![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/04\/image.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Kensukes Rike
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 18 april 2025
\nRegi Neil Boyle, Kirk Hendry <\/p>\n
\u00c4ven om animerade europeiska filmproduktioner inte \u00e4r alltf\u00f6r s\u00e4llsynta idag \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 fascinerande att se skillnaderna mellan europeiska produktioner kontra de tv\u00e5 titanerna USA och Japan som har dominerat vad g\u00e4ller all form av animation p\u00e5 film och tv. Animation \u00e4r precis som framst\u00e4llandet av tv-spel tekniskt betingat d\u00e5 filmskaparna uteslutande f\u00f6rlitar sig p\u00e5 faktisk teknik f\u00f6r att presentera sin ber\u00e4ttelse. <\/p>\n
Regiss\u00f6rsduon Neil Boyle och Kirk Hendry vill dock r\u00f6ra sig ifr\u00e5n den mest f\u00f6rkommande estetiken inom animerad film, mer exakt den sort som gett Pixar sig signum med sylvass sk\u00e4rpa, magiska f\u00e4rger och en makal\u00f6s uttrycksfullhet i de – visuellt, \u00f6verdrivna karakt\u00e4rerna. Kensukes Rike g\u00e5r ist\u00e4llet tillbaka till en – vad g\u00e4ller ytan, mer traditionell stil som inledningsvis drar tankarna till den svenska och numera nedlagda studion Happy Life, upphovsmakarna till ett antal animerade Pettson och Findus-adaptioner. Det \u00e4r vackra pastellf\u00e4rger, rustik och inte helt f\u00f6ljsam animation och otroligt vackra milj\u00f6er som i vissa stunder kan misstas f\u00f6r att vara foton. <\/p>\n
Initialt b\u00e4r ocks\u00e5 ber\u00e4ttelsen med sig samma gemytliga och familj\u00e4ra st\u00e4mning, allt verkar vara som uppgjort f\u00f6r ett traditionellt familje\u00e4ventyr d\u00e4r ett par sv\u00e5ra relationsm\u00e4ssiga knutar kommer att beh\u00f6va redas ut. Men d\u00e5 ber\u00e4ttelsen n\u00e5r sin faktiska form rinner hoppet och f\u00f6rv\u00e4ntningarna ut som sand mellan fingrarna. Kensukes Rike utg\u00e5r fr\u00e5n en popul\u00e4r bok f\u00f6rfattad av Michael Morpurgo, d\u00e4rmed \u00e4r det sv\u00e5rt att vara alltf\u00f6r kritisk till att ber\u00e4ttelsen – p\u00e5 ett strukturellt plan, har problem. <\/p>\n
Men oavsett \u00f6verseende och dispans finns det inget som kan d\u00f6lja det faktum att Kensukes Rike \u00e4r slentrian och f\u00f6ruts\u00e4gbarhet personifierad. Vad som tycktes vara ett intressant familje\u00e4ventyr med emfas p\u00e5 interaktionen mellan familjemedlemmarna, blir ist\u00e4llet till en otroligt seg och s\u00f6mnig \u00f6verlevnadsfilm d\u00e4r protagonisten, som vi b\u00f6r finna sympatisk, ist\u00e4llet agerar som en hoppl\u00f6st gn\u00e4llig imbecill, vars egna inkompetens och fasansfullt idiotiska beslut provocerar bortom ord. <\/p>\n
Och d\u00e4refter g\u00e5r allting i en likblek mall d\u00e4r \u00f6verlevnad och respekt f\u00f6r naturen skall repeteras in absurdum i montagesekvenser som k\u00e4nns lika tr\u00e5kiga som tr\u00f6tta. Tanken att centrera filmen kring en fr\u00e4mmande relation hade kunnat sk\u00e4nka filmen lite beh\u00f6vlig sj\u00e4l, men denna livsviktiga relation visar sig ist\u00e4llet vara portr\u00e4tterad iskall kyla. <\/p>\n
Givetvis kan regiss\u00f6rsduon inte heller att h\u00e5lla sig ifr\u00e5n att g\u00f6ra filmen lika s\u00f6tsliskig som en tropisk frukt. Stora delar av filmen k\u00e4nns som en livsfarlig sockerchock och f\u00f6rhoppningen om en mer mogen och \u00e5terh\u00e5llsam film kollapsar p\u00e5 nolltid. <\/p>\n
Kensukes Rike m\u00e5 ha visuella stunder som imponerar, men den faktiska substansen \u00e4r lika med noll. D\u00e5 allting \u00e4r slut k\u00e4nns det hela hoppl\u00f6st meningsl\u00f6st. <\/p>\n