![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/september5.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
September 5
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 4 april 2025
\nRegi Tim Fehlbaum<\/p>\n
Sett till regiss\u00f6ren Tim Fehlbaum – men ocks\u00e5 manusf\u00f6rfattarna Alex David och Moritz Binder, oerh\u00f6rt mediokra och tunna historik vad g\u00e4ller film, \u00e4r September 5 ov\u00e4ntat lyckad och effektiv, detta genom ett gott hantverk och en mycket skicklig historisk skildring. Men filmens sn\u00e4va form l\u00e4mnar alltf\u00f6r mycket potential p\u00e5 bordet. <\/p>\n
Historiska h\u00e4ndelser som terrorattacken under OS 1972 har ingen artificiell gr\u00e4ns vad g\u00e4ller antalet skildringar. \u00c4ven om specifika tidsperioder och h\u00e4ndelser kan vara \u00f6verexponerade \u00e4r faktiskt historia inte att j\u00e4mst\u00e4lla med eviga uppf\u00f6ljare eller slitna nyversioner. Men d\u00e5 det faktiskt finns en n\u00e4rmast klassik och fullkomlig skildring av en h\u00e4ndelse \u00e4r det om\u00f6jligt att inte dra j\u00e4mf\u00f6relser. Steven Spielbergs film om attentatet och efterm\u00e4let fr\u00e5n 2005 \u00e4r fortfarande en av de mest nervpirrande, tankev\u00e4ckande och estetiskt imponerande filmerna i regiss\u00f6rens portf\u00f6lj. D\u00e4rf\u00f6r g\u00e5r det inte att undkomma k\u00e4nslan att September 5 \u00e4r ett halvfabrikat som saknar precisionen och de enorma intellektuella kvalit\u00e9erna fr\u00e5n Spielbergs film. Detta trots att Fehlbaum f\u00f6rs\u00f6ker st\u00f6pa filmen i en helt annan mall genom att f\u00f6rs\u00f6ka skapa ett sorts kammardrama som nyttjar en visuell stil som vill vara b\u00e5de autentisk och dokument\u00e4r. <\/p>\n
M\u00e5nga g\u00e5nger p\u00e5minner September 5 om Paul Greengrass aningen bortgl\u00f6mda United 93 om det fj\u00e4rde planet som kapades den 11 september, som f\u00f6rutom de mycket dramatiska scenerna inifr\u00e5n flygplanet ocks\u00e5 inneh\u00f6ll en rad sekvenser fr\u00e5n den kaotiska flygledningen d\u00e4r personalen f\u00f6rs\u00f6kte adaptera sig efter det fullkomliga kaoset. Just dessa sekvenser tycks ha varit direkta ritningar f\u00f6r hur Fehlbaum format sin film. Det \u00e4r en skakig och inte helt p\u00e5litlig kamera, svettiga n\u00e4rbilder och milj\u00f6er s\u00e5 ber\u00f6vade p\u00e5 ljus att det kan misstas f\u00f6r en skr\u00e4ckfilm. Detta medf\u00f6r dock en intensitet och puls som g\u00f6r det improviserade journalistiska arbetet medryckande och intressant. <\/p>\n
Att tidseran ocks\u00e5 skildras mycket v\u00e4l bidrar till detta. I en tid d\u00e5 digitalteknik fortfarande inte var n\u00e4rvarande blir moderna sj\u00e4lvklarheter som kommunikation och filminspelning till o\u00f6vervinnerliga hinner som m\u00e5ste l\u00f6sas med kreativitet och sluga kompromisser. <\/p>\n
Men vad g\u00e4ller att bygga upp ett genuint obehag inf\u00f6r den stundande mardr\u00f6mmen klarar Fehlbaum inte alls av uppgiften. D\u00e4r Greengrass skapade ett tryckande obehag d\u00e4r han g\u00f6r om det k\u00e4nda h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet till en brinnande stubin likt Stig Dagermans od\u00f6dliga novell Att D\u00f6da Ett Barn, d\u00e4r tittaren – eller l\u00e4saren, \u00e4r medveten om det hemska som komma skall men d\u00e4r vi helt saknar f\u00f6rm\u00e5ga att stoppa det vi vet kommer h\u00e4nda. <\/p>\n
Detta krypande obehag framtr\u00e4der aldrig och n\u00e4r v\u00e4l attentatet sker lyckas filmen inte v\u00e4xla upp och \u00f6ka intensiteten. Att forma filmen som en t\u00e5rtbit d\u00e4r en stor h\u00e4ndelse skildras genom ett litet perspektiv g\u00f6r ocks\u00e5 att filmen inte har tid eller utrymme att utforska flera intressanta fr\u00e5gor och problem som uppenbarar sig. Exempelvis g\u00f6rs det inga djupa analyser kring det faktum att denna upplaga av olympiska spelen utspelar sig knappt trettio \u00e5r efter andra v\u00e4rldsv\u00e4rldskrigets slut, en tid d\u00e5 Tyskland fortfarande var en paria internationellt. Detta figurerar endast i ett par hastiga repliker och kan – i och med det begr\u00e4nsade spelutrymmet, aldrig studeras djupare. Detsamma drabbar en mycket ot\u00e4ck fr\u00e5gest\u00e4llning kring journalistik och var gr\u00e4nsen g\u00e5r mellan att vara en informationsb\u00e4rare till att vara en parasit d\u00e4r nyhetsv\u00e4rdet endast \u00e4r t\u00e4nkt att ge karri\u00e4ren och det personligt renomm\u00e9et ett uppswing. Den som alltid duktiga Peter Sarsgaard i rollen som ABC Sports chef Roone Arledge f\u00e5r till stor del symbolisera detta men n\u00e5gon genuin reflektion kring \u00e4mnet g\u00f6rs aldrig. <\/p>\n
September 5 lyckas dock bjuda p\u00e5 s\u00e4llsynt harmoniskt och imponerande sk\u00e5despel trots att Sarsgaard \u00e4r det enda namnet med n\u00e5gon profil. En rad duktiga karakt\u00e4rssk\u00e5despelare som John Magaro och Ben Chaplin \u00e4r alla str\u00e5lande trots ett manuskript som inte \u00e4r \u00f6verdrivet v\u00e4larbetat vad g\u00e4ller karakt\u00e4rerna. <\/p>\n
Som en ren historieskildring, framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller tidseran, \u00e4r September 5 ett mycket imponerande stycke film med stor teknisk kompetens. Tyv\u00e4rr s\u00e5r filmen lite f\u00f6r m\u00e5nga intressanta fr\u00f6n som aldrig sk\u00f6rdas, detta som ett resultat av den oerh\u00f6rt strikta form som valts. <\/p>\n