{"id":192403,"date":"2025-04-04T03:20:34","date_gmt":"2025-04-04T02:20:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192403"},"modified":"2025-04-06T19:30:55","modified_gmt":"2025-04-06T18:30:55","slug":"mangbottnat-nar-kvinnokollektiv-lider-av-egen-fortryckare-bernadas-hus-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192403","title":{"rendered":"M\u00e5ngbottnat n\u00e4r kvinnokollektiv lider av egen f\u00f6rtryckare – Bernadas hus p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Federico Garcia Lorca (\u00f6vers\u00e4ttning: Jens Nordenh\u00f6k)<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Sisela Lindblom och Nora Nilsson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Nora Nilsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Julia Przedmojska<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Lidia Wos<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Lena Lindgren<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Maria Agaton<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Sofie Grynning<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Marie Richardsson, Anna Bjelkerud, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Eline H\u00f6yer, Iskra Kostic, Marta Andersson-Larsson, Beata Hedman, Marie Delleskog, Annie Dahlin, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Julia Glisic<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 28\/3 2025 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 31\/5<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Att beh\u00f6va k\u00e4mpa emot skrivkramp \u00e4r ett el\u00e4nde, tro mig. Har tvingats ta i tu med detta destruktiva tillst\u00e5nd i omg\u00e5ngar sedan i somras. Stadsteaterns senaste premi\u00e4r intr\u00e4ffade i fredags. Eftersom \u00e5tskilligt fruktbart utvanns ur deras bearbetning av m\u00e4rkliga Bernadas hus, <\/em>f\u00f6rtj\u00e4nar upps\u00e4ttningen att jag anstr\u00e4nger mig f\u00f6r att sent omsider delge mina tankar. Premi\u00e4rkv\u00e4llen b\u00f6rjar i Tiljan med god 2-r\u00e4tters, vars fiskr\u00e4tt f\u00f6rvisso skulle varit varmare (borde haft modet att p\u00e5peka missen). Mamma tror sig ha sett pj\u00e4sen f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Jag s\u00e4ger att jag har f\u00f6r mig att jag sett en upps\u00e4ttning p\u00e5 en festival p\u00e5 Wendelsberg. Kommer l\u00e5ngt senare p\u00e5 att minnet f\u00f6rv\u00e4xlade pj\u00e4sen i fr\u00e5ga fr\u00e5n 1936 med Blodsbr\u00f6llop. <\/em>Hur som helst efter v\u00e5r sittning i trivsamma restaurangen \u00e4r det dags att g\u00e5 en halv trappa upp f\u00f6r att inta platserna p\u00e5 \u00e5ttonde rad.<\/p>\n\n\n\n

Senaste g\u00e5ngen dramatik av Lorca sattes upp i G\u00f6teborg kan ha varit 2009 d\u00e5 Suzanne Osten tog sig an Publiken<\/em>, vars f\u00f6rsta meta-fl\u00f6dande halva var stimulerande, rent av genial. Tyv\u00e4rr sv\u00e4mmade upps\u00e4ttningen \u00f6ver av infall, saknade struktur. Lyssnade dessutom aktivt p\u00e5 ett av de samtal Osten arrangerade d\u00e5 det handlade om hurudan G\u00f6teborgs-publiken \u00e4r. Under sin alltf\u00f6r korta levnad blev ju spanjoren ocks\u00e5 ett n\u00e4stan lika stort namn som poet. I min samling av Lyrikv\u00e4nnen finns n\u00e5gonstans en ess\u00e4 jag l\u00e4st om uppm\u00e4rksammade diktsamlingen Poet i New York. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att g\u00e5 h\u00e4ndelserna i f\u00f6rv\u00e4g kommenterar jag efter\u00e5t inf\u00f6r tv\u00e5 m\u00e4n, det faktum att sydl\u00e4ndska temperamentet tar kvinnorna i besittning, s\u00e4rskilt de tr\u00e5nsjuka syskonen vilka blir som olika representanter f\u00f6r diagnosen ”hysteriska fruntimmer”, en stereotyp som f\u00f6rekommit rikligt i sk\u00f6nlitter\u00e4ra verk, p\u00e5 filmduken och scener. Inte s\u00e5 f\u00e5 kvinnor h\u00e4vdar att psykologiska diagnosen skulle vara en myt. Kommentarens retoriska figur ifr\u00e5gasatte om vi m\u00e4n med trov\u00e4rdighet kan avge omd\u00f6men, om ett intensivt drama enbart befolkat av kvinnor.<\/p>\n\n\n\n

M\u00f6jligen en aning upphetsad \u00f6ver de bevittnade k\u00e4nslostormarna och dess ob\u00f6nh\u00f6rligt tragiska slut, bortser jag d\u00e5 fr\u00e5n att det r\u00e5kar vara en homosexuell man som i 35-\u00e5rs \u00e5ldern skrivit pj\u00e4sen. En f\u00f6rfattare som till yttermera visso utmanade Franco och falangisterna till den grad att han m\u00f6rdades av dem under inledningen av spanska inb\u00f6rdeskriget. Aprop\u00e5 tonl\u00e4get, raffinerat omtumlande sv\u00e4ngningar fr\u00e5n kontrollerat beteende, till skoningsl\u00f6s rivalitet och obeh\u00e4rskade v\u00e5gor av uppg\u00f6relser, yttrar sig min mor efter f\u00f6rsta akten. ”Det \u00e4r ganska v\u00e4snigt” (lustigt nog verkar inte denna adverbiala b\u00f6jning finns angiven som korrekt svenska).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hysterin som bubblar under ytan och brister ut i omg\u00e5ngar \u00e4r onekligen en drivkraft, ett oundvikligt utlopp f\u00f6r en orimlig situation. Matriarken Bernada, spelad med orubblig auktoritet av Marie Richardsson som debuterar p\u00e5 landets n\u00e4st st\u00f6rsta Stadsteater, \u00e4r mentalt en lika hemsk f\u00f6rtryckare som fascisterna.. Dels utlyser hon \u00e5tta \u00e5rs sorg efter maken, dels i praktiken husarrest f\u00f6r sina fem d\u00f6ttrar (den \u00e4ldsta fr\u00e5n ett tidigare \u00e4ktenskap 35 \u00e5r – Caroline S\u00f6derstr\u00f6m) p\u00e5 grund av att byn saknar fr\u00e5n hennes position v\u00e4rdiga friare. P\u00e5 s\u00e5 vis behandlas fler \u00e4mnen \u00e4n f\u00f6r\u00f6vare – offer, manligt – kvinnligt, subjekt- objekt. En understr\u00f6m r\u00f6r klassmedvetenhet, r\u00e4dslan f\u00f6r mesallians som kan vara lika stark som att bli gravid f\u00f6re \u00e4ktenskapet. Anna Berg lyfter i sin ess\u00e4 publicerad i programmet, fram att Lorca ifr\u00e5gasatte normer och hierarkier pr\u00e4glade av katolska kyrkan, bland annat genom att skapa komplexa kvinnoroller vilka v\u00e4xlar emellan att vara subjekt och motsatsen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En inte oviktig faktor alltf\u00f6r ofta negligerad i recensioner \u00e4r ljuss\u00e4ttningen. Skuggorna som matchar svart begravningskl\u00e4dsel och designen i \u00f6vrigt \u00e4r h\u00e4r magnifikt inbjudande. Scenografin laborerar sinnrikt med b\u00e5de rymd och intimitet. Scenen badandes i pastell och sepiaf\u00e4rgad nyans har f\u00e5tt en extension, en roterande oval l\u00e4ngst fram vilket inneburit att n\u00e5gra platser l\u00e4ngst fram tagits bort. P\u00e5 denna tillf\u00e4lligt installerade mini-vridscen lyfts kistan och runt ett bord samlas familjen i \u00f6ppningen av andra akten n\u00e4r Prudenicia (Gunilla Johansson Gyllenspetz) bes\u00f6ker dem.<\/p>\n\n\n\n

Rekvisitan inneh\u00e5ller ett par g\u00e5tfulla inslag. Syftar framf\u00f6r allt p\u00e5 scener med tv\u00e4ttmaskin, kassettradio och en liten tv. Systrarna f\u00f6ljer h\u00e4ngivet unga huvudrollsinnehavarens \u00f6de i en tv-serie tillsammans med l\u00e4tt bitter tj\u00e4nstepersonal, Poncia (Anna Bjelkerud i pregnant roll, f\u00f6rs\u00f6ker tala f\u00f6rst\u00e5nd med h\u00e4rskarinnan) och Maia (en uttrycksfull Annie Dahlin). Tv\u00e4ttmaskinen i kombinationen med n\u00e4mnda teknikvaror indikerar att dramatiken f\u00f6rlagts till 70-talet, eller m\u00f6jligen 60-tal. En annan m\u00e4rklig omst\u00e4ndighet \u00e4r den kista varje syster f\u00f6rvarar sina tillh\u00f6righeter i, som en slags Amerikakoffert. I dessa rafsas det av koleriska yrv\u00e4dret Adela (energiskt utlevande Beata Hedman), n\u00e4r hon tror sig bestulen. <\/p>\n\n\n\n

Systrarna \u00e5l\u00e4ggs att sy sina brudlakan samtidigt som de lustfyllt l\u00e4ngtar efter v\u00e4rlden utanf\u00f6r, att f\u00e5 g\u00f6ra intryck. Annorlunda ovanifr\u00e5nperspektiv kompletterar v\u00e5rt betraktande, genom den gigantiska runda spegeln som h\u00e4nger ovanf\u00f6r den vida scenen. Ytterligare anm\u00e4rkningsv\u00e4rda synliga detaljer r\u00f6r somliga systrars utseenden. Ett par av dem kommer troligen till korta p\u00e5 \u00e4ktenskapsmarknaden. En \u00e4r puckelryggig medan en annan har en defekt i form av missbildning i ansiktet. Vidare hasar d\u00f6ttrarnas mormor sig runt f\u00f6rvirrad som en tovig relik med ett uppstoppat lamm i famnen. Denna dementa v\u00e5lnad gestaltas av Marie Delleskog. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren skriver oss inte p\u00e5 n\u00e4sen, fast hon vanligtvis verkar i en feministisk anda. Att kvinnorna i Bernadas hus <\/em>brottas med s\u00e5v\u00e4l yttre manliga hinder som ett konkret inre, manifesterat av den of\u00f6rsonliga och upph\u00f6jt stolta \u00e4nkan, g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. P\u00e5 samma g\u00e5ng blir det uppenbart att bekr\u00e4ftelse s\u00f6ks fr\u00e5n attraktiva friare. Humor \u00e4r en effektiv ventil f\u00f6r systrarna. Fysiskt och verbalt fantiserar de komiskt om m\u00e4nnen, imiterar deras beteenden. Den underh\u00e5llande aspekten ska framh\u00e4vas. Satir har genom historien visat sig vara ett bepr\u00f6vat recept som motst\u00e5nd n\u00e4r underordnade drabbas av maktens fula tryne. Finns en fascinerande dubbelhet i motivbilden. Man t\u00e4nker att det finns mycket l\u00e4ra sig om psyket hos det andra k\u00f6net. Att teamet (ljuddesignern enda undantag) och ensemblen h\u00e4mtat ur egna erfarenheter. Samtidigt \u00e4r pj\u00e4sen skriven med blicken p\u00e5 dem utav en homosexuell, f\u00f6rh\u00e5llandevis ung man i en annan era. Intressant iakttagelse, eller hur?<\/p>\n\n\n\n

Har recenserat lyckade upps\u00e4ttningar i regi av Nora Nilsson flera g\u00e5nger, vars vistelser p\u00e5 Stadsteatern burit frukt. Vill n\u00e4mna Krossad, Afterwork, Det intelligenta homots guide…<\/em>och tredelade apokalyptiska \u00f6verlevnads\u00e4ventyret och allkonstverket Mr Burns. Hon har uttalat sig om Lorcas f\u00f6rbryllande pj\u00e4s. Menar att f\u00f6rtryckets mekanismer f\u00f6r tankarna till panoptikonet, f\u00e4ngelset utan vakter d\u00e4r f\u00e5ngarna bevakar varandra. Enligt henne det ultimata maktut\u00f6vandet. Befriande att vi slipper den s\u00e5 ofta f\u00f6rekommande samtidsmark\u00f6ren, den som f\u00f6rs\u00e5tligt p\u00e5st\u00e5r att Trump \u00e4r v\u00e5r tids Hitler. F\u00f6rutom farliga laddningen i p\u00e5st\u00e5endet borde fler med en kulturell plattform l\u00e5ta publiken dra egna slutsatser. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Koreografin \u00e5terh\u00e5llsamt synkad eller utf\u00f6rd med frenesi p\u00e5 individniv\u00e5 \u00e4r noga genomt\u00e4nkt. K\u00e4nslan av Klaustrofobi och det spanska temperamentet vaskas fram. Marie Richardsson (som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan kunde besk\u00e5das p\u00e5 Backa i ett samarbete med Dramaten) \u00e4r som f\u00f6rv\u00e4ntat skarp i sin utmejslade, osympatiska roll. Dominerar alldeles p\u00e5 gr\u00e4nsen i de t\u00e4mligen f\u00e5 avg\u00f6rande scener hon styr i. De ur rollistan vilka tr\u00e4der fram i \u00f6vrigt \u00e4r fr\u00e4mst Beata Hedman och Anna Bjelkerud, vars Poncia \u00e4r den visa som f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 Bernada att ta reson. Ur olika viljorna utkristalliseras ocks\u00e5 Caroline S\u00f6derstr\u00f6m och praktikanten Annie Dahlin. Och de fem systrarnas gnabbande och gemenskap framst\u00e4lls ytterst vitalt, med drastiska \u00f6vertoner. <\/p>\n\n\n\n

Cirka tio kollegors lovord har st\u00e4llts samman p\u00e5 hemsidan. Undrar om det denna g\u00e5ng fanns n\u00e5gon avvikande r\u00f6st. Jag \u00e4r ben\u00e4gen att inst\u00e4mma i hyllningsk\u00f6ren. Det \u00e4r en lika m\u00e4rkv\u00e4rdig som m\u00e4rklig iscens\u00e4ttning, v\u00e4rd att se om. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Federico Garcia Lorca (\u00f6vers\u00e4ttning: Jens Nordenh\u00f6k) Bearbetning: Sisela Lindblom och Nora Nilsson Regi: Nora Nilsson Scenografi: Julia Przedmojska Koreografi: Lidia Wos Kostymdesign: Lena Lindgren Maskdesign: Maria Agaton Ljusdesign: Sofie Grynning Ljuddesign: Dan Andersson P\u00e5 scen: Marie Richardsson, Anna Bjelkerud, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Eline H\u00f6yer, Iskra Kostic, Marta Andersson-Larsson, Beata Hedman, Marie Delleskog, Annie Dahlin, Gunilla […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-192403","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192403","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192403"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192403\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192446,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192403\/revisions\/192446"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192403"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192403"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192403"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}