![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/03\/unnamed-2-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Bird
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 28 mars 2025
\nRegi Andrea Arnold <\/p>\n
Efter en minst sagt egensinnig dokument\u00e4r om mj\u00f6lkkor samt en otroligt l\u00e5ng expedition i USA v\u00e4nder nu Andrea Arnold tillbaka till hemlandet England. D\u00e4r \u00e4r det mesta sig likt p\u00e5 b\u00e5de gott och ont. F\u00f6r till skillnad mot den aningen svulstiga och \u00f6verambiti\u00f6sa American Honey \u00e4r Bird snarare en sorts spirituell uppf\u00f6ljare till den fantastiska men bortgl\u00f6mda Fish Tank, Arnolds utan tvekan b\u00e4sta verk som regiss\u00f6r. <\/p>\n
Precis som d\u00e4r \u00e4r det en hyllning till diskb\u00e4nksrealismen, d\u00e4r horribelt fula och sj\u00e4ll\u00f6sa milj\u00f6er avl\u00f6ser varandra och d\u00e4r hoppet mer eller mindre \u00e4r borta. Med Bird g\u00e5r dock Arnold steget l\u00e4ngre vad g\u00e4ller att demonstrera ren och sk\u00e4r mis\u00e4r. D\u00e4r andra filmskapare som \u00f6nskar skildra mis\u00e4ren och f\u00f6rtvivlan, som den hoppl\u00f6st inkompetenta Paradiset Brinner, endast g\u00f6r det ifr\u00e5n en kylig och exhibitionistisk position, v\u00e4ljer Arnold att st\u00e4lla sig sida vid sida med m\u00e4nniskorna hon vill skildra. D\u00e4rf\u00f6r inleds filmen utan n\u00e5gra f\u00f6rklaringar eller intriger, precis allting f\u00e5r utredas av publiken under filmens g\u00e5ng. Detta g\u00f6rs dock utan enigmatiska pretentioner, pusslet som m\u00e5ste l\u00e4ggas under filmens g\u00e5ng adderar till mycket av filmens tematik som i grund och botten handlar om behovet av adaption och att g\u00f6ra sitt b\u00e4sta trots om\u00f6jliga odds. <\/p>\n
Precis som i Fish Tank har Arnold en fantastisk n\u00e4rhet till sina sk\u00e5despelare och karakt\u00e4rerna de spelar. Karakt\u00e4rer som hade varit frustrerande karikatyrer i andra h\u00e4nder blir h\u00e4r m\u00e5ngfacetterade och ov\u00e4ntat djupa. Men det \u00e4r Arnolds personregi som lyser starkare \u00e4n n\u00e5got annat, framf\u00f6rallt hennes f\u00f6rm\u00e5ga att locka fram fantastiska rolltolkningar fr\u00e5n ytterst oerfarna akt\u00f6rer. Nykiya Adams i huvudrollen \u00e4r genomg\u00e5ende sj\u00e4lvlysande och lyckas agera med b\u00e5de precision, m\u00e5ttfullhet och uttrycksfullhet. Detsamma g\u00e4ller f\u00f6r Barry Keoghan i rollen som Adams far, en karakt\u00e4r som gradvis v\u00e4xer och visar sig vara mer \u00e4n bara en hoppl\u00f6s pundare. <\/p>\n
Trots att Bird inte vill stoltsera med att vara n\u00e5gon vidare visuell upplevelse f\u00e5r vi ocks\u00e5 se p\u00e5 ett imponerande avancerat foto vad g\u00e4ller kamerar\u00f6relser. Arnold f\u00f6rlitar sig \u00e4nnu en g\u00e5ng p\u00e5 oerh\u00f6rda n\u00e4rbilder som \u00e4r s\u00e5 pass intima att de kan framst\u00e5 p\u00e5tr\u00e4ngande. Fotografen Robbie Ryan som jobbat med Arnold tidigare och nu senast Yorgos Lanthimos f\u00e5r det gryniga, skakiga fotot att vara fantastiskt n\u00e4rg\u00e5nget men ocks\u00e5 oerh\u00f6rt imponerande vad g\u00e4ller kamerar\u00f6relser. H\u00e4r finns ett antal makal\u00f6sa kamera\u00e5kningar som i filmen ter sig lekande l\u00e4tta men som i praktiken \u00e4r ytterst komplexa. Detta leder till att Bird m\u00e5nga g\u00e5nger p\u00e5minner om de b\u00e4sta filmerna signerade Thomas Vinterberg, d\u00e4r det anspr\u00e5ksl\u00f6sa och enkla ocks\u00e5 blandas med en otrolig sj\u00e4lvs\u00e4kerhet, n\u00e5got som sk\u00e4nker filmerna en s\u00e4llsynt stadga. <\/p>\n
Hur imponerande och n\u00e4rg\u00e5ngen Bird m\u00e5 vara g\u00e5r det dock inte att undkomma att filmen st\u00e5r skuggan av Fish Tank. \u00c4ven om mis\u00e4ren skildras mer ofiltrerat och kompromissl\u00f6st h\u00e4r saknas den oerh\u00f6rda magnetism som gjorde Fish Tank of\u00f6rgl\u00f6mlig. \u00d6dena h\u00e4r lyckas inte engagera fullt lika mycket som d\u00e5 och filmens b\u00e4sta stunder \u00e4r mer eller mindre helt modellerade efter \u00e4nnu st\u00f6rre moment fr\u00e5n Arnolds sanna epos. <\/p>\n
Att det ocks\u00e5 kastas in ett f\u00f6rvirrande och menl\u00f6st tvetydigt inslag g\u00f6r att filmen ocks\u00e5 tenderar att likna Tully av Jason Reitman, en film som mer eller mindre f\u00f6rst\u00f6rde sig sj\u00e4lv genom ett hoppl\u00f6st on\u00f6digt surrealistiskt till\u00e4gg. \u00c4ven Bird svajar orov\u00e4ckande mycket d\u00e5 Arnold b\u00f6rjar flirta med dessa element men det lyckas aldrig kapsejsa skutan. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger on\u00f6digt spretig och engagerar i alltf\u00f6r m\u00e5nga sidosp\u00e5r. <\/p>\n
Bird m\u00e5 aldrig passera eller ens nudda vid att vara en ny Fish Tank, d\u00e4remot \u00e4r det en stabil \u00e5terg\u00e5ng till Arnolds sanna expertis, n\u00e5got som resulterar i en sk\u00e5despelarm\u00e4ssigt utm\u00e4rkt film vars ber\u00e4ttelse inte h\u00e5ller j\u00e4mna steg.<\/p>\n
Se Fontaines D.C.s video till l\u00e5ten Bug (som \u00e4r namnet p\u00e5 Barry Keoghans karakt\u00e4r i Bird), gjord fr\u00e5n material fr\u00e5n Andrea Arnolds film Bird. Fontaines D.C.s Carlos O’Connell g\u00f6r sin sk\u00e5despelardebut i Bird, och tre av bandets l\u00e5tar \u00e4r med i filmens soundtrack.<\/p>\n