{"id":192038,"date":"2025-03-21T13:26:58","date_gmt":"2025-03-21T12:26:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192038"},"modified":"2025-03-22T00:09:28","modified_gmt":"2025-03-21T23:09:28","slug":"forvantad-fusionfest-i-varldsklass-bill-evans-vansband-all-stars-pa-playhouse-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=192038","title":{"rendered":"F\u00f6rv\u00e4ntad fusionfest i v\u00e4rldsklass – Bill Evans Vansband All Stars p\u00e5 Playhouse Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

18\/3 2025<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arr Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Tenor- och sopransaxofonisten Bill Evans kommer f\u00f6r evigt vara f\u00f6rknippad med de fyra \u00e5r han i sin ungdom bidrog till ett innovativt sound hos Miles Davis, som rekryterade honom och n\u00e5gra andra unga talanger f\u00f6r sin comeback. Sedan dess har Evans haft en framg\u00e5ngsrik solokarri\u00e4r i \u00f6ver 30 \u00e5r och sl\u00e4ppt cirka 20 album i eget namn. P\u00e5 meritlistan finns samarbeten med \u00e5tskilliga andra jazzprofiler och dessutom i sammanhanget udda namn som Willie Nelson och Mick Jagger. Har f\u00f6rmodligen sett honom lira fusion p\u00e5 Nef.<\/p>\n\n\n\n

2018 stod han p\u00e5 scen i Ystad Saltsj\u00f6bad p\u00e5 stadens imponerande festival i ett projekt samordnat av honom och v\u00e5r egen Ulf Wakenius. D\u00e5 hanterade Keith Carlock trumstockarna, vilket han ocks\u00e5 g\u00f6r i All Star bandet som p\u00e5 sin turn\u00e9 g\u00e4stade G\u00f6teborg. Carlock tillh\u00f6r de mest efters\u00f6kta rytml\u00e4ggarna f\u00f6r n\u00e4rvarande efter samarbeten med bland Steely Dan, Sting, Toto, Larry Carlton, James Taylor John Mayor och David Gilmour. \u00d6vriga stj\u00e4rnor \u00e4r Gary Husband p\u00e5 klaviaturer samt p\u00e5 elbas en vikarie fr\u00e5n Chile vid namn Pablo Contreras Ignacio Martinez. Den sist n\u00e4mnde rekommenderas f\u00f6r kvartettens ledare, n\u00e4r Felix Pastorius (son till Jaco) m\u00e5ste ers\u00e4ttas eftersom han brutit ena handleden. Pablo fr\u00e5n Chile grejade f\u00f6ruts\u00e4ttningen, att l\u00e4ra sig hela repertoaren p\u00e5 ett dygn, en ruggigt tuff utmaning. Allsidige Husband \u00e4r mest k\u00e4nd f\u00f6r sin tid i Mahavishnu Orchestra, Level 42 d\u00e4r han anlitades som trumslagare och Billy Cobham vars konsert p\u00e5 Ystad Jazzfestival i fjol gjorde mig h\u00e4nryckt. Efter deras show kunde jag, \u00f6verraskande nog, tr\u00e4ffa honom p\u00e5 tu man hand, p\u00e5 v\u00e4g till minnesv\u00e4rt jam. Andra celebriteter han samarbetat med \u00e4r bland andra Robben Ford, Alan Holdsworth och Jeff Beck. Fungerar dessutom som bandledare och haft egen trio. Dessa kolossalt meriterade musiker r\u00f6r sig som synes lika hemtamt inom rockiga genrer som fusion och jazziga uttryck. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den uts\u00e5lda konserten b\u00f6rjar abrupt p\u00e5 exakt utsatt tid utan presentation fr\u00e5n publikv\u00e4rden, vilket k\u00e4ndes lite snopet. Vi f\u00e5r veta att repertoaren genomg\u00e5ende best\u00e5r av material fr\u00e5n Evans senaste album Who I Am<\/em> d\u00e4r han f\u00f6r \u00f6vrigt sj\u00e4lv spelar keyboards. En handfull av dem namnges och titlars bakgrund f\u00f6rklaras i trevliga mellansnack. Man inleder med ett attraktivt, funkigt sound i medium-tempo. Vi h\u00f6r frontmannen f\u00f6rst p\u00e5 sopransax. L\u00e5ter kompakt, noterar p\u00e5 samma g\u00e5ng ett luftigt groove. Ska p\u00e5pekas att vi f\u00f6runnas ett fullgott ljud, \u00e4ven om basen \u00e4r alltf\u00f6r m\u00e4rkbar n\u00e4ra scen n\u00e4r jag f\u00e5r plats mittemot v\u00e4n i andra set. D\u00e5 slog det mig med full kraft hur exklusiv tillst\u00e4llningen var med tre l\u00e5ngbord och d\u00e4rmed en kapacitet p\u00e5 cirka 150-200 personer. P\u00e5 scen befinner sig musiker p\u00e5 en uthyrd nattklubb, vana vid att lira med v\u00e4rldsartister och grupper som drar tiotusentals p\u00e5 arenakonserter och Evans Vansband har s\u00e4kerligen framtr\u00e4tt p\u00e5 festivaler f\u00f6r tusentals fans. <\/p>\n\n\n\n

Att fokus skiftar \u00e4r precis vad h\u00e4ngiven publik r\u00e4knat med, n\u00e5got som \u00e4r standard f\u00f6r enormt samtrimmade enheter. Bill Evans h\u00e5ller skaplig niv\u00e5 som komposit\u00f6r utan att ha f\u00e5tt ur sig hits i niv\u00e5 med m\u00e4staren Miles eller Weather Report. N\u00e4mner ett av mina favoritband alla kategorier d\u00e4rf\u00f6r att saxmannens stj\u00e4rnbestr\u00f6dda kvartett har samma s\u00e4ttning som den mest klassiska i WR sent 70-tal , \u00e4ven om Husbands keyboard och elpiano inte kan m\u00e4ta sig med den arsenal Joe Zawinul hade till f\u00f6rfogande. Somliga sound har en anstrykning av just WR-light, Miles under dennes 80-tal och delvis Elements som Evans varit medlem av. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bandets idiom \u00e4r antingen utstr\u00e4ckta linjer och melodier i b\u00f6ljande svep eller sekvenser av uppbrutna rytmer och komplexa \u00f6verg\u00e5ngar med utmanande byten av tonarter och takter. P\u00e5 s\u00e5 vis undviks att l\u00e5ta slickade med ett j\u00e4mntjockt sound, ett omd\u00f6me jag f\u00e4llde \u00f6ver stor del av konsert med Yellow Jackets f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. \u00c4ven denna l\u00e5nglivade grupp har samma s\u00e4ttning. Genrem\u00e4ssigt kan jag dock ibland sakna en gitarrist. Tilltalande dynamik uppstod p\u00e5 ett annat s\u00e4tt n\u00e4r Evans frontade med Wakenius i Ystad.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta set varar i ungef\u00e4r femtio minuter. Vad stack ut? F\u00f6rsta minnesv\u00e4rda solot \u00e4r signerat den makal\u00f6se vikarien fr\u00e5n Chile. F\u00e4ster mig vid en ballad fint utbroderad i vepande linjer. En av titlarna som introduceras, Bex In Motion, <\/em>vecklar ut sig i det k\u00e4nnetecknande charmerande sound, som gjort Evans uppskattad globalt p\u00e5 jazzscenen i mer \u00e4n tre decennier. Kustremsa i Brasilien influerar en l\u00e5t, vars klanger och inf\u00f6rlivande av dynamik attraherar. Suggestiva kompositionen b\u00f6r rankas som en av h\u00f6jdpunkterna. Den tillf\u00f6rs romantisk touch i introt av p\u00e5 pall halvsittande elbasist. Minst sagt avancerade tong\u00e5ngar h\u00e4nf\u00f6r i intervaller. Skickligt undviks att sl\u00e5 knut p\u00e5 harmoniken. Man landar perfekt efter varje utflykt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Andra set blir som framskymtat annorlunda f\u00f6r egen del d\u00e5 jag f\u00e5r m\u00f6jlighet att sitta alldeles nedanf\u00f6r scen. Med \u00f6ronproppar funkar det, fast basen g\u00e5r in i kroppen. Undrar om det berodde p\u00e5 mixen, min placering eller p\u00e5 mannen med den enast\u00e5ende tekniken bakom sitt Gretsch-kit, att tunga och snabba ”slagserier” fr\u00e5n honom ibland tog \u00f6ver ljudbilden.<\/p>\n\n\n\n

Upptakten l\u00e5ter exceptionellt cool. Suggestivt avsp\u00e4nt, alla detaljer underbart sammanfogade. Livemusikens sk\u00f6nhet s\u00e4nder ilningar av v\u00e4lbehag.. Att befinna sig alldeles intill n\u00e4r ett grandiost kollektivt verk \u00e5terskapas f\u00e5r tanken att svindla. Noterar l\u00e4ckra fraser fr\u00e5n Husband och Evans. En stund senare duellerar duon. Kul! Fusionfesten n\u00e5r kokpunkten d\u00e5 frontande bl\u00e5sare pl\u00f6tsligt brister ut i otroligt snabbfotade piruetter varvid \u00f6vriga h\u00e4nger p\u00e5. Carlock st\u00e5r f\u00f6r aftonens f\u00f6rsta furi\u00f6sa uppvisning, som \u00f6verg\u00e5r i lika delikat basfeature. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mica Moon <\/em>till\u00e4gnad en av Evans katter visar sig, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande, vara en yster ballad vars glada spr\u00e5ng i olika riktningar g\u00f6r mig f\u00f6rtjust. Husbands f\u00f6rdjupning av temat p\u00e5 elpiano var antagligen konsertens vackraste sekvens. Minst en komposition fr\u00e5n tidigare utgivning introduceras, n\u00e4mligen Hearts of Havanna <\/em>fr\u00e5n skiva inspelad strax f\u00f6re pandemin d\u00e5 Evans var mentor f\u00f6r extremt talangfulla ungdomar p\u00e5 Kuba. En melodi insvept i romantik med antydan till latin-vibe.<\/p>\n\n\n\n

Vid ett tillf\u00e4lle p\u00e5 sluttampen viks en stund \u00e5t ett intensivt solo av Keith Carlock. Hisnande snabbhet och synkronisering demonstreras, fast jag saknade v\u00e4lg\u00f6rande kontraster. Ett klassiskt solo som genrem\u00e4ssigt fr\u00e4mst h\u00f6rde hemma i en rocktradition och p\u00e5minnande om vad lika virtuosa kollegor gjort hos Jazzf\u00f6reningen i samma hus ( Sonny Emory, JT Thomas, Anton Fig, Dave Weckl med flera) Kan som upplysning meddela att jag samtalade f\u00f6re och efter med tv\u00e5 v\u00e4nner vilka \u00e4r verksamma som trumslagare\/ slagverkare. Njuter stort av ”obligatoriskt” extranummer h\u00e4mtat fr\u00e5n Evans omistliga Miles-era.. Vi f\u00f6runnades en koncentrerad version av Jean-Pierre <\/em>med dess oemotst\u00e5ndliga hook. Broderas elegant i denna sugande melodi d\u00e4r sopransaxofon anf\u00f6r, har Miles Davis ikoniska roll. Evans g\u00f6r det till en \u00f6ppen fr\u00e5ga vem som egentligen kom p\u00e5 det karakt\u00e4ristiska temat. Skulle du mot f\u00f6rmodan inte vara bekanta med originalet finns det i normall\u00e5ng och dubbelt s\u00e5 l\u00e5ng variant p\u00e5 Grammy-bel\u00f6nade dubbeln We Want Miles <\/em>fr\u00e5n 1982. M\u00e4rktes att ut\u00f6vare och mottagare var p\u00e5 mycket gott hum\u00f6r, vilket de hade anledning till. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

18\/3 2025 Valand i G\u00f6teborg (arr Jazzf\u00f6reningen Playhouse) Tenor- och sopransaxofonisten Bill Evans kommer f\u00f6r evigt vara f\u00f6rknippad med de fyra \u00e5r han i sin ungdom bidrog till ett innovativt sound hos Miles Davis, som rekryterade honom och n\u00e5gra andra unga talanger f\u00f6r sin comeback. Sedan dess har Evans haft en framg\u00e5ngsrik solokarri\u00e4r i \u00f6ver […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-192038","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192038","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=192038"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192038\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":192072,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/192038\/revisions\/192072"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=192038"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=192038"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=192038"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}