![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/03\/image001.png\")
<\/p>\n<\/p>\n
Sn\u00f6vit
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 19 mars 2025
\nRegi Marc Webb <\/p>\n
I grund och botten borde Disneys nyversion av Sn\u00f6vit vara en bagatell. En enkel barnsaga om medk\u00e4nsla och v\u00e4rdet av sympati kontra egoism och f\u00e5f\u00e4nga. Men i ett h\u00f6gerpolitiskt klimat, som ser r\u00f6tt f\u00f6r det mesta, har Sn\u00f6vit blivit till ytterligare ett offer f\u00f6r det v\u00e5ldsamma och hoppl\u00f6st menl\u00f6sa orangea kulturkrig som utk\u00e4mpas i det stora landet i v\u00e4st och som alltmer b\u00f6rjar f\u00e5 fotf\u00e4ste i Europa. Detta tr\u00f6ttsamma st\u00e5hej visar sig dock vara lika op\u00e5kallat som idiotiskt d\u00e5 Sn\u00f6vit – precis som majoriteten av Disneys nyversioner vi f\u00e5tt se de senaste \u00e5ren, visar sig vara b\u00e5de harml\u00f6s, traditionell men framf\u00f6rallt ointressant. <\/p>\n
Disney \u00e4r sedan l\u00e4nge experter p\u00e5 att skapa mallar och traditioner som og\u00e4rna bryts. Det g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l kvalitet som metodik och utf\u00f6rande. Oavsett om det varit Askungen eller Den Lilla Sj\u00f6jungfrun som g\u00f6rs om till spelfilm har m\u00f6nstret varit lika tydligt som f\u00f6ruts\u00e4gbart. Det \u00e4r en astronomisk budget, en progressiv och inkluderande ensemble samt ett antal till\u00e4gg vad g\u00e4ller ber\u00e4ttelsen. Resultatet har ofta varit splittrat med filmer som inte klarar av balansg\u00e5ngen mellan nostalgi och att f\u00f6rtydliga sitt existensber\u00e4ttigande. <\/p>\n
Detsamma g\u00e4ller Sn\u00f6vit fast h\u00e4r framtr\u00e4der en rad andra problem. I huvudsak beror dessa p\u00e5 regiss\u00f6ren Marc Webb vars fortsatta aktivitet som regiss\u00f6r \u00e4r genuint \u00f6verraskande med tanke p\u00e5 det kolossalt ointressanta dravel denne st\u00e5tt bakom. Det faktum att Webb \u00e4r ansvarig f\u00f6r att ha torpederat Spider-Man till den graden att Sony beh\u00f6vde krypa till korset och g\u00f6ra upp ett komplext filmr\u00e4ttighets-avtal med Disney s\u00e4ger det mesta. <\/p>\n
Och Webb har inte l\u00e4rt sig sin l\u00e4xa efter att ha f\u00e5tt se sin karri\u00e4r f\u00f6rvandlas till en ren parentes. Precis som med sina hoppl\u00f6sa Spider-Man filmer har Webb en obehaglig kyla som regiss\u00f6r vilket g\u00f6r \u00e4ven de mest uppriktiga scener stela och mekaniska. <\/p>\n
D\u00e4r andra regiss\u00f6rer, filmmakare och sk\u00e5despelare har en n\u00e4rmast relig\u00f6s k\u00e4rlek till det klassiska Disney hanterar Webb detta som ett jobb bland alla andra. Det finns ingen som helst inspiration eller spjuveraktig uppfinningsrikedom vad g\u00e4ller att \u00f6verf\u00f6ra Disneys kanske mest klassiska animerade klassiker till att nu bli spelfilm. Allting sker efter en redan utstakad mall d\u00e4r Disney – med sina ohyggliga ekonomiska tillg\u00e5ngar, kan anst\u00e4lla n\u00e5gra av de b\u00e4sta hantverkarna och artisterna p\u00e5 planeten. Detta g\u00f6r att Sn\u00f6vit m\u00e5nga g\u00e5nger om inneh\u00e5ller makal\u00f6sa element. <\/p>\n
Se bara till den legendariska kostymdesignern Sandy Powell som st\u00e5r bakom filmens kostymer, oavsett om det \u00e4r f\u00e4rggranna prinsesskl\u00e4nningar eller hotfulla munkk\u00e5por finns en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande k\u00e4nsla f\u00f6r detaljer. Detsamma g\u00e4ller scenografin som k\u00e4nns minuti\u00f6st v\u00e4larbetad och klassisk. Problemet \u00e4r att Webb inte har en aning hur han skall foga ihop de olika pusselbitarna. F\u00f6r \u00e4ven om enskilda komponenter \u00e4r f\u00f6rstklassiga blir den slutgiltiga produkten en r\u00f6ra d\u00e4r ingenting vill g\u00e5 samman utan stor anstr\u00e4ngning. Det faktum att filmen anv\u00e4nder ett foto med en sk\u00e4rpa s\u00e5 vass att det kan misstas f\u00f6r en skalpell g\u00f6r att de makal\u00f6sa kostymerna och vackra milj\u00f6erna ter sig rent syntetiska och i v\u00e4rsta fall plastiga. Det p\u00e5minner snarare om en turistvideo fr\u00e5n Disneyland \u00e4n en suggestiv och medryckande \u00e4ventyrsfilm. Denna visuella schizofreni sl\u00e5r ocks\u00e5 h\u00e5rt mot alla de karakt\u00e4rer som \u00e4r beroende av digitala specialeffekter, de legendariska sju dv\u00e4rgarna framkallar kalla k\u00e5rar och horribla associationer med den fasansfulla Robert Zemeckis filmen Polarexpressen, d\u00e4r publiken tvingades g\u00e5 igenom den kusliga dalen med karakt\u00e4rer som liknade rena skr\u00e4ckfigurer. Att Webb inte har f\u00f6rst\u00e5nd nog att f\u00f6rst\u00e5 de visuella behoven \u00e4r bara b\u00f6rjan p\u00e5 den skakiga resan. <\/p>\n
Trots de h\u00f6gljudda ropen fr\u00e5n rabiata internetprovokat\u00f6rer visar sig Sn\u00f6vits faktiska ber\u00e4ttelse och tematiska inneh\u00e5ll vara lika politiskt som en busstidtabell. Detta g\u00f6r att mycket av den banala naiviteten fr\u00e5n originalet \u00e5terst\u00e5r, n\u00e5got som g\u00f6r att flera akt\u00f6rer inte ges n\u00e5gon m\u00f6jlighet att visa p\u00e5 den bredd de faktiskt besitter. Huvudrollsinnehavaren Rachel Zegler, som f\u00e5tt utst\u00e5 kopi\u00f6sa m\u00e4ngder motbjudande n\u00e4tangrepp och kr\u00e4nkningar, har kvar sin makal\u00f6sa s\u00e5ngr\u00f6st och pondus som g\u00f6r att sekvenserna d\u00e5 filmen f\u00f6rvandlas till en renodlad musikal inte framst\u00e5r f\u00e5nigt svulstiga eller melodramatiska. Men d\u00e5 det inte sjungs \u00e4r Zegler sadlad med en karakt\u00e4r som \u00e4r lika sp\u00e4nnande som tapetklister. \u00c4ven om Sn\u00f6vit denna g\u00e5ng har aningen mer agens i ber\u00e4ttelsen har det inte gjorts tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga revideringar f\u00f6r att g\u00f6ra karakt\u00e4ren s\u00e4rskilt intressant, \u00e4n mindre relevant f\u00f6r \u00e5r 2025. D\u00e4refter har vi Gal Gadot, h\u00e4r lyckas Webb – f\u00f6r en stund, anv\u00e4nda Gadots stela och – \u00f6verlag, ruttna sk\u00e5despel till sin f\u00f6rdel, han g\u00f6r sekvenserna med Gadot till en form av syrlig komik d\u00e4r karakt\u00e4rens diaboliska attribut skruvas upp till komiska proportioner. Tyv\u00e4rr kan detta inte tyglas l\u00e4nge nog och d\u00e5 Gadot brister ut i s\u00e5ng eller n\u00e5gra som helst f\u00f6rs\u00f6k att agera mer seri\u00f6st \u00e4r det som att se Hindenburg krascha. Och de f\u00e5tal till\u00e4gg som gjorts i ber\u00e4ttelsen tj\u00e4nar bara till att dra ut p\u00e5 filmen och f\u00e5 den att tappa sitt tempo, n\u00e5got som g\u00f6r den sista tredjedelen ovanligt s\u00f6mnig. <\/p>\n
Sn\u00f6vit m\u00e5 ha komponenter v\u00e4rdiga att \u00e5ka f\u00f6rstaklass till filmhimlen, men de \u00e4r sadlade med en talangl\u00f6s regiss\u00f6r, ett trist manus och en allm\u00e4n feghet vad g\u00e4ller att verkligen f\u00f6rnya och skaka om ber\u00e4ttelsen. <\/p>\n