{"id":192393,"date":"2025-04-02T19:51:02","date_gmt":"2025-04-02T18:51:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192393"},"modified":"2025-04-03T11:21:24","modified_gmt":"2025-04-03T10:21:24","slug":"val-investerad-timme-om-en-klassresa-familjeband-och-vikten-av-sagor-flickan-och-vildparonen-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192393","title":{"rendered":"V\u00e4l investerad timme om en klassresa, familjeband och vikten av sagor – Flickan och vildp\u00e4ronen p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Id\u00e9 och initiativtagare: Eleftheria Gerofoka<\/p>\n\n\n\n

Av & regi: Eleftheria Gerofoka och Rasmus Lindgren<\/p>\n\n\n\n

Dramatisk text: Christina Ouzounidis<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & ljusdesign: Bella Odenquist<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n

R\u00f6relseinstrukt\u00f6r: Joseba Yerro Izaguirre<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Efeftheria Gerofoka och Vasiliki ”Kiki” Gerofoka<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 15 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Nypremi\u00e4r 26\/4 p\u00e5 Backa Teater Lindholmen G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 29\/4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Jag var p\u00e5 nypremi\u00e4ren i f\u00f6rra veckan och borde ha tecknat ned min upplevelse f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Trist att \u00e5terigen skylla p\u00e5 skrivkramp. Nu h\u00f6g tid att \u00e5terv\u00e4nda till en slags audiovisuell redog\u00f6relse f\u00f6r f\u00f6rh\u00e5llandet emellan den till Sverige emigrerande aktrisen och hennes grekiska mamma. F\u00f6rest\u00e4llningens urpremi\u00e4r \u00e4gde rum p\u00e5 Dans- och teaterfestivalen i fjol. R\u00f6relser och kroppsspr\u00e5k ing\u00e5r f\u00f6ljdriktigt som ett v\u00e4sentligt inslag i ber\u00e4ttandet. F\u00f6rest\u00e4llningen har samma \u00e5ldersgr\u00e4ns som barnf\u00f6rbjudna filmer, vilket antagligen beror p\u00e5 att vad den f\u00f6rmedlar sker p\u00e5 tre spr\u00e5k – svenska, engelska och grekiska.<\/p>\n\n\n\n

Vidare b\u00f6r n\u00e4mnas att modern f\u00f6rekommit i en tidigare upps\u00e4ttning p\u00e5 Backa, n\u00e4mligen DNA (dansa n\u00e4ra anh\u00f6rig) fr\u00e5n 2018 d\u00e4r fyra sk\u00e5despelare ur ensemblen Backa\/ Stadsteatern utforskade sitt f\u00f6rh\u00e5llande till sina mammor och vise versa. S\u00e5ledes gavs en kittlande intressant inblick i fyra barn- f\u00f6r\u00e4lder relationer. Man t\u00e4nker att Gerofoka den \u00e4ldre n\u00e4ppeligen kan resa till Sverige utan spr\u00e5kkunnigt s\u00e4llskap, eftersom engelska inte beh\u00e4rskas. I detta sj\u00e4lvbiografiska collage h\u00e4lsar hon oss v\u00e4lkomna p\u00e5 svenska. I \u00f6vrigt l\u00e4ggs texten ut p\u00e5 grekiska, repliker hon ibland uppmanar dottern att ”translate”. Hennes sk\u00e5despelande dotter v\u00e4xlar vant mellan tre spr\u00e5k. 46-\u00e5ringen upplyser om att hon fick sin teaterutbildning i Grekland, haft roller p\u00e5 engelska i flera l\u00e4nder innan hon flyttade till Sverige f\u00f6r elva \u00e5r sedan. Avsl\u00f6jar att hon l\u00e5ter bli att \u00f6vers\u00e4tta somligt mamma s\u00e4ger. Mamma v\u00e4xte upp i en karg flykingby i norra Grekland, bebodd av armenier som f\u00f6rdivits av turkar. <\/p>\n\n\n\n

Titeln Flickan och vildp\u00e4ronen <\/em>tillh\u00f6r de sagor ”Kiki” ber\u00e4ttade f\u00f6r sin dotter, sagor med s\u00e5 stort nostalgiskt v\u00e4rde att programh\u00e4ftet f\u00f6rt\u00e4ljer (i konsekvensens namn p\u00e5 tre spr\u00e5k) att samtal rings till hemlandet enkom f\u00f6r att f\u00e5 h\u00f6ra sagor. Mamma blev en lysande muntlig ber\u00e4ttare. Eleftheria utmanar sig sj\u00e4lv i Flickan och vildp\u00e4ronen<\/em> att p\u00e5 minimalt med tid ber\u00e4tta essensen ur den plus ett knippe andra sagor. Titel-sagan visar sig inneh\u00e5lla ett f\u00f6runderligt drag av animism, besj\u00e4lad natur b\u00f6jer i detta fall grenar f\u00f6r att flickan ska komma \u00e5t frukter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att f\u00f6rest\u00e4llningen varar i mindre \u00e4n en timme (idealisk l\u00e4ngd) bidrar till ett mycket positivt helhetsintryck. Scenografin k\u00e4nns sp\u00e4nnande och lite g\u00e5tfull. Scenen avdelas med ett genomskinligt draperi, skulle kunna ses som en avgr\u00e4nsning mellan ett skeende p\u00e5g\u00e5ende gentemot publiken och dotterns avvaktande moment. Lustigt nog st\u00e5r en overheadapparat p\u00e5 ett bord p\u00e5 b\u00e5da sidor om skynket. Vi f\u00e5r veta genom oh-bilder att Gerofokas familj\/ sl\u00e4kt varit offer f\u00f6r en massaker av turkar och tvingats fly, att mamma aldrig l\u00e4rde sig l\u00e4sa och skriva utan uppfann eget alfabet och att f\u00f6r\u00e4ldrar och sl\u00e4kt slitit p\u00e5 tobaksplantage; en milj\u00f6 och lukt dottern till varje pris ville bort ifr\u00e5n. <\/p>\n\n\n\n

Duon som biologiskt h\u00f6r ihop turas om att f\u00f6rmedla sin historia. Och ett par g\u00e5nger kommuniceras det \u00f6ppet och r\u00f6rande. Dottern har \u00f6msint regisserat tillsammans med Rasmus Lindgren, vars funktion som betraktare p\u00e5 relationen utifr\u00e5n och vilka nyckelsituationer som borde framh\u00e4vas, var ett klokt beslut. (D\u00e4rtill har Lola Arias varit konstn\u00e4rlig mentor och Kristina Ros dramaturg. )Mindre klokt d\u00e4remot att myggor skippats, vilket medf\u00f6rt att h\u00f6rbarheten inte \u00e4r optimal. I b\u00e4sta fall kan vad som missats p\u00e5 svenska snappas upp n\u00e4r samma text levereras p\u00e5 engelska. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Naturligt nog inneh\u00e5ller produktionen grekisk musik. Man har valt Django\u00b4s Rainy Heart <\/em> framf\u00f6rd av bouzouki-virtuosen och komponisten Micgael Paouris. Och redog\u00f6relsen av relationen avrundas med en text av svenska dramatikern Christina Ouzoundis vars Sp\u00e5r <\/em>(av Antigone) recenserats fr\u00e5n G\u00f6teborgs Stadsteater. ”Kiki” h\u00e5ller minst en l\u00e4ngre monolog som bara delvis \u00f6vers\u00e4tts, hon l\u00e5ter ett fat med kakor g\u00e5 runt bland publiken. N\u00e4r hon tillfr\u00e5gas vad hon helst vill ta sig f\u00f6r p\u00e5 scen efter att ha utf\u00f6rt stiliserad, talande koreografi noterar vi en liten spade i handen, sp\u00e4nner med jord och v\u00e4xter. Mamma vill jobba med h\u00e4nderna, \u00e4gna sig \u00e5t att plantera. P\u00e5 det svarta scengolvet simuleras med uth\u00e4llda jordh\u00f6gar att det planteras. <\/p>\n\n\n\n

Den centrala scenen ska inte f\u00f6rbig\u00e5s. Den r\u00f6r i h\u00f6gsta grad klassperspektivet. N\u00e4r dottern som tidigare hetsat runt och prickat av sitt hektiska schema med avbrott f\u00f6r minif\u00f6redrag utifr\u00e5n oh-bilder, st\u00e5r lutad \u00f6ver den mindre kroppen som f\u00f6tt henne och kammar bak hennes h\u00e5r, undrar hon respektfylld om mamma kan f\u00f6rl\u00e5ta att sk\u00e5despelande dottern sk\u00e4mdes \u00f6ver henne under uppv\u00e4xten. Svaret l\u00f6d att hon s\u00e5rades, men att hon sj\u00e4lvklart f\u00f6rl\u00e5tit. Gripande gest av f\u00f6rsoning! Ett fundament i denna lika poetiska som l\u00e4rorika ber\u00e4ttelse utg\u00f6rs av spektrumet trygghet – sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse. V\u00e4rt att upprepa att det icke-verbala ges gener\u00f6st med utrymme plats i Flickan och vildp\u00e4ronen<\/em>, har lika stor betydelse som meningarna i manus. Finns biljetter kvar b\u00e5de dag- och kv\u00e4llstid. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Id\u00e9 och initiativtagare: Eleftheria Gerofoka Av & regi: Eleftheria Gerofoka och Rasmus Lindgren Dramatisk text: Christina Ouzounidis Scenografi & ljusdesign: Bella Odenquist Ljuddesign: Jonas Redig R\u00f6relseinstrukt\u00f6r: Joseba Yerro Izaguirre P\u00e5 scen: Efeftheria Gerofoka och Vasiliki ”Kiki” Gerofoka Fr\u00e5n 15 \u00e5r Nypremi\u00e4r 26\/4 p\u00e5 Backa Teater Lindholmen G\u00f6teborg Spelas till och med 29\/4 Jag var p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-192393","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192393","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192393"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192393\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192402,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192393\/revisions\/192402"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192393"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192393"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192393"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}