![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/03\/novocaine.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Novocaine
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 21 mars 2025
\nRegi Dan Berk, Robert Olsen <\/p>\n
Att filmer skapats endast med utg\u00e5ngspunkten att det finns en l\u00f6vtunn id\u00e9 som b\u00e4r upp det hela \u00e4r inget nytt. Men det har mestadels varit f\u00f6rpassat till en tid d\u00e5 varken
\nsmarta telefoner eller kontantl\u00f6sa betalningar existerade. Men Novocaine \u00e4r en tidsresa, och inte den sorten som uppfyller tittaren med varm nostalgi, ist\u00e4llet \u00e4r det en ot\u00e4ck p\u00e5minnelse att begreppet ”det var b\u00e4ttre f\u00f6rr” borde inkludera en j\u00e4ttelik brasklapp. <\/p>\n
D\u00e5 personer f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra sig lustiga kring specifika filmer brukar de ofta bryta ned och f\u00f6renkla ber\u00e4ttelsen till s\u00e5 pass sm\u00e5 best\u00e5ndsdelar att \u00e4ven den mest komplexa film kan framst\u00e5 banal. Ingmar Bergmans H\u00f6stsonaten skulle elakt kunna beskrivas som mor och dotter gr\u00e4lar i tr\u00e5ngt rum och Mad Mad Fury Road som en sandig biltur fram och tillbaka. Detta \u00e4r on\u00f6digt cyniska och sj\u00e4lvgoda f\u00f6renklingar som inte borde tas med n\u00e5got som helst allvar, men i fallet med Novocaine \u00e4r denna typen av f\u00e5niga summeringar precis vad som presenteras i tv\u00e5 helt olidligt monotona timmar. <\/p>\n
Premissen d\u00e4r huvudrollsinnehavaren Jack Quaid inte har kapacitet att k\u00e4nna sm\u00e4rta kunde ha lett till svart humor, som med precision och finess blandade galghumor med oerh\u00f6rt v\u00e5ld. Och d\u00e4r kvoten f\u00f6r v\u00e5ld uppfylls f\u00f6rblir humorn fast i en annan dimension. Regiss\u00f6rsduon Dan Berk och Robert Olsen handlag \u00e4r precis som Jack Quaids sk\u00e5despel stelt, opersonligt och komplett ointressant. Ambitionen att skapa en karakt\u00e4r som genom sitt of\u00f6rst\u00e5nd och ytterst ordin\u00e4ra attribut f\u00f6rvandlas till ofrivillig actionhj\u00e4lte \u00e4r ingen felaktig utg\u00e5ngspunkt men d\u00e5 utf\u00f6randet \u00e4r s\u00e5h\u00e4r pass fantasil\u00f6st spelar ambitioner eller f\u00f6rhoppningar ingen roll. <\/p>\n
Alla f\u00f6rs\u00f6k till komik \u00e4r b\u00e5de anstr\u00e4ngda och desperata f\u00f6r att inte s\u00e4ga tragiskt patetiska. D\u00e5 filmen innehar en ensemble som b\u00e4st kan kategoriseras som medioker och som v\u00e4rst f\u00f6rkastlig, blir f\u00f6rs\u00f6ken att skapa n\u00e5gon form av v\u00e4rme eller inneboende charm lika misslyckade som pinsamma. Den n\u00e4rmast anorektiska grundid\u00e9n tas ocks\u00e5 s\u00e5 pass l\u00e5ngt och utan n\u00e5gon uppfinningsrikedom att det hela blir hoppl\u00f6st f\u00f6ruts\u00e4gbart. En film med ytterst tunt material kan dock kompensera f\u00f6r sina uppenbara brister genom stora m\u00e4ngder energi och driv, men Novocaine \u00e4r m\u00e4rkligt s\u00f6mnig och s\u00e5sig. Trots en uppenbar vilja att v\u00e4ltra sig i hj\u00e4rnsubstans och oerh\u00f6rt brutalt v\u00e5ld \u00e4r filmen tam och fantastiskt tr\u00e5kig vad g\u00e4ller allt annat. Se bara till romansen mellan Quaid och Amber Midthunder som verkar framst\u00e4lld av en AI modell, ja, om denne ombads att skapa den mest h\u00e5gl\u00f6sa och osexiga relation som sk\u00e5dats p\u00e5 film. <\/p>\n
Inte ens d\u00e5 hela el\u00e4ndet tycks vara p\u00e5 v\u00e4g att vara slut kan Berk och Olsen ha den goda smaken att avsluta \u00e5b\u00e4ket. Ist\u00e4llet f\u00f6ljer en utdragen och totalt sp\u00e4nningsl\u00f6s final som \u00e4r lika hj\u00e4rnd\u00f6d som tr\u00e5kig, tv\u00e5 ord som summerar hela filmen.<\/p>\n