rare. Hur Sj\u00f6stedt f\u00e4rgar med ystra l\u00f6pningar p\u00e5 vilka rytmsektionen tajt svarar, renderar i fett utropstecken i mina anteckningar. D\u00e4refter avl\u00e4gsnar man sig \u00e4n mer fr\u00e5n jazz-sf\u00e4ren genom att tolka den megahit av Seal som f\u00f6rekom i <em>Batman. <\/em> Sl\u00e5s av med vilket optimalt uttryck r\u00f6sten tar sig an verserna, rotade i dess l\u00e4tt identifierade, passionerade upp och nedg\u00e5ngar.  Vokal konst p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5 generar p\u00e5tagligt bifall.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/489556568_1110187247810711_726916569923448777_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-192989\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/489556568_1110187247810711_726916569923448777_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/489556568_1110187247810711_726916569923448777_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">D\u00e4refter levereras smeksam ballad signerad Jan Lundgren\/ Hanna Svensson med ackord fr\u00e5n gitarren i framkant. \u00c4kta parets <em>Summer Kind Of Love <\/em>\u00f6verg\u00e5r \u00f6verraskande i en experimentell fas. Den utg\u00e5r fr\u00e5n komposition av tyske trumslagaren Wolfgang Haffner, som jag f\u00f6r \u00f6vrigt tr\u00e4ffat p\u00e5 Nef. Det blir uppiggande eruptioner i energiskt trumsolo och ett smidigt stick fr\u00e5n eleganten Sj\u00f6stedt som sjungande stj\u00e4rnan k\u00e4nt sedan 12-\u00e5rs \u00e5lder. Blir r\u00f6rd av hur repertoaren balanseras, att Esbj\u00f6rn Svensson (som jag f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 m\u00f6tt vilket skedde efter konsert i M\u00f6lndal) hyllas b\u00e5de f\u00f6re och efter paus. Hans <em>Hands Off <\/em>sj\u00f6ngs med nyskriven text i  l\u00e5gm\u00e4ld, elegisk ton.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Efter denna h\u00f6jdpunkt skiftar st\u00e4mningen igen. Of\u00f6rliknelige Krister Jonsson bereds utrymme att agera vass, rockmusiker. Vi f\u00e5r veta att han efter eget behag ges m\u00f6jlighet att imitera gitarrguden Eric Clapton, vilket intr\u00e4ffar i <em>Change The World<\/em> . L\u00e5ten \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n ett soundtrack 1996 och baserad p\u00e5 tre m\u00e4ns l\u00e5tskrivande i Nashville. Efter avklarat solo \u00e4r det bara f\u00f6r de andra att h\u00e4nga p\u00e5 i en minst sagt h\u00e4ndelserik konsert. Ska framh\u00e5llas att ljudet var till bel\u00e5tenhet, l\u00e4t f\u00f6rtr\u00e4ffligt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/489968571_1367203040982692_186575568147398784_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-192990\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/489968571_1367203040982692_186575568147398784_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/489968571_1367203040982692_186575568147398784_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dr\u00e5pligt f\u00f6r sent f\u00e5ngande av appl\u00e5dtack<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Andra set inleds med aktuella albumets titell\u00e5t vars sugande groove sitter som en sm\u00e4ck. Jonsson kastar loss, kommer i rytmiskt samspr\u00e5k med Sj\u00f6stedt som artar sig till en rafflande dialog. Melodin utvecklas stillsamt med vispspel och imponerande t\u00f6jbar s\u00e5ng i komposition av Anna Alerstedt. H\u00e4nf\u00f6rs av rogivande tassande tema. F\u00f6ljs upp med <em>Whereever You\u00b4re Going <\/em>(I. Sand), en st\u00e4nkare med slagkraftig refr\u00e4ng i ett n\u00e4rmast gl\u00e4ttigt rakt beat. F\u00e4rska skivan tycks vara \u00e4nnu ett lyckat avsteg fr\u00e5n den jazzmylla Tolstoy associeras till.  Genom den musikaliska gl\u00e4dje hon utstr\u00e5lar f\u00e5r hon alla p\u00e5 synnerligen gott hum\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986818_942486604460732_3990258122043523105_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193030\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986818_942486604460732_3990258122043523105_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986818_942486604460732_3990258122043523105_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Och nu blir det som mest live, en oemotst\u00e5ndlig akt med Mattias Svensson i huvudrollen d\u00e5 man i \u00e4n h\u00f6gre utstr\u00e4ckning l\u00e4mnar sin komfortzon.  Tolstoy avsl\u00f6jar hur bred hon \u00e4r, s\u00e4ger att tv\u00e5 av hennes st\u00f6rsta idoler \u00e4r Peter Gabriel och Prince (er recensent har sett b\u00e5da i Scandinavium p\u00e5 80-talet). F\u00f6r detta fr\u00e4na moment har <em>Kiss The Frog <\/em>av den f\u00f6rst n\u00e4mnde valts ut, fast det l\u00e5ter s\u00e5 fett funkigt att det skulle kunna misstas vara Prince. P\u00e5 det h\u00f6gteknologiskt programmerade originalet lirar Gabriel syntbas. Att d\u00f6ma av svulstiga soundet kan antas att Svensson kopplat sin kontrabas till en effektpedal.. Otyglade sv\u00e4ngsekvensen kompletteras r\u00f6stm\u00e4ssigt (growl, chant?) effektfullt. Fantastiska uppvisningen p\u00e5 bas blir t\u00e4ndv\u00e4tska f\u00f6r Kihlberg, som driver p\u00e5 h\u00e5rt med funkig rytm d\u00e4r element av backbeat inkorporeras. Otroligt outro! Ska jag v\u00e5ga mig p\u00e5 att l\u00e4gga in en anm\u00e4rkning i marginalen p\u00e5 en konsert man blev lycklig av, vill jag anf\u00f6ra att stundom r\u00e5dde viss obalans. Maken Rasmus Kihlberg, ehuru omvittnat skicklig, dominerade ibland. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986541_541472695332134_4005134781096355285_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-193029\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986541_541472695332134_4005134781096355285_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/490986541_541472695332134_4005134781096355285_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Medveten om att texten lika mycket \u00e4r en subjektiv redovisning som en recension. Forts\u00e4tter \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 inslagen utf\u00f6rlig v\u00e4g. Efter denna sansl\u00f6sa urladdning gl\u00e4nser Tolstoy. \u00c5nyo uppm\u00e4rksammas Esbj\u00f6rn Svensson, som hon hade f\u00f6rm\u00e5nen att jobba med i b\u00f6rjan av karri\u00e4ren. Den avskalade fulltr\u00e4ffen <em>Shining on You <\/em>h\u00e4mtas fr\u00e5n ett album hon gjorde 2004. H\u00e4pnar \u00f6ver intensiva utf\u00f6randet och det magiska outrot. St\u00e4mningen skiftar i Paul Simons underbart gungande melodi <em>Have A Good Time. <\/em>(som jag r\u00e5kar ha p\u00e5 vinyl). Det sv\u00e4nger alldeles kolossalt, vokalisten och hennes eminenta band taggar varandra till stord\u00e5d. En uppsluppen kreativ dialog uppst\u00e5r emellan Jonsson och Sj\u00f6stedt. Tolstoys klockrena st\u00e4mma virar sig sp\u00e4nstigt runt melodin. Nu \u00e4r ordinarie repertoaren till \u00e4nda. Extranumret levereras p\u00e5 duo. Det blir en lekfull <em>In The Dark <\/em>med snirklande soul-bluesiga passager till ackompanjemang av den uts\u00f6kt ober\u00e4knelige Krister Jonsson till publikens jubel. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>11\/4 2025 Nefertiti i G\u00f6teborg Viktoria Tolstoy beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen n\u00e5gon ing\u00e5ende presentation. Efter en 30-\u00e5rig karri\u00e4r med tretton album (varav \u00e5tskilliga p\u00e5 ACT) i bagaget och ett or\u00e4kneligt antal gig i Sverige och utomlands, p\u00e5 scener och i tv-studios \u00e4r hon ett namn p\u00e5 m\u00e5nga musik\u00e4lskares l\u00e4ppar. Redan som nykomling tilldelades hon Jazzkatten. Jag h\u00f6rde [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-192981","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192981","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192981"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192981\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":193033,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192981\/revisions\/193033"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192981"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192981"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192981"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}