{"id":192470,"date":"2025-04-07T15:36:07","date_gmt":"2025-04-07T14:36:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192470"},"modified":"2025-04-21T12:50:53","modified_gmt":"2025-04-21T11:50:53","slug":"svensk-teaterhistorias-mest-omtalade-drama-dissekeras-av-karande-med-komisk-desperation-jag-spanner-upp-himlen-med-egna-hander-av-revet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192470","title":{"rendered":"Svensk teaterhistorias mest omtalade drama dissekeras av ”k\u00e4rande” med komisk desperation – Jag sp\u00e4nner upp himlen med egna h\u00e4nder av Revet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressbilder Dan Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fritt efter Fr\u00f6ken Julie av August Strindberg<\/p>\n\n\n\n

Text: Erika Lindahl<\/p>\n\n\n\n

Regi: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi\/ kostym: Emilia Bongilaj<\/p>\n\n\n\n

Mask: Osborne Petersson (ocks\u00e5 producent)<\/p>\n\n\n\n

Musik\/ ljud: Jenny Soovik<\/p>\n\n\n\n

R\u00f6stsk\u00e5despelare: Erik Mattsson, Lovisa Perm<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Hanna Ingman<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 4\/4 2025 p\u00e5 Hagatateatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 13\/4 ( i maj g\u00e4stspel p\u00e5 Strindbergs Intima Teater)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vill framh\u00e5lla direkt hur rolig monologen \u00e4r, vilket f\u00e5r till f\u00f6ljd att premi\u00e4rpubliken garvar oftare och ljudligare \u00e4n den f\u00f6rmodligen hade f\u00f6rest\u00e4llt sig. Avviker inte f\u00f6r egen del, utan dras med av komiskt, smart tilltal. Det uppv\u00e4ger sinnrikt sv\u00e4rtan och sorgen \u00f6ver obestridligt svek. Samtidigt som humorn sp\u00e4der ut fungerar den som en f\u00f6rst\u00e4rkande effekt av raseriet hos kokerskan Kristin, vars tilltagande oro och fasa f\u00f6rkroppsligas med bravur av Hanna Ingman under halvannan timme. Att upps\u00e4ttningen som ”granskar” Jean och Julies f\u00f6rehavanden, kryddas med repliker och beteenden som lockar till skratt \u00e4r v\u00e4rt att betona.<\/p>\n\n\n\n

Kan relatera till drastiska sv\u00e4ngningarna i aktuella Bernadas hus <\/em>p\u00e5 stadens Stadsteater. Pinsamt nog hade jag i min sent omsider publicerade recension missat att understryka de muntra inslagen, trots att de f\u00f6rekom flitigt. Korrigerade lapsusen i efterhand. F\u00f6r att inte beg\u00e5 samma misstag vad betr\u00e4ffar Jag vill sp\u00e4nna upp himlen med egna h\u00e4nder <\/em>lyfts d\u00e4rf\u00f6r omg\u00e5ende humorn fram. Greppet blommar ut i distanserande sekvenser d\u00e4r tidsaspekten betonas. Inom parantes b\u00f6r skjutas in att tragedin i ikoniska kammarspelet inte ans\u00e5gs helt trov\u00e4rdigt ens p\u00e5 Strindbergs tid. Grevens dotter hade inte beh\u00f6vt ta sitt liv f\u00f6r att undkomma skammen av att ha fallit f\u00f6r frestelsen, den stilige betj\u00e4nten, under berusning en f\u00f6rtrollad midsommarnatt, <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hade inte koll p\u00e5 att det tidigare skrivits en monolog om Fr\u00f6ken Julie <\/em>utifr\u00e5n f\u00f6rlovade Kristins synvinkel. Kristin <\/em>av Hanna Adolfsson sattes upp p\u00e5 Strindbergs intima teater 2022 och recenserades exempelvis h\u00e4r. 2018 s\u00e5g jag Malin Lindroths Madame Flod – \u00e5terkomsten <\/em>i en lysande upps\u00e4ttning med Lisbeth Johansson & Carita Jonsson. B\u00e5de G\u00f6rel Crona och Anna Pettersson har gjort feministiska bearbetningar av Strindbergs tragedi, vilka jag tyv\u00e4rr inte sett. Pettersson som ju haft stora framg\u00e5ngar med sitt ifr\u00e5gas\u00e4ttande av manlig v\u00e4rldsdramatik tillh\u00f6r f\u00f6r \u00f6vrigt de REVET tackar. 2013 recenserades Emil Graffmans iscens\u00e4ttning av fatala dramat om den h\u00f6gadliga l\u00e4tt uttr\u00e5kade fr\u00f6ken Julie och franske propre betj\u00e4nten. Den spelades p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Har inte tidigare bevittnat n\u00e5gon scenkonst signerad Revet, vilka tycks vara en normkritiskt arbetande grupp p\u00e5 sju personer.<\/p>\n\n\n\n

”Hur stora m\u00f6jligheter har vi egentligen att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e5ra liv? Hur sipprar makt, samh\u00e4llsstrukturer och k\u00f6nsnormer in i v\u00e5ra romantiska relationer och livsval?” Tv\u00e5 fr\u00e5gest\u00e4llningar h\u00e4mtade fr\u00e5n frigruppens hemsida, med r\u00f6rande till\u00e4gg avseende v\u00e5r l\u00e4ngtan och om att vilja k\u00e4nna sig okej. Titeln p\u00e5 monologen n\u00e4mns f\u00f6r \u00f6vrigt mitt i monologen. Vi befinner oss i Kristins rum, v\u00e4gg i v\u00e4gg med k\u00f6ket d\u00e4r attraktionen successivt stegras. Mysiga rummet i r\u00f6tt \u00e4r inrett med s\u00e4ng, bord och stol, ett sk\u00e5p i tr\u00e4 med en microv\u00e5gsugn(!) ovanp\u00e5 och ljusk\u00e4llor i form av fyra lampor. En lustig anakronism s\u00e5ledes! Ist\u00e4llet f\u00f6r att sova pysslar den rastl\u00f6sa, rekorderliga kokerskan med olika verksamheter. Dr\u00f6mmer om en framtid n\u00e5gon annanstans med sin \u00e4lskade Jean s\u00e5 l\u00e4nge det ter sig m\u00f6jligt. L\u00e4r sig av den anledningen franska glosor. Och cirka fyra g\u00e5nger byter hon om, kanske som en nerv\u00f6s och sedermera ursinnig reaktion. p\u00e5 n\u00e5got of\u00f6rl\u00e5tligt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hanna Ingman f\u00f6rm\u00e5r i samarbete med regiss\u00f6r Dan Andersson och Erika Lindahls hisnande manus, nagla fast os i en uppslitande konflikt., d\u00e4r bara ena parten kommer till tals. Djupg\u00e5ende konsekvenserna f\u00f6r Kristin betraktas ur ett nutida perspektiv, setts i relation till 1880-talets enorma klassklyftor. Ingman \u00e4r f\u00f6r mig en nytt ansikte, en stor tillg\u00e5ng som den resonerande kvinnan, modernt argumenterande med blicken mot Strindbergs erotiska kammarspel. Anknyter \u00e5terkommande till den lista p\u00e5 argument f\u00f6r\/ emot hon g\u00f6r tidigt i f\u00f6rest\u00e4llningen. Det spekuleras finurligt p\u00e5 olika scenarios. Medger att hennes Jean befinner sig farligt n\u00e4ra \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda Julie som \u00e4r tio \u00e5r yngre, men litar p\u00e5 att han har sina gr\u00e4nser. Som bekant f\u00f6r v\u00e4linformerad publik \u00e4r han dock en streber som smider planer.<\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6rens estetik inriktas p\u00e5 att odla fram r\u00e4tt sorts avv\u00e4gning i tilltal, kalibrering av blinkningar till mottagliga betraktare. Utan att l\u00e4mna Kristins \u00f6de in i meta-lager ber\u00f6ms vi f\u00f6r att vara goda lyssnare. I sin sm\u00e4rtsamma stund beh\u00f6ver hon oss, vilket f\u00f6rst\u00e5s v\u00e4cker munterhet. En avg\u00f6rande anledning till de omedelbara st\u00e5ende ovationer premi\u00e4ren utl\u00f6ste, beror p\u00e5 den framg\u00e5ng man kunde sk\u00f6rda, med sitt geh\u00f6r f\u00f6r att dra in \u00e5sk\u00e5daren i dramatiken. Anammade bifallet de f\u00f6rtj\u00e4nade (i motsats till euforin som KONSTAB or\u00e4ttm\u00e4tigt bel\u00f6nades med) Borde ha n\u00e4mnt tidigare att Ingmans stabila kokerska, vars tillvaro h\u00e4r kraschar, kontinuerligt kommenterar den alltmer \u00f6desm\u00e4ttade dialog hon tjuvlyssnar till. Likt Jenny Sooviks musik, antingen dr\u00f6mska eller taktfasta toner fr\u00e5n dansbana, h\u00f6rs dialogen i bakgrunden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gestaltningen m\u00e5ste betecknas som en enast\u00e5ende bedrift. Ingman som har scenn\u00e4rvarons magi som ideal, v\u00e4xlingar av sinnesst\u00e4mning, ges i sin utf\u00f6rliga monolog utlopp f\u00f6r sina kvaliteter. Hoppas f\u00e5r chansen att se mer av henne i en snar framtid. \u00c4r detta m\u00e5nne definitiva genombrottet f\u00f6r v\u00e4rml\u00e4ndskan? Inte alls osannolikt! L\u00e4st att hon varit frilansare p\u00e5 tv, barnteater, improvisation med mera. D\u00e4rtill showartist och konstn\u00e4rlig ledare som studerar studerar p\u00e5 Musikallinjen vid Balettakademin i G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

Publikfriande knep anv\u00e4nds f\u00f6r att bibeh\u00e5lla intresset. N\u00e4r slutscenen infaller k\u00e4nns of\u00f6ruts\u00e4gbart, s\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 att ett uppbrott signaleras i ett tidigare skede. Finns s\u00e5 mycket som st\u00f6ts och bl\u00f6ts att man har f\u00f6rdrag med att teamet obevekligt f\u00f6rl\u00e4nger den gestaltades uppr\u00f6rdhet och pl\u00e5ga, inte bryr sig om att d\u00f6da sina \u00e4lsklingar. Samtliga uppt\u00e4nkliga v\u00e4ndningar inkluderas. \u00c4ltandet inneh\u00e5ller fyndiga po\u00e4nger vi kan relatera till. Det \u00e4r sammantaget en mycket lyckad satsning av Revet, \u00e4nnu ett sp\u00e4nnande scenkonstkollektiv i G\u00f6teborg. Ska understrykas vilka stimulerande tankefigurer texten inneh\u00e5ller, specifikt riktad till medvetna kvinnor upptagna med att forma en framtid med karri\u00e4r och familj. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fritt efter Fr\u00f6ken Julie av August Strindberg Text: Erika Lindahl Regi: Dan Andersson Scenografi\/ kostym: Emilia Bongilaj Mask: Osborne Petersson (ocks\u00e5 producent) Musik\/ ljud: Jenny Soovik R\u00f6stsk\u00e5despelare: Erik Mattsson, Lovisa Perm Sk\u00e5despelare: Hanna Ingman Premi\u00e4r: 4\/4 2025 p\u00e5 Hagatateatern i G\u00f6teborg Spelas till och med 13\/4 ( i maj g\u00e4stspel p\u00e5 Strindbergs Intima Teater) Vill […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-192470","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192470","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192470"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192470\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":193052,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192470\/revisions\/193052"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192470"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192470"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192470"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}