{"id":192718,"date":"2025-04-15T00:00:19","date_gmt":"2025-04-14T23:00:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192718"},"modified":"2025-04-16T11:39:10","modified_gmt":"2025-04-16T10:39:10","slug":"tre-unika-berattelser-lyfter-fram-exceptionell-kvinnlig-kapacitet-vardagshjaltinnorna-pa-goteborgs-stadsteaters-lunchteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192718","title":{"rendered":"Tre unika ber\u00e4ttelser lyfter fram exceptionell kvinnlig kapacitet – Vardagshj\u00e4ltinnorna p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteaters Lunchteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

v 15 2025<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgs Stadsteaters Foaj\u00e9<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Anette Sevreus (manus) & Ida Gillner (musik)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Marie Delleskog<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Nonno Nordqvist<\/p>\n\n\n\n

Ljus & Ljud: Arctur Hern\u00e1ndez Charr\u00e1ga<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Underrubriken lyder ”rapport fr\u00e5n \u00e4nnu en skurhink”. Den antyder att f\u00f6rest\u00e4llningen kommer och handla om Maja Ekel\u00f6f, vars osannolika biografi sammanl\u00e4nkas med Anette Sevreus s\u00e5 viktiga mormor samt hennes mammas favorit inom hemtj\u00e4nsten. Blev inbjuden av sk\u00e5despelaren som frilansat i \u00f6ver trettio \u00e5r och k\u00e4nde till att jag recenserat upps\u00e4ttningar hon medverkat i senaste \u00e5ren. Har sett henne hos Vera Berzak Teaters\u00e4llskap x 3, med Andra bollar, p\u00e5 Trixter, ADAS, Folkteatern och kanske ytterligare n\u00e5gon scen. Sedan sent 90-tal har hon f\u00f6rekommit i en l\u00e5ng rad filmer och tv-serier.<\/p>\n\n\n\n

Musikern och komposit\u00f6ren Ida Gillner uppt\u00e4cktes av en slump 2019, i samband med att jag befann mig i Kronhuset f\u00f6r att skriva om folkmusiktrion Kaja. D\u00e4refter har det blivit ett antal uppskattande recensioner av skivor och framtr\u00e4danden, solo eller ing\u00e5ende i L\u00e4ngtans Kapell. Vidare ska framh\u00e5llas att Gillner skrev musiken till Alla vindar \u00e4r stilla <\/em>av ovan n\u00e4mnda Berzak. En av akt\u00f6rerna p\u00e5 scen var d\u00e5 Anette Sevreus. 80-talisten vars huvudinstrument \u00e4r sopransaxofon, framst\u00e5r sedan sin magiska pianoskiva som en utm\u00e4rkt pianist med ett eget uttryck. I Vardagshj\u00e4ltinnorna <\/em>syns hennes r\u00f6relser \u00f6ver klaviaturen och subtila spel p\u00e5 akustisk gitarr.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Sten Dereman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lunchteatern inf\u00f6r som vanligt maximalt antal \u00e5h\u00f6rare vilka inmundigat god lunch, inneh\u00f6ll f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande anm\u00e4rkningsv\u00e4rda livs\u00f6den. Tv\u00e5 omst\u00e4ndigheter fick ig\u00e5ng tankeprocesser hos mig. Ibland undrar man ju hur vissa m\u00e4nniskor hinner med allt de utr\u00e4ttar och man st\u00e4ller sig den sj\u00e4lvklara fr\u00e5gan: Hur orkar de? Varifr\u00e5n f\u00e5r de sin energi och vad beror det p\u00e5 att dessa s\u00e4llsynta individer vi h\u00f6r om, visar en s\u00e5dan omsorg om andra (inte s\u00e4llan liknar beteendet betraktat utifr\u00e5n uppoffrande slit)? Att bry sig var ett gemensamt drag hos st\u00e4derskan Maja, mormor Jenny och invandrande Z som s\u00e5g sina sysslor som ett kall. Man kan helt enkelt inte begripa att alla m\u00e4nniskor tidsm\u00e4ssigt lyder under samma villkor, kan f\u00f6refalla som om vissa har tillg\u00e5ng till flera liv. <\/p>\n\n\n\n

Informationen om dessa exceptionella kvinnor f\u00e5r mig att fundera. Jag \u00e4r uppv\u00e4xt i en folkr\u00f6relse, n\u00e4mligen frisksport-r\u00f6relsen. Var ideell f\u00f6reningsledare fr\u00e5n ton\u00e5ren och fram\u00e5t och investerade oerh\u00f6rt m\u00e5nga timmar i veckan, fr\u00e4mst som ledare f\u00f6r grabbar som gillade att t\u00e4vla i olika idrotter. Och till s\u00e5 d\u00e4r nittio procent har mitt skrivande (bara h\u00e4r i K-bloggen finns ett fyrsiffrigt antal texter) skett utan arvode eller utanf\u00f6r arbetstid. Fallbeskrivningarna i Vardagshj\u00e4ltinnorna <\/em>resulterade i att jag funderar p\u00e5 hur s\u00e4llsynta eldsj\u00e4lar \u00e4r numera. i dessa underliga tider n\u00e4r varum\u00e4rkeskr\u00e4ngande influencers kan bli snuskigt rika utan st\u00f6rre anstr\u00e4ngning. De k\u00e4mpande kvinnors historier Sevreus redovisar utg\u00f6r en v\u00e4lkommen motbild.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den andra faktorn r\u00f6r Maja Ekel\u00f6fs ideologi, hennes minst sagt underliga livssyn. Genom att ha sammanf\u00f6rts av en gemensam bekant inleder Ekel\u00f6f en livaktig korrespondens med ”kamrat” Tony Rosendahl (som skickade brev till f\u00f6rfattaren av Rapport fr\u00e5n en skurhink)<\/em>, tidvis internerad p\u00e5 Kumla-bunkern och d\u00f6md f\u00f6r spektakul\u00e4ra bankr\u00e5n. P\u00e5 Orwellskt Newspeak-man\u00e9r betraktas han som f\u00f6rtryckt. Hon den sk\u00f6tsamma och fattige solidariserar sig s\u00e5lunda med f\u00f6rm\u00f6genhetsbrottslingen, ist\u00e4llet f\u00f6r med alla offer vilka f\u00e5tt sina liv f\u00f6rst\u00f6rda. Ungef\u00e4r lika groteskt som de idag inom akademin och kultur-sf\u00e4ren som bagatelliserar livsstilskriminellas g\u00e4rningar och gjort sig till terroristkramare. Ocks\u00e5 media och i synnerhet Public Service har jag som press p\u00e5 P3 Guld ”ertappat” med att glorifiera h\u00e4nsynsl\u00f6sa egotrippade ynglingar som skapat skr\u00e4ck i samh\u00e4llet. Idag skulle hon p\u00e5 goda grunder getts epitetet woke-marxist.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konstigt nog har jag brevv\u00e4xlingen i f\u00f6rstaupplaga. K\u00f6pte f\u00f6rmodligen boken, ur vilken Sevreus animerat citerar, p\u00e5 rea och l\u00e4ste den som pinsamt naiv ton\u00e5ring. Rosendahls tillvaro styrs av restriktioner, vilket g\u00f6r den \u00f6mmande brevskriverskan uppr\u00f6rd. N\u00e4r Sevreus tar upp Ekel\u00f6fs nikotinbeg\u00e4r, kan flikas in att hon som tilldelades det f\u00f6rsta Ivar Lo-priset (det av LO instiftade) r\u00f6kte ihj\u00e4l sig i likhet med Stig Sj\u00f6din. Ang\u00e5ende f\u00f6rkunskap har jag b\u00e5de l\u00e4st och i v\u00e5r ambiti\u00f6sa fackliga klubbtidning utf\u00f6rligt presenterat Rapport fr\u00e5n en skurhink. <\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>Att fembarnsmamman fr\u00e5n Karlskoga vann en romanprist\u00e4vling (motsvarande tre \u00e5rsl\u00f6ner efter skatt p\u00e5pekas i Vardagshj\u00e4ltinnorna)<\/em> f\u00f6r en dagbok plus en sj\u00e4lvbiografisk prolog, m\u00e5ste betecknas som en sensationell bragd. Vi f\u00e5r veta att f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r inl\u00e4mnade manus var att de skulle vara maskinskrivna. Kravet uppfylldes genom att stanna kvar p\u00e5 kontor efter utf\u00f6rd st\u00e4dning, anv\u00e4nda olika maskiner f\u00f6r att minska risken f\u00f6r uppt\u00e4ckt. Rapport-romanen kretsar kring hennes usla ekonomi och h\u00e4lsa, p\u00e5frestande jobbet, hennes n\u00e5got bortsk\u00e4mda barn i ton\u00e5ren eller \u00e4ldre, om l\u00e4sefrukter och studier p\u00e5 folkh\u00f6gskola och framf\u00f6r allt om v\u00e4rldsh\u00e4ndelser sedda ur en aldrig tvivlande socialists synvinkel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att ta sig tillbaka in i f\u00f6rest\u00e4llningen. Vad Sevreus upplyser oss om, ofta som svar p\u00e5 Gillners fr\u00e5gor, f\u00f6rdjupas omsorgsfullt i belysande. sekvenser. Regin ringar in, v\u00e4ssar m\u00e5lande beskrivningar, ser till att klokt disponera stoffet. Engagerande tilltal broderas ut med livligt kroppsspr\u00e5k och infogade betoningar N\u00e4r dramatiska h\u00e4ndelser ska gestaltas rycker Gillner in och agerar motspelare. Tror mig inte ha sett musikern agera p\u00e5 motsvarande naturliga vis tidigare. Vi l\u00e4r enligt marknadsf\u00f6ringen k\u00e4nna tre otroliga personer med ett j\u00e4drar anamma, ett p\u00e5st\u00e5ende publiken inst\u00e4mmer i. <\/p>\n\n\n\n

Som bonus har ett knippe s\u00e5nger stoppats in. Sj\u00f6ngs snyggt och avskalat till ackompanjemang p\u00e5 piano eller gitarr. Ingen av dem lanseras sig sj\u00e4lv prim\u00e4rt som s\u00e5ngare, fast hantverket beh\u00e4rskas. Tydligt g\u00e5r melodi och texter fram, vilka tar fasta p\u00e5 s\u00e5dant som hopp och klasskillnader. I en brokig kompott urskiljs Mikael Wiehe x 2, r\u00f6rande visan Himlen \u00e4r oskyldigt bl\u00e5 <\/em>av br\u00f6derna G\u00e4rdestad, WC p\u00e5 svalen av Kent Andersson och den l\u00e4tt antika schlagermakaren Jules Sylvain (pseudonym). Man har ocks\u00e5 lagt in Cornelis ber\u00f6mda fredsappell. Framst\u00e4llningen vidgas ocks\u00e5 av att slides visas bakom duon p\u00e5 scen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Entr\u00e9 g\u00f6rs ute i publiken emellan l\u00e5ngborden. Kl\u00e4dseln i vitt med slipsar \u00e4r ansl\u00e5ende. Har f\u00f6r mig att \u00e5tminstone Gillner b\u00e4r hatt. Den tjugofem \u00e5r \u00e4ldre aktrisen etablerar kontakten med oss direkt, genom en monolog om sin mormor vars \u00e5sikt var att tv-s\u00e4ndningar p\u00e5 morgnar uppeh\u00f6ll sig vid el\u00e4nde. B\u00e5da dividerar om huruvida det var b\u00e4ttre f\u00f6rr. Med inf\u00f6rlivandet av Kent Anderssons p\u00e5vra men lyckliga barndom p\u00e5visas den hisnande materiella utvecklingen publiken har erfarenhet av. Sevreus avsl\u00f6jar att hon varit ett maskrosbarn med b\u00e5de pappa och styvpappa d\u00f6mda till f\u00e4ngelsestraff. Mormor i G\u00e5rda blev r\u00e4ddningen. Verkar ha haft n\u00e4rmast mirakul\u00f6s f\u00f6rm\u00e5ga att l\u00f6sa utmaningar. Hur hon kunde arbeta heltid inom \u00e5ldringsv\u00e5rden kan man inte begripa med tanke p\u00e5 familjesituationen. I denna kontext sj\u00f6ngs passande nog Lill-Babs d\u00e4nga En tuff brud i lyxf\u00f6rpackning. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den tredje personen som gjort stor skillnad \u00e4r som n\u00e4mnts Zara, en omt\u00e4nksam \u00e4ngel som kommit att bli Sevreus mammas favorit inom Hemtj\u00e4nsten. Trots egen sargad uppv\u00e4xt har hon varit en enorm gl\u00e4djespridare. F\u00f6re lyckade finalnumret En s\u00e5ng till modet,<\/em> f\u00f6rs ett viktigt resonemang. Indirekt en uppmaning om att unna sig sj\u00e4lv, se m\u00f6jligheterna som st\u00e5r till buds. Annars finns en \u00f6verh\u00e4ngande en risk att godhj\u00e4rtade av hederv\u00e4rd v\u00e4lvilja offrar sig sj\u00e4lva, n\u00e5got som i f\u00f6rbig\u00e5ende p\u00e5talas. <\/p>\n\n\n\n

Som framg\u00e5tt med f\u00f6rhoppningsvis \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet, utspelade sig i ord och ton en t\u00e4nkv\u00e4rd f\u00f6rest\u00e4llning med sj\u00e4lvbiografisk pr\u00e4gel. Den \u00e4ldre sk\u00e5despelaren och den yngre musikern (tillika assisterande i dramatiserade avsnitt) samarbetade ypperligt och f\u00f6renades fint i duetter. <\/p>\n\n\n\n

Foton (ej \u00f6versta) Sten Dereman<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

v 15 2025 G\u00f6teborgs Stadsteaters Foaj\u00e9 P\u00e5 scen: Anette Sevreus (manus) & Ida Gillner (musik) Regi: Marie Delleskog Kostym: Nonno Nordqvist Ljus & Ljud: Arctur Hern\u00e1ndez Charr\u00e1ga Underrubriken lyder ”rapport fr\u00e5n \u00e4nnu en skurhink”. Den antyder att f\u00f6rest\u00e4llningen kommer och handla om Maja Ekel\u00f6f, vars osannolika biografi sammanl\u00e4nkas med Anette Sevreus s\u00e5 viktiga mormor samt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-192718","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192718","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192718"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192718\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192876,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192718\/revisions\/192876"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192718"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192718"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192718"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}