{"id":192309,"date":"2025-03-30T19:16:14","date_gmt":"2025-03-30T18:16:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192309"},"modified":"2025-04-08T22:27:27","modified_gmt":"2025-04-08T21:27:27","slug":"sofistikerat-speglas-alice-babs-pluralistiska-enastaende-garning-swingtime-again-pa-maj-12an","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192309","title":{"rendered":"Sofistikerat speglas Alice Babs pluralistiska enast\u00e5ende g\u00e4rning – Swingtime Again p\u00e5 Maj 12:an"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Michael Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

25\/3 2025<\/p>\n\n\n\n

Maj 12:an I Kungsten G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

I fjol var det hundra \u00e5r sedan Alice Babs f\u00f6ddes. Jazzradions Berit Nygren producerade ett l\u00e4rorikt program jag ber\u00f6mt henne f\u00f6r IRL. I en ”paketl\u00f6sning” med tv\u00e5 ytterligare 100-\u00e5ringar, giganterna Arne Domn\u00e9rus och Putte Wickman, arrangerade Claes Crona en minnesturn\u00e9 med idel v\u00e4lk\u00e4nda musiker och vokalister. De tre 100-\u00e5ringar f\u00f6renades 1949 i mytomspunna svenska Parisorkestern. Spelningen i Stenhammarsalens d\u00e4r Viktoria Tolstoy och Vivian Buczek turades om att sjunga Babs repertoar, recenserades av mig i Orkesterjournalen.<\/p>\n\n\n\n

En h\u00e4rlig hyllning enbart vikt \u00e5t den fenomenala vokalisten \u00e4gde rum p\u00e5 Utopia, ingick i serien Jazz & Storytelling. Det var ett alldeles f\u00f6rtr\u00e4ffligt samarbete mellan s\u00e5ngerska och ciceron och ypperlig pianotrio. Pernilla Warberg hade sammanst\u00e4llt programmet tillsammans med ackompanjat\u00f6r Sven-Eric ”Svenna” Dahlberg. Ocks\u00e5 p\u00e5 Jazzfestivalen i Ystad f\u00f6rekom lyckad referens till hundra\u00e5rsminnet. Margareta Bengtsson saluterade det himmelska samarbetet Alice & Duke i dennes Sacred Concerts.<\/em> S\u00e5g tyv\u00e4rr aldrig Alice Babs upptr\u00e4da. Av hennes skivutgivning har jag Simple Isn\u00b4t Easy <\/em>som inneh\u00e5ller kompositioner av John Lewis och Red Mitchell och Serenading Duke Ellington With Nils Lindberg Orchestra. <\/em>N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 hennes otroligt h\u00f6ga kvalitet i en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt bredd av genrer dyker en udda men \u00e4nd\u00e5 h\u00f6gst relevant j\u00e4mf\u00f6relse upp. Associerar n\u00e4mligen till Linda Ronstadt! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vilka finns d\u00e5 p\u00e5 scen denna g\u00e5ng i vad som s\u00e4gs vara ”den musikaliska ber\u00e4ttelsen om Alice Babs”, en f\u00f6rest\u00e4llning i tv\u00e5 set som hade premi\u00e4r inf\u00f6r skapligt med folk p\u00e5 Maj 12:an? Jo samma s\u00e4ttning som Swe Danes plus rytmisk f\u00f6rst\u00e4rkning i form av kontrabasist Johan Bengtsson. Frontar i rollen som ber\u00e4ttare och Babs-uttolkare g\u00f6r Brita Lindgren, pedagog och med i exempelvis fantastiska kollektivet Amanda. H\u00f6rde och recenserade med entusiasm Lunchteater-program hon ingick i med den \u00e4ran h\u00e4rom \u00e5ret. Fiolspelaren Lars Reinhold B\u00f6rjesson har jag inte koll p\u00e5, m\u00e4rker efter research att han finns i konstellationer som Swing 22 och Mango Django. De som framf\u00f6r minst en duett kompletteras av tv\u00e5 spelem\u00e4n jag ofta haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra live och recensera, n\u00e4mligen n\u00e4mnde Johan Bengtsson p\u00e5 st\u00e5bas och m\u00e5ngsidige gitarristen Tobias Grim. Den f\u00f6rst n\u00e4mnde mestadels hemmah\u00f6rande inom folkmusik, visa och swing, den ”grymme” Grim fr\u00e4mst inom latin, blues, sv\u00e4ngig jazz och kammarmusik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att ro i hamn den sv\u00e5ra utmaningen att ge ett representativt urval av en m\u00e5ngf\u00f6rgrenad karri\u00e4r fr\u00e5n ett geni, fordrar avsev\u00e4rd skickligt vad betr\u00e4ffar hantverket, skapligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och h\u00e4ngivenhet ut\u00f6ver det vanligt. Memoarer hade l\u00e4sts, det har arrats och \u00f6vats. Enligt B\u00f6rjesson har man genomg\u00e5ende varit h\u00e4nvisade till att planka, ett m\u00f6dosamt s\u00e4tt att l\u00e4ra sig hur musiken l\u00e5ter. Kvartetten klarar f\u00f6rst\u00e5s skivan, g\u00e5r i land med uppgiften. Att jag som helhet inte grips i lika stor utstr\u00e4ckning, som av programmet ovan i regi av ”Svenna” Dahlberg och Pernilla Warberg, beror sannolikt p\u00e5 den virtuosa l\u00e4ttsamhet Swe Danes utstr\u00e5lade.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Programh\u00e4ften l\u00e5g p\u00e5 varje stol i b\u00e4nkraderna, \u00f6verraskande bonus f\u00f6r entusiastisk, f\u00f6rh\u00e5llandevis stor publik. I f\u00f6rsta informativa mellansnack f\u00e5r vi reda p\u00e5 att Alice Babs spelade in 800(!) melodier. Som f\u00f6rv\u00e4ntat inleds konserten i gladlynt up tempo och en del ordl\u00f6st drillande. Allra f\u00f6rst i de b\u00e5da avdelningar som skiljs \u00e5t av paus framf\u00f6rs musik skriven av B\u00f6rjesson. Noterar hur v\u00e4lrepeterad den samspelta kvartetten \u00e4r, m\u00e4rks inte att det \u00e4r premi\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad b\u00f6r framh\u00e5llas fr\u00e5n f\u00f6rsta uts\u00f6kta halvan? T\u00e4nker p\u00e5 vaggvisan i moll d\u00e4r Lindgren tar fram klarinetten. P\u00e5 det v\u00e4rdefulla kitt av upplysningar och anekdoter vilka vokalisten delger oss \u00e5h\u00f6rare. P\u00e5 hennes utomordentliga s\u00e5ng och det delikata riffandet i Ok\u00e4nda djur <\/em>(O. Adolphson\/ B. Wolgers). En definitiv h\u00f6jdpunkt \u00e4r ett legendariskt soundtrack, n\u00e4mligen \u00e4delschlagern Regntunga skyar. <\/em>I Noaks ark <\/em>(N. Lindberg) gl\u00e4nser instrumentalister med sina utbroderade partier. En annan fulltr\u00e4ff visar sig vara fr\u00e5n musikal 1939, syftar p\u00e5 I Didn\u00b4t Know What Time It Was. <\/em>Slutligen f\u00f6rtj\u00e4nar ordl\u00f6sa ekvilibristiken i Barock <\/em>Stomp (O. Lindberg) extra ber\u00f6m. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Forts\u00e4tter fragmentarisk genomg\u00e5ng. Nedslagen efter paus uppm\u00e4rksammar till att b\u00f6rja med h\u00f6ga niv\u00e5n p\u00e5 Jazzfuga<\/em>. F\u00f6rtjusande ekvilibristik! Vi f\u00e5r fint prov p\u00e5 komposit\u00f6ren Alice Babs och samarbetet med maken . Vidare briljerar fingerf\u00e4rdig gitarrist i premi\u00e4rupplagan av Eurovision, vars svenska bidrag sj\u00f6ngs av Alice Babs. Spralliga Povel Ramel-duetten Vi sjunger s\u00e5 bra tillsammans <\/em>g\u00f6rs med finess av Brita och Lars Reinhold. Till den adderas ett skojfriskt outro med samtligas r\u00f6ster. Man s\u00e4tter punkt genom st\u00e4mningsfull ballad i form av ett bed\u00e5rande smakprov fr\u00e5n magiska samarbetet Duke Ellington & Alice Babs. Omistliga kvinnan i kvartetten g\u00f6r r\u00e4ttvisa \u00e5t sv\u00e5rsjungna hymnen Freedom. <\/em>Hennes magnifikt sv\u00e4vande st\u00e4mma matchas av uts\u00f6kt stick p\u00e5 fiol. Underh\u00e5llande schlager-potpurri tillfogas ocks\u00e5 samt ett lika kul extranummer. Blir lite os\u00e4ker, men har f\u00f6r mig att As You Are <\/em>(N. Lindberg\/ R. Mitchell) som Alice spelade in 2001, hade f\u00e5tt en festlig svensk text. <\/p>\n\n\n\n

Detta var sannerligen en trevlig, l\u00e4rorik och genommusikalisk f\u00f6rest\u00e4llning om Alice Babs och hennes h\u00e4pnadsv\u00e4ckande karri\u00e4r. Tidigare i \u00e4r k\u00f6pte jag av f\u00f6rl\u00e4ggare Bo Ejeby Jan Bru\u00e9rs gedigna genomg\u00e5ng Jazz i Sverige<\/em> vars omslag pryds av just Alice Babs. <\/p>\n\n\n\n

Tack till Michael Andersson f\u00f6r fina foton.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

25\/3 2025 Maj 12:an I Kungsten G\u00f6teborg I fjol var det hundra \u00e5r sedan Alice Babs f\u00f6ddes. Jazzradions Berit Nygren producerade ett l\u00e4rorikt program jag ber\u00f6mt henne f\u00f6r IRL. I en ”paketl\u00f6sning” med tv\u00e5 ytterligare 100-\u00e5ringar, giganterna Arne Domn\u00e9rus och Putte Wickman, arrangerade Claes Crona en minnesturn\u00e9 med idel v\u00e4lk\u00e4nda musiker och vokalister. De tre […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-192309","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192309","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192309"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192309\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192504,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192309\/revisions\/192504"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192309"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192309"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192309"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}