{"id":192543,"date":"2025-04-10T18:02:22","date_gmt":"2025-04-10T17:02:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192543"},"modified":"2025-04-10T23:26:37","modified_gmt":"2025-04-10T22:26:37","slug":"storartad-hyllning-till-legendaren-chet-baker-i-tvadelad-minifestival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192543","title":{"rendered":"Storartad hyllning till legendaren Chet Baker i tv\u00e5delad minifestival"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
fr\u00e5n Bio Roys facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

6-7\/4 2025<\/p>\n\n\n\n

Bio Roy \/ Park Lane i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4rdar: G\u00f6teborg Jazz Orchestra och Bio Roy<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag fick reda p\u00e5 detta tv\u00e5delade evenemang som till och med kallats minifestival ville jag verkligen vara med. Lyckligtvis hade jag m\u00f6jlighet att fr\u00e5n balkong p\u00e5 Roy uppleva Born To Be Blue <\/em>p\u00e5 s\u00f6ndagseftermiddagen, vars visning f\u00f6rl\u00e4ngdes efter\u00e5t av s\u00e5 kallad Q & A med pianisten och komposit\u00f6ren David Braid som hade gjort soundtracket och f\u00f6rekommande arr. Kv\u00e4llen d\u00e4rp\u00e5 tillh\u00f6rde jag som vanligt en av stammisarna n\u00e4r G\u00f6teborg Jazz Orchestra med sina g\u00e4ster tv\u00e4rs \u00f6ver Avenyn, ankn\u00f6t till musiken i n\u00e4mnda biopic fr\u00e5n 2015. Detta genom att l\u00e5tarna framf\u00f6rdes i storbandstappning med lysande solister. Majoriteten kompositioner i arrangemang av Braid fr\u00e5n Kanada, vars specialitet verkar vara att arbeta n\u00e4ra filmregiss\u00f6rer. <\/p>\n\n\n\n

Trumpetaren och s\u00e5ngaren Chet Baker var som bekant en stilbildare inom cool jazz. Sprungen ur soliga Kalifornien framstod han vid sitt genombrott p\u00e5 50-talet som en motvikt till svarta giganter baserade i New York och deras virtuosa rytmiserande och d\u00e5 i synnerhet bopp pionj\u00e4rerna Miles Davis och Dizzy Gillespie. I Born To Be Blue <\/em>regisserad av Bruce Budreau uppenbaras skillnaderna sl\u00e5ende kopplade till r\u00e4dslan hos kaxige Baker att inte bli accepterad. Jazz\u00e4lskaren i mig omfamnar b\u00e4gge stilidealen: den gripande sk\u00f6rhetens nyanser visavi epokg\u00f6rande kraften i bopparnas attack. Alltid varit f\u00f6rtjust i kontraster!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kan inte avh\u00e5lla mig fr\u00e5n sj\u00e4lvbiografisk ing\u00e5ng r\u00f6rande ovan n\u00e4mnda storheter. Efter James Brown \u00e4ger jag flest skivor med Miles och sett fyra av min idols konserter (tv\u00e5 i Sverige och tv\u00e5 i Nederl\u00e4nderna), har dvd:n Miles Ahead<\/em>, hans memoarer, bevittnat tv\u00e5 versioner av Driving Miles<\/em> och stor affisch finns p\u00e5 v\u00e4gg i vardagsrummet. Att Miles anses ha uppfunnit nya musikstilar flera g\u00e5nger om och sista \u00e5ren uppn\u00e5dde status i paritet med samtida rockstj\u00e4rnor \u00e4r v\u00e4rt att p\u00e5peka, \u00e4ven om det faller utanf\u00f6r \u00e4mnet. Har album med Dizzy Gillespie och h\u00f6rde honom live med sitt Big Band p\u00e5 Skeppsholmen sent 80-tal.<\/p>\n\n\n\n

Kronan p\u00e5 verket i uppr\u00e4kningen f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 s\u00e4gas vara att jag f\u00f6rutom fina utgivningar med Chet Baker, haft f\u00f6rm\u00e5nen att uppleva honom i magisk konsert med \u00c5ke Johansson trio, p\u00e5 ett and\u00e4ktigt lyssnande, fullsatt Nef fyra \u00e5r f\u00f6re han dog under oklara omst\u00e4ndigheter. Gl\u00f6mde i samtal med 50-\u00e5rige Braid fr\u00e5ga om han \u00e4r avundsjuk p\u00e5 oss som haft n\u00f6jet att att h\u00f6ra dessa hj\u00e4ltar live. L\u00e5tarna f\u00f6rknippade med den l\u00e4tt identifierade musikern och vokalisten f\u00e5r en revival i tolkningar p\u00e5 plattan Chet Baker Land <\/em>av Jan Sigurd & Anna Lena Brundin arrade av Mattias Nilsson. Recenserade entusiastisk b\u00e5de skivan och releasekonsert p\u00e5 Nef.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vilka \u00e4r d\u00e5 intrycken fr\u00e5n filmen och p\u00e5 vad ligger fokus? Ska s\u00e4gas att i bakhuvudet finns prisade retrospektiva dokument\u00e4ren Let\u00b4s Get Lost <\/em>filmad i svartvitt. N\u00e4r dessa v\u00e4rdefulla intervjuer hade sin biopremi\u00e4r var huvudpersonen d\u00f6d sedan n\u00e5gra m\u00e5nader. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande koncentreras intrigen p\u00e5 Bakers livsl\u00e5nga beroende av heroin. Jungfrusilen ges av en groupie p\u00e5 Birdland 1954, f\u00e5r honom att jaga kickar. F\u00f6rutom att bli h\u00f6g p\u00e5 narkotika och st\u00e4ndigt riskera r\u00e4ttsliga p\u00e5f\u00f6ljder fanns erotiska beg\u00e4r och ett konstn\u00e4rligt s\u00f6kande efter ett eget sound. Uppskattade fotot, soundtracket\/ ljudet och ber\u00e4ttandets olika faser.<\/p>\n\n\n\n

Portr\u00e4ttlika Ethan Hawke (s\u00e5g honom kuri\u00f6st nog p\u00e5 \u00e5rets GFF i Bara en natt <\/em>p\u00e5 samma biograf d\u00e4r jag s\u00e5g Let\u00b4s Get Lost) <\/em> i sjunger ber\u00f6rande sk\u00f6rt, l\u00e4rt sig r\u00e4tt fingers\u00e4ttning p\u00e5 instrumentet och agerar med en otrolig aura.. Inst\u00e4llningen \u00e4r s\u00e5 totalt helhj\u00e4rtad att flera scener gr\u00e4nsar till \u00f6verspel. Skulle samtidigt kunna h\u00e4vdas att gestaltningen \u00e4r hans livs roll. Historien b\u00f6rjar p\u00e5 60-talet n\u00e4r han misshandlas av langare och i sm\u00e4rtsamt blodiga sekvenser m\u00e5ste l\u00e4ra sig spela igen. Vid det h\u00e4r laget \u00e4r han p\u00e5 botten, suttit i f\u00e4ngelse och lever i Europa. Baker f\u00e5r i uppdrag att g\u00f6ra en film om sin karri\u00e4r, ett ber\u00e4ttarknep som blir en aning f\u00f6rbryllande. Denna biopic ger en god inblick i drivkrafter och det emotionella intryck hans musicerande gjorde. P\u00e5 minussidan kan bokf\u00f6ras att r\u00e4ttighetssk\u00e4l hindrat dem fr\u00e5n att anv\u00e4nda inspelningar med Chet Baker samt att kopian inte var textad. Val av tid p\u00e5 dygnet kan vara en f\u00f6rklaring till att alldeles f\u00f6r f\u00e5 uppm\u00e4rksammade visningen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
David Braid p\u00e5 Bio Roy<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Nu \u00e4ntligen framme vid vad som f\u00f6rsiggick p\u00e5 Park Lane under G\u00f6teborg Jazz Orchestras m\u00e5natliga spelning. Tidigare i \u00e5r har tv\u00e5 g\u00e5nger repertoar som kan l\u00e4nkas till Thad Jones & Mel Lewis Orchestra och deras banbrytande idiom framf\u00f6rts, som en tribut till Monday Night Big Band-konceptet. Har l\u00e5tit fantastiskt om GJO. Traditionsenligt inleds verksamheten p\u00e5 scen med lovande ungdomar. F\u00f6rbandet XJBA Quartet kom fr\u00e5n musiklinjen p\u00e5 Hvitfeldska Gymnasiet. Alster av eller f\u00f6rknippade med exempelvis Ella Fitzgerald, Wardell Gray, Robert Glasper och Joshua Redman presenteras av deras kunniga s\u00e5ngerska. . Noterar f\u00f6red\u00f6mliga nyanser i framf\u00f6r allt l\u00e5tarna signerade Gray resepektive hippa Blue Note-stj\u00e4rnan av idag Glasper och talangen hos ynglingen p\u00e5 klaviatur. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
GJO plus Anders Mogensen och Bj\u00f6rn Ingelstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

GJO kikckar ig\u00e5ng suggestivt med sin f\u00f6rsta g\u00e4st, danske renommerade trumslagaren Anders Mogensen. Har h\u00f6rt honom med orkestern tidigare, dessutom med s\u00e5dana som Walt Weiskopf och Anders Bergcrantz. Uppfattade jag korrekt spelades Dolphin Dance <\/em>(H. Hancock) i arrangemang av Bob Mintzer. Har kanske h\u00f6rt GJO ett 30-tal g\u00e5nger. Blir \u00e4nd\u00e5 h\u00e4pen \u00f6ver hur de utvecklats, exakt synkade ”klippet” i bl\u00e5ssektionerna. Minns jag r\u00e4tt levereras konsertens f\u00f6rsta solo av trombonisten Sebastian Petersson. N\u00e4r Bj\u00f6rn Ingelstam \u00e4ntrat scen formulerar han sig distinkt och elegant p\u00e5 sitt instrument. Utan att f\u00f6rs\u00f6ka imitera \u00e4r han rekryterad f\u00f6r att p\u00e5minna oss om Chet Bakers specifika sound. Efter hans inpass tar Samuel Olsson vid. Samma l\u00e5t inneh\u00e5ller ocks\u00e5 maffigt feature fr\u00e5n Olli Rantala p\u00e5 kontrabas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Verksamhetsledare Mats Eklund har sett till att f\u00f6r aftonen forma en fabul\u00f6s trumpetsektion best\u00e5ende av honom sj\u00e4lv, Olsson fr\u00e5n Bohusl\u00e4n Big Band, Jonathan Kronevik samt Patrik Putte Janson. Konsertens klimax uppstod n\u00e4r Samuel och ”Putte” i en parafras av Braid, p\u00e5 en oerh\u00f6rt avancerad Charle Parker-komposition bjuder p\u00e5 ett otroligt trumpet-battle, vars upprinnelse \u00e4r en scen i Born To Be Blue <\/em>f\u00f6rklarad av Braid. Grejen \u00e4r att de lysande instrumentalisterna st\u00e5r f\u00f6r en uppvisning som ska leda tanken till innovat\u00f6rerna Dizzy & Miles anno 1954, vilket ocks\u00e5 p\u00e5 ett f\u00f6runderligt vis sker. F\u00f6re detta intr\u00e4ffar briljerar Ingelstam, danske batteristen driver p\u00e5 med sin osvikliga energi och avverkar ett l\u00e4ckert solo i Buddy Rich-style, (s\u00e5ledes mycket slipad som storbandstrummis) och hela trumpetsektionen frontar. Westman f\u00f6r k\u00e4nsligt melodin vidare i Let\u00b4s Get Lost.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
Patrik Putte Janson & Samuel Olsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 duk bakom orkestern visas i omg\u00e5ngar en handfull scener ur Born To Be Blue,<\/em> vilka introduceras initierat av mannen jag f\u00e5r en pratstund med efter\u00e5t. Braid som bel\u00f6nades med tv\u00e5 priser i hemlandet f\u00f6r sitt arbete med filmen, \u00f6verl\u00e5ter \u00e4nda fram till str\u00e5lande extranumret pianopallen \u00e5t Simon Westman. Visuella inslagen ramar in utvalda kompositioner, tillf\u00f6r v\u00e4rdefull dimension. <\/p>\n\n\n\n

En recension ska ju inte vara ett referat. Dock, vad som h\u00e4nder n\u00e4rmast paus m\u00e5ste framh\u00e5llas. D\u00e5 framf\u00f6rs ett himmelskt vackert, svepande arr p\u00e5 Over The Rainbow <\/em>h\u00e4mtat fr\u00e5n filmen. Ingelstam ger publiken rysningar, ger oss konturerna med snyggt avv\u00e4gd precision. S\u00e5 mycket sk\u00f6nhet som ryms, en hisnande magnitud av komprimerade undertryckta k\u00e4nslor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Simon Westman \/ Olli Rantala<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rst ut i andra set \u00e4r den engelsktalande kvinnliga projektledarpraktikanten. som hoppas att fler vill vara patreons och st\u00f6tta GJO. Sedan forts\u00e4tter tributen till Chet Baker \u00e5tf\u00f6ljande av mestadels storbandsversioner fr\u00e5n soundtracket. Vi f\u00e5r en omgjord All Of Me <\/em>spetsad med h\u00e4rligt frossande i trumpetoner fr\u00e5n Kronevik och Ingelstam. Pontus Pohl f\u00f6ljer upp elegant p\u00e5 sopransax. En spirituell exalterad avdelning inleds med walking bass-solo av Rantala och \u00f6verg\u00e5r i fenomenalt uppsluppens bopp-fest. Ber\u00e4ttas att omissk\u00e4nnliga Charlie Mingus-bluesiga titeln lyder Haitian Fight Song<\/em>, ett frihetligt ode. Trumpetsektionen \u00e4r makal\u00f6s i sin explosiva fullkomliga kontroll. Vilken njutning! Till detta adderar perkussionist Michael Andersson en rafflande konversation med Anders Mogensen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Eftersom Baker blivit allra mest k\u00e4nd f\u00f6r ett soft och \u00e5terh\u00e5llsamt sound, \u00e4ndras inriktning radikalt efter n\u00e4mnda virtuosa urladdning. Filmmusik-specialisten ( sex soundtrack ut\u00f6ver sexton album i eget namn) skrev f\u00f6r filmen Could Have Been <\/em>som bygger p\u00e5 ett original av Charlie Parker. Spr\u00f6da balladen anknyter till Chet Bakers mis\u00e4r p\u00e5 60-talet med fint feature fr\u00e5n Ingelstam. Subtila anstrykningen av sorg kan f\u00f6rnimmas. Fr\u00e5n betagande allvar kastas vi in i ett \u00e5terskapande av mexikanska dansanta rytmer. Kul kontrast d\u00e4r Andreas Thurfjell p\u00e5 barytonsax f\u00e4rgar med lekfull rytm. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bland alla de intressanta upplysningar Braid f\u00f6rmedlar kan po\u00e4ngteras att regiss\u00f6ren f\u00f6r ovanlighets skull l\u00e4t musikerna i f\u00f6rv\u00e4g spela in musiken. Stimulerande konserten inf\u00f6r ett v\u00e4lfyllt om \u00e4n inte uts\u00e5lt Park Lane, ges som sig b\u00f6r en avrundning med romantisk touch. Vi f\u00e5r ett nytt arr p\u00e5 musiklalmelodin I\u00b4ve Never Been In Love Before<\/em> skriven f\u00f6r Hawke och hans Chet Baker-liknande st\u00e4mma (som f\u00f6rutom att vara ber\u00f6md sk\u00e5despelare ocks\u00e5 regisserar och skrivit sk\u00f6nlitteratur). Ingelstam sjunger snyggt, trogen f\u00f6rlagan fast i sin stil. Allra sist levereras inplanerat extranummer. D\u00e5 s\u00e4tter sig konsertens ciceron vid elpianot. G\u00f6r p\u00e5 duo med trumpetare Ingelstam (den i Paris boende jazzmusikern har jag h\u00f6rt b\u00e5de p\u00e5 Unity med egen grupp och med GJO) titelmelodin fr\u00e5n soundtracket. Blev en uts\u00f6kt avslutning p\u00e5 temat Chet Baker. En subtil delikatess! Ska betonas att akustiken var utomordentlig. H\u00e4ngde kvar en stund efter\u00e5t f\u00f6r att l\u00e5ta musiken sjunka in och i lugn och ro tacka medlemmarna i GJO och deras g\u00e4ster.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

6-7\/4 2025 Bio Roy \/ Park Lane i G\u00f6teborg V\u00e4rdar: G\u00f6teborg Jazz Orchestra och Bio Roy N\u00e4r jag fick reda p\u00e5 detta tv\u00e5delade evenemang som till och med kallats minifestival ville jag verkligen vara med. Lyckligtvis hade jag m\u00f6jlighet att fr\u00e5n balkong p\u00e5 Roy uppleva Born To Be Blue p\u00e5 s\u00f6ndagseftermiddagen, vars visning f\u00f6rl\u00e4ngdes efter\u00e5t […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-192543","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192543","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192543"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192543\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192628,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192543\/revisions\/192628"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192543"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192543"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192543"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}