{"id":191854,"date":"2025-03-15T12:03:35","date_gmt":"2025-03-15T11:03:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191854"},"modified":"2025-03-15T12:09:28","modified_gmt":"2025-03-15T11:09:28","slug":"teaterkritik-1984","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191854","title":{"rendered":"Teaterkritik: 1984 &#8211; blottl\u00e4gger f\u00f6rtryckets strukturer"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/03\/3ae20175-ba67-466f-9f0c-462ea7505f11.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/><br \/>\n<em>Foto S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n<p><strong>1984<\/strong><br \/>\nAv George Orwell<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Thomas Warburton<br \/>\nDramatisering Gustav Tegby<br \/>\nRegiss\u00f6r Sara Cronberg<br \/>\nScenografi och kostym Lizzie Clachan<br \/>\nLjus Susanna Hedin<br \/>\nLjud och komposition Lisa Nordstr\u00f6m<br \/>\nVideodesign och ljudkonsult Stefan Stanisic<br \/>\nMask Susanne von Platen<br \/>\nDramaturg Amanda Fromell<br \/>\nP\u00e5 scen Pekka Strang, Matilda Ragnerstam och Lennart J\u00e4hkel<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset stadsteater 14 mars 2025<\/p>\n<p>N\u00e4r vi s\u00e4tter oss p\u00e5 v\u00e5ra platser f\u00e5r vi ta p\u00e5 oss h\u00f6rlurar som g\u00f6r att vi kan h\u00f6ra m\u00e5nga fler detaljer fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen men samtidigt blir vi lite avst\u00e4ngda fr\u00e5n alla andra. Spelet kan b\u00f6rja och vi f\u00e5r uppleva en resa till ett samh\u00e4lle d\u00e4r det \u00e4r farligt att t\u00e4nka och d\u00e4r Partiet styr allt och individernas uppgift \u00e4r att lyda och vara lojala i tankar, ord och handling. En skildring av hur diktaturer byggs upp.<\/p>\n<p>1984 \u00e4r en roman av den brittiske f\u00f6rfattaren och journalisten George Orwell, som skrevs 1948 och publicerades den 8 juni 1949. Romanen \u00e4r en av v\u00e4rldens mest k\u00e4nda skildringar av ett f\u00f6rtryckande samh\u00e4lle. Tiden har g\u00e5tt sedan boken kom och n\u00e4r den nu s\u00e4tts upp p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern i Stockholm k\u00e4nner jag tydligt igen b\u00e5de Sovjetunionen och \u00d6sttyskland men ocks\u00e5 nutidens Iran. Parallellerna \u00e4r tydliga mellan nationella diktaturer och farliga sekter &#8211; samma strukturer anv\u00e4nds \u00f6verallt d\u00e4r n\u00e5gon ska vara Storebror\/diktator som f\u00f6rv\u00e4ntar sig de underlydandes totala lydnad. De underlydandes brist p\u00e5 r\u00e4tt att t\u00e4nka sj\u00e4lvst\u00e4ndigt tas sakta men s\u00e4kert bort i b\u00e5da dessa strukturer.<\/p>\n<p>Ett plus \u00e4r att f\u00f6rest\u00e4llningen inte tog upp nutiden utan l\u00e5ter oss sj\u00e4lva dra slutsatser och t\u00e4nka. Men det som \u00e4r ett plus \u00e4r ocks\u00e5 ett minus. Jag saknar aspekter som visar hur \u00f6vervakningen idag inte bara sker av politiker eller religion och stater utan ocks\u00e5 av internationella kommersiella krafter som Meta\/Facebook. Facebook \u00f6vervakar allt vi g\u00f6r online och det finns ingen support hos f\u00f6retaget d\u00e4r vi kan g\u00f6ra oss h\u00f6rda. Om Facebooks algoritmer beslutar att vi brutit mot Metas regler st\u00e4ngs vi av i det antal dagar Meta finner b\u00e4st och vi kan inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00f6verklaga eller kommunicera med Facebook\/Meta. Det \u00e4r en form av \u00f6vervakning som sker idag av kommersiella akt\u00f6rer som skiljer sig fr\u00e5n myndigheters och politiska partiers \u00f6vervakning som skildras i boken 1984.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-186119\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/03\/6e0c1321-0924-47ff-bd37-deefe30b9911.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" \/> Fr\u00e5gorna om \u00f6vervakningssamh\u00e4llet \u00e4r inte enkla att ta st\u00e4llning till. \u00d6vervakningskameror och \u00f6vervakning av kommunikation med mobiler, surfplattor och datorer \u00f6kar. Det \u00e4r verktyg f\u00f6r att till exempel polis ska kunna stoppa v\u00e5ldspiralen av kriminella g\u00e4ng. Det \u00e4r verktyg f\u00f6r att landets f\u00f6rsvar ska kunna uppt\u00e4cka och hindra terrorattacker. Att bli utsatt f\u00f6r en spr\u00e4ngning f\u00f6r att man r\u00e5kar bo i samma hus som en sl\u00e4kting till en g\u00e4ngkriminell \u00e4r inte s\u00e4rskilt tryggt. \u00c5 andra sidan: all \u00f6vervakning kan missbrukas.<\/p>\n<p>Handlingen p\u00e5 scen kretsar kring statens tj\u00e4nsteman Winstom som arbetar med att radera och skriva om historien f\u00f6r att passa den ber\u00e4ttelse som regimen vill ha f\u00f6r tillf\u00e4llet. Samh\u00e4llet styrs med j\u00e4rnhand av det allsm\u00e4ktiga Partiet och dess ledare, Storebror. Winston har varit i de fattigas omr\u00e5de och k\u00f6pt en dagbok d\u00e4r han b\u00f6rjar skriva ner sina tankar. Hans tankar visar sig vara farliga, han ifr\u00e5gas\u00e4tter systemet. Han l\u00e4r samtidigt k\u00e4nna en annan partimedlem, Julia. Winston och Julia inleder en k\u00e4rleksaff\u00e4r, ocks\u00e5 det n\u00e5got som \u00e4r f\u00f6rbjudet. Sex ska bara g\u00f6ras f\u00f6r att barn ska komma till, n\u00e5gra k\u00e4nslor mellan m\u00e4nniskor f\u00e5r inte v\u00e4xa. Medborgarna ska \u00e4lska staten, Partiet och Storebror. Inget annat f\u00f6r ta plats i medborgarnas k\u00e4nslor.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r intensiv och det \u00e4r ot\u00e4ckt. Sk\u00e5despelarna \u00e4r enast\u00e5ende. Pekka Strang som Winston, Lennart J\u00e4hkel som OBrien och Matilda Ragnerstam som Julia f\u00e5r h\u00f6gt betyg f\u00f6r sina roller. Samtidigt \u00e4r delar av handlingen lite oklar och missar m\u00e5let. Winston och Julia f\u00e5r kontakt med en ledare inom motst\u00e5ndsr\u00f6relsen och m\u00e5ste d\u00e5 lova att vara beredda att d\u00f6da hundratals oskyldiga om det beh\u00f6vs f\u00f6r sakens skull. Det \u00e4r ganska mots\u00e4gande d\u00e5 motst\u00e5nd mot storebror borde handla om r\u00e4tten att t\u00e4nka sj\u00e4lv och inte om att lyda r\u00f6relsen blint. Ska de som k\u00e4mpar inom motst\u00e5ndsr\u00f6relsen g\u00f6ra samma h\u00e4nsynsl\u00f6sa g\u00e4rningar som det f\u00f6rtryckande Partiet och Storebror?<\/p>\n<p>Motst\u00e5ndsr\u00f6relsen har en hemlig bok som Winston f\u00e5r tag p\u00e5. Han och Julia l\u00e4ser h\u00f6gt ur den. Inneh\u00e5llet f\u00f6rv\u00e5nar mig. Inneh\u00e5llet verkar inte s\u00e4ga n\u00e5got om frihet eller r\u00e4tten att t\u00e4nka eller om r\u00e4tten att \u00e4lska &#8211; inneh\u00e5llet l\u00e5ter mer som ett udrag ur Marx Kapitalet fast med till\u00e4gget att det i 1984:s \u00e5rs samh\u00e4lle finns en medelklass som springer \u00f6verklassens \u00e4renden.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r sj\u00e4lvklart v\u00e4rd att se, trots mina sm\u00e5 inv\u00e4ndningar. Den skildrar mycket som \u00e4r viktigt att vi s\u00e4tter fingret p\u00e5 och funderar kring och pratar om. En mycket intressant del av f\u00f6rtrycket fr\u00e5n Storebror och Partiet handlar om ord och sanningar. Hur ord f\u00f6rvr\u00e4ngs f\u00f6r att betyda n\u00e5got annat. Ord och kommunikation \u00e4r viktigt och d\u00e4r finns en hel del att observera i nutiden ocks\u00e5 och fr\u00e5ga sig vad som \u00e4r till\u00e5tet att s\u00e4ga och t\u00e4nka och vad som \u00e4r om\u00f6jligt att uttrycka.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto S\u00f6ren Vilks 1984 Av George Orwell \u00d6vers\u00e4ttning Thomas Warburton Dramatisering Gustav Tegby Regiss\u00f6r Sara Cronberg Scenografi och kostym Lizzie Clachan Ljus Susanna Hedin Ljud och komposition Lisa Nordstr\u00f6m Videodesign och ljudkonsult Stefan Stanisic Mask Susanne von Platen Dramaturg Amanda Fromell P\u00e5 scen Pekka Strang, Matilda Ragnerstam och Lennart J\u00e4hkel Premi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset stadsteater 14 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":191863,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12357,15228,15254,3265,4955,7643,15255],"class_list":["post-191854","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-12357","tag-george-orwell","tag-klulturhuset-stadsteatern","tag-lennart-jahkel","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","tag-teterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191854","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=191854"}],"version-history":[{"count":66,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191854\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191923,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191854\/revisions\/191923"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/191863"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=191854"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=191854"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=191854"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}